Uruguay (länge betitlatBanda Oriental – "Östra landremsan" – eftersom det låg öster omLa Plata-viken ochUruguayfloden) började koloniseras under 1600-talet, och från 1776 ingick det i detspanska vicekungadömetRio de la Plata. 1815 hade hela landet gjort sig fritt från främmande makter, efter ett fyra år långt självständighetskrig mot den spanska kolonialmakten. Självständighetsrörelsen leddes avJosé Gervasio Artigas som senare kommit att betraktas som Uruguays landsfader och nationalhjälte. Redan året därpå (1816) invaderades landet av Portugal som sedan 1821 annekterade landet. Man kom inte att uppnå full självständighet igen förrän 1828, då från det sedan 1822 självständigaKejsardömet Brasilien som övertagit Portugals överhöghet över området. Den slutliga frigörelsen skedde efter brittisk medling, då ävenArgentina (efterföljaren till Vicekungadömet Rio de la Plata) hävdat sina gamla krav på området.[4]
Med undantag för några kortare perioder av politisk oro lyckades Uruguay, till skillnad från sina sydamerikanska grannar, bygga upp en både ekonomiskt och politiskt stabil stat under 1800-talet och vid sekelskiftet var landet en väl fungerande demokrati. Under första halvan av 1900-talet hade Uruguay ett väl utbyggt välfärdssamhälle och ekonomi. På 1950-talet började dock ekonomin peka nedåt med politisk oro som följd. I början av 1960-talet startade denmarxistiska stadsgerillanTupamaros, "Nationella befrielsearmén", sin verksamhet i huvudstaden Montevideo.
Mot slutet av 1960-talet eskalerade våldet från båda sidor i konflikten och oron i landet ökade. Militären, som tidigare alltid hållit sig passiv i politiken, fick en allt större politisk roll.Tortyr av politiska fångar blev regel. Gerillan besegrades 1972, men militärens makt var nu så stark att den civila regeringen i praktiken blev helt beroende av den. 1972 upplöste Uruguays presidentJuan María Bordaberry parlamentet, och ett år senare överlämnade han landets styre till militären. Under de kommande 12 åren styrdes landet av en brutal militärjunta, den enda i landets historia. Bordaberry satt dock kvar som president med militärens stöd fram till 1976, då militärjuntan officiellt tog över makten. Den mest ökända av Uruguays militärdiktatorer under juntaåren var GeneralGregorio Álvarez som styrde landet 1981-85; under hans styre mördades tusentals politiska fångar och all opposition krossades brutalt. 1985 avgick militärjuntan efter att ha gått med på att återinföra demokrati. Under senare halvan av 1980-talet inleddes en framgångsrik återgång till demokrati. Den före detta Tupamarosgerillan gick med i en bred vänsterkoalition, och denna koalition vann de allmänna valen både 2004 och 2009. Tupamarosrörelsen var med i Uruguays regering.
I Uruguay råder ett varmttempererat klimat och temperaturen sjunker sällan under fryspunkten. Eftersom landet saknar högre berg utsätts det ofta för hårda vindar. Både längre torrperioder ochöversvämningar förekommer.
Uruguays nuvarandekonstitution från 1967 förespråkar en starkpresidentmakt, men som också är underordnad viss kontroll från den lagstiftande församlingen och domstolarna.Uruguays president är både statschef och regeringschef och väljs i en direkt omröstning var femte år, tillsammans med en vice-president. Trettonministrar utses av presidenten för att leda statliga departement.
”Asemblea General”, Uruguays parlament, är etttvåkammarparlament som består av ensenat (Cámara de Senadores) om 30 ledamöter som leds av vice-presidenten och representanthuset (Cámara de Representantes). Ledamöterna i båda kamrarna väljs i direkta val var femte år.
Under större delen av Uruguays historia har de två högerorienterade Colorado- och National-partierna haft makten i olika perioder. I valet 2004 lyckades dockEncuentro Progresista-Frente Amplio-Nueva Mayoría, en bred vänsterkoalition, ta makten med en majoritet i båda kamrarna och presidentposten.Tabaré Vázquez Rosas blev den nya presidenten. I valet 2009 återvaldes vänsterkoalitionen för ytterligare en mandatperiod ochJosé Mujica blev ny president 2010. I valet 2014 vann vänsterkandidatenTabaré Vázquez Rosas. Vázquez var president i landet också mellan åren 2005 och 2010, då vänstern inledde sitt decennium vid makten. Vázquez företrädare och partikamrat José Mujica hade varit mycket populär. Uruguays författning tillät inte Mujica att ställa upp för en ny mandatperiod. Mujica legaliserade abort, samkönade äktenskap och marijuana under sin mandatperiod.[5]
I valet 2019 var det maktskifte. KonservativeLuis Alberto Lacalle Pou från Nationella partiet blev ny president i Uruguay efter ett mycket jämnt val.[6]
Uruguay har ingenvärnplikt, utan försvarsmakten(Fuerzas armadas del Uruguay) är enyrkesarmé. Sedan 2009 är det tillåtet förhomosexuella att ta anställning i det militära.[7]
Armén(Ejercito Nacional) är den största försvarsgrenen med 14 500 soldater. Den är organiserad i fyra divisioner, vilket i realiteten är förband av brigadstorlek.[8]
Marinen(Armada Nacional) har 6 000 sjömän och marinsoldater. Marinen är organiserad i fyra kommandon: flottan, kustbevakningen, marinmateriel och marinpersonal. I marinen ingår en marininfanteribataljon(Cuerpo de Fusileros Navales) och ett marinflyg med bland annat sex helikopterBölkow Bo 105.[9]
Flygvapnet(Fuerza Aerea Uruguaya) har 3 000 flygsoldater. Det är organiserat på tre flygflottiljer och sju flygdivisioner och består av åttaattackflygplan samt ett större antal transportflygplan.[9]
Polisen(Policia Nacional) är en paramilitär organisation.
BadortenPunta del Este är en av landets viktigaste turistdestinationer
Uruguays ekonomi karakteriseras av ettexportinriktatjordbruk, en välutbildad arbetskraft och utbyggda socialförsäkringssystem. Turismindustrin och pappers- och massaindustrin utgör en allt viktigare del av den uruguayska ekonomin, liksom tjänstesektorn.
Mellan 1996 och 1998 hade man en årlig tillväxt på omkring 5 procent men 1999-2002 minskade efterfrågan kraftigt på de största exportmarknaderna vilket påverkade ekonomin negativt. Den totalaBNP för de tre åren minskade med nästan 20 procent, arbetslösheten steg till närmare 20 procent 2002,inflationen ökade och utlandsskulden fördubblades. Ett samarbete med bland annatIMF begränsade skadorna, men 2003 var läget fortfarande besvärligt. Sedan dess har landet dock genomgått en stark ekonomisk utveckling med tillväxtsiffror kring 8 procent per år samtidigt som välfärdssektorn byggts ut kraftigt. Detta har lett till att fattigdomssiffrorna minskat betydligt på senare år.[källa behövs]
Uruguay är ett av de mest biltäta länderna iLatinamerika och har ett väl utvecklat vägnät. Ett karaktäristiskt drag i landets stadsbild är de många äldre bilar som fortfarande används privat, vilket är en följd av höga importtullar på motorfordon under tidigare årtionden. Järnvägsnätet sträcker sig över 1 600 km, och landet har en internationell flygplats iMontevideo. Förutom vägar och järnvägar är floderna också viktiga transportleder för både gods och passagerare.[10]
Efter militärdiktaturens slut 1985 har Uruguay satsat på utbildning som en central del av landets ekonomiska återuppbyggnad. Uruguay har den högsta alfabetiseringsgraden i Latinamerika. Utbildningssystemet, som i huvudsak är statligt, omfattar en sexårig grundskola, som börjar vid sex års ålder, följt av en sekundärskola uppdelad i två treåriga stadier: "grundcykeln" och "baccalaureat". Baccalaureat-stadiet erbjuder både universitetsförberedande och yrkesförberedande program. År 1996 gick 91 procent av barnen i grundskola och 36 procent i sekundärskola. För att minska analfabetismen, som 1995 var 2,7 procent, har vuxenutbildning fått ökad uppmärksamhet. Uruguay har två universitet: ett statligt, som är det största, och ett katolskt universitet.[10]
Före den europeiska koloniseringen var det område som senare blev Uruguay bebott avnomadiska stammar, vars efterlämnadeartefakter främst består av ceremoniella stenföremål. Under den koloniala perioden påverkades Uruguays kultur starkt avguaranífolket, vars kultur utvecklades i dejesuitiska missionerna i nordöstraArgentina.
När det gäller arkitektur var Uruguay ursprungligen glest befolkat, och de tidiga byggnaderna var ofta gjorda av lätt tillgängliga material som trä och halm, vilket innebär att många tidiga strukturer har gått förlorade. Landet var en del av den spanska kolonialmakten, men området präglades av en period av konflikt mellan spanjorer, portugiser och britter. Den enkla, folkliga spanska arkitekturen kännetecknar ändå den koloniala byggstilen i Uruguay. Efter självständigheten kom ett mindre antal italienska och spanska immigranter till landet, och de förde med sig tidens nyklassiska arkitektoniska influenser. På senare tid har ingenjörenEladio Dieste gjort betydande bidrag till både traditionell och modern arkitektur med sina innovativa användningar av material och former. Ett exempel på hans arbete är kyrkan Atlántida vid kusten, som kännetecknas av sin kreativa design med vågformade och lutande väggar i tegel.[10]
Den populäraste sporten i Uruguay ärfotboll, och landet var ett av de första som fick stora framgångar. Den första landskampen utanför de brittiska öarna spelades mellan Uruguay och Argentina i Montevideo i juli 1902. Uruguay vann OS-guld1924 i Paris och1928 i Amsterdam.
Vid två tillfällen har Uruguay dessutom vunnitvärldsmästerskapet i fotboll för herrar. Den allra första gången som VM spelades var Uruguay värdnation och tog hemguldet. Bedriften upprepades1950 när man i finalen besegrade värdlandet Brasilien. Dessutom har man 15 gånger vunnitCopa America. Inget annat landslag från ett land med så liten befolkning har någonsin vunnit VM. Längre fram i historien har framgångarna varit mindre, t ex missade man att kvalificera sig till VM 1994, VM 1998 och VM 2006. 2010 var Uruguay med i VM-slutspelet och gick då överraskande till semifinal.Diego Forlán vann Guldbollen 2010. Påvärldsrankingen har Uruguay som bäst uppnått en andraplats, vilket man fick 2012 (bakom Spanien) för första gången sedanFIFA införde rankingsystemet.[källa behövs]
.svg)
