The Guardian är enbrittiskdagstidning. Tidningen grundades iManchester den 5 maj 1821 somThe Manchester Guardian av John Edward Taylor, tidningen bytte namn till The Guardian år 1959. Sedan1855 utkommer tidningen med sex utgåvor per vecka och sedan1919 med en separat veckobilaga,The Guardian Weekly. Tidningens gratisutgåva påinternet, som även omfattar material från söndagstidningenThe Observer, hette tidigareGuardian Unlimited, men marknadsförs nu somguardian.co.uk. Tidningen ägs avGuardian Media Group.
The Guardian grundades 1821 somThe Manchester Guardian avJohn Edward Taylor i efterdyningen avPeterloomassakern och utkom med sitt första nummer den 5 maj detta år. Tidningen utkom en gång i veckan på lördagar fram till 1836, då en onsdagsupplaga började ges ut. 1855 blev den endagstidning. Tidningen fick ett nationellt och internationellt anseende under ledningen avC. P. Scott, som var chefredaktör i 57 år från 1872. Scott köpte tidningen 1907 och försäkrade att grundarens principer om tidningen skulle upprätthållas. Vid hundraårsjubileumet av tidningen 1921 skrev Scott om dessa principer i en ofta citerad artikel: "Kommentarer är fria, men fakta är heliga... Motståndares röster har inte mindre än vänners sin rätt att höras". Scott dog 1932 och tidningen övertogs av hans två söner.[1]
1959 bytte tidningen namn till The Guardian och flyttade år 1964 tillLondon.[2] Därefter fick The Guardian ekonomiska problem. Det diskuterades en sammanslagning medThe Times, som också hade ekonomiska bekymmer, men tidningens chefredaktör Alastair Hetherington var bestämd att The Guardian skulle behålla sin självständighet. Nyinvesteringar och en uppdaterad version avThe Guardian Weekly med nyheter frånWashington Post ochLe Monde 1976 stärkte The Guardians position. I det politiskt polariserade klimatet i slutet av 1970- och början av 1980-talet blev The Guardian vänsterns starkaste röst i brittisk press.[1]
I slutet av 1980-talet inleddes en hård kamp om det brittiska tidningsläsarna mellan The Guardian,The Times,The Daily Telegraph och nystartadeThe Independent. The Guardian fokuserade på att investera sina resurser i journalistik och produktutveckling istället för att ge sig in i ettpriskrig. Under denna period ökade The Guardian sin upplaga, stärkte sin ekonomi och hyllades för kvaliteten i sin journalistik.[1]
1993 köpte The Guardian Media GroupThe Observer, som blev The Guardians systertidning.[2]
1994 började The Guardian utveckla en upplaga förinternet. 1999 lanserades The Guardian Unlimited, som 2008 blev guardian.co.uk och 2013 theguardian.com. År 2001 hade The Guardian Unlimited 2.4 miljoner unika besökare och var Storbritanniens största webbtidning.[1]
2005 lanserades The Guardianberliner, ett nyskapande mellanstort format. 2008 flyttade The Guardian till en ny byggnad iKing's Cross. 2011 blev The Guardian utsedda till Årets nyhetstidning efter sitt samarbete medWikileaks. Under 2010-talet har tidningen satsat stort på digitala tjänster och produkter. Det publiceras digitala upplagor iUSA ochAustralien. I januari 2018 lanserades den tryckta upplagan av The Guardian i ett helt nytttabloidformat.[1]
Politiskt anses tidningen stå till vänster om mitten.[3] Tidningen är obunden men har sedan grundandet stöttarbetarpartietLabour på sin ledarsida. Detta avspeglar sig också i läsarnas politiska hemvist.[4]
Vid 2010 års val övergav tidningen Labour genom att i en rad historiska ledarartiklar uppmana läsarna att rösta påLiberaldemokraterna. Av många bedömare ansågs detta vara spiken i kistan för den dåvarande ledande socialdemokratin i Storbritannien medpremiärministerGordon Brown i spetsen. Efter valet och den efterföljande regeringsbildningen mellande konservativa ochliberalerna har tidningen gått tillbaka till att stödja arbetarpartiet.
