| Ukrainsk litteratur |
|---|
 Natalka Bilotserkivets,poet och represententant för den moderna ukrainska litteraturen.
|
Ukrainsk litteratur är litteratur påukrainska. Den publiceras i första hand iUkraina, ett land där ryskspråkig litteratur länge varit dominerande, och i bland annatKanada, där många ukrainska utvandrare bosatt sig. Litteraturen är i första hand indelad i fyra huvudgrupper: skönlitteratur, facklitteratur, poesi och barnsagor.[1] Den etablerades under 1800-talet, då författare och poeter somTaras Sjevtjenko bidrog till att skapa ett ukrainskt nationalmedvetande.
Den ukrainska litteraturens historia sträcker sig tillKievriket (Kievrus). I furstestaten etablerades kristendomen 988 och med den områdets tidigaste litteratur. Den äldsta ukrainska litteraturen var kristna predikningar, helgonlegender och historiska verk som översattes frångrekiska till östslavernas gemensamma skriftspråkkyrkoslaviska. Den senare uppdelningen i ukrainska, vitryska och ryska språk hade då ännu inte inletts, så tidig ukrainsk litteratur var i princip samma som tidig rysk litteratur.[2]
Denna språkliga enhet bröts i och medmongolernas och tatarernas maktövertagande på 1200-talet. Större delen av dagens Ukraina hamnade därefter underlitauisk ochpolsk överhöghet, vilket drev på det lokala språkets egenart. Den första tryckta boken skriven på ukrainska är möjligenTriod' cvetnaja, tryckt cirka 1491. Boken är en liturgisk bok skriven med glagolitiska alfabetet i Krakow, Polen. Boken skrevs under tiden då stora delar av dagens östra och centrala Ukraina låg under polskt styre.[3]
1632 grundades en ortodox akademi iKiev, som motvikt mot de polska och katolska influenserna från väster. När Moskva på 1700-talet tog över makten överLillryssland (dagens centrala Ukraina), kom den akademin att samarbeta med teologer och andra skriftlärda från Ryssland.[2]
1798 trycktes iSankt Petersburg det första verket inom modern ukrainsk litteratur – de första delarna avIvan Petrovytj KotljarevskyjsEnejida. Den här burleska berättelsen på vers travesterade på samma gång VergiliusAeneiden och skildrade Ukrainas historia. Verket uppmärksammade den nya ryska provinsens egna kultur, vilket ledde till att det spreds olika samlingar med "lillryska" visor och berättelser. En del ukrainska författare – exempelvisNikolaj Gogol (ukrainska:Mykola Hohol) – skrev på ryska, medan andra växlade mellan ryska och ukrainska. Den förste realistiske berättaren på ukrainska varOsnovjanenko, pseudonym för Hryhorij Kvitka, vars populära pjäser bland annat inspirerade Gogol till hansRevisorn.[2]
Den store romantiske nationalskalden varTaras Sjevtjenko, och han bidrog till att skapa ett ukrainskt nationalmedvetande. Hans poesi fick en med tiden allt mer politisk och samhällskritisk inriktning, och han drabbades av en långvarig förvisning till Sibirien.Marko Vovtjok blev känd även i utlandet för sina landsbygdsberättelser;Gustave Flaubert översatte en av hennes romaner till franska.[2]
Under andra hälften av århundradet var 1800-talsrealistenIvan Franko portalfigur inom det ukrainska kulturlivet. Han skrev både politiska och litteraturvetenskapliga verk, historiska romaner och dramatik och översatte bland annatIbsen till ukrainska. Sekelskiftesmodernismen representerades avMychajlo Kotsiubynskyj, och bland modernisterna varLesia Ukrajinka en populär poet. I UkrajinkasKassandra jämförs Ukrainas tragiska historia medtrojanska kriget.[2]
Efterförsta världskriget delades de ukrainska områdena mellan väst och öst. I de västliga,galiziska delarna (som anslutits till det återupprättade Polen) kunde den ukrainska kulturen åtnjuta en viss frihet. Under 1920-talet genomfördes en "ukrainisering" av pressen och delar av litteraturen. Den utvecklingen vändes under 1930-talet i sin motsats, då det sovjetiska styret underJosef Stalin såg alla sorters kulturyttringar på ukrainska som ett hot mot Sovjetunionens säkerhet. Ukrainska författare och intellektuella fängslades, skickades tillGulag och/eller avrättades. Denna tid har gett upphov till begreppet "Den arkebuserade renässansen"[4].
I detsovjetiska Ukraina blev därefter den ukrainska kulturen hårt styrd från Moskva. Bland de poeter som tilläts verka fannsPavlo Tytjina, och han tilldelades både ordnar och höga poster i kulturlivet. På 1970-talet kom nya signaler, där man försökte förena nationell och europeisk kultur.Ukrainska hästar över Paris (textsamling, på svenska 1987) presenterade ett urval av de nya författarnaLina Kostenko ochIvan Dratj.[2]
Efter 1991 års självständighet kom en ny generation författare, med friare texter. Redan i slutet av 1980-talet hade en undergroundlitteratur etablerats, med namn somJurij Andruchovytj (lyrik, romaner och essäer) ochOksana Zabuzjko (bland annat den feministiska klassikernFältstudier i ukrainskt sex, 1996). 2005 årsEn kort berättelse om traktorer på ukrainska avMarina Lewycka beskrev de olika konsekvenser av omställningen till en kapitalistisk livsstil.[2]
Utvecklingen för ukrainsk litteratur påverkas av ryska språkets starka ställning i Ukraina. Sedan sent 1600-tal har området/landet varit utsatt för en tidvis hård förryskning, vilket påverkat den litterära traditionen. Än idag (2010-talet) ges de flesta av Ukrainas största dagstidningar ut på ryska, och situationen är likadan inom bokutgivningen.[5]
TidskriftenForbes ukrainska upplaga redovisade i juni 2014 en lista[6] över de 10 viktigaste samtida ukrainska författarna, rangordnade av en expertpanel:
Konflikten i östra Ukraina 2014 har även påverkat den ukrainska litteraturen. I tidningen10tals specialnummer om Ukraina (november 2014) beskrivs hur författarnas texter – medvetet eller omedvetet – kretsar kring kriget i den östligaste delen av landet.[7][8]
Poesi är en mycket populär litteraturform iUkraina,[9] och ett antal poeter har fått utbredd popularitet i landet.
Bland kända och väl spridda poeter kan nämnasTaras Sjevtjenko,Viktor Neborak,Ivan Drach,Olena Teliha,Natalka Bilotserkivets,Mykola Vinhranovskyj,I.E. Andrychovytj,Ihor Pavljuk,Volodymyr Fedynysjynets ochHryhorvj Tjubaj.
Ukrainsk poesi åtnjuts som ett utmärkt medium för innerliga uttryck. Många ukrainare ägnar sig åt poesiskapelsens konst, även om de aldrig kan publicera sina verk.
| |||||
| |||||||||||||||||||||||
