Den moderna statsbildningen har sitt ursprung irepubliken Kina, som grundades 1912 på det kinesiska fastlandet då det det flertusenårigadynastiska kinesiskakejsardömet (då under ledning avQingdynastin) störtades av det nationalistiska partietKuomintang under ledning avSun Yat-sen. År 1949, i samband med attMao Zedong ochKinas kommunistiska parti utropade den nya staten FolkrepublikenKina iPeking, flydde hela det tidigare kinesiska ledarskapet, inklusive merparten av den kinesiska armén och det styrande kuomintang-partiet, till ön Taiwan. Där skapade de en ny statsadministration, som i konkurrens med folkrepublikens ledare i Peking gjorde anspråk på att företräda hela Kina.
Folkrepubliken Kina, som kontrollerar fastlandet, anser å sin sida att ön Taiwan är en ännu ”icke-befriad” del av Kina. Taiwan har diplomatiskt erkännande från endast 14 länder år 2019.[3][4] Se vidareTaiwans politiska status. För att inte hamna i onåd hos FolkrepublikenKina håller många länder en inofficiell kontakt med Taiwan genom att använda sig av så kallade handelskontor istället för ambassader.
Ön Taiwan har varit befolkad sedan förhistorisk tid (4000 år f.Kr.) och har en urbefolkning som talar ett flertal olika austronesiska språk.[5]
Under 1500-talet anlände portugiserna som gav ön namnet Formosa men deras närvaro blev kortlivad. Senare europeiska kolonisatörer inkluderar både Nederländerna och Spanien.[5] Den europeiska närvaron på ön avslutades i och med att den kinesiska fältherrenKoxinga (hanyu pinyin: Zheng Chenggong) drev ut holländarna år 1662, varpå han grundadeKungadömet Tungning. 1683 blev ön en del av Kina, som vid den tiden styrdes avQingdynastyn.
Efter detförsta kinesisk-japanska kriget (1894-1895) förlorade Kina kontroll över ön och Taiwan hamnade inom den japanska intressesfären efter ett kortlivat försök att bildasjälvständig republik. Ön förblev under japansk kontroll fram till 1945 då ön återigen blev en del av Kina då under styret av den nationalistiska ledarenChiang Kai Sheks efter Japans förlust iAndra världskriget.
Under andra världskriget inledes slutfaserna av detkinesiska inbördeskriget (1928-1949) mellan Chiang Kai Shek och den kommunistiska gerillan under ledning avMao Zedong. Chiang Kai Sheks trupper tvingades till reträtt och i oktober 1949 flydde ca 1,5 miljoner människor, främst Kuomintangs ledning och vad som återstod av den nationalistiska armén till ön Taiwan. Kuomintang upprättade en exilregering på ön med Chiang som president till dennes död 1975, då han efterträddes av sonenChiang Ching-kuo. De kinesiska nationalisterna i Kuomintang fortsatte göra territoriella anspråk på hela det kinesiska fastlandet. Från Pekings håll har man heller aldrig släppt kravet på Taiwan som en del av Kina.
President Chiang Kai Shek styrde ön som enauktoritär diktatur med ständigt militärt undantagstillstånd. Underkalla kriget ansågs Chiangs diktatur ursprungligen som en viktig västerländsk allierad för att motverka Mao Zedongs kommunistiska styre. USA och många andra länder erkände regering i Taipei som den enda legitima representanten för det kinesiska folket. Detta innebar att ön som utgjorde en minoritet av den kinesiska befolkningen och kontrollerade mindre än 0,5 procent av den kinesiska landytan satt på viktiga positioner inom FN som representant för Kina.[1] Detta ändrades efter försämrade relationer mellan Sovjetunionen och Maos Kina ledde till presidentRichard Nixons besök på det kinesiska fastlandet 1972. USA erkände Folkrepubliken snart därefter vilket innebar att USA avbröt formella diplomatiska relationer med republiken på Taiwan.
Taiwan kom gradvis att demokratiseras från och med 1980-talet. Även den inhemska taiwanesiska befolkningen, som inte fått någon politisk representation under Chiang Kai-shek, fick nu möjlighet att delta i landets styre, liksom de politiker som genomDangwai-rörelsen ("utom partiet", dvs Kuomingtang) tilläts utöva en viss opposition.
Demokratiska framstegspartiet grundades 1986 och följande år upphävdes det nästan 40 år gamla undantagstillståndet. År 2000 förlorade Kuomintang-partiet för första gången makten i allmänna och demokratiska val till DFP och dess kandidatChen Shui-bian.
Skillnaden mellan Kuomintang och DFP är deras inställning till Folkrepubliken Kina då Kuomintang fortfarande anser ön tillhör den kinesiska kultursfären vilket har lett till ett närmade mellan de tidigare fienderna iKinas kommunistpartiet och nationalistiska Kuomintang. DFP å andra sidan eftersträvar officiell självständighet från Folkrepubliken och anser att Taiwan utgör en unik nation. Detta har lett till ökade politiska och militära spänningar mellan Republiken Kina och Folkrepubliken Kina.
I maj 2016 blevTsai Ing-wen Taiwans första kvinnliga president. Tsai tillhör DFP och är en känd förespråkare för självständighet.[6]
Taiwan ligger cirka 12 mil utanför Kinas sydöstra kust. Ön är ca 16 mil bred och ca 40 mil lång. Den centrala delen av ön är mycket bergig och har fem bergskedjor som sträcker sig i nordsydlig riktning över två tredjedelar av ön. Den högsta toppen heterYu Shan och ligger på 3952meter över havet. De olika bergskedjorna har fler än 200 toppar som mäter över 3000 meter. På öns västra sida ligger en plan slätt med mycket bördig jord. Det är på denna sida som de flesta av Taiwans invånare, och även mycket av den uppodlade marken finns. Då den bördiga marken upptar endast 25 % av öns yta, så gör det attbefolkningstätheten blir mycket stor på slätterna, och ungefär 90 % avbefolkningen kallar dessa områden för hem. Resten av befolkningen bor på den östra sidan av ön, där stora arealer av berg och skog, (ca 60 % av öns yta) finns.
Officiellt är nationen Kina indelad i 35 provinser varavFujian (öområde med ett 20-tal öar inklusiveKinmen,Matsu ochWuqiu) belägen vid Fastlandkinas östkust ochTaiwan (medTaiwanön och ett antal mindre öar, däriblandPescadorerna) förvaltas av Taiwan. Taiwan är indelad i 5 regioner och 22 administrativa områden.
Taiwan utövar dessutom partiell kontroll överNansha Qundao, några internationellt omstridda öar iSydkinesiska havet. Denna ögrupp är obefolkad, men området tros innehålla stora fyndigheter av olja och eventuellt naturgas. Sammanlagt sex stater gör anspråk på hela eller delar av denna ögrupp:Folkrepubliken Kina, Republiken Kina (Taiwan),Vietnam,Malaysia,Brunei ochFilippinerna.
Den dominerande politiska frågan fortsätter att handla om relationerna mellan Republiken Kina (Taiwan) och Folkrepubliken Kina (på fastlandet), speciellt om en eventuell förening mellan parterna eller om Taiwan formellt ska bli en självständig stat. Taiwan har under de senaste åren till viss del slutat behandla Fastlandskina som en del av det egna landet, något som man alltid gjort tidigare. Taiwan representerade fram till1971 hela Kina (både Taiwan och Fastlandskina) iFörenta nationerna (FN). Där innehade landet den mycket viktiga positionen som en av FN:s fem ständiga medlemmar iFN:s säkerhetsråd. Republiken Kina (Taiwan) gör fortfarande formellt, om än inte aktivt, territoriellt anspråk på Fastlandskina. De gör även anspråk på hela det ursprungligaFastlandskina i enlighet med 1912 års gränsdragningar. Detta inkluderar de landområden som FolkrepublikenKina senare har avsagt sig, främst dåMongoliet samt ytterligare vissa mindre landområden, bland annat norraMyanmar, östraTadzjikistan ochNepal.
BeteckningenTaiwan har länge använts av de länder som har brutit de diplomatiska förbindelserna med Republiken Kina efter Folkrepubliken Kinas grundande 1 oktober1949, däriblandSverige, eller på grund av FN:s resolution från oktober 1971 då Folkrepubliken övertog Republiken Kinas officiella representation i FN och platsen i säkerhetsrådet. Sedan Kinas nationella folkparti,Kuomintang, förlorade makten i öns första allmänna demokratiska val2000, har användningen blivit mer allmänt accepterad även i Taiwan. I idrottssammanhang somolympiska spelen ochvärldsmästerskapet i fotboll tävlar Taiwan under namnetKinesiska Taipei.
Folkrepubliken Kina motsätter sig i dag att ön ändrar sin officiella benämning från Republiken Kina till exempelvisRepubliken Taiwan, då detta i Peking uppfattas som ett steg mot officiell självständighet för ön från Folkrepubliken Kina. Folkrepublikensparlament har antagit enlag, enligt vilkenlandets president ges befogenheter att förklarakrig mot landet i händelse regeringen iTaipei skulle ändra landets officiella benämning. Konflikten över ön Taiwans territoriella tillhörighet och internationella politiska status betraktas allmänt som en av de största riskerna för en storskalig internationell militär konflikt iÖstasien. I samband med attUSA:s presidentGeorge W. Bush tillträdde som president2001 uttalade han att öns självständighet måste försäkras ”till varje pris”.Japans tidigare premiärministerJunichiro Koizumi har uttalat att Taiwans självständighet är av ”primär strategisk betydelse” för Japans självförsvarsstyrkor.
Skoter är ett av de allra vanligaste fortskaffningsmedlen på Taiwan.Taipei 101 i huvudstadenTaipei är en av världens högsta byggnader och en symbol för landets starka ekonomi.
Taiwan är en kapitalistiskmarknadsekonomi. Man har en välutvecklad tillverkningsindustri och en betydandeexport vilken lett till ett storthandelsöverskott mot omvärlden.Valutareserven var 2005 den tredje största i världen, till viss del beroende på att Guomindang-partiet under flykten undan dekommunistiska trupperna iFastlandskina tog med sig hela den kinesiskaguld- ochvalutareserven till ön.
I dag[när?] har de båda kinesiska de facto-staterna ett mycket stortekonomiskt utbyte med varandra, vilket huvudsakligen sker via det kinesiska territorietHongkong. Folkrepubliken Kina är Republiken Kinas största exportmarknad. Affärsmän från Taiwan har investerat mycket stora belopp i uppbyggnaden av företag ochindustrier i Folkrepubliken Kina. Ett stort antal av Taiwans medborgare bor och verkar i Folkrepublikens Kina. Antalet människor från det kinesiska fastlandet som besöker, studerar eller arbetar i Taiwan är dock ännu starkt begränsat, främst beroende på strikt lagstiftning i Republiken Kina.
UnderAsiens finansiella kris 1998 klarade sig staten relativt bra jämfört med flera av sina grannländer, bland demMalaysia,Sydkorea ochThailand. Däremot innebar den globala lågkonjunkturen 2001 att Taiwan för första gången i modern historia hade ett år med negativ ekonomisk tillväxt. Dessutom vararbetslösheten rekordhög detta år.
Den taiwanesiska industrin har under senaste årtiondena[när?] haft god draghjälp av det halvstatliga forskningsinstitutetITRI. Denna politik har inspirerats av den ekonomiska utveckling som präglat grannlandet och den tidigare kolonialmakten Japan, där Industri- och handelsministeriet underefterkrigstiden spelade en avgörande styrande roll för Japans stora industri- och exportföretag. De jämförelsevis mycket låga produktionskostnaderna i Kina har under 1990- och 2000-talet lett till att flera av Taiwans tillverkningsindustrier valt att flytta över sin produktion till Folkrepubliken Kina. Den stora internationella uppmärksamheten Folkrepubliken Kina fått för sin snabba ekonomiska utveckling har också bidragit till ett minskat internationellt intresse för att investera på ön.
Dessa två faktorer har lett till lägre ekonomisk tillväxt, samt fallandereallöner och ökadarbetslöshet inom vissa yrkesgrupper, främst bland lågavlönad och lågutbildad arbetskraft. De ökade möjligheterna till att få avkastning på sittkapital, vilket globaliseringen och Folkrepubliken Kinas ekonomiska öppnande inneburit, har samtidigt lett till ökat välstånd bland ekonomiskt redan välställda grupper. Fenomenet att de rikaste i samhället blir rikare, samtidigt som de fattiga och lågutbildade blir ännu fattigare, har under 2000-talet lett till en omfattande politisk debatt i riket. Fenomenet kallas allmänt för ettM-typssamhälle.[a] Taiwan har fortfarande en relativt hög ekonomisk tillväxt i internationell jämförelse, ca 5 % (2007). Denna tillväxt karaktäriseras dock av en stor regional obalans, där huvuddelen av tillväxten koncentreras till huvudstadenTaipei.
Cirka 24 procent av landets yta är odlingsbar mark. År 1952 stodjordbruket för 32 procent avbruttonationalprodukten, nu[när?] är andelen 2 procent. Drygt hälften (58 procent) av landets yta räknas som skogsmark.[källa behövs]
Taiwan är världsledande inom halvledarindustrin. De står för en majoritet av den globala kontraktstillverkningen och gör de mest avancerade mikrochipen, mätt i transistortäthet.[7][8]
De störstaetniska grupperna är taiwaneser (70 procent),hakka (14 procent) och fastlandskineser anlända efter 1945 (14 procent). Även den grupp som kallas "taiwaneser" är dockhankineser i grunden, invandrade från det kinesiska fastlandet under historisk tid, främst från provinsernaFujian ochGuangdong.
Endast två procent räknas som egentlig ursprungsbefolkning. De har bott på ön långt före den kinesiska koloniseringen påbörjades under 1600-talet. I dag finns sexton olika minoritetsfolk på Taiwan:amisfolket,atayal,bunun, kanakanavu,kavalan,paiwan,puyuma,rukai,saisiyat, saaroafolket (hla'alua), sakizaya (sakuzaya), seediq,taroko (truku),thao,tsoufolket ochyamifolket (tao).
Karta över minoritetsfolken i Taiwan (saaroa och kanakanavu saknas).
Betydandereligioner ärbuddhism,konfucianism ochtaoism (tillsammans 93 procent). På ön bedrivs det sedan längemissionsverksamhet av ett flertalkristna samfund. Fem procent av öns befolkning beräknas i dag tillhöra olika kristna samfund. Kristna kyrkor tillhör i dag stadsbilden i de flesta städerna och större samhällena på ön. Ett flertal sjukhus har grundats, och drivs fortfarande, av kristna organisationer.
Demokratiska framstegspartiet DPP – Politiskt parti som eftersträvar formell självständighet från Folkrepubliken Kina. Innehade presidentposten åren2000–2008, och återtog den år2016.
Kinesiska inbördeskriget (1928–1949) – utdraget inbördeskrig mellan Kuomintang-regeringen och Kinas kommunistiska parti, en gerillarörelse under ledning avMao Zedong
^detta myntades av den amerikanske professorn i nationalekonomi William Ouchi, och utvecklades av den japanske ekonomen och företagsstrategen Kenichi Ohmae (大前研一) som beskriver ett liknande fenomen i Japan i detalj. Japan, som tidigare haft en mycket framgångsrik tillverknings- och verkstadsindustri, har under de senaste 20 åren genomgått en omfattande ekonomisk omstrukturering, främst genom utflyttning av ett stort antal arbetstillfällen till Folkrepubliken Kina, där lönenivåerna är avsevärt lägre.
.jpg)
