tretton(de)dagen, epifania(dagen), Theophania, heliga tre konungar(s dag)
Trettondedag jul, också kallattrettondedagen ellertrettondagen, (västkyrkligt ävenEpifania (uttalas [epifaní:a]) – "uppenbarelse" – ochöstkyrkligtTheofania (uttalas [teofaní:a]) – "gudsuppenbarelse") är enkristenhögtid som infaller på den trettonde dagen ijulhögtiden, det vill säga den6 januari. Dagen är en allmänhelgdag i bland annatSverige[1][2] ochFinland.[3] Trettondedagen firas bland kristna till åminnelse av uppenbarelsen avJesus somGuds son genom hans födelse, genom hansKristi dop, genom hans första underverk (vinundret i Kana) och uppenbarelsen genomBetlehemsstjärnan förde vise männen. Detta tema har inom västlig kristendom kommit att överskuggas av de vise männen, som skall ha kommit till Jesus medguld,rökelse ochmyrra.[1][2]
Trettondedagen är trettonde dagen under julen medjuldagen inräknad. Iäldre svenska talades det om såvälÞrættandi dagher somTolfti dagher (iula). På engelska talar man omTwelve Days of Christmas, ochtrettondagsafton blir dåTwelfth Night (ellerEpiphany Eve, eftersom trettondedagen heterEpiphany). ITyskland kallas dagarna mellan juldagen och trettondagendie zwölf Heiligen Nächte ellerRauhnächte.[4] I de flesta kristna länder anses denna dag avsluta julen (till skillnad från iNorden, där julen allmänt anses avslutad medtjugondedag jul).
Snart efter gnostikerna kom dopfesten i bruk även inomöstkyrkan (dock ej iVästerlandet) och firades den 6 januari. Åtminstone iSyrien ochPalestina utsträcktes festens betydelse till att omfatta ävenJesu födelse, som troddes ha infallit på samma årsdag som dopet. Under300-talet utvidgades epifaniafirandet med flera andra festdagar i anslutning tillevangeliernas berättelse om Jesu barndom; centrum i festcykeln var 6 januari (Jesu födelse- och dopdag).
Vid samma tid hade emellertid iRom uppkommit seden att fira Jesu födelse redan25 december, medan däremot ingen epifanifest fanns där. De bäggetraditionerna kom i strid; vid300-talets slut bilades den genom en kompromiss på så vis, att Roms tradition om Jesu födelse 25 december överallt antogs, medan Rom accepterade den österländska festcykeln över Jesu barndom, även epifanifesten 6 januari.
Då Jesu födelse (ochdop) tagits bort från epifaniafesten, berövades den emellertid sitt egentliga innehåll, och centrum i festkretsen blev juldagen. Epiphania inordnades i stället i Jesu barndomshistoria som dagen förde tre vise männens besök,tre konungars fest. Som sådan uppfattades den sedan även som den begynnandehednamissionens dag.[5]
IUppsalamissalet från år 1513 står:Kyrkan firar denna dag på grund av en trefaldig uppenbarelse, varför den ock har ett trefaldigt namn. Den kallas först epifania, på grund av uppenbarelsen genom stjärnan för de tre konungarna. För det andra kallas den theofania, emedan vid Jesu dop på denna dag i Jordan hela Trefaldigheten manifesterade sig. För det tredje kallas den bethfania av beth, som betyder hus, emedan Jesus i bröllopshuset i Kana genom att förvandla vatten till vin visade sig vara Gud.[1]
Även inom denvästerländska kyrkan firades ursprungligen dagen till minne av Kristi dop (därav namnetBalneatio), men med detta förband kyrkan också minnet av hans uppenbarelse för den hedniska världen.Hedningarna representerades avde tre vise männen och därav det äldre namnetHeliga tre konungars dag, under vilket den fortfarande firas i till exempelAntillerna,Belgien ochDanmark. Undermedeltiden blev dagen i väst helgad uteslutande åt uppenbarelsen vilket den fortfarande är inom denromersk-katolska ochlutherska kyrkan, och dagen betraktas där som missionens särskilda dag.
Samtidigt som trettondagen avslutar julfirandet inleder den också den så kalladeepifaniatiden som (beroende på när påsken infaller) varar under högst sex söndagar fram tillfastan.
I spansk tradition heter dagenEl dia de los Reyes magos, de tre vise männens dag, och firas den 6 januari. Den 5 januari ställer barnen ut sina gamla skor på fönsterblecket och när de vaknar morgonen därpå ligger där julklappar i stället.
Trettondedag jul är den sista stora helgdagen i detkyrkliga firandet av julen. Den definitiva slutpunkten sätts iSverige och i det svenskspråkigaFinland påtjugondedag jul, det vill säga trettondedagens så kalladeoktavdag en vecka senare. I östra Finland har man hållit fast vid trettondagen som julavslutning.[7]
