Tristan Tzara, ursprungligenSamy ellerSamuel Rosenstock, född16 april1896 iMoinești i länetBacău, i den historiska regionenMoldova ikungariket Rumänien, död25 december1963 iParis, var enrumänskfödd,franskpoet,essäist ochdramatiker som redan i 20-årsåldern blev en central banérförare åtdadaismen iZürich. Han stod även den efterföljande franskasurrealismen nära i Paris, men anses solitär och trogen en egen poetisk vision under hela sitt liv. På svenska är Tzara representerad i antologier alltsedan 1930-talet.2004 utkom en första enskild volym med ett litet urval av hans tidiga poesi,Dada är allt!.
Samuel Rosenstocks föräldrar var judiska rumäner, vilka sägs ha talatjiddisch som modersmål.[2] Såväl far som farfar var företagare inom skogsnäringen, mendiskrimineringslagar gjorde varken dem eller den unge Samuel till fullvärdiga medborgare av landet förrän efter 1918.[3] Efter några grundläggande skolår i födelsestaden skickades han tillBukarest för högre studier. Här fick han undervisning i bl. a. franska, matematik och musik. Efter studentexamen tog han kurser i matematik och filosofi vid huvudstadens universitet. Hösten 1915 begav han sig tillZürich för fortsatta studier vid universitetet där. Detta var underförsta världskriget och han befann sig i det neutralaSchweiz huvudstad, där han blev en i kretsen kringHugo Balls litteräraCabaret Voltaire våren 1916 och en centralgestalt i framväxten av dadaismen. Franskan var och förblev hans författarspråk från och med nu.
Till Paris flyttade han i december 1919. Fram till maj 1921 skapade han där tillsammans med bland andraAndré Breton ochLouis Aragon en mängd dadaistiska upptåg. Därefter övergick Breton och Aragon till utvecklandet avsurrealismen. Tillsammans med en grupp surrealister såg de till att högljutt avbryta en föreställning av Tzaras pjäsLe Coeur à gaz i juli 1923, för att demonstrera sin litterära oavhängighet av dadaismen.
1924 träffade Tristan Tzara den svenskfödda bildkonstnären och poetenGreta Knutson efter en föreställning av hans pjäsMuchoir de nuages som sattes upp på La Cigale.[4] De gifte sig året efter. 1925 fick ocksåAdolf Loos, den österrikiske företrädaren förfunktionalismen, det senaste skriket inom arkitekturen, i uppdrag att rita deras hus,Maison Tzara iMontmartre, vilket under några år blev en samlingspunkt för konstnärer och författare. Sonen Christophe föddes 15 mars 1927. Makarna var gifta fram till 1942.
I mars1947 höll han en föreläsning i den anrika byggnadenSorbonne över ämnetLe Surréalisme et l'après-guerre. Han näpsadeAndré Breton för dennes bortovaro (exil) under krigsåren och hävdade att "historien gått förbi surrealismen". Breton reste sig ursinnigt och ställde sig upp i bänken, i 1600-talssalen frånRichelieus tid, och skrek åt Tzara att han "borde skämmas som håller sitt tal på ett sånt här ställe!" När Tzara fortsatte med en anspelning på dem som bedömde ockupationen "högt uppifrån Frihetsgudinnan", tog sig Breton fram till föreläsaren och – i brist på annat – välte omkull hans glas med vatten innan han rusade ut ur salen och tog med sig en stor del av publiken.[5]
Tristan Tzara dog i lungcancer. Svärdottern Claude Sarraut berättar i en memoarbok hur Christophe Tzara, som var utbildad läkare, hjälpte honom att dö, genom att ge honom en sista dödlig dos med morfin.[6] Han ligger begravd påMontparnassekyrkogården i Paris.
Till hundraårsdagen av Tristan Tzaras födelse uppfördes 1996 ett dadamonument av den rumänskfödde, tyske skulptörenIngo Glass längsBacăuvägen i födelsestaden Moineşti. DADA står det på en 25 meter lång sträcka med 10 meter höga och 2, 6 meter breda bokstäver iarmerad betong, vilka tillsammans väger 120 ton.
Författarnamnet Tristan Tzara växte fram under studieåren vid läroverket och universitetet iBukarest då han publicerade en hel del dikter pårumänska.[7] Förnamnet Tristan sägs referera till hjälten i den gamla keltiska sagan omTristan och Isolde så som denna återges iRichard Wagnersopera med samma namn. Efternamnet Tzara [Ţara] betyder "jord" eller "land" på rumänska.[8]
I Zürich formades hans poesi delvis av estraden och den fysiska kontakten med en bildad kabaretpublik på Cabaret Voltaire från februari 1916 och därefter på Zunft zur Waag från sommaren samma år. Här uppfann Tzara bland annatsimultandikten för sceniskt bruk, första gången framförd i mars 1916 på Cabaret Voltaire tillsammans medRichard Huelsenbeck ochMarcel Janco, då alla tre läste varsin egen dikt på olika språk samtidigt.[9] Detta utvecklade han senare tillsammans medHans Arp ochWalter Serner till en skrivform för flera personer, där deras ord och meningar på olika språk bildade en enda text. Tzara debuterade för övrigt denna tid med ett stycke för teater kallatLa Première aventure céleste de monsieur Antipyrine. I Zürich och senare i Paris verkade han också som redaktör för tidskriftenDada (1917-21), där alla hans dadamanifest ursprungligen publicerades.Dada utkom bara med sju nummer, men uppmärksammades internationellt.
1931 gav han ut den långa, närmast episka diktenL'Homme approximatif, författad åren 1925–1930. Den dedicerades "till Greta" och är betraktad som ett mästerverk av många. EnligtArtur Lundkvist markerar dikten en höjdpunkt inom den litterära surrealismen. Ett av Tzaras främsta diktverk från efterkrigstiden,La Face intérieure, påbörjades efter denspanska revolutionens och republikens nederlag och fortsatte att författas under tiden sompartisan i Frankrike. Det är daterat 1938-43, men utgivet först tio år senare.[10]
Under 1950-talet utförde han litteraturhistoriska och språkhistoriska arbeten av betydelse. Han fördjupade sig iFrançois Villons poesi och såg bland annat till att rader som tidigare tillskrivits en viss Jean Vaillant återbördades till Villon. Han upptäckte även 1600anagram i Villons verk och lyckades förlänga hans levnadsålder med två år.[11] Enligt François Buot, som skrivit en biografi över Tzara, lämnade han efter sig ett lika digert arbete omFrançois Rabelais, vilket ännu inte har utgivits.
Hans samlade verk gavs ut i sex volymer mellan 1975 och 1991.
Ett svenskt dikturval utgavs 2004. Detta inleds med den tidiga diktsvitenProgram för biografAbstrakta Hjärtat från första året i Paris, år 1920. De sju dadamanifest som publicerades i bokform på franska första gången 1924 är allihop översatta till svenska i standardverketModerna manifest (1973). Den avslutande del XIX av den långa surrealistiska diktenDen ungefärliga människan (L'Homme approximatif) är med i antologinVithåriga revolvrar (1966) tillsammans med flera andra dikter av Tzara.
Femogtyve digte, en dansk tolkning av Manni Crone och Roland Paardekooper (Forlaget Bebop, 2003)
Vingt-cinq-et-un poèmes, nyutgåva med ytterligare en tidigare opublicerad dikt tillagd (Paris: Collection l'age d'or, Edition de la Revue Fontaine, 1946)
Cinéma calendrier du cœur abstrait. Maisons, illustrerad medträsnitt av Hans Arp (Paris: Collection Dada, Au Sans Pareil, 1920)
Program för biograf Abstrakta Hjärtat, ingår iDADA ÄR ALLT! (Bakhåll, 2004)
Indicateur des chemins de coeur (Paris: Editions Jeanne Bucher, 1928)
De nos oiseaux (Paris: Editions Kra, 1929)
L'Arbre des voyageurs (Paris: Editions de la Montagne, 1930)
Approximate Man, en engelsk tolkning av Mary Ann Caws. Ingår i:"Approximate Man" and Other Writings (Detroit: Wayne State University Press, 1973; Boston: Black Widow Press, 2005)
Où boivent les loups (Paris: Editions des Cahiers Libres, 1932; andra upplaga Poésie Club, Guy Chambelland, Librairie Saint-Germain-des-Prés, 1968)
L'Antitête (Paris: Editions des Cahiers Libres, 1933; andra upplaga Editions Bordas, 1949)
Le Désespéranto (1933)
Primele Poeme ale jui Tristan Tzara urmate de Insurectia dela Zurich, Tzaras första dikter, skrivna i Rumänien (Bukarest: Editura Unu, 1934)
Les Premiers poèmes, en fransk översättning av Tzaras första dikter, tillsammans med fem opublicerade tidiga dikter (Paris: Editions Seghers, 1965)
Sept manifestes Dada, med teckningar avFrancis Picabia (Paris: Editions Jean Budry, 1924; nyutgåva tillsammans medLampisteries, ett urval artiklar av Tzara (1963)
Dadamanifest (1916–1920), samtliga sju dadamanifest av Tzara,Monsieur Antipyrines manifest (1916),Dada-Manifest 1918 (1918),Proklamation utan pretention (1919),Antifilosofen monsieur Aa's manifest (1920),tristan tzara (1920),Monsieur Aa antifilosofen skickar oss detta manifest (1920) ochDada manifest om den svaga kärleken och den bittra kärleken (1920), iGunnar Qvarnström:Moderna manifest. 1. Futurism och dadaism (Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1973), s 94–115
Essai sur la situation de la poésie (1931)
Minuits pour géants (1932)
Le Surréalisme et l'après-guerre (1947)
L'Art Océanien (Paris: Editions A.P.A.M., 1951)
Picasso et la poésie (Roma: De Luca, 1953)
L'Egypte face à face (Lausanne: Editions de Clairefontaine, 1954)
François Buot:Tristan Tzara: l'homme qui inventa la révolution dada (Paris: Éditions Grasset, 2002)
Mary Ann Caws: "Introduction". Ingår i Tristan Tzara:"Approximate Man" & Other Writings (Black Widow, 2005)
"Dada's Temper, Our Text: An Essay". Ingår i samma volym (Black Widow, 2005)
Paul Cernat:Avangarda românească și complexul periferiei: primul val (Bukarest:Cartea Românească, 2007)
Steven E. Colburn: "Tristan Tzara". Ingår i Rosemary M. Canfield Reisman (red.):Surrealist Poets (Salem Press, 2012)
Peter Glas: "Efterord". Ingår i Tristan Tzara:Dada är allt! (Bakhåll, 2004)
Marius Hentea:TaTa Dada : the real life and celestial adventures of Tristan Tzara (Cambridge, Mass.: MIT Press, 2014)
Bengt Holmqvist:Den moderna litteraturen (Bonniers, 1966), sid. 119-123; 137-140
Irina Livezeanu:From Dada to Gaga: The Peripatetic Romanian Avant-Garde Confronts Communism. Ingår i Mihai Dinu Gheorghiu/ Lucia Dragomir (red.):Littératures et pouvoir symbolique. Colloque tenu à Bucarest (Roumanie), 30 et 31 mai 2003 (Paris: Maison des Sciences de l'homme, Editura Paralela 45, 2005)
^Bibliothèque nationale de France,BnF Catalogue général :öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog:119273045, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
