Tyska (tyska:deutsche Sprache, Deutsch) är ettgermanskt språk, talat av omkring 120–150 miljoner människor (varav cirka 95[1] miljoner har det sommodersmål). Detta gör språket tillEuropas största eller näst största språk[2][3][4] (efterryska) och det germanska språk som har näst flest talare i världen, efterengelskan. Tyskan är världens tolfte största språk.[5]
Tyskan har ett stort antaldialekter, till exempelbayerska, kölsch ochwestfaliska, vilka brukar delas in i huvudgruppernahögtyska ochlågtyska. Till skillnad från många andra germanska språk har tyskan bevarat mycket av denurgermanska grammatiken. Ett exempel på detta är rikakasusböjningar, men språket har i andra avseenden förändrat sig mer från urgermanskan än många andra språk, bland annat genom enljudskridning där /p/ blivit /f/ (svenskaskepp, engelskaship, tyskaSchiff), /t/ blivit /s/ ellerz (svenskatid, engelskatide och tyskaZeit och svenskaäta, engelskaeat och tyskaessen) och /k/ blivitch (svenskaspråk, engelskaspeak, tyskaSprache).[6]
Ordettyska kommer avfornnordiskaþýdisker (kognat med tyskaDeutsch ('tysk')) avforngermanskathioda, som betyder 'folk' och betecknade allagermanska stammar i centrala Europa, till skillnad från de latinska folken[7], jmf. poetiskaSvitjod, isländskaSvíþjóð ('Sverige'),runsvenskasveþiuþ ('svea-folk').
Arvorden härstammar frånindoeuropeiska ellergermanska språk. Till arvorden hör ord somzwei,Zaun,hundert,Liebe,Zahn ochVieh. Exempel pålånord från latin ärFenster,Wein,Straße,Ziegel ochRettich, medanPfaffe ochKirche är tidiga lånord av grekiskt ursprung. Senare lånord av grekiskt ursprung ärBiologie,Theologie,Mathematik ochArithmetik. Sena lånord av italienskt ursprung ärBank,Bilanz ochMelone. Från franska härstammar bl.a.Garderobe,Toilette ochgalant.
De flesta lån- och arvorden i det tyska språket är av indoeuropeiskt ursprung. Exempelvis ordenBruch ochFraktur går tillbaka på samma indoeuropeiska ord. MedanBruch är ett indoeuropeiskt arvord, härstammarFraktur (liksomFraktion ochFragment) från latin. På samma sätt förhåller det sig med arvordetJoch och lånordetYoga (frånsanskrit).
På tyska skiljer man mellan böjning avsvaga verb,starka verb ochoregelbundna verb. Verben kongruensböjs efter person och numerus (subjekt–predikat-kongruens) även om verbens böjning är samma i första och tredje person pluralis.
Det tyska språket har sextempus:presens,preteritum (ellerimperfekt),perfekt,pluskvamperfekt,futurum I och futurum II. Preteritum och perfekt uttrycker i de flesta fall ingen betydelsemässig skillnad. Vid vissa verb (de så kalladedurativa verben) är tempusbruket dock betydelseskiljande, och tempusanvändningen är dessutom generellt olika i talat och skrivet språk (större förekomst av perfekt- resp. preteritumformer).
När ett adjektiv står före substantivet (attributivt) böjs det efter kasus,numerus och genus. När adjektivet står senare i satsen (predikativt) lämnas adjektivet helt oböjt. Detta gör att tyska språket saknar markör för att visa på skillnaden mellan predikativa adjektiv ochadverb.
Substantiv böjs i det tyska språket efter kasus och numerus. Varje substantivs första bokstav skall alltid varaversal.
Substantivets genus kan generellt sett inte utläsas utifrån substantivet självt, utan måste läras in för en person som vill lära sig det tyska språket. Det finns några grupper med ord med vissa ändelser som tillhör specifika genus (exempel: ord medchen-ändelse är alltid neutrala). Det finns även ändelser som indikerar att substantivet oftast tillhör ett specifikt genus (exempel: ord mede-ändelse är oftast feminina). Substantiv som betecknar maskulina eller feminina levande varelser är också oftast maskulina respektive feminina. Substantiveradeverbinfinitiver är alltid neutrala.
De tyska substantivens pluralformer är oregelbundna och måste läras in ord för ord. Substantivets pluralform består oftast av ettsuffix. Substantivets slutbokstav indikerar vilken pluraländelse som kan tänkas vara trolig, men några generella regler finns inte. Det förekommer också att ordets stam förändras, och när en sådan stamförändring sker är det särskilt vanligt att A ändras till Ä, O ändras till Ö eller U ändras till Ü, så kallatomljud (Umlaut) – jämför med svenskansland/länder ellerbok/böcker.
Tyska substantiv kan i likhet med de svenska kombineras till nya genom sammansättning. Likt förhållandet i det svenska språket finns det ingen generell regel för hur många substantiv som på detta sätt kan sammanfogas vid bildandet av ett nytt. Generellt kan sägas att det i tyskan förekommer fler långa sammansättningar.
Tyska språket har tvåartiklar: bestämd artikel (der,das,die) och obestämd artikel (ein,eine). Dessutom kan substantivet stå utan artikel. Artiklarna böjs efter substantivets genus, numerus och kasus.
Relativa pronomina kasusböjs i enlighet med deras roll irelativsatsen. Däremot rättar sig genus- och numerustillhörighet efterkorrelatet (det ord som relativpronomenet syftar på).
Somartighetsform används tredje person pluralis till skillnad från andra person pluralis i svenska språket. En skillnad mellan artighetsformen i tredje person pluralis och den vanliga formen av tredje person pluralis görs däremot i skrift, då artighetsformen skrivs med versal begynnelsebokstav (Sie kontrasie). Artighetsformen används mycket flitigare än i svenskan och bör alltid användas vid tilltal av äldre eller okända personer för att man inte ska uppfattas som oartig eller plumpt överfamiljär.
Tyskansprepositioner styr olika kasus. Lejonparten av prepositionerna kan delas in i tre grupper efter de kasus som de styr:dativ,ackusativ samt ömsomdativ, ömsomackusativ beroende på befintlighet respektive rörelse. Beträffande den senare gruppen används ofta minnesregelnRiA ochBeDa: RiA står förriktning ochackusativ och BeDa förbefintlighet ochdativ. Dessa prepositioner styr i regel ackusativ när de kombineras med verb som betecknar rörelse (ich hänge das Bild an die Wand 'jag hänger upp tavlan på väggen'), medan de styr dativ när de betecknar befintlighet (das Bild hängt an der Wand 'bilden hänger på väggen'). Detta förhållande gäller endast föradverbial; för prepositionsobjekt gäller andra regler.
I enhuvudsats står det personböjda verbet i regel på position två. Men i enbisats sätts det personböjda verbet vanligen i slutet av satsen. Detta i kombination med andra ordföljdsregler leder till en för tyska språket karaktäristisk verbuppräkning i slutet av bisatsen.[9].
I tyska språket sätts komma mellan en menings alla ingående satser och utvidgade infinitivgrupper (infinitiv som innehåller fler element än ett verb). I tyskt skriftspråk används ofta en meningslängd som vida överstiger vad man kan hitta i motsvarande svensk text. Bisatser som relativsatser ochatt-satser adderas till varandra och kan bilda en för den moderne svensken ovan struktur.
I stort sett uttalas tyska språket på ett snarlikt sätt som svenska språket. Det finns dock viktiga undantag. Några ljud i tyskan, som till exempelach-ljud och lågay-ljud, samt även pf (uttalat som pf) och z (uttalat som ts) i början på ord, har inte motsvarande uttal i svenska.
Det tyska sättet att betona orden skiljer sig däremot en del från det svenska språkets.
Observera attä,ö ochü vanligtvis inte räknas som enskilda bokstäver i tyskan, utan anses varaomljud och sorteras soma,o elleru i ordböcker och i listan ovan.ß sorteras somss.Etth som står efter en vokal betyder att vokalen ska uttalas lång, till exempel ordet Zahl uttalas med ett långta, jämför med det svenska ordettal. I bl.a.Österrike ochBayern blir betonandet av "a" betydligt dovare än isvenskan, och är mer o-likt, till exempel uttalas frasen "Guten Tag"//gΩten toκ// (notera det grövre o:et).
som i svenskan i början och i mitten av ett ord, till exempelb ibjörn. I slutet av ett ord uttalas det somp.
Bär, ab
ç
ch
Omch står före eller efter enmjuk vokal, eller om det kommer efter en konsonant, seich-Laut.
ich [ɪç], Furcht [fʊrçt], Frauchen [fra͡ʊçən], inte i södra Tyskland:China [ˈçiːna], dreißig [ˈdra͡ɪsɪç]
d
d
som i svenskan, till exempeld idam, men tonlöst som sista bokstav, somt iton.d uttalas dock alltid i tyska
Dame, und
d͡z
s
bakoml ochn
Elsa ['ɛld͡za]
f
f, (v)
som i svenskan, till exempelf iför. I en grabbnäve ord uttalasv somf, till exempel Vogel (fågel),Vater (fader),Vogt (fogde),vier (fyra), ord medver- och i slutet av ett ord.
für,Vogel, brav
ɡ
g
alltid somg igåva, aldrig somg ige. Somutljud (i till exempelWeg) uttalasg somk
Gabe,geben, Weg
h
h
som i svenskan, till exempelh ihus
Haus.
Inuti ord ärh stumt.
j
j
som i svenskan, till exempelj ija
ja
k
k
alltid somk ikanal, aldrig somk iköpa
Kanal,kaufen
l
l
som i svenskan, till exempell ilust
Lust
m
m
som i svenskan, till exempelm imor
Mutter
n
n
som i svenskan, till exempeln inoll
null
ŋ
ng
somng i stång
lang [laŋ], singen [ˈzɪŋən]
p
p
som i svenskan, till exempelp ipanna.
Pate
p͡f
pf
kombinationpf i tyskan är enaffrikata. Den uttalas verkligen som ettp som efterföljs av ettf.
Pfaffe [ˈp͡fafə], Apfel [ˈap͡fəl]
r ʀ ʁ
r
tyskan har i den största delen av sitt utbredningsområde tungrots-r, så som i svenskans sydligaste dialekter. I slutet av ett ord blir det något försvagat och dras mot det vokaliska a-ljudet. Ordet "wir" uttalas mer eller mindre "via" och ordet "mehr" som "mea" (vocalized r). I Österrike och Schweiz är det däremot vanligt att man har tungspets-r.
rot [roːt, ʀoːt, ʁoːt], starre [ˈʃtarə, ˈʃtaʀə, ˈʃtaʁe], med vokalisering: sehr [zeːɐ̯], besser [ˈbɛsɐ]
s
s, ss, ß
antingen tonlöst som i svenskan, till exempels ise, eller tonande framför vokal, mellan vokaler eller framför en tonande konsonant. Motsvarighet till tonandes saknas i svenskan. Dubbel-s skrivs efter en lång vokalß, efter en kort vokalss. Se också kombinationersch,sp ochst nedan
sehen, Straße, Spaß, Fass
ʃ
sch
som i svenskan, till exempelsch ischlager
Schule [ˈʃuːlə],Stier [ʃtiːr],Spur [ʃpuːr]
t
t
som i svenskan, till exempelt itron
Tag
t͡s
z, tz
z ellertz är enaffrikata. Ett mycket hårt ljud, mer pressat änts itsar. Det finns ingen riktig motsvarighet i svenskan.
Zaun [t͡sa͡ʊn], Katze [ˈkat͡sə]
t͡ʃ
tsch
tsch är enaffrikata. Den uttalas som i engelskanch i 'child.
deutsch [dɔ͡ʏt͡ʃ], Kutsche [ˈkʊt͡ʃə]
v
w
w uttalas alltid somv ivatten.
Wasser
w
v
som svenskavatten
Kurve,Vase
x
ch
Omch står efter enhård vokal eller diftongenau seach-Laut. Det finns inga motsvarigheter i svenskan.
lachen [ˈlaxən]
Övriga bokstäver
grafem
fon (IPA)
beskrivning
exempel på tyskt ord
c
k,t͡s
Om c efterföljs ava,o,u eller en konsonant, uttalas det somk iKalle. Om c efterföljs ave,i ellerä, uttalas det somts itsar
Coburg,Cicero,Claudia
x
ks
som i svenskan, till exempelx ixylofon
Xylophon, Max
y
y(ː),i(ː)
y kan uttalas antingen som tyskansi eller som tyskansü. I ordetHandy måste det dock uttalas somi
Handy, Sylvia
Särskilda bokstavskombinationer
grafem
fon (IPA)
beskrivning
exempel på tyskt
ck
k
som i svenskan, till exempelck i Nacka
Ecke
ph
f
som ettf i svenskan, till exempelf ifilosofi
Philosophie
qu
kv
q efterföljs i tyskan alltid av ettu.qu uttalas somkv ikvittera
quittieren
sp
sp, ʃp
I början av ord (eller sammansättningsled) uttalas det schp, i övriga fall som i svenskan.
Wespe,Spiel
st
st, ʃp
I början av ord (eller sammansättningsled) uttalas det scht, i övriga fall som i svenskan.
Tyska skrivs med detlatinska alfabetet[11] med tilläggstecknenä,ö,ü ochß. Dessa räknas somae,oe,ue respektivess i bokstavsordningen. Stavningen är relativt oregelbunden, bland annat till följd av starkt folkligt motstånd mot stavningsreformer. Bland annat 1996 års stavningsreform gav upphov till ett stort motstånd, främst på grund av ekonomiska skäl och att folk ansåg att det skulle bli förvirrande med ny stavning[12].
Det tyska standardspråket har inte någon strikt regional anknytning, liknandeParis förfranskan. Standardspråket (den "dialektfria" tyskan,högtyskan) kommer i stället från en utjämning av ett antal olika stavningsvarianter från 1500-, 1600- och 1700-talen. Normen för uttalet brukar regionalt bestämmas tillHannover, men detta är omstritt. De flesta med tyska som modersmål kan obehindrat prata standardspråket och gör så ofta i formella sammanhang, medan man bland vänner och familj antingen pratar standardtyska eller en regional dialekt, beroende på vilket som är ens modersmål. Speciellt i södra delen av det tyska språkområdet (södra Tyskland, Schweiz, Österrike) skiljer sig dialekterna avsevärt från standardspråket och en stor del av befolkningen (inklusive alla i det tysktalande Schweiz) talar dialekt som modersmål.
(officiellt språk betyder att lagarna publiceras på tyska, invånare har rätt att kommunicera med myndigheterna på tyska, samt att ort- och gatunamn är på tyska)
I den gamla tyska koloninNamibia var tyska mellan1984 och1990 tillsammans medengelska ochafrikaans ett officiellt språk; det är dock fortfarande ett officiellt språk.
Andra länder med tyskspråkiga områden eller tyskspråkiga minoriteter
Tyska (standardtyska ellerHochdeutsch) studeras i många länder somfrämmande språk, främst iEuropa. Majoriteten av studerande finns iNederländerna,Skandinavien,Baltikum,Slovenien,Kroatien,Polen,Japan,Bosnien och Hercegovina,Schweiz,Serbien,Ungern,Montenegro ochNordmakedonien. Tyska är i många av dessa länder det första främmande språket i skolan. Även i före dettaSovjetunionen studeras mycket tyska. I länder somFrankrike ochUSA är många andra språk mer populära. Tyskt inflytande iJapan under1800- och1900-talet ledde till att tyska var det språk som användes i stället för latin inom den medicinska utbildningen, och tyska har också använts mycket inom den japanska rättsvetenskapen, eftersom stora delar av den japanska juridiken kopierades från tyska förebilder i slutet av 1800- och början av 1900-talet. I Sverige var tyska det första främmande språket i läroverken fram till det ersattes avengelska genom ett regeringsbeslut den10 mars1939,[22] vilket var genomfört i hela Sverige den26 augusti1946.[23] Det blev med införandet avenhetsskola (sedermeragrundskola)1950 frivilligt ämne från årskurs 7. Vissa skolor börjar efter 1994 redan i årskurs sex.
Det universitetsämne som ägnas åt vetenskapliga studier av det tyska språket och den tyska litteraturen (samt i icke-tysktalande länder även språkfärdighet) kallas internationellt förgermanistik.
EnligtGlobal Reach (2004) var 6,9 procent av internetanvändarna tyskspråkiga.[24][25] Enligt Netz-tipp (2002) var 7,7 procent av webbsidorna skrivna på tyska,[26] vilket gjorde det till det näst största i den europeiska språkgruppen. De rapporterade även att 12 procent av Googles användare använde dess tyska gränssnitt.[26]
Enligt både FUNREDES[27] (1998) ochVilaweb[28] (2000) var tyska det tredje populäraste språket använt av webbsidor, efter engelska och japanska.
.png)
.svg)
