Ettuppslagsverk,konversationslexikon,uppslagsbok,encyklopedi ellerrealencyklopedi är ettreferensverk som har ambitionen att sammanfatta allt vetande, antingen i allmänhet eller inom ett visst område.[1]
Uppslagsverket ligger i formen näraordboken, med artiklar i varierande längd om en lång rad olika ämnen. Båda består av en sammanfattning av mänskligkunskap, vanligen sorteratalfabetiskt. I många fall samsas ordboken och uppslagsverket inom samma verk, oavsett om verket består av en eller flera volymer.
Termenencyklopedi kommer frångrekiskansenkyklios paideia, ordagrant ”rundad bildning” eller ”kunskaper som formar en krets” i betydelsen ”allmänbildning”. Variant avpaideia (παιδεία) finns i betydelsen ”utbildningen, uppfödningen, av ett barn”.[2] Först under 1700-talet började termen ”encyklopedi” användas för att benämna de kunskapssamlingar som idag förknippas med ordet. Därefter har många uppslagsverk internationellt sett använt-pedi eller-pedia som ettsuffix för att ange att verket är en encyklopedi.
Påsvenska användes först det latinska begreppet, men under andra halvan av 1800-talet började det mer svenska ”uppslagsbok” användas. I början av 1900-talet uppkom ”uppslagsverk”, för att markera att en encyklopedi oftast består av flera volymer.
Encyklopedi är en metodisk sammanfattning av alla konster och vetenskaper, ordnade antingen systematiskt (det vill säga efter deras inre sammanhang) eller lexikaliskt (i bokstavsföljd). Ofta betecknas med encyklopedi ett arbete, som behandlar endast en viss gren av mänskligt vetande, till exempel politik, medicin, teologi. Motsatsen till encyklopedi ärmonografi.[3]
Konversationslexikon är ett verk som innehåller uppsatser, ordnade i bokstavsföljd, och avsett att meddela kortfattade upplysningar över de viktigaste namn, föremål och begrepp, som förekommer i det bildade samtalet (konversationen) eller vid läsning. Titeln förekom första gången iJohan HübnersStaats-, Zeitungs- und Conversationslexikon (1742) och blev, efter den framgång som Brockhaus’Conversations-lexikon fick (påbörjat 1796), en vanlig benämning på encyklopediska verk med lexikalisk uppställning i Tyskland och Skandinavien.[4]
Till skillnad från ordböcker, som innehåller rent formmässig information om orden, somstavning ochböjning, behandlar uppslagsverk varje ämne tämligen ingående, ofta medillustrationer ellerkartor,bibliografier ochstatistik. Båda har dock, traditionellt, skrivits av betaldaämnesexperter.
Ett uppslagsverk definieras av fyra större element: dess ämnesområde, dess vidd, dess struktur och dess produktionsmetod.
Dess ämnesområde kan, men behöver inte vara, allomfattande, med artiklar om ämnen inom alla områden, såsomEncyclopædia Britannica ellerBrockhaus Enzyklopädie. De kan också vara specialiserade inom särskilda områden, till exempel ettmedicinskt, ellerfilosofiskt uppslagsverk. Varianter finns där ämnesurvalet är brett, men artiklarna är skrivna ur en speciellkulturell elleretnisk infallsvinkel, till exempelEncyclopaedia Judaica, eller där artiklarna har en tydligpolitisk vinkling, till exempelStora sovjetencyklopedin. Dessutom finns uppslagsverk vars tyngdpunkt ligger på ämnen som knyter an till dess produktionsland, till exempel den svenskaNationalencyklopedin.
Dess vidd begränsas av den tänktamålgruppens behov av kunskap inom det valda ämnesområdet. Verkets vidd varierar både i antal volymer och artiklarnas längd.
Dess struktur är avgörande för hur användbar den är som referenslitteratur. Genom historien har det funnits två huvudmetoder att organisera tryckta uppslagsverk:alfabetiskt ochhierarkiskt. Den förstnämnda metoden har varit den vanligaste, framförallt i allmänna uppslagsverk. Med de elektroniska uppslagsverken har möjligheten uppstått att strukturera artiklarna på flera sätt samtidigt. Dessutom har nya sökmetoder, indexering och korsferenser utvecklats. IDenis DiderotsEncyclopédie betonas uppslagsverkets struktur med hjälp av ett citat avHoratius: ”Tantum series juncturaque pollet, tantum de medio sumptis accedit honoris!” (ungefär ”Vilken skönhet kan läggas till vardagliga ämnen genom ordning och kopplingar.”)
Dess produktionsmetod har utvecklats från experter som skriver om sina respektive ämnen under ledning av enredaktör, för produktionen av en rad tryckta volymer, till flera alternativa (ofta tekniska) lösningar för att samla in,verifiera, summera och presentera informationen. Projekt såsomEverything2,Microsoft Encarta,h2g2 ochWikipedia är exempel på nya sådana former av uppslagsverk.
Uppslagsverkets struktur och utvecklande egenskaper är speciellt lämpligt för lagring på skiva ellerdatornätverk, och alla större tryckta encyklopedier har utkommit i sådan form under senare år. Skivbaserade utgåvor (särskiltcdrom-format) har fördelarna att vara billiga att producera och lätta att distribuera. Dessutom kan de ha ett innehåll som är omöjligt att trycka, såsom rörliga bilder, ljud och filmer. En annan stor fördel är att man kan användahyperlänkar för hänvisningar till andra artiklar. Uppslagsverk på nätverk, till exempelInternet, har å andra sidan även fördelen att vara (potentiellt)dynamiska. Ny information kan visas nästan omedelbart, istället för att behöva vänta på nästautgåva, som är fallet med encyklopedier på skiva eller i bokform. Ett utmärkt exempel på detta är Nationalencyklopedin, som uppdateras dagligen, med utgångspunkt frånnyhetsflödet. I enforskningsstudie 2018/19[5] som analyserade alla nya uppslagsord i NE under ett år visades att cirka 90% av dessa skrevs av NE:s redaktion och var mer av karaktären kortanotiser än artiklar.
Att tryckta uppslagsverk och sådana på CD-rom tillhör historien kan alla som besöker ettfolkbibliotek idag notera. Även digitala uppslagsverk som NE tappar användare och läsare på dessa bibliotek. Idag är det cirka 12% av folkbiblioteken som abonnerar på NE online.[6] De som vill veta mer har funnit andra källor, varav Wikipedia är en.
Mångaklassiska författare frånantiken, somAristoteles, försökte skriva utförligt om mänsklig kunskap.EngelsmannenJohn Harris är oftast angiven som den förste som etablerade det nutida formatet1704 med sittLexicon technicum. Den berömdaEncyclopædia Britannica hade en blygsam början: från1768 till1771 publicerades trevolymer, men redan några år senare kom en andraupplaga på hela tio volymer.
På de stora europeiskaspråken började stora uppslagsverk ges ut kontinuerligt, och de blev större och större. IEngland gavsEncyclopædia Britannica ut i allt större upplagor. ITyskland hadeBrockhaus Enzyklopädie börjat utkomma under 1700-talets sista år, och utgavs sedan i hela 13 upplagor under 1800-talet. I Frankrike gavs flera stora verk ut redan under tidigt 1800-tal, bland annatEncyclopédie du XIXe siècle, som med sina 75 band var störst. Det följdes av det betydandeGrand dictionnaire universel du XIXe siècle (ofta bara kallatLarousse efter upphovsmannenPierre Larousse) som kom ut i 17 stora volymer mellan 1866 och 1876.
IDanmark kom ett relativt stort uppslagsverk ut redan 1816–1828, betitlatConversations-Lexicon eller Encyclopædisk Haandbog’. Det var i huvudsak enöversättning fråntyska förlagor och bestod av 28 små band. I slutet av seklet kom det första betydandedanska uppslagsverket,Salmonsens Konversationsleksikon, ut med sin första upplaga.[7]
I Sverige kom några små verk ut under 1800-talet som inte fick något större genomslag, bland annatP.G. BergsSvenskt konversationslexikon (4 band, 1845–1852) samtBonniers första verkKonversations- och universallexikon (4 band, 1856–1866). Det var först närNordisk familjebok började utkomma som Sverige fick sitt första uppslagsverk av nationalkaraktär. Första upplagan kom i 18 band plus 2 supplementband mellan 1875 och 1899.[8]
Världens till omfånget största uppslagsverk i bokform ärEnciclopedia universal ilustrada europeo-americana, även kalladEnciclopedia Espasa. Dettaspanska verk utkom mellan 1905 och 1933 och kompletterades därefter med årliga supplement. Med supplementen inräknade omfattade verket 119 band (122 (böcker) och 180.000 sidor, 210 miljoner ord och fem miljoner litteraturreferenser (2012).[9]
^1919 erbjöd man bandvis leverans på avbetalning 2,00-2,50 kr per månad. För en bredare publik som inte kunde avvara ett så stort belopp erbjöds häftesvis leverans mot en betalning av 0,50 kr (häfte 125 som kom ut 1913 omfattade mer än 100 sidor!) (Carlsen 1968, sid 46).
