Underground (från samma ord påengelska:underground),[1]underjordisk kultur, modern benämning på alternativa, ej avetablissemanget accepterade,politiska ochkulturella strömningar, vilka kommer till uttryck utanför etablerademassmedier. Även beteckning på saker som sker i det fördolda utan attallmänheten bör få kännedom om vad som pågår.
Ursprungligen användes termen om den organiserade motståndsrörelsen motnazismen under andra världskriget.
Ordet fick förnyad och delvis annorlunda betydelse under 1960-talets ungdomsrevolt, där underground särskilt stod för de utopiska, visionära, ofta opolitiska inslagen, vilkas gemensamma nämnare var strid mot det etablerade samhällets normer och värderingar.[2]
Undergroundlitteraturen hänger nära samman med parallellföreteelser somundergroundfilm etc. Associationerna till underjordiska järnvägar var ingen slump.Londons ochNew Yorks tunnelbanestationer gav skydd åt utslagna, och undergroundlitteraturen ville vara de politiskt och ekonomiskt utslagnas litteratur.[citat från källa efterfrågat]
Popkultur,beatpoesi och politiserade trivialgenrer (framför allttecknade serier) ingår i begreppet underground. Tekniskt sett är den producerad av författaren själv med hjälp av t.ex. en bokmaskin[förtydliga], som gör att man inte behöver anlitaförlag, eller av en grupp författare somstencilerar sina alster och sprider dem från hand till hand. De enkla stencilhäftena kunde växa till tidskrifter som har kontakt med underground, men kunde vara svåra att skilja från vanliga tidskrifter. I Sverige varKulturmagasinet Vargen ett exempel under tidigt 1970-tal.
Undergroundlitteraturen är politisktradikal ellernihilistisk-romantisk. Den knyter ofta an till de litterärabokkaféerna. Ett exempel ärCafé Existens, som trycktes på bokmaskinen iGöteborg. Särskilt under slutet av 1960-talet blomstrade undergroundlitteraturen som uttryck för tidens s.k. ungdomsrevolt, och motsvarade då ett starkt känt behov. Ett problem för undergroundlitteraturen kan vara att när en undergroundtrend slår igenom svarar ofta t.ex. större förlag med produkter som liknar underground, men som marknadsförs som vanligt.
Denna företeelse kan man studera också i svenskt kulturliv, främst under 1970-talets första hälft. Bland svenska författare som också publicerat sig i undergroundsammanhang kan nämnasEric Fylkeson ochLars Norén.
Inom konsten har det gamla begreppetavantgarde blivit underground, men med skillnaden att undergroundkonstnären, i motsats till sin föregångare, anser sig stå permanent utanför samhället och att inget går att göra åt saken. Den antisamhälleliga konst han producerar är som undergroundkonst en dagslända, då den mycket snart accepteras av samhället och därmed inte längre är underground. Exempel är denpsykedeliska konsten, som ursprungligen hängde samman med 1960-talets drogkultur, men snart blev en modestil.