Trögdjur har anpassat sig till olikahabitat och skiljer sig därför mycket i utseende. Längden hos de nu levande arterna varierar mellan 12,5 centimeter (mantelbältor) och 120 centimeter (jättemyrslok).[2] Vikten skiftar därför mellan 85 gram och 40 kilogram. Den utdödajättesengångare var däremot mycket större.
Vid handen är två eller tre fingrar tydlig längre än de andra fingrarna och ibland saknas de andra fingrarna helt. Fingrarna är utrustade med långa skarpaklor. Vid bakfoten förekommer vanligen fem tår. Antalet tänder varierar mycket inom djurgruppen. Till exempel saknar myrslokar alla tänder och jättebältan har cirka 100 tänder som är rudimentära. Hos de nu levande arter som har tänder förekommer inga fram- och hörntänder. Endast släktet tvåtåiga sengångare har främre kindtänder som liknar hörntänder. Kindtänderna saknartandemalj och växer hela livet men spetsen slippas bort när individen äter.[2]
Några medlemmar i överfamiljen är typiska exempel förkonvergent evolution. Till exempel har flera trögdjur förlorat sina tänder och utbildat en längre tunga för att anpassa sig till födan avinsekter och maskar. På så sätt liknar demyrpiggsvin ochmyrkottar som tillhör överfamiljernakloakdjur respektiveLaurasiatheria.
Med undantag av artenniobandad bälta (Dasypus novemcinctus) som även förekommer iNordamerika lever alla trögdjur i tropiska och subtropiska regioner avCentral- ochSydamerika. Det finns tecken på att utdöda arter levde iAfrika ochEuropa. Under epokeneocen fanns trögdjur iAntarktis.
Trögdjurens uppkomst dateras idag med hjälp avmolekylärgenetiska undersökningar tillkritperioden för 90 till 100 miljoner år sedan.Fossil som liknade dagens kända arter finns frånpaleocen (för 55 miljoner år sedan) förbältdjur respektive fråneocen (för 45 miljoner år sedan) försengångare och frånmiocen (för 20 miljoner år sedan) förmyrslokar.
Det äldsta kända fossilet för myrslokar,Eurotamandua joresi, hittades iMessels gruva i Tyskland men trögdjurens födelseplats antas ligga vid brytlinjen mellan Sydamerika och Antarktis eller i Afrika. I samma gruva hittades fossil till ett annat släkte,Eomanis, som räknas till familjenmyrkottar. Vissa forskare hävdar att alla fossil från gruvan tillhör samma art[3] men upptäckaren avEomanis, den tyske paleontologenGerhard Storch, påpekar att det finns tydliga skillnader i skelettens konstruktion[4].
I Antarktis hade överordningen en större artrikedom och här hittades fossil av över 200 utdöda arter, däriblandjättesengångare ochGlyptodontidae. Några zoologer antar att den utdöda systematiska gruppenMeridiungulata, en sorts sydamerikanska växtätande hovdjur, är nära släkt med trögdjuren.
Med stor sannolikhet bildar Euarchontoglires och Laurasiatheria ett gemensamttaxon med namnetBoreoeutheria, men relationen till de andra grupperna är omstridd. Vissa forskare hävdar att trögdjur utgör systergruppen till ett gemensamt taxon av Afrotheria och Boreoeutheria. Andra zoologer tror att trögdjur och Afrotheria bildar ett taxon (Atlantogenata) som är systergruppen till Boreoeutheria.
Tidigare betraktades trögdjuren som en ordning men idag har den delats upp på de båda ordningarnaCingulata ochPilosa.[1] Idag placeras vissa auktoriteter taxonet Xenarthra på nivån avmagnordning men dess placering är omdiskuterad.[1] Dock är det fastställt att taxonet Xenarthra utgör enmonofyletisk grupp vilket har bekräftats med olika morfologiska och molekylärgenetiska studier. Jämfört med det stora antalet kända utdöda arter är dagens 29 arter ganska få. På så sätt utgör de bara 1,2 % av alla levande högre däggdjur. Trögdjur delas i två ordningar.
Gerhard Storch:Xenarthra (Edentata), Nebengelenktiere, Zahnarme. In: W. Westheide und R. Rieger:Spezielle Zoologie. Teil 2: Wirbel- oder Schädeltiere. Spektrum Akademischer Verlag, München 2004, S. 574–575,ISBN 3-8274-0307-3.
Ronald M. Nowak:Walker’s Mammals of the World. 2 upplaga. The Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999, S. 147–168,ISBN 0-8018-5789-9.
^F. S. Szalay, F. Schrenk:The middle Eocene Eurotamandua and a Darwinian phylogenetic analysis Kaupia 7, 1998; sidor 97-186
^Inés Horovitz, Gerhard Storch, Thomas Martin:Ankle structure in Eocene pholidotan mammal Eomanis krebsi and its taxonomic implications. Acta Palaeontologica Polonica 50 (3), 2005; 545-548
^William J. Murphy, Eduardo Eizirik, Stephen J. O'Brien, Ole Madsen, Mark Scally, Christopher J. Douady, Emma Teeling, Oliver A. Ryder. Michael J. Stanhope, Wilfried W. de Jong, Mark S. Springer:Resolution of the Early Placental Mammal Radiation Using Bayesian Phylogenetics, inScience 294, 2001; sidor 2348-2351
