Tunis (arabiska تونس, Tūnis) ärhuvudstad iTunisien och är belägen näramedelhavskusten i norra delen av landet. Folkmängden uppgick till cirka 650 000 invånare i början av 2013, med 2,5 miljoner invånare i helastorstadsområdet. Tidigare användes namnet Tunis även oriktigt på hela Tunisien.[4]
Tunis, på grekiskaTynes,[5] grundades avfenicier[6] och anses vara äldre änKarthago, under vilket det lydde.[4] När Karthago förstördes år 146 f.Kr. förstördes även Tunis, men återuppbyggdes av romarna under namnetThuni, vilket senare blevTunes.[5] Först efterarabernas erövring inleddes dess politiska och ekonomiska betydelse.[4] Det var landningsplats förpilgrimer frånAndalusien tillKairouan, och ett av deaghlabidiska furstarnas residens.[4] På 900-talet plundrades det flera gånger underfatimidernas strider motsunniterna,[4] och på 1200-talet var det ett viktigt centrum ihafsidernas rike.[5]
1534 intogs Tunis avOsmanska riket, och mellan 1535 och 1569 samt 1573 och 1574 tillhörde detSpanien.[6] 1705 gjorde sigbeyen av Tunis stadende facto-självständig från osmanerna[6] och grundade en lokal dynasti.[7] Efter att Frankrike hade invaderat Tunisien 1881 blev staden säte för enfransk generalresident, och ockuperades underandra världskriget avTyskland under vintern 1942-1943.[6] 1956 blev staden huvudstad i det självständiga Tunisien.[6]
Tunis är Tunisiens handels- och industricentrum;[8] hälften av landets industri är belägen här, med bland annat tillverkning av kemikalier,[8] cement,[8] konserver[8] och textilier. En annan viktig näring ärturism,[8] bland annat till dehälsobad som finns här.[5] Från hamnstadenLa Goulette, som står i förbindelse med staden via en kanal, går transporter ut iMedelhavet och världen. Tunis har även en internationell flygplats.[8]
Den moderna stadsdelen, med sina breda gator och regelbundna kvarter, ligger mellan havet och den gamla staden, den så kallade medinan.[8]Tunis medina är en avNordafrikas största, omgiven och murar och präglad av ett virrvarr av trånga, krokiga gator och vidsträcktabasarer.[8] Här ligger moskéer och kyrkor samt nationalmuseet och ett museum förislamisk konst.[8] Sedan1979 är medinan ettvärldsarv.
Tunis har sedan 1960 ett universitet, och i staden ligger dessutom det islamiska Zitouna-universitetet och flera andra högskolor.[8] I Bardomuseet, som är berömd för sin lejongård och sina i morisk stil sirade rum, finns betydande samlingar av kartagiska och romerska antikviteter, särskilt av romerska mosaiker.[4][8] Staden har även enkatolskdomkyrka.[8]
Karthago, med lämningar efter den forntida staden, ligger cirka 15 km åt nordost och är numera en förort till Tunis.
Bab El Bhar, Bab Souika, Cité El Khadhra, Djebel Djelloud, El Kabaria, El Menzah, El Omrane, El Omrane Supérieur, El Ouardia, Ettahrir, Ezzouhour, Hrairia, Médina, Sidi El Béchir, Sidi Hassine, Sijoumi
Tunis hade 728 453 invånare vidfolkräkningen 2004,[9] vilket beräknas ha minskat till 651 183 invånare i början av 2013.[3]
^Thomas Benjamin (red.), red (2007) (på engelska). Encyclopedia of Western Colonialism Since 1450. Detroit: Macmillan Reference USA. sid. 495.Libris11360353.ISBN 0-02-866085-4
.jpg)
.jpg)
_(348982404).jpg)
