| Tang Xuanzong | |
|---|---|
 | |
| Kejsar Tang Xuanzong | |
| Regeringstid | 712–756 |
| Företrädare | Tang Ruizong |
| Efterträdare | Tang Suzong |
| Gemål | Wang (Xuanzong) |
| Föräldrar | Tang Ruizong |
| Född | 685 Luoyang |
| Död | 762 |
| Begravd | Tailing[1] |
Tang Xuanzong (kinesiska: 唐玄宗,pinyinTáng Xuánzōng,Wade-GilesT'ang Hsüan-tsung), även kalladMing Huang (kinesiska: 明皇), "Den lysande kejsaren", född685, död762, varTangdynastins sjunde kejsare och regerade år712 till756. Hans 44 år som regent var den längsta regeringstiden för Tangdynastins kejsare. Det var under Tang Xuanzongs regeringstid som Tangdynastin nådde sin höjdpunkt, men även början på dynastins fall underAn Shi-upproret år 755 till 763. Hans personliga namn varLi Longji (kinesiska: 李隆基,Lǐ Lōngjī).[2][3]
Li Longji var son till Tangdynastins femte kejsareTang Ruizong och växte upp under sin farmorWu Zetians regim (690-705).[2][3] Hans far återtog makten i en statskupp men abdikerade efter bara ett par år på tronen och lämnade den därmed åt Longji, som tog namnet Xuanzong. En av kejsar Xuanzongs första åtgärder blev att inskränka sitt hov och minska sitt harem, och han skickade många av sina konkubiner tillbaka till deras familjer. Han sände även framgångsrikt ambassader bortåtIndus ochKaspiska havet för att sprida Kinas inflytande. Han fick hegemoni över deturkiska stammarna iCentralasien, och år713 kom en ambassad frånkalifen iBadgad som blev högtidligen mottagen fast ambassadörerna inte föll på sitt ansikte inför kejsaren av religiösa skäl. Efter kejsarens samtal med ambassadörerna var det därefter fred i Centralasien mellan de båda stormakterna i nästan fyrtio år. Inrikespolitiskt utfärdade han förbud förbuddhister ochtaoister att bygga nya tempel ochpagoder, och dessutom tvingades 12 000 buddhistmunkar och nunnor lämna sina kloster för att börja arbeta. Istället infördes ett riksomfattande skolväsende, med påbud år738 att skolor skulle finnas i alla städer.[4]
År745 gjorde Xuanzong bekantskap med sin artonde sons bihustru, som var känd för sin skönhet, goda sångröst och stora skicklighet i dans. Hon flyttades därför över till hans eget harem där hon gjordes till Kejserlig konkubin av tredje graden, och blev känd somYang Guifei. Yang ledde kejsaren till att fokusera mer på nöjeslivet i sin huvudstadChang'an, med dess kejserliga palats och parker samt hovets poeter, musikanter och dansare.[4]
Samtidigt skedde dock uppror i västra delen av riket. GeneralenGao Xianzhi kämpade mot en antikinesisk koalition efter att ha avrättat kungen avTasjkent, och islaget vid Talas år751 blev hans här förintad. Detta ledde till att underkuvade stammar reste sig överallt, och Kinas välde i Centralasien störtade totalt samman. Riket drabbades samma år av entibetansk invasion avTarimbäckenet, förluster motNanzhaoriket i söder och en över nordgränsen framstormandetungusisk hord som besegrade en ditsänd kinesisk här ledd av Xuanzongs och Guifeis gunstlingAn Lushan. Xuanzong hemkallade An Lushan året efter förlusten, men förlät denne och gav honom nytt befäl. När An Lushan tre år senare fått armén stridsberedd igen gjorde han dock oväntat uppror mot kejsar Xuanzong, som tvingades fly med hela sitt hov från huvudstaden till sydvästra delen av landet. I en by på flyktvägen gjorde några av hans officerare myteri och lynchade statsministern Yang Guozhong, kusin med Guifei, när han förhandlade med en tibetansk ambassad. Officerarna krävde sedan att Xuanzong skulle utlämna Guifei till dem som delaktig i hennes kusins påstådda förräderi. Kejsaren nödgades då låta döda henne, och hon stryptes av hans övereunuck. Han reste vidare nästa dag, men träffade då på sin son som övertalade honom att abdikera. Sonen blev kejsare under namnetSuzong och reste norrut för att värva allierade mot upproret, och efterhand kunde Xuanzong återvända tillChang'an.[4]
Enligt en känd kinesisk saga gjorde kejsar Tang Xuanzong ett besök påmånen, dit han förhjälptes av en trollkarl vid namnLo Kung-yüan som slängde sin stav upp i luften och på så sätt bildade en skimrande bro till himlakroppen. På månen sjöng och dansade sköna kvinnor för kejsaren, vilket inspirerade honom till att påjorden skapa en liknande verksamhet, vilket blev ett slags operasällskap vid namn Päronträdgården efter den plats i palatsområdet där det uppträdde. Ensemblen är mycket berömd och existerade även i sinnevärlden.[5]
| |||||||||||||||||
