En torrfura i Dalarna med dokumenterade årsringar 1336-1709 och som överlevt ett flertal bränder[1]
Entorraka är ett dött träd (i allmänhettall ellergran) som förblivit stående;torrfura är en torraka av tall. Torrfuror kan under gynnsamma förhållanden, när splintveden impregnerats av kåda vid en skogsbrand, stå mycket länge, upp till flera sekel.[2]
I äldre tid höggs ofta torrakor för att användas tilltimmer, till exempel för timmerrännor,[3] ved i till exempel gruvor, men även sågtimmer.[4] De var lätta attflotta.[5] I nutida skogar är riktigt gamla torrakor sällsynta, och de som vanligen sparas vid nutidatrakthyggesbruk saknar förutsättningar att bli så gamla, eftersom de sällan överlevt någonskogsbrand, och därmed inte impregnerats med kåda. En torraka har ofta formen av en skorsten, genom attkärnveden ruttnat och förvandlas tillmulm, medan (lager av) impregnerad ved blir kvar. Torrakor och inte minst skorstenar är viktiga för många insekter och svampar, och utgör naturlig boplats förslaguggla.[2]
Ordet är belagt sedan 1632.SAOB anser att ordet sannolikt kommer av finskatorrakka, men att lånet ändå underlättats av mycket snarlika svenska dialektala ord som(torr-)rage, ochrake, där det senare möjligtvis i sig kommer av det finska ordet.[6]Svensk ordbok nämner endast det dialektalaraka med samma betydelse.[7]
^Exempel på flottning av torrtallar finns iFile:Trubb&vass flottningsmarke.jpg frånGagnefs minnesstuga. Stockarna är dendrokronologiskt daterade till cirka 1840 med en sannolikt nordlig proveniens, sehttp://bisysslor.se/rapporter/minnesstugan.pdf och sattes med all sannolikhet in när byggnaden flyttades till sin nuvarande plats 1913. Skallbodarna, ursprungsplatsen, ligger mer än en mil från någon större flottningsled) Denna tidsskillnad kan bara förklaras med att stockarna var flottade torrtallar.
