"Tre kända skönheter" (寛政三美人). Träsnitt avUtamaro.
Ukiyo-e (japanska: 浮世絵, "Bilder av den förbiflytande världen") ärjapanska skildringar av vardagslivet, vanligenträsnitt, men ävenmålningar.
Bildspråket i ukiyo-e kommer ur den japanska akademiska målartraditionen, vilken snarare utgår från en känsla än är avbildande, och strävade efter att bilderna skulle vara sköna och vara känslomässigt berörande på åskådaren. Det fanns en inhemsk tradition, Tosaskolan, och en kinainspirerad, Kanoskolan. De båda traditionerna förenades i ukiyo-e, som mer vände sig till allmänheten än äldre konst till adel och prästerskap.
Under inflytande från kinesiska så kalladestentryck började vissa japanska 1600-talskonstnärer att framställa träsnitt, först i svartvitt och senare under 1700-talet i lysandefärger med motiv från vardagslivet. Dessa konstverk fick namnetukiyo-e. Tecknet för ukiyo-e kunde skrivas på två sätt: det ena betydde "den flytande, förbiglidande världen", det andra "en sorgsen värld", alternativt [bilder från = e] "världen" eller "vardagen".[1]
Den största produktionen av ukiyo-e tillkom vid denna tid i och runt stadenEdo, som tagit över som kulturell huvudstad i Japan, och träsnitten tillsammans medkabukiteatern utvecklades till att bliedoperiodens främsta konstformer. Populära motiv var naturbilder,shunga-bilder (erotiska motiv), porträtt av främst kabukiaktörer,sumobrottare,geishor ochkurtisaner, och illustrationer av stadens liv och människor. Många motiv är hämtade från bordellkvarteretYoshiwara, där träsnitten av dåtidens berömdheter var mycket populära.
Dessa träsnitt av konstnärer somHarunobu,Hiroshige,Hokusai ochUtamaro tillsammans med det japanska konsthantverket blev högsta mode och kom att utöva ett stort inflytande över den europeiska konsten från slutet av 1800-talet.
