Television (tidigare kalladbildradio) är ett system inomtelekommunikation för att på avstånd skicka ljud ochtvådimensionella rörliga bilder till en mottagare. Det kan förkortastv ellerteve ("teve" bör helst undvikas enligt SAOL:s nätupplaga[1]), även mediet (”att titta på tv”) eller för att beskriva tekniska lösningar som tillhör något av de olika TV-systemen. Systemet för att sända bilder har funnits kommersiellt sedan 1930-talet och har sommassmedium fått stor spridning världen över.
Ordettelevision är en sammansättning av två ord med skilda härledningar.Tele ärgrekiska för 'fjärran', 'avstånd', medanvision kommer frånlatinetsvisio, som betyder 'syn' (jämfördanskans ochnorskansfjernsyn ochtyskansFernsehen, 'fjärrsyn').[2][3]
Idén att kunna sända bilder från ett ställe till ett annat var en tanke som växte fram under flera decennier med hjälp av massor av andra uppfinningar. Ljusets struktur och egenskaper klarnade för vetenskapsmän under slutet av 1800-talet. Upptäckten avelektroner år 1897 hade en stor inverkan på människans förståelse avljus. Nya upptäckter inom fysiken lade grunden för sändning och mottagande av ljus. TyskenKarl Ferdinand Braun kom med idéer om television redan på 1800-talet.
Efter atttelegrafen uppfunnits 1843 var det många som inspirerades till att försöka överföra mer än endast punkter och streck över telegrafkablarna. Snabbt utvecklades många sätt att sända enkla tecken mellan sändare och mottagare, och till och med metoder för sändning av handskriven text utvecklades. 1908 var den tyske fysikern professorArthur Korn i Stockholm och visade upp sin uppfinning. Etttelefotografi av skådespelerskan Anna Larsen överfördes via telegraf frånPolitiken iKöpenhamn tillDagens Nyheters redaktion i Stockholm den 27 september.[4] Telefotografi nämns första gången isvenska språket 1905; även då nämns Arthur Korn.[5]. Tillsammans medtelefonen (som gjorde ljudsändningar möjliga) så var dessa uppfinningar mycket viktiga för televisionens utveckling. EnligtSvenska Akademiens ordbok skedde televisionens premiär i Stockholm påRöda Kvarn 1930[6], men ordet är belagt i svenskan första gången 1923.
Det första halvmekaniska analoga systemet demonstrerades första gången avJohn Logie Baird, som den 27 januari 1926 kunde visa en samling vetenskapsmän frånRoyal Society hur rörliga bilder överfördes mellan två våningsplan.[7] En hel del andra system uppfanns efterhand, men Bairds var det vanligaste. ”Mirror Drum” bestod av en snurra med vinklade speglar som roterade snabbt. Ett annat system använder en roterande spegel med flera sidor (fyra, sex, åtta och så vidare) och ett antal vinklade speglar bakom. Detta system kan visa mycket högupplösta (jämfört mednipkowskivan) bilder på flera hundra linjer. Faktum är attlaserskrivare använder ett liknande system med en roterande mångsidig spegel. Ett helt elektroniskt system demonstrerades avPhilo Farnsworth hösten 1927. De första regelbundna TV-sändningarna ägde rum den 11 maj 1928 i New York,[8] och den första transatlantiska TV-sändningen samma år, med Bairds mekaniska system. Då användeskort- ochmellanvågsbanden, där vågorna kan studsa motjonosfären, utan att man behöver använda ensatellit.
De första TV-apparaterna varradioapparater med en TV-enhet bestående av ettneonrör och en snurrande skiva (nipkowskiva) som kunde visa en bild i rödskala stor som ett frimärke. Det fanns även andra tekniker för att överföra bilder, till exempel en snurra med vinklade speglar som roterade snabbt. De första högupplösta sändningarna skedde iTyskland i mars 1935, men var bara tillgängliga i 22 offentliga TV-tittarrum. Systemet hade 180 linjer, som gav en mycket högupplöst bild jämfört med Storbritanniens 30-linjerssystem. En av de första större sändningarna varOlympiska spelen i Berlin 1936. TV ökade dramatiskt efterandra världskriget. TV-nyheter kom igång ganska snabbt, men folk visste i princip redan om nyheterna; det tog ett par dagar innan man kunde sända det filmade materialet på grund av långa transportvägar och klumpiga filmsystem.
Färg-TV kom iUSA 1953, viaCBS. Den amerikanska regeringen godkände färg-TV-systemet CBS utvecklat, men närRadio Corporation of America (RCA) kom med ett system som tillät visning av färg-TV-sändningar i svartvitt på en svartvit TV frångick CBS sitt förslag och anpassade sig till det nya.
Under 1960-talet hade nästan alla en tv i hemmet. Det hade nu blivit största sättet att sprida nyheter på, det var användbart när det var val i USA och man skulle välja mellan till exempelJohn F. Kennedy ochRichard Nixon. Tv gjorde att alla kunde se hur de planerade att styra landet men också få en uppfattning om deras personligheter. Familjerna samlades runt tv:n för att få information om vad som hände i omvärlden, man kunde för första gången se hur andra delar av världen och landet såg ut. Tv:n “visade amerikanska folket för amerikanska folket” något som man inte hade sett mycket av förut. Det skapade en känsla av nationell enhet kring kulturella händelser. Tv fungerade även som en distraktion från det som hände i världen med hjälp av de manusskrivna programmen. Det komtalkshower, underhållningsprogram och många sorters tv-serier och filmer.
EnTV-kamera eller elektronisk kamera är enkamera som påelektronisk väg upptar rörliga bilder som sedan sänds direkt till enTV-mottagare eller som lagras på olika medier sommagnetband,DVD,hårddisk eller minneskort. TV-kameran används professionellt huvudsakligen av TV-bolag och kallas numera endast förvideokameran. TV-kamerans grundläggande princip går tillbaka tillnipkowskivan som patenterades 1883 av den tyske ingenjörenPaul Nipkow. Nipkows mekaniska princip förbättrades 1925 av skottenJohn Logie Baird. Bättre bilder med högre upplösning blev först möjliga med hjälp avkatodstråleröretikonoskop somVladimir Zworykin patentansökte 1923. Med hjälp av denna världens första elektroniska TV-kamera i provdrift gjordes 1933 TV-sändningar frånEmpire State Building med en bildupplösning av 240 linjer. Paradoxalt nog var de första TV-bilderna upptagna med nipkowskiva progressiva vilket ju är vanligt idag.
Moderna TV-kameror för färgproduktioner innehåller en eller flera sensorer som omvandlar bilden till en videosignal. En vanlig sensortyp ärCCD (charge-coupled device). I kameror för professionellt bruk delas ljuset upp på tre olika sensorer för rött, grönt och blått ljus. Ljudet upptas separat, på så vis kan bild- och ljudsignalen efterbehandlas separat. Dagens videokameror har en bildupplösning på upp till 3 840 gånger 2 160 bildpunkter (skarp-TV) mot tidigare 720 gånger 576.
TV-reporter med team på drottninggatan i Stockholm 2020.
TV-bilden kan återges med flera olika tekniska hjälpmedel.
Innan deplatta TV-apparaterna gjorde sitt intåg användeskatodstrålerör vilket består av en elektronkanon som skjuterelektroner mot en bildskärm som avger ljus när det träffas av dessa. Elektronstrålen sveper över skärmen uppifrån och ner och ritar på så sätt upp en bild. Detta sker enligt CCIR/PAL 625/50 (EIA/NTSC 525/60 - USA) 50 gånger per sekund vilket räcker för att ögat skall uppfatta bilden som flimmerfri. Man använder en teknik kallad radsprång (interlace) vilket innebär att två delbilder ritas upp med en inbördes förskjutning av en linje. Varje delbild innehåller 287,5 synliga linjer vilket totalt ger 575 linjer per helbild i CCIR/PAL-versionen. (På underscannad monitor ser man tydligt den halva linjen överst och underst i bild.) I digitala TV-system används uttrycket576i som används vid jämförelser mellan olika TV-system eftersom digitala system inte arbetar med udda linjetal.
För att återgefärg är ytan försedd med röda, gröna och blå punkter arrangerade i grupper om tre men med sådan inbördes placering att hela bildskärmen är täckt. Det finns då tre elektronkanoner i bildröret, en för varje färg. Om elektronerna från den blå kanonen träffar en blå punkt lyser den bildpunkten. Om en röd, en blå och en grön punkt intill varandra lyser med en viss ljusstyrka uppfattar ögat det som vitt. Genom att blanda de tre färgerna kan de flesta färger återges. Detta kallasadditiv färgblandning.
En TV-kanal består av bild och ljud i form av elektroniska signaler vilka sänds ut på enradiofrekvens. När man väljer kanal på sin TV så väljer man den frekvens man vill ta emot och omvandlar denna till signaler som får styra elektronkanonen ochhögtalarna.
Numera är så kalladplatt-TV – apparater där bilden återges medLCD- ellerplasmateknik i stället för katodstrålerör – vanligare än katodstrålerörapparater. Nya tekniska lösningar, till exempelOLED, lovar att kunna skapa ännu tunnare bildskärmar.
Även projektionsteknik kan användas för att återge bilden, antingen somfrontprojektion, där bilden projiceras på en särskild projektionsduk eller annan valfri yta, eller medbakprojektion, därprojektor och duk ofta är inbyggda i ett skåp. Sedan andra tekniska lösningar såsomVHS,DVD ochblu-ray-skiva introducerats hartelevisionsapparaten inte bara mottagit material utan även använts för att visa inspelat material.
En TV-sändning kan distribueras antingenanalogt,digitalt eller till viss del som en blandning av båda, ett undantag är TV-sändning via bredband som är helt och hållet digital. Analog sändning via marksändare har upphört i Sverige och man har övergått till digital sändning. För att kunna ta emot en TV-sändning från en marksändare behövs endigital TV-mottagare.
TV-program produceras på olika sätt beroende på de förutsättningar som finns. Drama brukar produceras på samma sätt somspelfilm. Vissa TV-program, framför allt nyheter, sport och evenemang, ärdirektsända.
^Millennium – årtusendets bok, red. Jan Hansson, utgiven avGöteborgs-Posten 1999, s. 156
^Alsing, Rolf & Lundh, Jonas, red (1999). 1900-talet: en bok från Aftonbladet. Stockholm: Aftonbladet med stöd av Statens skolverk. sid. 90.Libris7454380.ISBN 91-630-8939-4
