Tang Taizong, född 23 januari 599 iWugong,Xianyang, död 10 juli 649, var en kinesisk kejsare underTangdynastin som regerade mellan 627 och 649.
Tang Taizong var son tillLi Yuan och hans personliga namn varLǐ Shìmín (李世民). Han stod bakom flera av faderns militära framgångar och förde befäl över faderns trupper redan vid erövringen avChang'an 617, en erövring som ledde tillSuidynastins fall.
Tang Taizong tog makten år 626 genom att mörda sin äldre bror som var tronföljare, sin yngre bror och deras tio söner vidincidenten vid Xuanwuporten.[2] Han förmådde sedan sin far att abdikera.
Han ägnade sig med stor energi åt sitt rikes inre organisation. Han förenklade hovhållningen, inskränkte det ofta skadliga inflytande härskarfamiljens övriga medlemmar utövat på styret. Han skapade en ny härordning, med vars hjälp en stående armé försörjdes genom jordbrukskolonier runt om i imperiet. Han genomförde också enjordreform, enligt vilken jorden omfördelades med jämna mellanrum. Skatterna erlades i spannmål eller kläde.
Rikets lagar undergick en grundlig revision, så att det nya lagverket,Tangdynastiens lagar (唐律疏義), blev grundvalen för Kinas hela följande lagstiftning. Riket indelades i tio stora generalguvernement under var sin ståthållare. Religiös tolerans iakttogs mot invandrande buddhister, mazdeister och från Persien kommande nestorianska kristna; om de sistnämndes kult påbjöd kejsaren i ett dekret (638), att den såsom "upphöjd och fridsam" fritt fick spridas över riket. Ett slags universitet med mycket rikhaltigt bibliotek upprättades.
Taizong erkändes som storkhan över den östligare delen av de turkiska nomadstammar, som rådde överCentralasien frånKaspiska havet tillManchuriet,och Kinas gräns utsträcktes ända tillPamir. Kinas avsöndrade forna kolonierAnnam ochTonkin underkastade sig kejsarens överhöghet.
År 638 anföll dettibetanska kejsardömet och för att en fred skulle ingås krävde den tibetanske kejsarenSongtsän Gampo att Tanghovet lät honom gifta sig med en kinesisk prinsessa . Omkring år 640 gifte sig Sontsän Gampo med prinsessanWen Cheng, som var brorsdotter till Taizong.
Föga framgång hade däremot Taizongs ingripande i de inbördes strider, som rasade mellantre rivaliserande konungariken i Korea. Efter ett långvarigt krig nödgades han till återtåg. Sina sista år ägnade kejsaren åt att till tronföljarens undervisning utarbeta en bok om en härskares plikter.