Ursprungsfolk,ursprungsbefolkning,urbefolkning,urfolk ochurinvånare är olika benämningar som i vardagligttalspråk avser antingenetniska folkgrupper varsförfäder var de förstamänniskorna attbebo och, åtminstone traditionellt,göra anspråk på ett visstgeografisktområde som sitt territorium eller folkgrupper som var bosatta inom ett område, när andra folkgrupper grundade en stat inom samma område senare. Iformellt språk förekommer skillnader mellan benämningarna; seavsnittet terminologi nedan. Grupperna har i regel egetspråk,kultur ochsedvänjor som skiljer dem från utomstående folkgrupper och kan härledda till tidigare bosatta befolkningar genom olika genealogiska sammanblandningar.[1]
Benämningarna brukas huvudsakligen för grupper som delvis eller helt förloratanspråk på sitt ursprungsområde, vanligen genommigration,kolonisering ellerinvasion från andra folk och fördjupat även om den existerande gruppen i princip ärvt kultur, språklag och DNA som tillhör den egentliga ursprungsbefolkningen varav de delvis härstammar.
Begreppetursprungsbefolkning avsåg från början folk som befann sig i ett området dit de första europeiska upptäckarna och kolonisatörerna anlände. I Amerika och Oceanien används denna definition av ursprungsbefolkning men i Afrika, Europa och Asien är begreppet mer svårdefinierat och även omöjligt då folkvandringar, kolonisation och blandning av folkgrupper har skett under mycket lång tid och under varierande tillvägagångssätt. Flera olika definitioner av ursprungsfolk används idag:
Enligt envetenskaplig,arkeologiskdefinition är en urbefolkning enfolkgrupp som är ättlingar till de första mänskliga invånarna i ett visst geografiskt område.[2]
Principiellt, enligt United Nations Working Group on Indigenous Populations(WGIP) definierade begreppet 1972, med utökningar 1983 och 1986, är FN:s definition av ursprungsfolk de som har en historisk kontinuitet med förhistoriska samhällen/kulturer i ett territorium som senare invaderades eller koloniserades av andra, anser sig själva skilda från den övriga befolkningen som nu lever i detta territorium, och strävar efter att bevara, utveckla och överföra sitt traditionella territorium och sin etniska identitet till framtida generationer.[källa behövs]
I det svenska betänkandet"Samerna: ett ursprungsfolk i Sverige" definieras ursprungsfolk som"folk som härstammar från folkgrupper som bodde i landet vid tiden för fastställandet av nuvarande statsgränser och som helt eller delvis har behållit sina sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner"[3]
Det här avsnittetbehöverkällhänvisningar för att kunnaverifieras. Motivering:Avsnitt saknar hänvisningar, samt skiljer sig markant i definition av ursprungsbefolkning jämfört mot den engelskspråkiga.(2021-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kanifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras pådiskussionssidan.
Kring mark som traditionellt bebotts och brukats av urfolk råder idag ofta konflikter. De kan vara mångfacetterade i sin grund; historiska och nutida övergrepp begångna av majoritetsbefolkningen, kolonial lagstiftning som inte erkänner urfolkens rättigheter, ojämlikheter kring parlamentarisk representation, ojämlik möjlighet att driva sina frågor i domstol, utbredd rasism, korruption inom majoritetssamhället, etc. är vanliga grunder för konflikt, jämte skilda uppfattningar om hur mark bör brukas. Det moderna, industriella samhällets privata ägande kolliderar med det äldre gemensamma ägandet som är brukligt traditionellt hos ursprungsfolk.
En stor mängd av urfolkens språk är idag hotade, och historiskt har många urfolksspråk utrotats. Som en viktig bärare av kultur sesrevitalisering av språk i många fall som en viktig kärna i arbete för urfolkskulturers fortsatta levnad och rätt, jämte rätt till bruk av traditionell mark.
För att skapa riktlinjer för urfolkens rättigheter kring dessa problem har olika deklarationer dikterats inom FN-systemet, exempelvis antogILO 1989Konventionen om urfolk och stamfolk, i folkmun ofta benämnd som ILO 169.
Mellan 1994 och 1997 arbetade FN med en deklaration.FN:s deklaration om urfolkens rättigheter antogs 2007 av generalförsamlingen med 143 ja-röster mot 4 nej-röster. USA, Kanada, Nya Zeeland och Australien röstade emot. Deklarationen anger en miniminivå för hur urfolksfrågorna bör behandlas, men är inte juridiskt bindande.
Av världens befolkning beräknas 250–300 miljoner tillhöra urfolk, beroende på hur beräkning sker.[4] Beräkningarna är dock osäkra, beroende på skilda tolkningar av en inte helt klar definition, brist på etniskt definierad offentlig statistik och lokal samt politisk kontroversialitet.
I bokenSamer - ett ursprungsfolk i Sverige, utgiven avJordbruksdepartementet ochSametinget, anges storleksordningar i utvalda områden på en världskarta enligt följande:[5]
Samerna är ett av Sverige erkänt urfolk.[7][8] Detta beslutades första gången enligt regeringens proposition 1976/77:80, där det sades att"Samerna utgör en ursprunglig befolkning, som i Sverige är lika gammal som eller äldre än landets majoritetsbefolkning."[9][10]
Tornedalingarna ochlantalaiset ärmeänkielitalande folk. Vissa företrädare för dessa driver också frågan om erkännande som urfolk i Sverige, med hänvisning till att anfäderna tillkväner levde i området redan under järnåldern, men har ännu inte blivit accepterade.[11].
Till skillnad från Norge och Danmark har varken Sverige eller Finland ratificeratILO-konventionen om urfolk och stamfolk, med hänvisning till fortsatt behov av att överväga samers rättigheter till mark, vatten, jakt och fiske.[12]
