Theodor Boveri, född12 oktober1862 iBamberg,Bayern,Tyskland, död15 oktober1915 iWürzburg, Bayern, var entyskzoolog, blev professor izoologi ochjämförande anatomi vidWürzburgs universitet 1893. Hans omfattande arbeten har huvudsakligen utförts på ägg avsjöborrar ochrundmaskar och behandlarcell- ochbefruktningsproblem. Bland hans skrifter märksZellenstudien (6 band, 1887–1907) ochDas Problem der Befruchtung (1901).
Boveri var medgrundare av moderncytologi.[5] Han var känd för den första hypotesen om cellulära processer som orsakarcancer och för att beskrivakromatinminskning inematoder.[6]
Boveri tog 1885 enmedicine doktorsexamen viduniversitetet i München och var från 1885 till 1893 engagerad i cytologisk forskning vid Zoologiska institutet iMünchen. År 1885 började han en serie studier påkromosomer.[7]
Boveri var gift med den amerikanska biologen Marcella O'Grady (1863–1950).[8] Deras dotter Margret Boveri (1900–1975) blev en av de mest kända journalisterna i Tyskland efterandra världskriget.[9]
Med hjälp av ett optisktmikroskop undersökte Boveri de processer som är involverade i befruktningen av djuräggcellen. Hans favoritforskningsobjekt var nematodenParascaris ochsjöborrar.
Boveris arbete med sjöborrar visade att det var nödvändigt att ha alla kromosomer närvarande för att korrektembryonal utveckling skulle kunna ske.[10] Denna upptäckt var en viktig del avBoveri – Sutton -kromosomteorin.[11][12] Han upptäckte 1888centrosomens betydelse för bildandet av spindeln undermitos i djurceller, som han beskrev som det speciella organet förcelldelning.[11] Boveri upptäckte också fenomenet kromatinminskning under embryonal utveckling av nematoden Parascaris.[13][14]
Med utgångspunkt iCarl Rabls kunskap om att kromosomer också finns mellan två kärndelningar i cellkärnan utvecklade han begreppet kromosomindividualitet, det vill säga antagandet att kromosomer behåller sin individualitet underinterfas.[15] Genom långa experiment på sjöborreägg kunde han också bevisa att de olika kromosomerna innehåller olika genetisk sammansättning.[16]
Boveri antog 1902 att encancertumör börjar med en enda cell där sammansättningen av dess kromosomer blir förvrängd, vilket får cellerna att dela sig okontrollerat.[12] Han föreslog att canceruppkomst var resultatet av avvikande mitoser och okontrollerad tillväxt orsakad avstrålning, fysiska eller kemiska föroreningar eller av mikroskopiskapatogener.[17][18] Hans antagande avvisades ursprungligen av läkare och det var först senare som forskare somThomas Hunt Morgan 1915 visade att Boveri hade rätt.[19][20]
Boveri beskrev ocksånjurarnas struktur i Amphioxus (Cephalochordata).[21][22]
[Redigera Wikidata]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material frånengelskspråkiga Wikipedia,Theodor Boveri,22 mars 2022.
- ^ [ab]Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID:biography/Theodor-Heinrich-Boveritopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [ab]SNAC, SNAC Ark-ID:w6946gm4,läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [ab]Brockhaus Enzyklopädie,Brockhaus Enzyklopädie-ID:boveri-theodor, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [ab]Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Бовери Теодор”,Большая советская энциклопедия :[в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^Manchester, K L (July 1997). ”Overlooked Nobel laureates”. Adler Museum Bulletin 23 (2): sid. 20–1.PMID 11619485.
- ^Baltzer, F (May 1964). ”Theodor Boveri”. Science 144 (3620): sid. 809–15.doi:10.1126/science.144.3620.809.PMID 14149391.Bibcode: 1964Sci...144..809B.
- ^https://www.britannica.com/biography/Theodor-Heinrich-Boveri. Hämtad 2022-08-05.
- ^Satzinger, Helga (March 2008). ”Theodor and Marcella Boveri: chromosomes and cytoplasm in heredity and development”. Nat. Rev. Genet. 9 (3): sid. 231–8.doi:10.1038/nrg2311.PMID 18268510.
- ^Baltzer, Fritz (1967). ”Theodor Boveri: The Life of a Great Biologist 1862–1915”. Theodor Boveri: The Life of a Great Biologist 1862–1915.http://www.devbio.com/article.php?ch=7&id=75. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad frånoriginalet den 28 februari 2005.https://web.archive.org/web/20050228170412/http://www.devbio.com/article.php?ch=7&id=75. Läst 5 augusti 2022. . Extract published inGilbert, SF (2006). DevBio: a companion to Developmental Biology, 8th ed. Sinauer Associates
- ^Laubichler, Manfred D; Davidson Eric H (February 2008). ”Boveri's long experiment: Sea urchin merogones and the establishment of the role of nuclear chromosomes in development”. Dev. Biol. 314 (1): sid. 1–11.doi:10.1016/j.ydbio.2007.11.024.PMID 18163986.
- ^ [ab]Maderspacher, Florian (2008). ”Theodor Boveri and the natural experiment”. Current Biology 18 (7): sid. R279–R286.doi:10.1016/j.cub.2008.02.061.PMID 18397731.
- ^ [ab]Wunderlich, Volker (September 2002). ”JMM—past and present. Chromosomes and cancer: Theodor Boveri's predictions 100 years later”. J. Mol. Med. 80 (9): sid. 545–8.doi:10.1007/s00109-002-0374-y.PMID 12226736.
- ^Moritz, K B; Sauer H W (February 1996). ”Boveri's contributions to developmental biology—a challenge for today”. Int. J. Dev. Biol. 40 (1): sid. 27–47.PMID 8735909.
- ^Stern, C (September 1950). ”Boveri and the early days of genetics”. Nature 166 (4219): sid. 446.doi:10.1038/166446a0.PMID 14775717.Bibcode: 1950Natur.166..446S.
- ^Cremer, Thomas; Cremer, Marion (2010). ”Chromosome Territories”. Cold Spring Harbor Perspectives in Biology 2 (3): sid. a003889.doi:10.1101/cshperspect.a003889.ISSN1943-0264.PMID 20300217.
- ^Laubichler, Manfred D.; Davidson, Eric H. (2008-02-01). ”Boveri's long experiment: Sea urchin merogones and the establishment of the role of nuclear chromosomes in development”. Developmental Biology 314 (1): sid. 1–11.doi:10.1016/j.ydbio.2007.11.024.ISSN0012-1606.PMID 18163986.
- ^Boveri, Theodor (2008). ”Concerning The Origin of Malignant Tumours”. Journal of Cell Science 121 (Supplement 1): sid. 1–84.doi:10.1242/jcs.025742.PMID 18089652.http://jcs.biologists.org/cgi/content/full/121/Supplement_1/1.
- ^Bignold, Leon P; Coghlan Brian L D, Jersmann Hubertus P A (July 2006). ”Hansemann, Boveri, chromosomes and the gametogenesis-related theories of tumours”. Cell Biol. Int. 30 (7): sid. 640–4.doi:10.1016/j.cellbi.2006.04.002.PMID 16753311.
- ^Hardy, Paul A; Zacharias Helmut (December 2005). ”Reappraisal of the Hansemann-Boveri hypothesis on the origin of tumors”. Cell Biol. Int. 29 (12): sid. 983–92.doi:10.1016/j.cellbi.2005.10.001.PMID 16314117.
- ^Manchester, K (1997). ”The quest by three giants of science for an understanding of cancer”. Endeavour 21 (2): sid. 72–6.doi:10.1016/S0160-9327(97)01030-2.PMID 9237430.
- ^Holland, Nicholas D. (2017). ”The long and winding path to understanding kidney structure in amphioxus - a review”. The International Journal of Developmental Biology 61 (10–11–12): sid. 683–688.doi:10.1387/ijdb.170196nh.PMID 29319116.http://www.ijdb.ehu.es/web/paper/170196nh/the-long-and-winding-path-to-understanding-kidney-structure-in-amphioxus-a-review.
- ^Scheer, Ulrich (2018). ”Boveri's research at the Zoological Station Naples: Rediscovery of his original microscope slides at the University of Würzburg”. Marine Genomics 40: sid. 1–8.doi:10.1016/j.margen.2018.01.003.PMID 29426805.
- Jane, Oppenheimer (1970–1980). "Boveri, Theodor". Dictionary of Scientific Biography. Vol. 2. New York: Charles Scribner's Sons. pp. 361–365.ISBN 978-0-684-10114-9.
External links
Wikimedia Commons har media som rörTheodor Boveri.