Movatterモバイル変換


[0]ホーム

URL:


Hoppa till innehållet
Wikipedia
Sök

Tjagataikhanatet

Från Wikipedia
Tjagataikhanatet
Цагаадайн Хаант УлсTsagadajn Chaant Uls (mongoliska)


1226–1370

Flagga

Tjagataikhanatet ca år 1300
Tjagataikhanatet ca år 1300
Tjagataikhanatet ca år 1300
HuvudstadAlmalik[1]
Samarkand
(efter 1321)[1]
Kashgar
(efter 1321)[1]
SpråkTjagataiska
ReligionIslam
Buddhism
Schamanism
Bildades1226
 – bildades genomerövring
 – bildades urKhwarezmiderna
Upphörde1370
 – upphörde genomdynastiskifte
 – uppgick iTimuriderna
Tjagataikhanate och dess grannar på sent 1200-tal.

Tjagataikhanatet[2] (mongoliska: Цагаадайн Хаант Улс,Tsagadajn Chaant Uls) var en av de fyra viktigaste och störstakhanaten iMongolväldet. Det varade från 1226 till 1370, och dess territorium motsvaradeKhwarezm ochKara-Khitans områden. Därmed sträckte det sig över stora ytor utan naturliga gränser och utan enade kulturella traditioner. Detta motsvarar ungefär dagensUzbekistan,Kirgizistan,Tadzjikistan, södraKazakstan, västraXinjiang (iKina) och östraAfghanistan.

Historik

[redigera |redigera wikitext]

Området kom under mongoliskt styre efter denmongoliska invasionen av Khwarezm (1219–1221), och år 1226 blevTjagatai (Djingis khans andra son)khan över regionen som då var en del iMongolväldet. Tjagataikhanatet etablerades efter attMöngke khan tagit makten överMongolväldet 1251.[3] Från dess attKhubilai khan år 1260 blev khan över Mongolväldet styrdes Tjagataikhanatet – liksom de andra khanaten – helt fristående som separata riken. De erkände dock Kublai Khan som khan över det samlademongolväldet.[4][5] Efter Kublai Khans död 1294 blev Tjagataikhanatet liksomYuandynastin,Ilkhanatet ochGyllene horden helt fristående och oberoende riken.

Tjagataikhanatet var nästan helt omringat av de tre andra mongoliska khanaten:Yuandynastin,Gyllene horden ochIlkhanatet.[1] Eftersom riket inte kunde expandera vändes alla problem inåt, något som ledde till flera politiska inbördeskrig. Instabilitet plågade därför regionen under långa tider. Ättlingar till Tjagatai khan kämpade hårt utan större resultat för att området skulle återfå sitt tidigare välstånd.[4][6] Landets centrala position utefterSidenvägen gav dock landet bra möjligheter att ta ut handelstullar. Den enda riktningen som riket kunde expandera var motAfghanistan och vidare motIndien. På 1290-talet erövrade Tjagataikhanatet östra Afghanistan. Från Afghanistan gjordes mellan 1303 och 1306 ett flertal misslyckade försök att även erövraIndien.[7]

På 1330-talet konverterade de styrande mongoliska ättlingarna tillislam, precis som tidigare även hänt iGyllene horden ochIlkhanatet, och därmed var alla mongoler utanförYuandynastinmuslimer. I samband med att styret i Tjagataikhanatet blev muslimskt var också stora delar av de mongoliska elementen borta ut riket, vilket hädanefter kunde betraktas som enturkisk stat.[4]

Under 1300-talet föll riket mer och mer sönder, orsakat av inre splittring. 1321 delades Tjagataikhanatet i två delar, där den västra delen –Transoxanien – styrdes frånSamarkand och den östra delen –Dzungariet – styrdes frånKashgar.[1] Tjagataikhanatet var bland annat hemregion förturk-mongolenTimur Lenk, som föddes där på 1330-talet. Under slutet av 1300-talet använde Timur Lenk Tjagataikhanatet som sin bas för sin ambition att bli världserövrare. Han legitimerade sitt agerande med att gifta sig med en ättling tillDjingis khan (vilket gjorde hans son till äkta ättling till Djingis khan). Timur Lenk grundadeTimuridernas imperium (1370–1506), erövrade bådePersien ochIrak samt invaderadeIndien.[4][8]

I dag lever folkslagethazarerna, som även kallas hazaramongoler, i centralaAfghanistan. De anses ha rötter till Tjagatai khan.[9]

Se även

[redigera |redigera wikitext]

Referenser

[redigera |redigera wikitext]

Noter

[redigera |redigera wikitext]
  1. ^ [abcde]”Chagatai or Jagatai Khanate - 1225-1370” (på engelska). GlobalSecurity.org.http://www.globalsecurity.org/military/world/mongolia/history-jagatai.htm. Läst 3 februari 2016. 
  2. ^Nordberg, Michael:Tjagatai iNationalencyklopedins nätupplaga. Läst 3 februari 2016.
  3. ^Mote, F.W. (2003). ”Möngke Khan and the Third Campaign to the Wast” (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. sid. 439-441.ISBN 0674012127.https://books.google.se/books?id=SQWW7QgUH4gC&lpg=PR8&dq=Imperial%20China%20900-1800%20M%C3%B6ngke%20Khan%20and%20the%20Third%20Campaign%20to%20the%20West&hl=sv&pg=PA439#v=onepage&q&f=false. Läst 13 januari 2016 
  4. ^ [abcd]Mote, F.W. (2003). ”Relations among the Four Khanates” (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. sid. 442-443.ISBN 0674012127.https://books.google.se/books?id=SQWW7QgUH4gC&pg=PA442&dq=Imperial+China+900-1800+relations+among+the+four+khanates&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwij1M2I767KAhUm1XIKHb6BBeUQ6AEIGzAA#v=onepage&q&f=false. Läst 13 januari 2016 
  5. ^Mote, F.W. (2003). ”The Second Campaign to the West, 1236–1241” (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. sid. 434-436.ISBN 0674012127.https://books.google.se/books?id=SQWW7QgUH4gC&lpg=PA434&dq=Imperial%20China%20900-1800%20The%20Second%20Campaign%20to%20the%20West%2C%201236%E2%80%931241&hl=sv&pg=PA434#v=onepage&q&f=false. Läst 13 januari 2016 
  6. ^Upshur / Terry / Holoka / Cassar / Goff (2011). ”The Khanate of Chagatai” (på engelska). Cengage Advantage Books: World History. Wadsworth Publishing. sid. 431.ISBN 1111345147.https://books.google.se/books?id=KbsIAAAAQBAJ&lpg=PA431&dq=Chagatai%20khanate&hl=sv&pg=PA431#v=onepage&q&f=false 
  7. ^”Chagatai Khanate” (på engelska). Epic World History.http://epicworldhistory.blogspot.se/2013/10/chagatai-khanate.html. Läst 16 januari 2016. 
  8. ^Wade, Bonnie C. (1998). ”The Mongol and Timurid Ancestors of the Mugbal Family” (på engelska). Imaging Sound: An Ethnomusicological Study of Music, Art, and Culture in Mughal India. University of Chicago Press. sid. 38.ISBN 0226868400.https://books.google.se/books?id=5HMAUWINDeUC&lpg=PA38&dq=The%20Khanate%20of%20Chagatai&hl=sv&pg=PA38#v=onepage&q&f=false 
  9. ^Barbara Rose Johnston / Barbara Brower (2007). ”The Hazara of Central Afghanistan” (på engelska). Disappearing Peoples?: Indigenous Groups and Ethnic Minorities in South and Central Asia. Left Coast Press, Inc. sid. 153–156.ISBN 1598741217.https://books.google.se/books?id=1ppw7-NEsEsC&lpg=PA156&dq=%22hazaristan%22%20hazarajat&pg=PA156#v=onepage&q&f=false 

Tryckta källor

[redigera |redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Tjagataikhanatet&oldid=38647645
Kategorier:

[8]ページ先頭

©2009-2025 Movatter.jp