Tortyr är ett avsiktligt åsamkande av smärta eller lidande till en grad att det bedöms oacceptabelt i enpolitisk ellerjuridisk kontext. Det finns många olika åsikter om hur tortyr ska definieras samt vilken grad av lidande som ska åsamkas någon för att det ska bedömas som tortyr eller under vilka omständigheter en aktivitet kan räknas som tortyr. En generellt accepterad definition av tortyr ges avFörenta nationernas konvention mot tortyr, som definierar det som följande:
”
(...) varje handling genom vilken allvarlig smärta eller svårt lidande, fysiskt eller psykiskt, medvetet tillfogas någon antingen för sådana syften som att erhålla information eller en bekännelse av honom eller en tredje person, att straffa honom för en gärning som han eller en tredje person har begått eller misstänks ha begått eller att hota eller tvinga honom eller en tredje person eller också av något skäl som har sin grund i någon form av diskriminering, under förutsättning att smärtan eller lidandet åsamkas av eller på anstiftan eller med samtycke eller medgivande av en offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar såsom företrädare för det allmänna. Tortyr innefattar inte smärta eller lidande som uppkommer enbart genom eller är förknippade med lagenliga sanktioner.
„
Ett annat motiv för tortyr kan varasadism hos personen som utför tortyren. Tortyr är förbjudet enligtinternationell lag och de inhemska lagarna i de allra flesta länder.Amnesty International räknar dock med att 75 % av världensregeringar för närvarande praktiserar tortyr enligt deras definition.[1]
Genom historien har tortyr ofta använts som en metod för att genomföra politisk omskolning. Numera är det en allmänt vedertagen åsikt att tortyr är ett brott motmänskliga rättigheter och tortyr bedöms som oacceptabel enligt artikel 5 iFN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Under krigstid har nationer som skrivit under tredje och fjärdeGenèvekonventionerna gått med på att inte torterakrigsfångar.
Internationella juridiska förbud mot tortyr kommer ifrån en filosofiskkonsensus att tortyr är omoraliskt.[2] Trots dessa internationella konventioner och filosofiska propositioner rapporterar organisationer somAmnesty International som bevakar brott mot mänskliga rättigheter att tortyr uppmuntras av många stater i flera regioner av världen.[3]
Hos de civiliserade folken i äldre och långt in i nyare tid har tortyr använts av dömande och exekutivamyndigheter för att från anklagade personer eller vittnen "locka fram sanningen". I det fornaAten brukades tortyr påslavar men endast undantagsvis på fria medborgare. Hos romarna brukades tortyren (questio) i både civil- och kriminalmål, i de förra dock, endast när det gällde slavar, frigivna eller ärelösa (gladiatorer och dylika) eller då sanningen ej på annat sätt kunde utrönas. Förhögförräderi ochtrolldom samt för motsägelser i egna vittnesmål kunde även fria medborgare underkastas tortyr (dock ej barn,havande kvinnor, höga ämbetsmän,riddare,soldater i tjänst ochpräster). Vittnesmål av en ärelös var ej giltigt om det ej bekräftades genom tortyr. En tid tillätlagen till och med fordringsägare att hålla sinagäldenärer ifängelse och grymt pina dem för att frampressa betalning.
Även denkristnamedeltiden, som såvitt möjligt upptog denromerska rätten, betjänade sig (sedan1200-talet) av tortyren, framför allt motkätteriet, som förklarades vara ett "majestätsbrott motGud". Dåordalierna, en form avgudsdomar, avskaffades, fick man en ersättning i tortyren, och man tyckes ha vid bäggedera förfaringssätten knutit den förhoppningen, att Gud skulle styrka oskulden till att uthärda smärtor, för vilka en skyldig måste duka under.Kyrkan visste emellertid att tillförsäkra sitt prästerskap frihet från tortyr vid civil domstol. Detta barbariska bevismedels användning nådde sin höjd genom den religiösa vidskepelsen under 1500- och 1600-talen, i kätteri- ochhäxeriprocesserna.
Ryktbarast bland tortyrdomstolar varinkvisitionen. Dess viktigaste instruktioner härrör frånTomás de Torquemada (1484) ochFernando de Valdés (1561). Enligt den förre fick tortyren upprepas, endast ifall en avlagd bekännelse återkallades. Domarna fann då på den utvägen att kalla en förnyad tortyr "fortsättning". Vittnen kunde torteras om domaren misstänkte att de dolde sanningen. Hela systemet fick en typisk utveckling i Italien (framställd bl.a. iFarinaccius "Praxis et theoria criminalis",1622). Man använde all grymhetens uppfinningsrikedom för att uttänka tortyrsätt. Bland sådana märkssträckbänk, den vid händerna upphängda kroppens uttänjning medelst vidhängda vikter, benets eller tummens sammanpressning i skruvstockar med avtrubbade taggar på insidan (spanska stöveln;tumskruven), bränning med eld under fotsulor och naglar eller i sidan, hunger och törst, bespisning med salt mat utan dryck, örfilande för att hindra offret att falla i sömn (utsträckt till sex-sju dygn, plägade sistnämnda tortyr ända med sinnesrubbning). Tillkalladeläkare skulle tillse, att tortyren ej drevs så långt, att offret förlorade medvetandet eller gav upp andan. Torteringen föregicks av "territion" (avskräckning), i det attbödeln förevisade redskapen för den anklagade. Tortyren motsvarade ingalunda det ändamål, som med densamma avsågs. Var den anklagade oskyldig, fick han likväl undergå ett hårt lidande, endast av det skälet, att man ej visste, huruvida han begått brottet. Ofta hände också, att han, halvt vanvettig av smärtorna, pådiktade sig brottet, falskeligen uppgav medbrottslingar och så vidare. Å andra sidan brukade bovar på förhand systematiskt härda sig mot sådana smärtor för att vid behov kunna framhärda i sitt nekande. Och man kunde föga vänta, att den, som ej kuvades av fruktan för att bli halshuggen eller hängd, skulle rädas för tortyrredskapen.
Genom kejsarKarl V:s rättegångsordning av1532 inskränktes tortyren i någon mån. Men först 1700-talets humanitära idéer bragte klarnad insikt om det orättfärdiga och omänskliga i tortyrväsendet.Anton Praetorius publicerade1602 bokenGründlicher Bericht von Zauberey vnd Zauberern (”Grundlig Redogörelse om trolleri och häxmästare”) som var riktad mot häxjakt och tortyr.Christian Thomasius,Cesare Beccaria,Voltaire,Justus Möser med flera uppträdde med tungt vägande ord mot detsamma.1816 påbjöd äntligen enpåvligbulla, att tortyren skulle avskaffas, rättegångarna bli offentliga och angivaren konfronteras med den anklagade. Lagbestämmelserna om tortyrstraff upphävdes iPreussen (avFredrik II)1740 och 1754, iSachsen1770, iRyssland avKatarina II, iÖsterrike1775, iFrankrike1780 och 1789 samt iBayern ochWürttemberg1806.USA:s konstitution från1787 förbjuder "grymma och ovanliga straff". IDanmark avskaffades tortyr avStruensee1770, men blev efter hans fall ånyo gällande, om ock med stark begränsning, och avlystes fullständigt först1837. Utom och mot lagen nyttjades tortyren emellanåt iEngland (mellan1310 och1640) och det även i Sverige.
Att tortyr förekom i Sverige underGustav Vasa framgår av att de "Domarregler" som tillskrivsOlaus Petri beivrar missbruk av tortyr och försöker inskränka den tillhögmålsbrott. UnderErik XIV nyttjades tortyren flitigt av Konungens nämnd.
Vattentortyr som liknade Schwedentrunk finns beskriven på gravyrer i en nederländsk bok redan från 1556
Schwedentrunk (tyska [ˈʃveːdn̩ˌtʁʊŋk], svensk dryck) var en tortyrmetod som användes undertrettioåriga kriget, bland annat av svenska legosoldater i södra Tyskland. Namnet uppfanns av deras tyska offer. Offret tvingades (med hjälp av en tratt, eller en hink och träkil i munnen) att svälja stora mängder smutsig vätska, såsom flytande gödsel och avföring, ibland kokande. Magen kunde sedan pressas ihop med brädor eller att torterarna hoppade och trampade på offrets mage. Metoden användes för att tvinga bönder eller stadsbor att överlämna dolda pengar, mat eller djur, eller för att tvinga kvinnor till sex. Det förekom att offret blev sjuk och avled. Berättelser om Schwedentrunk är nedtecknade bland annat i den satiriska tyska bokenDen äventyrlige Simplicissimus (1668).
Tortyr förbjöds avKarl XI[4], men kom fortfarande någon gång till användning med eller utan stöd avSveriges regeringsreskript, särskilt i de pinliga förhör, som specialkommissioner brukade utföra med personer anklagade förstatsbrott. Tortyr användes vid förhör av de åtalade för häxeri underdet stora oväsendet 1668-1676.
1734 års lag förbjöd uttryckligen all tortyr, men medgav ett betänkligt undantag, i det att Rättegångsbalkens 17 kap 37 § tillstadde domaren att i grova brottmål "varsamliga" försöka med "svårare fängelse" för att få sanningen i dagen. Domstolarna underfrihetstiden gjorde bruk av denna, av själva lagen stadfästa rätt, i synnerhet i statsprocesserna. 1756 dömdes åtskilliga för sammansvärjning anklagade att "tilltjuvakällaren ellersmedjegården avföras för att genom hårdare fängelse förpliktas att bekänna sanningen". KaptenJohan Puke hissades upp i källaren naken "med järnked vid handklofvar midt i taket, så att han näppeligen nådde med tårna ner på berghällen". Först fick han hänga i två timmar och sedermera ytterligare en, till dess kirurgerna märkte, att ryggbastet blev för kallt. IGustav III:s kungliga brev av 27 augusti 1772 befalldes, att alla pinorum och tortyrinstrument i riket skulle förstöras, men lagföreskriften om "svårare fängelse" upphävdes först genomkunglig förordning den12 september 1868.
Senare exempel på tortyr i Sverige eller i samband med svenska militära insatser:
2003:Tortyraffären i Kongo i samband med Operation Artemis där den svenske överste som ledde den svenska styrkan inte rapporterade till högkvarteret i Stockholm att det fanns misstankar om att fransk trupp använt tortyr
Enligt USA är det tillåtet förmilitär ochsäkerhetstjänst att användaskendränkning, något somCIA inte anser kan klassas som tortyr.[6] USA:s tidigare presidentGeorge W. Bush lade in sitt veto mot ett lagförslag som skulle förbjuda skendränkning och andra kontroversiella och brutala förhörsmetoder. Motiveringen för detta var enligt Bush att "eftersom faran kvarstår måste vi försäkra oss om att vår säkerhetstjänst har alla verktyg den behöver för att stoppa terroristerna".[7] Tortyr förekom vidAbu Ghurayb-fängelset iIrak och på amerikanska basenGuantanamo.PresidentBarack Obama tog under början av2009 ett beslut om att vid förhör av terrorister gällerGenèvekonventionen, vilket i praktiken betyder ett förbud mot tortyr.[8] Obama beslutade 2009 att förhörsledarna som användeskendränkning (Under Bush tid som president) inte ska åtalas då de handlade i god tro.[9]
Förutom USA ärIsrael det land tillhörande kretsen av västliga demokratier som fortfarande på2000-talet använt tortyr.[10]
Tortyr ochgrov misshandel vid förhör är fortfarande vanligt. Enligt Amnestys årsrapport 2009 förekom det i 79 länder.[11]
Amnesty International, som arbetar mot tortyr, har sedan1972 genomfört flera större kampanjer mot tortyr och publicerat rapporter om användning av tortyr.[5] Rapporterna har bidragit till en större medvetenhet om problemen och om en upplyst opinion mot bruket av tortyr. I många fall har Amnestys så kallade Blixtaktioner medverkat till att befarad tortyr har hejdats eller helt uteblivit. I en lång rad länder, särskilt i Latinamerika, har bruket av tortyr kraftigt minskat eller helt försvunnit. IUSA utfärdadePentagon i september 2006 nya instruktioner som kraftigt begränsar möjligheterna att använda "harsh methods" under förhör avkrigsfångar eller misstänkta terrorister.
Förenta Nationernas konvention mot tortyr (Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning) antogs1984 för att förhindra tortyr och skapa ett system av garantier för att den som utför eller utfört tortyr ska bestraffas. I konventionen definieras tortyr som "varje handling som genom allvarlig smärta eller svårt fysiskt eller psykiskt lidande tillfogas en annan person". Handlingen ska utföras av eller på uppdrag av en person som företräder staten och i ett visst syfte (till exempel för att framtvinga en bekännelse). I enlighet med artikel 17 i FN:s tortyrkonvention har en kommitté (FN:s tortyrkommitté, CAT) upprättats. Kommitténs uppgift är att granska staternas tillämpning av konventionens regler.
^Quiroga, J. (22 november 2005). ”Politically-motivated torture and its survivors: A desk study review of the literature”. Torture "15" (2-3): ss. 39-45.
^Nancy Shoemaker,Negotiators of change: historical perspectives on Native American women (Routledge 1995), s. 65; David G. Hackett,Religion and American culture: a reader (Routledge 2003), s. 57, 98; Rachel M. Wheeler,To live upon hope: Mohicans and missionaries in the eighteenth-century Northeast (Cornell University 2008), s. 152.
