Tibet omfattar främst dentibetanska högplatån, vilken är världens största och högsta platå med en medelhöjd på cirka 3 000 meter över havet. I söder avgränsas Tibet av bergskedjanHimalaya, vars genomsnittliga höjd är 3 000 meter i söder och 4 500 meter i norr; den berömda bergstoppenMount Everest ligger på Tibets gräns motNepal. Det landområde där majoriteten av befolkningen ärtibetaner är kanske så stort som 2,2 miljoner kvadratkilometer. Uppskattning av ursprungsbefolkning har gjorts till ca 8-9 miljoner invånare.
Klimatet är mycket torrt nio månader om året. Snöfallet är i genomsnitt endast 45 cm, på grund av regnskuggeeffekten som gör att bergskedjor förhindrar fukt från haven att nå platåerna. De västra bergspassen får små mängder snö varje år men fortsätter att vara resbara året om. Låga temperaturer är vanliga i de hela västra regionerna, där vegetationen sällan blir mer omfattande än små buskar.
Tibets administrativa indelningar har varierat under landets historia, men den klassiska indelningen var i de tre större delarna:
Ü-Tsang, (tibetanska:dbus-gtsang,kinesiska: 卫藏,pinyin:Wèizàng), huvudsakligen motsvarande dagens autonoma region Tibet
Kham, (tibetanska:khams, kinesiska: 康, pinyin: Kāng), huvudsakligen motsvarande östligaste delen av dagens Tibet-region samt västra delen av dagensSichuan, vilken under en tid var provinsenSikang.
Amdo, (tibetanska:a-mdo, kinesiska: 安多, pinyin: Ānduō), huvudsakligen motsvarande dagensQinghai
I många traditionella berättelser beskrivs det tibetanska folket som utvalt för att skydda och förmedlaBuddhas sanna lära. Detta innebar dels att Tibets historia kunde ses som ständigt påverkat/skyddat av emenationer avbuddhor ochbodhisattvor. Det innebar även att klosterinstitutionernas makt och inflytande blev mycket stort, då de ansågs ha det största ansvaret för att skydda de äkta lärorna.[2]
För alla de tibetanska buddhistiska kejsarna finns det legendariska berättelser om deras förflutna. De olikaDalai Lama som i långa perioder styrde Tibet, ansågs vara emenationer av bodhisattvanAvalokiteshvara.[2] Avalokiteshvara anses även vara Tibets skyddspatron,[3] och det finns ett flertal antika legendariska berättelser som berättar hur Avalokiteshvara skyddat Tibet.[2]
Tibets flagga som användes mellan1912 och1950 är förbjuden iKina, men den används fortfarande av exilregeringen.
Landet Tibet formades under600-talet och enades för första gången under kungSongtsän Gampo. Songtsän Gampo gifte sig med två prinsessor,Bhrikuti Devi frånNepal ochWen Cheng frånKina. De båda prinsessorna var båda buddhister och förde läran med sig till Tibet.
Tibet har alltid haft komplicerade relationer till omkringliggande länder. Många krig har utkämpats med de olika folken iKina,Mongoliet,Manchuriet ochTurkestan. De många krigen har avlösts av en stor mängd vänskapliga förbindelser och fredsfördrag. Dels eftermongolernas invasion 1240 och under 1500-talet dåDjingis Khans ättling,Altan Khan grundade Dalai lama-traditionen. UnderMingdynastin utövade Kina ingen överhöghet över Tibet och landet var i praktiken självständigt.[4]
Från år1720 blev Tibet beroende avQing-dynastin och lydde administrativt undervicekungen iSichuan. Qing-myndigheten representerades av tre kejserliga, för tre år utsedda fullmäktigaståthållare (amban) som ledde de utländska och militära ärendena, men ledningen av civila och religiösa frågor överläts åt den tibetanska regeringen.[5]
Under Qing-dynastin var Tibet länge stängt för utlänningar, som regelmässigt utvisades ur landet. Bland de som lyckades ta sig in i landet var denkatolskemissionärenÉvariste Régis Huc som vistades där1846 tillsammans med en missionärskollega.
1903–1904 invaderades Tibet av enbrittisk expedition ledd avFrancis Younghusband med 3000 soldater och 7000 bärare,sherpas som nåddeLhasa efter hårda strider. Från brittisk sida hävdades det att ett av motiven bakom expeditionen var att förekommaRyssland som påstods vilja annektera Tibet. När expeditionen nådde Lhasa hadeden trettonde Dalai lama redan flytt tillMongoliet. Den brittiska expeditionen tvingades till återtåg i september1904 inför den annalkande vintern.Qing-hovet iPeking vägrade emellertid att acceptera ett för britterna mycket förmånligt avtal, det skulle ge britterna rätt till kontroll över telekommunikationer och mineralrättigheter osv, som britterna med vapenhot tvingat fram i Lhasa.[6]
Under det tidiga1900-talet fanns det utländska rådgivare i Tibet utsedda av den brittiska regeringen som såg till att Tibet gynnande brittiska intressen. Under vissa perioder innan 1913 kan man enligt vissa källor betrakta Tibet som ett brittiskt protektorat. Efter en kortvarig brittisk militär expedition i Tibet ingicks dock avtal mellan Qing, Storbritannien och Ryssland om att Tibet tillhörde Kina.
I ett avtal mellan Kina och Storbritannien1906 lovade Storbritannien att inte annektera tibetanskt territorium eller blanda sig i administrationen av Tibet. Därmed erkände Storbritannien också att det avtal som undertecknade i Lhasa1904 inte gällde.[7] Följande år erkände Storbritannien Kinas överhöghet (ordagrantsuzerain rights) i Tibet i ett avtal medRyssland.[8]
NärSven Hedin år 1909 kom tillbaka från sin treåriga expedition i Tibet beskrev han situationen som att "För närvarande befinner sig Tibet i den kinesiska regeringens krampaktiga händer."... "Dalai Lama befinner sig likaledes i händerna på regeringen i Peking"... "Kinas regering fruktar mongolerna och hakar sig fast vid Dala i Lama".."För närvarande råder lugn i Tibet. Ingen som helst jäsning är märkbar"[9]
Xinhairevolutionen1911–12 tvingade änkekejsarinnanLongyu att avstå från regeringsmakten i sin minderårige sons namn, den 8-årige kejsarenPuyi, ochRepubliken Kina bildades. Den nya regeringen underYuan Shikai hävdade att Republiken Kina övertagit den avsatte kejsarens och hans regerings överhöghet i Tibet, men på grund av Kinas inre splittring kunde inte Peking utöva någon politisk makt i Tibet och landet blev i praktiken självständigt1913.[10]
Anspråk på Tibet:
Det historiska Tibet som krävs av tibetanska exilgrupper
Tibets status under perioden1912–1951 har varit mycket omstridd.1913–1914 slöts ettavtal mellanRepubliken Kina, Tibet ochStorbritannien i den indiska stadenSimla som aldrig ratificerades av Kina. Ett ömsesidigt erkännande mellanMongoliet, som gjort sig självständigt, och Tibet undertecknades iett avtal år 1913.
Från slutet av1800-talet fram till1935 ledde den svenske upptäcktsresandenSven Hedin flera årslånga expeditioner i Tibet. Det resulterade bland annat i kartor över stora delar av Tibet, böcker och ett stort antal volymer med vetenskaplig dokumentation. EnligtNordisk Familjebok, Uggleupplagan tryckt 1919 var Tibet indelat i två administrativa områden som officiellt lydde under den kinesiska beskickningen. Enligt samma källa var dock det engelska inflytandet minst lika stort som det kinesiska efter Englands militära expedition tillLhasa 1904.Svensk Uppslagsbok, tryckt 1936, nämner att England och Ryssland i ett fördrag av 1907 erkände Kinas överhöghet över Tibet. Enligt Svensk Uppslagsbok skulle kineserna emellertid aldrig haft någon större makt i Tibet eftersom landet var svåråtkomligt och av ringa värde ur materiell synpunkt, att kineserna inte vinnlagt sig om att bemästra Tibet och att inre oroligheter i Kina fram till 1934 gjort att "man icke haft tid över för T."[11]
1939 utgav den svenske professorn ochsinologenBernhard Karlgren en bok om konflikterna i Kina under 1900-talet där Tibet på en karta betecknas som en del av Kina; en av flera provinser inom Kinas gränser.[12]
I en rapport publicerad år1960 avInternationella Juristkommissionen var slutsatsen däremot att Tibet 1913–1950 hade en allmänt accepterad status som en stat enligt internationell rätt.[13][14] Det inflytande som Kina hade haft i Tibet betraktade kommissionen närmast som rent symboliskt. Kinesiska regeringar har däremot, under hela 1900-talet, hävdat att Tibet sedan många hundra år är en del av Kina.
1940 tillsattes den fjortonde "reinkarnationen" avDalai lama, då han endast var fyra år gammal.Andra världskriget ochinbördeskrig i Kina bidrog till att Tibet var mycket isolerat under 1930- och 1940-talet. Västerlänningar var under lång tid förbjudna att besöka dåvarande huvudstadenLhasa.
I juni 1950 svarade den engelska regeringen iUnderhuset på en fråga om vilken form av erkännande som man ger Tibet. Svaret var att Hans Majestäts regering "alltid varit beredd att erkänna Kinas överhöghet över Tibet, men bara på det villkoret att Tibet betraktas som autonomt".[15]
1951 anlände en liten styrka frånFolkets befrielsearmé. Tibet kunde endast bjuda mycket litet militärt motstånd och landet fick inget stöd iFN. Maktövertagandets första år förflöt ganska väl och Dalai lama upprätthöll goda förbindelser med Kinas centralregering ochMao Zedong. Men1955–1959 försämrades relationerna avsevärt. I mars 1959 spreds ett rykte iLhasa om att kineserna tänkte mörda Dalai lama. En del invånare försökte skydda Dalai lama genom att under flera dagar ockuperaNorbulingka, Dalai lamas sommarpalats, som då låg strax utanför Lhasas centrum. De vilda protesterna utanför Norbulinka ledde till att samarbetet mellan Dalai lama och Kinas centralregering rasade helt. Dalai lama flydde från Lhasa till fots natten den10 mars1959. Han tog sin tillflykt till Indien och grundade iDharamsala en exilregering och ett exilsamhälle. Kinas regering gjorde nu ett fullständigt maktövertagande. Enligt den kinesiska regeringen låg missnöje bland de före detta stora jordägarna i Tibet som förlorat jord och makt bakom försöket till uppror 1959.
Goldstein, Melvyn (1989). A History of Modern Tibet: The Demise of the Lamaist State. Berkeley: University of California Press.ISBN 9780520075900
Goldstein, Melvyn (1997). The Snow Lion and the Dragon: China, Tibet, and the Dalai lama. Berkeley: University of California Press.ISBN 0520212541
Halkias, Georgios (2013) (på engelska). Luminous Bliss: A Religious History of Pure Land Literature in Tibet : with an Annotated English Translation and Critical Analysis of the Orgyan-gling Gold Manuscript of the Short Sukhavativyuha-sutra. University of Hawaiʻi Press.ISBN 9780824835903
Petech, Luciano (1972).China and Tibet in the Early 18th Century. History of the Establishment of Chinese Protectorate in Tibet. 2d ed. Leiden: Brill.
Shakya, Tsering (1999). The dragon in the land of snows : a history of modern Tibet since 1947. New York: Columbia University press.ISBN 0231118147
