Tonga, formelltKonungariket Tonga (tonganska:Puleʻanga Fakatuʻi ʻo Tonga),[1] är en självständig stat ocharkipelag belägen i södraStilla havet, bestående av 172[7] utspridda öar på ett över 700 000 km² stort område. 52 av öarna är bebodda,[8] varav 36 permanent.[7] Konungariket sträcker sig över ett avstånd på cirka 800 km i nord-sydlig linje och ligger på ungefär en tredjedel av avståndet frånNya Zeeland tillHawaii. Tonga blev också känt som "Friendly Islands" på grund av det vänliga mottagandeJames Cook fick vid sitt första besök där 1773.
Tonga är den enda önationen i regionen som undgått formell kolonisation.[9] Under 2010 tog Tonga ett avgörande steg mot att bli en fullt fungerandekonstitutionell monarki efter lagstiftningsreformer banade väg för det första representativa valet som resulterade i valet av adelsmannenSialeʻataongo Tuʻivakanō som sin första demokratiskt valda premiärminister.
I januari 2022 inträffade ett stort vulkanutbrott vid önHunga Tonga, vilket utlöste entsunami som orsakade stora skador även i andra delar av Tonga.[11]
Tongaöarna har bebotts avpolynesier sedanLapitakulturen på 2000-talet f.Kr. Runt 950 e.Kr. grundades början till dettonganska imperiet då'Aho'eitu tillträdde som den försteTu'i Tonga ("härskare över Tonga"). Imperiet hade sin bas på Tongatapu och senare utsåg manMu'a till huvudstad. Imperiet utvidgades under 1200-talet. Under 1500-talet utbröt en rad inbördeskrig och under 1700-talet drabbades imperiet av ytterligare interna strider.
1845 bildades enpolynesiskmonarki som fick namnetVänskapsöarna underGeorge Tupou I som då tog titelnTu'i Kanokupolu. Den 9 december 1865 avled den sisteTu'i Tonga och den 4 november 1875 grundades det nya kungariket Tonga under George Tupou I, vars ättlingar är Tongas monarker än idag. År 1886 deklarerades Tonga vara neutralt territorium under stormakternas expansion i området, men genomBerlinfördraget 1899 gavs Tonga status som brittiskt protektorat, dock utan att bli en koloni. Den 19 maj 1900 blev Tonga formellt ett protektorat och del avBrittiska Västra Stillahavsterritoriet.
År 1952 lämnade Tonga protektoratet och blev den 5 juni 1970 åter en självständig monarki och därmed den enda monarkin i Stilla havet. Samma år anslöt sig landet till det brittiska Commonwealth of Nations (Samväldet). År 1972 deklarerade Tonga att det territorium som den nyligen utropadeRepubliken Minerva gjorde anspråk på tillhörde Tonga och Minerva blev aldrig erkänt som självständig stat. Tonga blev 1999 medlem avFörenta nationerna. Den 10 september 2006 dog kungTaufa'ahau Tupou IV på Mercy Hospital iAuckland och hans son övertog tronen somGeorge Tupou V. Den 16 november utbröt upplopp i huvudstadenNuku'alofa. Den 29 juli 2008 avskaffade kungGeorge Tupou V denabsoluta monarkin och lämnade ifrån sig merparten av sina befogenheter till premiärministern.
Tonga ligger söder omekvatorn viddatumgränsen och cirka 650 kilometer öster omFiji och cirka 500 km väster omNiue. Tonga har en sammanlagd areal om cirka 748 km² och består av 169 större öar, varav cirka 36 är bebodda, fördelade på 4 ögrupper bestående av två parallella ökedjor:
I östra delen av öriket är terrängen huvudsakligen bestående av låga, bördiga öar med många olika slags stenformationer, som successivt till väster övergår till bergigare terräng av vulkaniskt ursprung. De flesta öarna är avvulkaniskt ursprung medan några är storakorallöar. Den högsta höjden är ett namnlöst berg på ca 1 033 meter över havet och ligger påKao. Tillsammans bildar ögrupperna en ca 800 kilometer lång linje från nord till syd. Degeologiskt aktiva vulkanöarna ligger i en ungefärlig nordsydlig linje i den så kalladePacifiska eldringen väster om de mer befolkade öarna. En ny ö skapades i Ha'apaigruppen under ettvulkanutbrott på 1990-talet. I maj 2006 drabbades landet även av enjordbävning som mätte 8,0 påRichterskalan där epicentrum låg ungefär 155 km söder om ön Neiafu och nordost om huvudön.[13]
Tonga har ettsubtropiskt klimat, det vill säga varmt och fuktigt men mildras avpassadvindarna. Regnperioden varar från oktober till april och då är ävencykloner vanliga.
Bland Tongas miljöproblem finns alltför stor avverkning av skog för att ge plats åt mer odlingsbar mark, attkorallreven skadas av korall- och snäcksamlare och atthavssköldpaddor jagas i alltför stor omfattning.
Tonga är enkonstitutionell monarki medkungen somstatschef ochpremiärministern somregeringschef. Monarkin är ärftlig medan premiärministern väljs avFale Alea, landets parlament, och formellt utnämns av kungen. Premiärministern nominerar i sin tur ministrar till sinregering som utnämns av kungen.[2] Enligt konstitutionen har kungen ett egetstatsråd (engelska: Privy Council) för att agera rådgivare. Kungen utser själv vilka som ska sitta i statsrådet.[2][14]
Parlamentet Fale Alea har sitt säte i huvudstaden Nuku'alofa på Tongatapu och är enenkammarförsamling med 26 ledamöter på 3-årsmandat. 17 ledamöter representerar folket och väljs ienmansvalkretsar i majoritetsval och 9 ledamöter är indirekt valda av Tongas adelsmän. Landetsdömande maktshögsta domstol (engelska: Court of Appeal) bildades 1875 och består av dess ordförande (engelska: Chief Justice) och andra domare vars antal bestäms av kungen. Domare i högsta domstolen utnämns av kungen i sitt statsråd men måste godkännas av landets parlament. Överklaganden av domar från högsta domstolen avgörs i kungens statsråd. Tonga tillämparrättssystemetCommon law.[2]
Tonga är uppdelad i 3 länTongatapu,Vava'u ochHa'apai. Tongatapudistrikt är uppdelad i 3 divisioner medEua,Niuas ochTongatapu. Alla län är sedan underdelade i distrikt.
I oktober 1998 drog Tonga tillbaka sitt erkännande avRepubliken Kina (Taiwan) som den legitima regimen i Kina och erkände istället Folkrepubliken Kina.[17]
Ett tonganskt mynt som föreställer en kvinna som tillverkar tyget tapa. En tongansk specialitet.
Tongas valuta heterpa'anga och är uppdelad i 100seniti. Tonga har en liten, öppen ekonomi med en litenexport av jordbruksprodukter, såsomsquash,kokosnötter,bananer ochvanilj. Landet är beroende av import av mat, framför allt frånNya Zeeland.Turismen står för en stor del av landets inkomster, men man är även beroende av ekonomiskt stöd från utlandet. En stor del av invånarna ärsjälvförsörjandejordbrukare. Tongas infrastruktur och samhällsservice är ganska väl utvecklade och inga invånare är riktigt fattiga.[2]
Allelektricitet produceras av fossila bränslen, såsomolja. Naturtillgångar i landet är främstfisk och bördig jord (cirka 43,1 % av landets yta är odlingsbar mark).[2]
2016 exporterade Tonga varor och tjänster värderat till 35 miljoneramerikanska dollar (USD) och importerade för 288,2 miljoner dollar. Exporterna bestod mest av squash, fisk, vanilj och rotfrukter. Importerna bestod mest avlivsmedel,maskineri,fordon, bränslen ochkemikalier.[2]
På ön finns även 680 kilometervägar, varav 184 km asfalterade vägar, och saknarjärnvägar. De viktigaste hamnarna är Nuku'alofa,Neiafu ochPangai. Landets handelsflotta bestod 2010 av 7 fartyg, varav 4 varlastfartyg.[2]
Utbildning mellan 6 och 14 år är obligatorisk och gratis i statens skolor. Missionsskolor står för omkring 8 % av grundutbildningen, och 90 % av den högre utbildningen. Statsskolor utgör resterande. Högre utbildning inkluderar lärar- och medicinutbildning, ett litet privat universitet, en företagarskola för kvinnor och ett antal privata jordbrukarskolor. Majoriteten av den högre utbildningen bedrivs dock utomlands.
2015 uppskattades att 99,4 % av befolkningen över 15 år varläskunniga, vilket definierades som att kunna läsa och/eller skriva på tonganska eller engelska. Läskunnigheten för männen var 99,3 % och för kvinnorna 99,4 %.[2]
Övriga (europeer, fijianer, samoaner, indier, kineser, andra från Stilla havets öar, andra asiater, övriga) (3,5 %)
Tonganer är etniskt settpolynesier, och de representerar mer än 97 % av befolkningen. Resterande är av blandad europeisk etnicitet, och från övriga Stilla havs-länder. Det finns även några hundrakineser i landet.
Dagens tonganer har ofta starka band med andra länder, och många tonganer har emigrerat tillAustralien,Nya Zeeland ochUSA för att söka arbete och en högre levnadsstandard. Det finns en stor andel tonganer i de amerikanska städernaSan Mateo,East Palo Alto,Oakland,Los Angeles,Salt Lake City,Honolulu ochEuless. Stora mängder tonganer finns även iAuckland på Nya Zeeland ochSydney i Australien. Den tonganskadiasporan har nära band med släktingar på Tonga, och en relativt stor del av Tongas inkomster kommer från pengaöverföringar från tonganer som är bosatta utomlands till ofta äldre släktingar som valt att stanna på Tonga.[källa behövs]
Nettomigration 2016 uppgick till -17,8 migranter per 1 000 invånare.[2]
Tonga hållerfolkräkningar varje decennium sedan 1956, och de senaste folkräkningarna hölls 2011, 2006 och 1996. Vid folkräkningen 2011 uppgick befolkningen till 103 252, varav 51 979 män (50,34 %) och 51 273 kvinnor (49,66 %), fördelat på 18 156hushåll (varav 18 033 privata hushåll och 123 institutioner). 75 416 (73,04 %) av landets invånare bodde på dess huvudöTongatapu.[21]
Tongaöarna har varit befolkade i omkring 3000 år, och invånarnas kultur har säkerligen förändrats rejält under denna långa tidsperiod. Innan européerna anlände under sent 1500- och tidigt 1600-tal var tonganerna i nära kontakt med sina närmsta grannar,Fiji ochSamoa. Under 1800-talet, då västerländska handelsmän och missionärer började anlända, förändrades Tongas kultur dramatiskt. Vissa gamla vanor och övertygelser förkastades och andra togs i bruk. Vissa anpassningar som gjordes under denna tid ifrågasätts idag, då den västerländska civilisationen utvecklats.
Kulturellt medvetna tonganer har lärt sig att snabbt växla mellan den tonganska kulturen, som kallas "anga fakatonga", och "anga fakapãlangi", den västerländska kulturen.
Rugby är Tongas nationalsport och landslaget har spelat relativt bra internationellt.[22] Tonga har varit med i fyra världsmästerskap sedan 1987, och det som hittills slutat bäst är 2007 års mästerskap, där Tonga vann sina två första matcher, men sedan slogs ut efter två förluster, bland annat mot den blivande mästaren Sydafrika, som de var nära att slå.
Cheers, Gordon, red (2003). ”Fakta om Tonga - Oceanien”. Geographica - Atlas och uppslagsverk över världens folk och länder. Tyskland: Könemann. sid. 114.ISBN 3-89731-917-9. Läst 1 oktober 2009
.svg)
.jpg)
.jpg)
