Aposteln Tomas (arameiskaToma, ’tvilling’; iJohannesevangeliet 11:16 översattes också namnet med detgrekiskaDidymos, som ävenledes betyder ’tvilling’), även i traditionen omnämnd somTomas tvivlaren, en avJesu tolvapostlar.
Om hans härkomst, familjeförhållanden och samhällsställning finns inga uppgifter, och denevangeliska berättelsen talar för övrigt ej heller mycket om honom. Dock förekommer iJohannesevangeliet några spridda drag av honom, genom vilka man får en föreställning om hans person. NärJesus med anledning av sin vänLasarusdöd tillkännager sin avsikt att bege sig till det mot honom fientligaJerusalem och lärjungarna söker avråda honom därifrån, säger Tomas till dem: "Låt oss gå med för att dö med honom" (Joh. 11:16). Och när Jesus i sitt avskedstal till lärjungarna säger: "Och vägen dit jag går, den känner ni", invänder Tomas: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" (Joh. 14:5). Och slutligen förekommer hos samme evangelist (20:24–29) den kända berättelsen om Tomas tvivel på Jesuuppståndelse och om hur hans tvivel hävdes. Av den först omtalade händelsen ser man, att Tomas med orubbligtroshängivenhet är fäst vid Jesus och hans sak, ända därhän att, när medlärjungarna ryggar tillbaka förlidande och död med mästaren, han utan tvekan beslutar sig för att följa honom.
En viss likhet företer han i detta avseende medPetrus. Men då den senare var den glödande entusiasten, som lät hänföra sig av sina känslor, var Tomas däremot en reflekterande och prövandeande, som i sitt inre måste kämpa sig till visshet, men sedan också var orubblig i sin tro och beredd att dö för den. Vad särskilt beträffar berättelsen i Johannesevangeliet 20 förstås den först då riktigt, när den sammanställs med de båda andra ställena. Den har ofta blivit missförstådd på det sätt att Tomas fått gälla för en vanlig "tvivlare", varför uttrycket "att vara en Tomas" blivit liktydigt med att vara en otrogen tvivlare.
Denkyrkligatraditionen lämnar om Tomas olika uppgifter under olika tider. Enligt Tomastraditionen i dess äldsta skick skulle Tomas hapredikatkristendomen iParthien. Längre fram visades hans grav iEdessa, där han skulle ha dött en naturlig död. I denna senare berättelse kallas hanJudas Tomas och identifieras medaposteln Judas, Jakobs tvillingbror. Enligt en från300-talet härstammandesägen hade Tomas predikat iIndien (seTomaskristna) och blivit överhuvud för helaOrientens kyrka samt slutligen liditmartyrdöden, vartill senare fogades den uppgiften att hans kropp förts till Edessa, genom vilket tillägg man sökte sammansmälta denna tradition med en äldre. Denna sägen, framställd i degnostiskaTomasakterna (Acta Thomae), identifierar Tomas icke med aposteln Judas, utan med "Judas, Herrens broder". Enligt en under600-talet uppkommen version av denna sägen skulle Tomas ha varit först parternas,medernas ochpersernas apostel och sedan indiernas samt lidit martyrdöden i "Kalamine" i Indien. En variant av denna sägen förlägger hans martyrdöd tillMailapur. Denna variant förskriver sig från de indiska så kallade "tomaskristna", som räknar Tomas som sin kyrkas grundläggare.San Thome Basilica iChennai sägs vara byggd ovanpå Tomas grav. Vid kristnandet avinkariket under 1500 och 1600-talen förknippadejesuit ochaugustinermunkar pre-inka gudenTunupa med aposteln Tomas, då denne skall ha kommit från långt borta.[1]
Ikonsten framställs Tomas i begrundande ställning, med en lans eller ett vinkelmått såsom attribut. Hanshelgondag är iRomersk-katolska kyrkan 3 juli, i dengrekisk-ortodoxa kyrkan 6 oktober samtförsta söndagen efter påsk ("Tomassöndagen").
- Farmer, David Hugh (1992) (på engelska). The Oxford Dictionary of Saints. Oxford Reference (3 ed.). Oxford: Oxford University Press. sid. 458–459.ISBN 0-19-283069-4
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material frånNordisk familjebok,Tomas, 1904–1926.
