Movatterモバイル変換


[0]ホーム

URL:


Hoppa till innehållet
Wikipedia
Sök

Urgermanska

Från Wikipedia
Urgermanska
RegionNorra Europa
StatusRekonstruerat urspråk
SpråkfamiljUrgermanska
Språkkoder
ISO 639‐2gem
ISO 639‐3
Rekonstruerad utbredning av urgermanskan 500 f.Kr. baserad på arkeologiska indikationer på kulturella likheter inomNordisk bronsålderskultur (rött) ochJastorfkulturen (magenta).

Urgermanska är ett rekonstruerat språk sammansatt utifrån degermanska språkens äldsta skriftligt belagda former. Det anses av språkhistoriker ha varit dengemensamma basen och utgångspunkten för dessa språks utveckling. De germanska språkens äldsta belägg är från de första århundradena e.Kr., då de redan var olika varandra. Splittringen av det urgermanska språket i dialekter som ledde till dessa språk måste därför ha ägt rum hundratals år före vår tideräknings början.

Yttre språkhistoria

[redigera |redigera wikitext]

Urgermanskan uppvisar betydande skillnader jämfört med andraindoeuropeiska språk. Den mest välkända är den ljudskridning som beskrivs avGrimms lag ochVerners lag (de flesta forskare anser att de båda lagarna utgör successiva steg i samma utveckling), formulerade avJacob Grimm 1822 respektiveKarl Verner 1876. Ljudskridningen innebär grovt talat att urindoeuropeiskaklusiler "mjukas upp" till urgermanskafrikativor.

Det är osäkert var språket hade sitt ursprung. Arkeologin antyder att runt 750 f.Kr. fanns en någorlunda enhetlig germansktalande befolkning i södra Skandinavien och längs Nordsjö- och södra Östersjökusten från nuvarande Nederländerna till flodenWeichsel. Denna enhetlighet hade runt 250 f.Kr. splittrats i fem huvudgrupper: nordgermanska (urnordiska) i Skandinavien utom Jylland, nordsjögermanska längsNordsjön inklusiveJylland, Elbe-germanska runtElbe,Rhen-Weser-germanska runt dessa floder samt östgermanska mellan flodernaOder och Weichsel.

Den större dialektala mångfalden i söder antyder att utvecklingen av urgermanskan haft sin tyngdpunkt där, men även södra Sverige har föreslagits med argumentet att där vad man vet saknas förgermanska ortnamn. Man bör notera att eftersom hela det urgermanska området binds samman av en enhetlig vattenmassa är det mycket möjligt att språket utvecklats parallellt genom handel, äktenskap och andra kontakter, vilket onödiggör en snävt avgränsad språklig "vagga".

Beträffande tidpunkten är meningarna mer delade. En del forskare, somColin Renfrew, menar att samtliganeolitiska kulturer iEuropa varindoeuropeiska. Det är i så fall troligt att urgermanskan redan undersenneolitikum cirka2000 f.Kr. utvecklas ur de språk som hade förts till Skandinavien avtrattbägarkulturen ochstridsyxekulturen. Enligtkurganhypotesen är iställetstridsyxekulturen den första vågen avindoeuropeiska folk och urgermanskan utvecklas som en syntes främst mellanstridsyxekulturen och en andra våg indoeuropeer,höggravskulturen, underbronsålderns kulturutbyte.

Fonologi

[redigera |redigera wikitext]

Konsonanter

[redigera |redigera wikitext]
Konsonanter utomhalvvokaler[1]
bilabialerdentaleralveolarervelarerlabiovelarer
tonlösaklusilerptk
tonandeobstruenterbdzg
tonlösafrikativorfþsh
nasalermn
likvidorlr

Vokaler

[redigera |redigera wikitext]
Vokaler och halvvokaler[2]
FrämreCentralaBakre
Ickestavelsebildandejw
Kortai, eau
Långaī, ēāū, ō
Överlångae̿o̿
Diftongerai, au, eu

Morfologi

[redigera |redigera wikitext]

Urgermanska hade en rikböjning iordklassernasubstantiv,adjektiv,pronomina,räkneord ochverb.[3] Substantiv och adjektiv böjdes i degrammatiska kategoriernakasus,genus ochnumerus, och adjektivkomparerades dessutom; pronomina böjdes i kasus, och med defekta paradigm i numerus genus och person;Grundtal hade defekta paradigm i kasus och genus; ordningstal böjdes som adjektiv.[3] Böjningen påverkades betydligt av att ett flertal olikaordstammar fanns.

Ordförråd

[redigera |redigera wikitext]

Det urgermanska ordförrådet kom huvudsakligen frånurindoeuropeiska.[4]

Keltiska lån

[redigera |redigera wikitext]
Utbredning av keltisk kultur i historien:
 Hallstattkulturens kärnområde, 500-talet f.Kr.
 Största keltiska utbredningen, 300-talet f.Kr.
 De keltiska nationerna där keltiska språk talades fram till 1700-talet
 Områden där keltiska språk talas idag
Keltiskalånord
UrgermanskaGlossaSläktordAnmärkningarKällhänvisning
*ambahtaz'tjänare'ämbete[5][6]
*brunjōn-'brynja'brynjaDet nusvenska ordet är indirekt besläktat, eftersom det ärupptaget från fornspr[åken].[7][6]
*gīslaz'gisslan'gisslan[7][6]
*īsarną'järn'järn[8][6]
*lēkijaz'läkare'läkare[9][6]
*rīk-'konung'rik[6]
*Rīnaz'Rhen'RhenDet svenska ordet är ett lån från tyskaRhein, som är en av de namnformer den urgermanska formen har rekonstruerats efter[10][6]
*walhaz'utlänning'välskDet svenska ordet är ett lån,dels från [medellågtyska], o[ch] (i historisk stil) från fornspr[åken],[11] och därför endast indirekt besläktat.[6]

Latinska lån

[redigera |redigera wikitext]
Latinskalånord
UrgermanskaGlossaSläktordAnmärkningarKällhänvisning
*katilaz'gryta'kittel[12]Förmodligen ett lån från latinetscatīnus 'vattenkittel' eller (mindre sannolikt) fråndiminutivformencatillus av samma ord.[12][6]
*kaup-'handel'köpa[13]Förmodligen ett lån från latinetscaupo 'handlande' särskilt med vin.[13][6]
*pundą'skålpund'pund[14]Det urgermanska ordet är ett lån av latinetspondō, enablativform avpondus eller*pondum.[14][6]

Se även

[redigera |redigera wikitext]

Referenser

[redigera |redigera wikitext]

Noter

[redigera |redigera wikitext]
  1. ^Ringe (2006), s. 214-7
  2. ^Ringe (2006), s. 214. Om ē se ocksåFausto Cercignani,Indo-European ē in Germanic, iZeitschrift für vergleichende Sprachforschung, 86/1, 1972, s. 104-110.
  3. ^ [ab]Winfred P. Lehmann,A Grammar of Proto‑Germanic. Avsnitt 3.A.2.[1]Arkiverad 1 maj 2019 hämtat från theWayback Machine.
  4. ^Janson (2013), s. 187
  5. ^Hellqvist (1980), s. 1436
  6. ^ [abcdefghijk]Ringe (2006), s. 296
  7. ^ [ab]Hellqvist (1980), s. 105
  8. ^Svenska Akademiens ordbok,JÄRN (1934).
  9. ^Hellqvist (1980), s. 606
  10. ^Hellqvist (1980), s. 833
  11. ^Hellqvist (1980), s. 1388
  12. ^ [ab]Hellqvist (1980), s. 460
  13. ^ [ab]Hellqvist (1980), s. 551
  14. ^ [ab]Hellqvist (1980), s. 796

Webbkällor

[redigera |redigera wikitext]

Tryckta källor

[redigera |redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera |redigera wikitext]
  • Falk, Hjalmar & Torp, Alf (1909). Wortschatz der germanischen Spracheinheit (5:e uppl. 1979). Göttingen.ISBN 3-525-26405-4 
  • Heidermanns, Frank (1993). Etymologisches Wörterbuch der germanischen Primäradjektive. Berlin.ISBN 99-0112330-5 
  • Orel, Vladimir (2003). A handbook of Germanic etymology. Leiden.ISBN 90-04-12875-1 
  • Ringe, Don (2006). From Proto-Indo-European to Proto-Germanic. Oxford.ISBN 978-0-19-955229-0 
  • Seebold, Elmar (1970). Vergleichendes und etymologisches Wörterbuch der germanischen starken Verben. The Hague 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Urgermanska&oldid=54236363
Kategorier:

[8]ページ先頭

©2009-2025 Movatter.jp