Telegrafi är vissa system för överföring av information, till exempeltext ochsymboler, över stora avstånd utan att något fysiskt medium behöver tillryggalägga sträckan. Ordet telegraf myntades i slutet av 1700-talet som en bildning av grekiskatele (fjärran) ochgrafein (skriva).
Ordettelegraf syftar dels på anläggningen, dels på de kontor där elektriska telegrafer var placerade, och dit allmänheten kunde gå för att skickatelegram.
Man kan urskilja tre huvudsystem för överföringsmediet: akustisk, optisk och elektrisk telegrafi. Det finns elektriska telegrafer både för trådbunden kommunikation och för kommunikation viaradio (radiotelegrafi).
Innan telegrafen använde manbrevduvor,brevbärare och andra sätt att kunna skicka meddelanden mellan olika platser, detta kunde ta flera dagar, veckor eller månader. Man ville ha ett sätt att kunna skicka meddelanden på snabbare sätt. AmerikanenSamuel Morse blev år 1830-talet klar med bådemorsealfabetet och den elektriska telegrafen. Den första telegraflinjen mellan två städer var färdig år 1844 och den första linjen i Sverige byggdes mellanStockholm ochUppsala år 1853. De kablar som las på havsbotten för att binda samman kontinenterna fick stor betydelse. Nu kunde budskap som innan tagit flera veckor plötsligt ta några minuter att nå fram.
Ännu på 1900-talet användes både i Sverige och Danmark signalpipa, alternativtsignalhorn, (på danskafløjte) vid järnvägar för kommunikation mellanbangårdpersonal ochlokförare vidrangering. Vid färjeförbindelsenHelsingborg – Helsingör användes följande signaler:[1]
På svenska sidan
På danska sidan
Framåt
—
Frem
•
Back
— —
Tilbage
• •
Sakta
•
Langsam
—
Stopp
— • —
Stop
• • •
Växellok
På danska sidan definierades speciellt, att medfrem menades rörelse i riktningfrån färjan, ochtilbage i riktningmot färjan. Ettväxellok har koppel i bägge ändar, och kan vid växling vara vänt si eller så, varför det från lokförarens synpunkt inte är entydigt hur loketskörriktning A ochriktning B ska verkställas.
Eventuellt användes visselsignalering även på andra ställen i järnvägnäten; säkert är dock att signalpipa användes på 1970-talet vid växling i danskaRødbyhavn för färjeförbindelsen tillPuttgarden i Tyskland.
En fördel med visselsignalering är att det fungerar även i mörker och när sikten mellan lokförare och växlare är skymd på annat sätt.
I Sverige avskaffades visselsignaleringen officiellt 1959 (SÄO 1959), men i praktiken hade bruket antagligen upphört tidigare.
IUSA kunde tågen vara mycket långa, och lokets egen bromsförmåga räckte inte för hela tåget; varje vagn måste hjälpa till med bromsningen. I början hade man inte teknisk möjlighet att från loket kunna manövrera bromsarna på tågets alla vagnar. Därför var varje vagn bemannad med enbromsare, som manuellt skötte vagnens broms. När det blev en nedförsbacke på linjen, eller då tåget skulle stanna vid en station, signalerade lokföraren med loketsångvissla enligt en fastställd kod, när bromsarna skulle dras åt eller släppas. Vid vägövergångar fanns detbanvakter, som manövrerade grindar, som stoppade vägtrafik. När tåget kom inom hörhåll från korsningen anmälde lokföraren med ångvisslan att tåget närmade sig, som signal till banvakten att stänga grindarna.
Optisk kommunikation har använts under långa tider i många kulturer.Vårdkasar ochröksignaler är två exempel med uppenbara begränsningar. Grekerna hade emellertid redan på 450-talet f.Kr. ett system där meddelanden kunde sändas bokstav för bokstav. Signaleringen gjordes med flaggor på dagarna och facklor på nätterna. Fackelbärarna ömsom gömde facklan bakom pelarna ikrenelerade torn, ömsom visade den mellan pelarna enligt ett system, som var kod för individuella bokstäver.
Ett primitivt system att sända ett begränsat antal meddelanden fanns iNederländerna, där man genom att ställa stillastående kvarnvingar i vissa lägen kunde meddela t.ex. "dödsfall i familjen" eller "främmande besökare på väg".
I slutet av 1700-talet utvecklades telegraflinjer medoptisk telegraf, oftast enbart istatens tjänst. FransmannenClaude Chappe utvecklade ett system för främst militärt bruk i form av master med semaforliknande vingar, som kunde vinklas på olika sätt med ett sinnrikt system med linor och trissor.Chappe-systemet användes även för att skicka meddelanden från land till fartyg på sjön.
Optisk edelcranz-telegrafstation Replik vid Tekniska Museet i Stockholm.Kaknästornet i bakgrunden.
Svensk pionjär varAbraham Niclas Edelcrantz, som konstruerade ett digitalt system med luckor, som kunde ställas på kant så att de inte syntes på avstånd (= 0), eller vändas så att de syntes väl (= 1). Man sände alltsåtal motsvarade ett helt uttryck, vilket tolkades med hjälp av en speciell kodbok. En omskriven linje gick från fyrplatsenSöderarm i Stockholms yttre skärgård till kungliga slottet i Stockholm med förlängning till Drottningholms slott. En mellanstation låg lämpligt nog vidVaxholms fästning. Huvuduppgiften var att varna för eventuellt fientligt angrepp. En edelcrantzstation finns bevarad iVaxholms Fästningsmuseum.
Den optiska telegrafen på Fredriksborgs befästning vid Oxdjupet Här ärlucka A symmetriskt placerad, vilket betyder att denna station behövde avläsas endast från ett håll. I förgrunden skolfartygetSedov
Det finns även en fullskalekopia på sin originalplats, nämligen högst uppe påFredriksborgs befästning vid Oxdjupet utanför Stockholm.
Enreplik av en Edelcrantz-station uppfördes 1995 påLadugårdsgärdet ("Gärdet") i Stockholm. Den förvaltas avTekniska museet i Stockholm strax intill. År 2014 flyttades anordningen till Grisslehamn.
Den ensamma luckan överst kalladesA, de 9 luckorna på armarna under betecknade de tal, som kunde tolkas med hjälp av kodboken. Siktat i telegraflinjens framriktning ska luckorna tolkas på ett sätt, medan tolkningen i linjens returriktning ska ske spegelvänt. Genom att A-luckan är osymmetriskt placerad, kan man avgöra om tolkningen ska ske rättvänt eller spegelvänt.
En förbindelse med Edelcranz system kunde överbringa ett meddelande på ungefär halva den tid som behövdes för samma meddelande på en lika lång chappeförbindelse.
Den optiska telegrafen finns ej mer, men namn somTelegrafberget på moderna kartor minner än i dag om platser för optiska telegrafstationer i svunna tider.
Optiska telegrafstationer manövrerades och observerades av vakter. Det var ett ansträngande arbete att med kikare hålla kontinuerlig uppsikt på motstationens signaler. Ouppmärksamhet bestraffades hårt! Det gav upphov till en inofficiell kod i kodboken för "privat signalering" mellan vakterna: "Pass på. Inspektör är på väg!" Nattetid och vid dimma blev det förbindelseavbrott.
Under första hälften av1800-talet övergick man till att sända meddelandena viaelektriska ledningar i form av korta eller långa pulser, medmorsealfabetet eller liknande system. Sedan början av1900-talet har man även sänt telegrafi överradio (radiotelegrafi). Ett meddelande som sänds via telegraf ellertelex kallas förtelegram. Telegrafi över radio betecknas ofta oegentligt förCW ("continuous waves"), vilket egentligen är en teknisk egenskap hos radiosändaren.
Detta för att skilja signalering med odämpade eller kontinuerliga vågor från de dämpade vågor som en ursprungliga radiotelegrafin använde. Dämpade vågor benämns "sändningsklass B", och är sedan 1966 uttryckligen förbjudna i ITU:s Radioreglemente.
Samuel Thomas von Sömmering konstruerade sin elektrokemiska telegraf år 1809. Den hade dock svagheter i att den bestod av 27 trådar som med elektrolys sönderdelade vatten blev den dyrbar och långsam. En annan tidig telegraf, en elektromagnetisk, konstruerades avPaul Schilling von Cannstatt 1832. Den första elektromagnetiska telegrafen som användes för regelbunden kommunikation byggdes avCarl Friedrich Gauss ochWilhelm Weber 1833 iGöttingen, den användes för kommunikation från det astronomiska till det magnetiska observatoriet. Den använde en stark magnet som sköts in i en rulle och flyttades fram och tillbaka och därigenom skapade strömväxling i ledningen och påverkade en upphängd magnet i mottagarändan från vilken meddelandet utlästes. 1837 konstruerade fysikernKarl August Steinheil iMünchen en telegraf mellan Kungliga akademien i München ochBogenhausen. Han förenklade konstruktionen genom att i stället för två ledningar endast nyttja en som varjordad, och skicka meddelandet i form av pulser med eller utan spänning i tråden.[2] Den första kommersiella elektriska telegrafen konstruerades avWilliam Fothergill Cooke och användes påGreat Western Railway i Storbritannien. Den sträckte sig 13 miles från Paddingtons station till West Drayton och togs i bruk den 9 april 1839.
I USA utvecklades telegrafnätet snabbt under en 20-årsperiod med början 1844. Den första tekniskt och kommersiellt framgångsrika telegrafkabeln över Atlanten färdigställdes 18 juli 1866. Tidigare undervattenskablar över Atlanten hade byggts 1857, 1858 och 1865. Den som byggdes 1857 fungerade bara då och då under några veckor. Sedan den första telegrafledningen över Stilla havet färdigställts 1902 omspände telegrafnätet hela Jorden.
Under den första tiden med elektrisk telegraf användesmorsealfabetet eller liknande system för kretsar som sluts och öppnas. Länge sköttes sändningen av dessa tecken, antingen de gick på tråd eller medradio, avtelegrafister som manuellt nycklade tecknen med entelegrafnyckel, som i princip är en enkel men lätthanterligströmbrytare. Senare har tillverkats halvledarstyrda nycklar, så kalladeelbuggar, som genererar korta signaler om man rör nyckeln åt höger och långa signaler om man rör den åt vänster. Före elbuggarnas tid hade man en halvautomatisk mekanisk bugg, där de korta tecknen genererades av en pendelanordning, medan de långa tecknen styrdes helt manuellt. (Benämningen bugg, kommer sig av att en amerikansk tillverkarpionjär inom området hade enlogotyp med bilden av en skalbagge,bug på engelska, försvenskat tillbugg.)
Morsesystemet användes i början bara på telegraflinjen mellanWashington, D.C. ochBaltimore, men redan 1858 lade man ut den första sjökabeln under Atlanten. Kabeln, som går från Irland till Newfoundland, möjliggjorde telegrafi ochtelefoni tvärs över jordklotet. Bara 35 år senare fanns det inte mindre än 11 kablar mellan Europa och Amerika, men det gick även kablar österut. Genom Asien gick de längs den transsibiriska järnvägen. Det var en ganska bräcklig förbindelse på många ställen med bara en primitiv mast och en enkel koppartråd. Med morsetelegrafi för hörmottagning kommer man upp i hastigheter om 200 tecken per minut, eftersom två människor alltid är inblandade i normalfallet. Numera (2004) är det primärtradioamatörer som vidmakthåller kunskapen och användandet. Med datorers hjälp kan man komma upp till betydligt högre hastigheter med morsealfabetet, men andra metoder förfjärrskrift är kapacitetsmässigt effektivare än morsealfabetet.
1850 infördes den första elektriska telegrafen i Sverige[källa behövs], och 1853 byggdes den första telegraflinjen mellan Stockholm och Uppsala.[3] I samband medstambanenätets utbyggnad passade man samtidigt på att dra fram telegraflinjer mellan städerna, vilket bidrog till telegrafnätets utbyggnad.
1895 uppfannGuglielmo Marconi den första trådlösa telegrafen, och 1898 byggdes den första telegrafen för trådlös telegrafering överEngelska kanalen. 1901 lyckades man även sändaradiotelegrafi över Atlanten.
Bokstavstrycktelegraferna använde morsealfabetet och på förhand perforerade pappersremsor för maskinell sändning av tecknen. På mottagarstationen skrevs telegraftecknen till en början på en pappersremsa och senare påhålremsa för att automatiskt omvandlas till bokstäver. Då utvecklades även av fransmannenÉmile Baudot ett nytt telegrafalfabet, femenhetsalfabetet, i vilket varje tecken utgörs av en kombination av fem lika långa element, vilket gav möjlighet att representera alla bokstäver, siffror och specialtecken. Det är således 32 tecken i detta alfabet.
Under första delen av 1900-talet utvecklades olika former av maskintelegrafi, där sändning och mottagning med användande av femenhetsalfabetet sköttes av elektriska skrivmaskiner, så kallad fjärrskrift. Även fjärrskrivmaskinerna använde på förhand perforerade pappersremsor för maskinell sändning av tecknen eftersom hålremssändning utnyttjar kommunikationslinjerna mer effektivt än manuell sändning, och därmed sänks trafikavgifterna.
Under mitten av 1900-talet användes Hellskrivare som grundade sig på ett förenklat bildtelegrafiskt system som senare övergetts.
Det engelska namnet för fjärrskrivmaskin ärteleprinter och det amerikanska teletypewriter (förväxla ej med det tidigare registreradevarumärket Teletype). SystemetTelex, en förkortning av "Teleprinter Exchange Service", infördes under 1940-talet. Telex är utväxling av telegram lokalt och internationellt mellan enskilda abonnenter via telefonnätet med hjälp av fjärrskrivare, teleprinter.
Dagens datorkommunikation är i stort sett en vidareutveckling av denna teknik. År 1999 togs morsesystemet till slut ur bruk och ersattes av det satellitbaserade nöd- och säkerhetssystemetGMDSS.
Telefax som överför både text och bild på elektronisk väg utvecklades starkt från mitten av 1980-talet. Numera konkurrerar digitaliserade överföringar some-post viapersondatorer med telefax.[4]
Nordisk familjebok 1952-55 års upplaga, uppslagsord: Telegraf, Telex, Teleprinter
Risberg N. J. A., red (1938). Svenska telegrafverket: historisk framställning. Bd 3, Den optiska telegrafens historia i Sverige 1794-1881. Stockholm: Telegrafverket.Libris81396
.jpg)
