Triceratops ("Trehornat ansikte"), släkte med stora,behornade dinosaurier funna iNordamerika, där den tros ha levt vid slutet avKritaperioden för 68–66 milj. år sedan.Triceratops var ett gigantiskt djur som liknade en stornoshörning med långa horn i pannan, och med en stor krage av ben som täckte bakhuvudet.Triceratops har länge hållit titeln som den störstaceratopsien. Den har dock sedan 2007 utmanats av sin nära släktingEotriceratops, som kanske blev större. Inte desto mindre ärTriceratops sannolikt en av de mest kändadinosaurierna. Liksom andraCeratopsider ärTriceratops känd från ett rikt utbud avfossil, påträffade både iMontana,Wyoming,Colorado (USA) ochAlberta (Kanada). Sedan den upptäcktes harTriceratops haft en stor framträdande plats i populärkulturen genom böcker ochfilmer.
Illustration av hornen ursprungligen beskrivnaBison alticornis.
Våren 1887 hittade man i närheten avDenver,Colorado, ett par långa horn, som senare beskrevs vetenskapligt avOthniel C. Marsh. När Marsh först undersökte hornen trodde han att de kom från enbisonoxe, och namngav fyndetBison alticornis. 1889 hittade man dock ett annat fossil iWyoming: en storskalle av en behornad dinosaurie, som man gav namnetTriceratops horridus ("Otäckt, trehornat ansikte" (namnet bildat avgrekiskaτριtri "tre",κέραςkeras "horn" ochωψops "ansikte")). Marsh insåg att hornen han beskrivit tidigare inte kunde komma från en bison, och gav dem ett nytt namn,Ceratops (detta namn är numera ettNomina dubia).[1] 1907 tillfördeRichard Swann Lull pannhornen till släktetTriceratops, under namnetTriceratops alticornis. OmT. Horridus ochT. alticornis verkligen är samma djur, skulleT. horridus bli en synonym tillT. alticornis. Att hornen beskrivna av Marsh 1887 verkligen tillhördeTriceratops är dock inte säkert. De kan ha tillhört en annan, närbesläktad dinosaurie.[1] Fram till idag har man hittat många skelett efterTriceratops, dock inget som är komplett. Därtill känner man till minst 30 skallar.[2]
Triceratops var ett tungt, fyrfotat djur med en kroppsbyggnad liknande den hosnoshörningar ochelefanter, med korta, kraftiga ben. Den hade svans som smalnade av mot spetsen, och stor skalle med en hjälmliknande krage av ben som hade växt ut från bakhuvudet och täckte nacken. Kragen blev 2.1 meter tvärsöver. Från pannan växte ett par långa, spetsiga horn, och på nosen hade den ett mindre, konformat horn. Den främre delen av munnen var tandlös och bildade enpapegojliknandenäbb som kunde användas för att knipsa avväxter. Längre bak satt uppsättningar av småtänder att bearbeta födan med. En fullvuxenTriceratops mätte cirka 7–9 meter från nos till svans[3] och tros ha vägt 5–8 ton, ungefär lika mycket som enafrikansk elefant. Trots sin storlek tror man attTriceratops kanske kunde springa i upp till 25 km/tim, och dess kroppsform gjorde den troligen smidig för dess storlek.[4]
De har spekulerats mycket rörande vadTriceratops och dess nära släktingar använde sina stora horn och benkragar till. Vanliga förklaringar är att de använde som försvar mot fiender, eller för att slåss mot artfränder. Det har tidigare föreslagits attCeratopsider med sänkt huvud skulle kunna spetsa angripare på sina horn, på samma sätt sombufflar ochnoshörningar gör. Men denna hypotes anses numera osannolik.Biomekaniska tester har visat attTriceratops skulle riskera att krossa nospartiet om den slogs på det sättet.[4] En rapport från Farke m.fl, efter undersökning av skadade kranier, antyder attTriceratops med stor sannolikhet använde sina långa horn för att slåss med artfränder.[5] Andra ceratopsider, såsomCentrosaurus, stångade varandra i bröstkorgen.[5] Det är också möjligt att hornen kan ha använts för att bryta ner småträd och buskar. Andra forskare föreslår att horn och krage kan ha använts som en sorts värmeregulator.[6] Fossil visar att mycket ungaTriceratops hade klent utvecklad krage och horn, men undergick dramatiska förändringar i formen då de blev äldre.[7]
Skalle av en juvenilTriceratops i förgrunden, jämfört med en äldre.
Det rika utbudet avfossil efterTriceratops, varav några dessutom är av olika åldersgrupp, har gjort att forskarna kunnat lära sig mycket om hur denna dinosaurie växte. Framför allt kan forskarna se tydliga förändringar i horn och krage allteftersom djuren åldrades och växte.[8] Hos mycket unga individer var hornen på huvudet raka, men då de blev äldre blev hornen något böjda. Fram mot högre ålder verkar hornen ha blivit rakare. Hos de fullvuxna exemplaren blev också kragen mycket förlängd, och fick stora hål (Fenestrae), troligtvis för att reducera vikten.[9]
Triceratops framställs ofta som ett flocklevande djur, så även närbesläktade dinosaurier. MångaCeratopsider är kända från stora benbäddar medfossil, som kan innehålla lämningar efter hundratals individer, vilket tolkats som bevis på att dessa djur färdades fram i stora hjordar.Triceratops var dock under lång tid inte känd från några benbäddar. Det har även argumenterats för attTriceratops kanske inte alls var ett flockdjur, utan levde ensam.[10] 2009 beskrevs dock en mindre fossil bädd iMontana, som erhöll 3 icke fullvuxna exemplar.[11] Detta har tolkats som bevis för attTriceratops kanske höll sig samman i grupper,¨åtminstone innan de blev vuxna. Benbädden har fått namnet "the Homer Site", efter karaktären Homer i TV-serienThe Simpsons.[12]
Triceratops tillhördeunderordningenCeratopsia, en grupp växtätande dinosaurier som frodades framför allt under senare delen avkritaperioden. Den tillhörde överfamiljCeratopsoidea, och familjCeratopsidae. Den ingick i underfamiljChasmosaurinae, och var nära släkt medPentaceratops,Chasmosaurus ochEotriceratops. Tidiga släktingar tillTriceratops stammar från den asiatiska plattan. Tidigare har man ofta nämntProtoceratops som en avTriceratops tidiga förfäder, men sedan upptäckten avZuniceratops har forskarna fått en annan bild avTriceratops möjliga ursprung.
Det har beskrivits flera arter inom släktetTriceratops, men de flesta av dessa anses vara ogiltiga. Det stora utbudet av beskrivna arter kan ha kommit av att fossila exemplar av olika åldersgrupper blivit misstolkade.[2]
Illustration av "Torosaurus", en potentiell synonym tillTriceratops.
1891 beskrevOthniel Charles Marsh ett nytt släkte medceratopsider,Torosaurus latus. Denna har särskilts frånTriceratops genom en längre nackkrage med stora hålrum, medanTriceratops beskrivits med en kort, solid krage.
Under senare år har några forskare ifrågasatt att släktetTorosaurus verkligen är giltigt;Horner har föreslagit attfossilen avTorosaurus bara är en åldersvariation inom släktetTriceratops. 2010 rapporteradeHorner och Scannella resultatet av 10 års arbete med att studera mer än 50 skelett och ett flertal skallar frånTriceratops. De hade arbetat med att kartlägga dessontogeni, och upptäckt attTriceratops genomgick stora morfologiska förändringar då den växte. Deras slutsats blev attTriceratops ochTorosaurus är sammadinosaurie;fossilen tillförda "Torosaurus"" är fullvuxna exemplar, de som tillförtsTriceratops är från ej fullvuxna exemplar.[9] Scannella och Horner hade först svårt att tro detta, och försökte hitta alternativa förklaringar, men det övertygade dem bara mer i sina slutsatser.[13] Eftersom namnetTriceratops myntades föreTorosaurus, skall namnetTorosaurus strykas till förmån för namnetTriceratops.
Triceratops tros ha levt samtidigt som den storatheropodenTyrannosaurus rex, och man har länge trott attTriceratops utgjorde byten åt den. Det finns flerafossilfynd som stödjer denna uppfattning. Man har beskrivit ettkorsben frånTriceratops med flera märken efterTyrannosaurus tänder[14] IMontana har man också påträffat delar av enTriceratops nackkrage och pannhorn med bitmärken som troligtvis åsamkats avTyrannosaurus. Några av bitskadorna verkar ha varit på väg att läka, och visar attTriceratops överlevde striden med köttätaren.[15]
^Russell D.A,Stoskopf M.K et.al, "The thermoregulatory Functions of theTriceratops Frill and Horns: Heat Flow Measured with Oxygen Isotopes",Journal of Vertebrate Paleontology18:4 (December 1998), sid. 746–150.
^Clemens W.A, Horner J.R et.al, "The smallest knownTriceratops skull: new observations on ceratopsid cranial anatomy and ontogeny",Journal of Vertebrate Paleontology '26:1, sid. 103–112.
^Williams S.A, Brusatte S.L et.al, "The firstTriceratops bonebed and its implications for gregarious behavior",Journal of Vertebrate Paleontology29':1 (2009), sid. 286–290.
^Happ J. & Carpenter K, "An analysis of predator–prey behavior in a head-to-head encounter between Tyrannosaurus rex and Triceratops", i Carpenter K. and Larson P.E.Tyrannosaurus rex, the Tyrant King, Bloomington: Indiana University Press, 2008, sid. 355–368.
