Grant blev officer 1843, deltog i mexikanska kriget 1845–1848 samt tog 1854 avsked som kapten på grund av alkoholproblem. Vidamerikanska inbördeskrigets utbrott inträdde han iunionens armé och satte upp ett frivilligtkompani och utnämndes till överste. I augusti samma år blev Grant brigadgeneral samt överbefälhavare i sydöstra Missouri och besegrade 7 november 1861 generalLeonidas Polk i slaget vid Belmont. Under 1862 rensade han västra Kentucky från fiender, befordrades till generalmajor i den frivilliga armén, och erhöll i juli befälet över västra Tennessee.[3] 1862 besegrade han en rebellarmé islaget vid Shiloh och fortsatte obehindrat sinoffensiv iTennessee. 1863 erövrade hanVicksburg och delade såledessydstaterna i två delar. Han deltog också islaget vid Chattanooga.
Grant från West Point till Appomattox. Bilden visar nio scener ur hans karriär från examen vid West Point 1843 till Lees kapitulation 1865. Medsols från bilden längst ned i vänster hörn: 1) Examen vid West Point 1843 - General Scott delar ut diplom 2) I tornet vidChapultepec 1847 3) Tränande av sina soldater 1861 4)Fort Donelson 1862 5)Slaget vid Shiloh 1862 6)Belägringen av Vicksburg 1863 7)Slaget vid Chattanooga 1863 8) Överbefälhavare 1864 9) General Lees kapitulation 1865
1869–1877 var han USA:s president. Även om det förekom korruption och skandaler inom Grantadministrationen åstadkoms det ändå några mycket viktiga förvaltningsreformer, bland annat inrättades USA:s justitiedepartement och det amerikanska riksåklagarämbetet samt Finansdepartementet omorganiserades. Grant lyckades också med att åstadkomma en reduceradstatsskuld, stärkt amerikanskkreditvärdighet, dollar och handelsbalans, sänkta skatter, minskadinflation, samt åtstramade statsutgifter. Grant gjorde som expresident flera resor iEuropa ochAsien. Efter ett misslyckat försök att erhålla partiets åternominering som republikanernas presidentkandidat1880 som han faktiskt var nära att få, drog han sig tillbaka och författade sina memoarer, en syssla han åtagit sig främst för att råda bot på sin dåliga privatekonomi. Hans familj som var utfattig fick intäkterna av memoarerna och kunde få ett förmöget liv efter Grants död.
På senare tid har amerikanska historiker omvärderat honom för hans vilja att säkramedborgarrätten för de svarta amerikanerna vars rättigheter stärktes av detfemtonde författningstillägget som gav de före detta slavarna rösträtt och medborgarrättslagen 1875 som dock förklarades ogiltig av Högsta Domstolen 1883.
