Det var det vanligaste sättet inom den tidiga buddhismen att organisera buddhismens läror på. Indelningen var:[2]
Vinaya-pitaka: "korgen av disciplin", här fanns bland annat munkar och nunnors levnadsregler och historier som beskrev varför reglerna blev insatta. Det fanns dock inte bara en vinaya-pitaka, utan flera olika som användes/används av olika buddhistiska inriktningar. Därför kunde innehållet variera beroende på version.[3]
Sutra-pitaka:sutrornas korg; innehöll tusentals texter som tillskrevsBuddha, samt texter vars innehåll Buddha sägs ha godkänt. Likt vinaya-pitaka fanns det flera olika versioner av denna skriftsamling.[4]
Abhidharma-pitaka: Utgjorde försök hos de tidiga buddhistiska inriktningarna att klargöra innebörden isutrorna, samt att systematisera den buddhistiska läran.[5]
De tidiga buddhistiska inriktningarna hade sina egna tripitakor;palikanonen som används inomtheravada är den mest kompletta som finns kvar idag, men delar av andra tidiga inriktningars tripitakor finns bevarade inom den kinesiska och den tibetanska skriftkanonen.[2] Termen "tripitaka" har dock även använts för att referera till buddhistiska skriftkanoner som inte är strikt uppdelade som en tripitaka.[6]
