Trajanus föddes iSpanien i en anrik romersk familj som valt att flytta dit frånItalien. Han blev på så sätt den förste kejsaren som inte hade italienskt ursprung. Hans far, som också hette Marcus Ulpius Traianus, hade gjort en lysande karriär som befälhavare för tionde legionen ijudiska kriget,konsul år 70,guvernör iSyria samtHispania Baetica ochAsia.[1]
Tack vare sin far hade Trajanus goda karriärmöjligheter. Han varmilitärtribun i Syria under 70-talet, blev sedan befälhavare för sjunde legionen i Legio (nutidaLeón). Som befälhavare för sjunde legionen kom han tillDomitianus hjälp för att slå ner Saturninus uppror iGermania Superior, men kom fram först när striderna avtagit. Därefter blev han en av Domitianus gunstlingar och fick tjänstgöra sompraetor kring år 85 och somkonsul år 91 men efter att den impopuläre Domitianus mördats stannade Trajanus karriär av för ett tag.[1]
NärNerva blev kejsare år 96 blev Trajanus guvernör iGermania Superior. Senare samma år anlände ett meddelande om att Nerva adopterat honom.[1] Nerva, som var impopulär bland soldaterna efter ett myteri sompraetoriangardet gjorde år 97, var tvungen att stärka sitt stöd inom militären. Därför adopterade han Trajanus.[4] I stället för att åka och återställa ordningen i Rom bjöd Trajanus in ledarna för myteriet. Han gjorde det under förevändningen att han skulle ge dem en särskild utmärkelse, men i stället lät han avrätta dem. Tillvägagångssättet stärkte Trajanus auktoritet och när han blev kejsare vid Nervas död såg han inget skäl att besöka Rom.[5]
Trajanus forum byggdes mellan 107 och 113 och tillägnades Trajanus.Trajanuskolonnen avbildar Trajanus fälttåg iDakien. Ursprungligen kröntes den av Trajanus staty men1588 satte man dit en staty föreställande apostelnPetrus.
Det första Trajanus gjorde som nybliven kejsare var att inspekteraRhen- ochDonaufronterna. En tredjedel avlegionerna var förlagda längs Donaufronten; ett personligt besök var ett bra sätt att försäkra sig om militärens framtida lojalitet.[6]
Sensommaren 99 gjorde Trajanus som kejsare sitt första intåg i Rom och detta till fots. Han kramade om senatorerna och pratade med folk på gatorna. Även om Trajanus skulle bli en enväldig härskare kom han att ge intryck av att vara lättillgänglig och till skillnad från Domitianus hålla sig till de traditioner som ingick i kejsarrollen. Trajanus blev snabbt mycket populär bland folket och senatorerna. HistorikernDio Cassius berättar att han var mycket förtjust i vin, unga män, pojkar[7] och krig.[8]
Trajanus var en krigisk kejsare. Han var populär bland trupperna och var inte främmande inför att leda dem i strid och dela soldaternas mödor. Eftersom det inte fanns några direkta militära hot mot riket under Trajanus tid är det troligt att krigen återspeglar hans egen lust att erövra.[9]
Trajanus två första fälttåg var riktade motdakernas rike; då styrt av kungDecebalus. Domitianus hade aldrig lyckats slå dakerna i grunden och Decebalus hade nu börjat tänja på det befintligafredsfördraget. Mot slutet av 101 gick de romerska arméerna, ledda av Trajanus, över Donau och besegrade dakerna vidTapae. Vintern 102–103 gav sig Decebalus på ett misslyckat motanfall över Donau. År 103 svarade Trajanus arméer med att gå djupt in i Dakien och belägra huvudstaden Samizegethusa. Decebalus gick då med på ett fredfördrag där stora landområden norr om Donau blev romerska.[9]
Freden höll inte och år 105 begav sig Trajanus åter till Dakien. De romerska utposterna där hade redan fallit, men den här gången kunde romarna dra nytta av den nybyggda bron över Donau för att snabbt avancera in i Dakien. Det räckte att Trajanus trupper dök upp för att många av Decebalus allierade skulle överge honom. De romerska arméerna gick nu rakt mot Samizegethusa som intogs och plundrades. Decebalus flydde, men när han var nära att tillfångatas begick han självmord. Mot slutet av år 106 hade allt motstånd kvästs. De dakiska fälttågen kom att förevigas påTrajanuskolonnen.[10]
År 114 var det dags för ett nytt fälttåg motPartien, ett rike som varit mäktigt men nu var i nedgång. Detta krig skulle vara till kejsarens död. Krigsorsaken var att parterna lyckats sätta en partisk kung på tronen iArmenien, ett kungadöme som då var enbuffertstat mellan Partien och romarriket. Trajanus svarade genom att helt enkelt gå in i Armenien och göra landet till en romersk provins. Omkring sjutton av trettio legionerns samlades till en armé i sin helhet eller som envexillatio (avdelning).[11] År 116 erövrades helaMesopotamien inklusive den Parthiska huvudstadenCtesiphon.[12]
År 116 inleddes ett uppror i Mesopotamien och år 117 misslyckades Trajanus med att intaHatra. Samtidigt gjorde judarna iCyrenaica uppror varefter oroligheterna spred sig till provinsernaAegyptus ochCyprus. Rikets norra gräns sattes nu också under allt starkare tryck. Trajanus lämnade nu sin armé i Syria och reste till Rom för att ta itu med krissituationen. Under tiden med motgångar hade Trajanus hälsa försämrats och han var redan sjuk då han återvände till Rom. Den 9 augusti 117 dog han i vad som troligen var ett slaganfall.[13] Hans aska placerades i Trajanuskolonnens fot.[12]
^Chris Scarre,Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 87–89
^Chris Scarre,Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 91
^Chris Scarre,Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 91–94
^Goldsworthy, Adrian Keith (2006). Kejsare och generaler: männen bakom Roms framgångar. Historiska media. sid. 344.ISBN 978-91-85057-70-2. Läst 12 mars 2025
^Chris Scarre,Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 94–95
^ [ab]Chris Scarre,Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 95
^Chris Scarre,Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 95–96
^Goldsworthy, Adrian Keith (2006). Kejsare och generaler: männen bakom Roms framgångar. Historiska media. sid. 344.ISBN 978-91-85057-70-2. Läst 12 mars 2025
^ [ab]Chris Scarre,Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 97
^Goldsworthy, Adrian Keith (2006). Kejsare och generaler: männen bakom Roms framgångar. Historiska media. sid. 345.ISBN 978-91-85057-70-2. Läst 12 mars 2025
