Försäljning av torkad frukt och nötter på en marknad i Tadzjikistan
Tadzjikistan ([taˌd͡ʑikɪsˈtɑːn]), (tadzjikiska: Тоҷикистон,Todzjikiston uttal: [tɔd͡ʒikɪsˈtɔn]), formelltRepubliken Tadzjikistan, är en stat iCentralasien[4] som gränsar tillAfghanistan i söder,Uzbekistan i väster,Kirgizistan i norr ochKina i öster. Dess huvudstad och största stad ärDusjanbe.[5]
Området var länge en del av detpersiska riket och hette dåSogdiana som omfattade sydöstraUzbekistan och västra Tadzjikistan.Samarkand var den ledande staden och blev en knutpunkt i karavantrafiken mellan Europa och Kina längsSidenvägen. År 329 f.Kr. föll Samarkand för den makedonska erövrarenAlexander den store. Nästa statsbildning i området varKushana med huvudstad näraKabul och sträckte sig från nuvarande Tadzjikistan till Pakistan och norra Indien.[6]
Umayyadernas fältherreQutayba ibn Muslim erövradeTransoxanien[a] i början på 700-talet och infördeIslam som statsreligion. År 875 gav kalifen i Bagdad provinsen Transoxanien som förläning tillNasr ibn Ahmad av ättensamaniderna som räknas som en persisk dynasti. Med huvudstad iBuchara[b] kom samaniderna att regera fram till år 999. De stimulerade utvecklingen av en tadzjikiska litteratur.[6]
Självständighet utropades1991. Ett försök att förbjudakommunistpartiet ledde1991 till att partichefenRachmon Nabijev blev president, sedan det kommunistdomineradeparlamentet bjudit motstånd. Nabijev avsattes dock1992 och i hans ställe blev den ryssvänligeEmomaly Rahmon president. I maj 1992 utbröt ettinbördeskrig när ett antalislamistiskagerillagruper i allians med en gruppliberaler gjorde uppror mot regeringen. Inbördeskriget varade mellan 1992 och1997, då de stridande parterna skrev på en fredsöverenskommelse. Inbördeskriget förstörde stora delar av landetsinfrastruktur och tros ha dödat uppemot 50 000 människor.
Under kriget iAfghanistan uppmärksammades Tadzjikistan av det internationella samfundet, och detta har medfört hjälp med den ekonomiska utvecklingen. Förhoppningarna är att fler ska få arbete och att landet långsiktigt stabiliseras. Tadzjikistan har gått med iNatosPartnerskap för fred och blev 2 mars2013 medlem iWTO.[8]
Efter nästan tre årtionden vid makten har Tadzjikistans auktoritära president Emomaly Rahmon skaffat sig total kontroll över landet. Han och hans Folkets demokratiska parti har vunnit alla val sedan början av 1990-talet. Rahmon och hans familj har byggt upp en personkult kring sig och tycks planera att behålla makten i decennier framåt.[9]
Genom en överenskommelse 1885 mellan Ryssland ochBrittiska Imperiet drogs gränsen mellan Afghanistan och Ryssland utefter floden Amu Darja, , vilket delade det område som beboddes av tadzjiker.[10]
Gränsen löper mycket oregelbundet, eftersom området påStalins befallning1929 separerades från sovjetrepubliken Uzbekistan, ett svar på det tadzjikiska upproret mot regimen. Eftersom tadzjikernas kulturella och andliga centrum,Buchara ochSamarkand, låg kvar inom Uzbekistan, förvärrades problemen.
I kulturellt och språkligt hänseende ärtadzjikerna avpersiskt ursprung. Invandringen avryssar ochuzbeker under sovjettiden ledde till ytterligare spänningar.
Efter självständighetsförklaringen1991 blossade de etniska konflikterna upp och förde landet till ettinbördeskrig. Tiotusentals människor dödades, och många flydde tillAfghanistan ochKirgizistan. Först1997 undertecknades en "överenskommelse om fred och nationell försoning", vilket ledde tillfred. En av regeringens centrala målsättningar är nu att undanröja krigsskadorna.
Tadzjikistan är ett mycket bergigt land och hälften av landet ligger på över 3000 meters höjd. IPamir-bergen i öst ligger landets högsta punkt,Qullai Ismoili Somoni (tidigare Sovjetunionens högsta berg, kallatKommunist-toppen, påryskaPik Kommunisma), på 7 495 meter över havet. Den längsta floden ärAmu-Darja som utgör gränsen motAfghanistan. FlodenSyr-Darja (Sirdaryo), som är landets lägsta punkt på 300 meter över havet, löper kort genom landets nordligaste del.
Mellan Ferganadalen och Vachsjdalen, som ligger längre söderut, reser sig två stora bergskedjor: Turkestanbergen och Gissarbergen; denna fysiogeografiska gräns sammanfaller med den politiska uppdelningen av kommunistiskauzbeker i norr och sekulariserade islamister i söder.Pamir, som har samma geologiska ursprung somTian Shan i västraKina, upptar stora delar av östra Tadzjikistan. Bland Tadzjikistans miljöproblem finns ökande salthalt i jorden, föroreningar frånindustrin och en överdriven användning avinsektsbekämpningsmedel.
Större delen av landet täcks av torrmarksvegetation, endast 4 % av arealen är täckt av skog. På bergens mellanhöjder (1 800–2 800 m ö.h.) finns öppna skogar av enar, inom begränsade områden finns lövskog med bl.a.valnöt,turkestansk lönn,pistaschmandel ochjudasträd. På högre höjder finns alpina ängar eller olika typer avstäpp.[11]
Tadzjikistan är en presidentstyrd republik. Formellt är landet en demokrati där folket utser president och parlament. Men inget av de val som har hållits sedan självständigheten från Sovjetunionen 1991 har uppfyllt kraven för ett fungerande folkstyre. Makten är koncentrerad tillEmomaly Rahmon som har varit statschef sedan 1992. Respekten för demänskliga rättigheterna är eftersatt och rättsväsendet påverkas av politiska makthavare.[12]
Av de tidigare sovjetrepublikerna har Tadzjikistan den lägstaBNP (PPP) per capita, den kraftigaste befolkningsökningen och den lägsta levnadsstandarden.Jordbruket är den viktigaste näringsgrenen. Landet har begränsade mineraltillgångar av bland annatsilver,guld,uran ochvolfram. Energikällan tillaluminiumframställningen samt tilltextil- ochlivsmedelsindustrin, kommer frånvattenkraft. Ekonomin har försvagats under den långa perioden av inre konflikter. Bortfallet av de tidigare sovjetiska subventionerna och avsättningsmarknaderna (Sovjetunionen köpte tadzjikist uran tillkärnvapenframställning) är märkbart. Man är beroende av utländsktbistånd för att kunna förse befolkningen med livets nödtorft.
Inbördeskriget 1992-1997 åstadkom stor skada på en redan svag ekonomisk infrastruktur och orsakade en kraftig nedgång i bådejordbruk och industri. Efter 1997 har ekonomin återhämtat sig, men 60 procent av befolkningen lever i fattigdom och landet är fortsatt instabilt på grund av hög arbetslöshet (40 procent 2002), svag regering och en stor utlandsskuld. Nästan allnarkotika frånAfghanistan tillRyssland smugglas genom Tadzjikistan. Av alla drogbeslag iCentralasien görs 80 procent i Tadzjikistan.
Det enda bördiga området ligger i ett långsmalt dalstråk i norr; västra delen avFerganadalen som avvattnas avSyr-Darja tillAralsjön.Bomull är den viktigaste grödan, och dessutom odlas spannmål och frukt. I området har väldiga mängderogräsmedel sprutats ut över bomullsfälten, och avledningen av flodvattnet till konstbevattningarna har bidragit tillAralsjöns uttorkning.
Trots att bara cirka sju procent av Tadzjikistans yta är odlingsbar sysselsätter jordbruket över hälften av arbetsstyrkan. Jordbruket är ineffektivt och bedrivs med föråldrad utrustning. Vete och bomull upptar omkring en tredjedel vardera av den odlade jorden.[13]
