TV-apparat, eller i dagligt talTV, är en apparat som i första hand är avsedd för att visa och ta emot audiovisuella signaler (television). Sedan andra tekniska lösningar såsomVHS,DVD ochBlu-ray Disc kommit används även TV-apparaten för att visa inspelat material från dessa källor. En TV-apparat kan även användas som bildskärm för exempelvisspelkonsoler ochdatorer. Kortformenteve förekommer också, men bör helst undvikas enligtSAOL.[1]
Förr avsåg även ordetTV-mottagare en TV-apparat,[2] men särskilt under 2000-talet kan TV-mottagare dessutom syfta på tilläggsuttrustning till apparater för att kunna ta emot television, exempelvis i ettTV-kort för datorer eller endigital TV-mottagare som gör det möjligt att ta emot digital television exempelvis på en äldre TV-apparat.
En TV-apparat består av enbildskärm,högtalare, enantenn eller ettBelling–Lee-antennuttag och ibland ett urval av andra uttag såsomScart-,HDMI- ochRCA-uttag. Oftast medföljer enfjärrkontroll, till skillnad från de allra äldsta TV-apparaterna där kanalknapparna (eller förr kanalvredet) enbart satt på TV-apparaten.
I TV-apparater kan det även finnas inbyggda funktioner somdigital TV-mottagare ochDVD-spelare.
En så kalladTjock-TV från Braun 1958 som använder teknikenkatodstrålerör.En tjock-TV som producerades under slutet av 1970-talet och 1980-talet.En portabel färg-TV i fickmodell från början av 1990-talet. Måtten (b/h/d) är cirka 80 x 130 x 30 mm och vikten cirka 0,3 kilo.En platt-tv på väggen i ett hotellrum.
På grund av att TV-tillverkarna hela tiden strävar efter tunnare, bättre och energisnålare TV-apparater krävs det att tekniken på bildskärmarna utvecklas eller byts ut.[3] Den vanligaste tekniken var förrkatodstrålerör som gav upphov till väldigt djupa TV-apparater. Sedan dess har andra skärmar somplasmaskärmar,LCD-skärmar,SED-skärmar ochOLED-skärmar använts.
Entjock-TV är en vardaglig benämning på en TV som innehåller ett (eller flera)katodstrålerör (även kallat bildrör eller CRT), och därför har ett betydande djup jämfört med senare LCD- och plasmaskärmar. Denna typ av TV var totalt dominerande fram till början av2000-talet, då olika former av platt-TV sakta men säkert började krympa dess marknadsandelar.Bakprojektions-TV är en annan, mindre vanlig typ av tjock-TV.
Tjock-TV:n har med åren försvunnit allt mer från nymarknaden. Det sista året det såldes en signifikant andel tjock-TV-apparater var 2008.[4]
Enplatt-TV är en TV medplattskärm, så platt att den även kan hängas på väggen med enbart ett väggfäste, likt entavla. Till skillnad från en tjock-TV som i allmänhet placeras på en TV-möbel.
Platta TV-apparater började förekomma i handeln i början av 2000-talet och slog ut de äldre typerna av apparater under 2010-talet i länder som Sverige,[4] och är konstruerade kringdigitala bildskärmar baserade på plasma- ellerflytande kristall (LCD)-teknik.
De första TV-apparaterna tillverkades i början av 1900-talet. Det fanns system för färg-TV redan tidigare men att skapa en fungerande TV-apparat med tekniken var svårare.[5]
John L. Baird frånSkottland konstruerade 1926 en maskin som han kalladetelevisor. Den byggde på ett mekaniskt system för överföring av bild från ett rum till ett annat. Systemet förbättrades och 1928 gjordes försök där bilder överfördes mellanLondon ochNew York, och samma år inledde han provsändningar i färg.[5]
AmerikanenVladimir Zworykin hade i många år forskat kring hur elektronstrålerör med en yta avfluorescerande material kunde användas för att rita upp en bild. 1929 konstruerade han det första helelektroniska TV-mottagarröret, vilket under 1930-talet utvecklades till teknik för elektronisk bildöverföring som var överlägsen Bairds. De första reguljära televisionssändningarna inleddes i London 1936.[5]
År 1955 skapades den förstafjärrkontrollen till en TV.[6] Länge var fjärrkontrollerna stora och hade begränsade funktioner.
År 1962 inleddeUSA TV-sändningar viasatellit och under 1980-talet blev det vanligt medkabel-TV. Det var något som medförde att TV-kanalerna blev fler och möjligheterna större för att ta del av sändningar från andra länder i sin TV-apparat.
Åtminstone från mitten av 1960-talet[7] och framåt produceras bärbara TV-apparater. De tyngrekubliknande modellerna brukade ha bärhandtag på ovansidan. De följdes upp av mindre och plattare fickmodeller under 1990-talet som hadeLCD-skärm, batteridrift och teleskopantenn. Dessa fickmodeller hade vanligtvis inga lagrade kanalinställningar, så för att byta kanal tryckte man på en knapp som genomförde en automatisk kanalsökning ifrekvensbanden tills en ny TV-kanal hittades.[8]
Innaninternet ochsmartmobiler blev vanligt för allmänheten var TV:n en särskilt viktig del av människors vardag och fritid. Bland annat en viktig källa tillnyheter, men även underhållning såsomEurovision Song Contest och sport som världsmästerskap ochOS. Det var vanligt att man bjöd in släkt, vänner och grannar för att gemensamt titta på TV och umgås.[5] När priserna sjönk köpte många en extra TV[5] till exempelvissovrummet,barnens rum,köket ellerhusvagnen.
I början av 2000-talet tog platt-TV:n över allt mer av marknaden. Då ersattes ocksåanaloga TV-sändningar mer avdigitala, som har större kapacitet. Det är också något som tvingat många människor att köpa en extern digitalbox eller en nyare TV med inbyggddigital TV-mottagare för att kunna fortsätta ta del av TV-kanaler på TV:n. Därefter har det blivit populärt att köpa ensmart-TV eller olika tillbehör till TV:n, vilket gör den mer mångsidig. Exempelvis att skapahemmabio eller användainternet viaappar. Utvecklingen har gjort det möjligt att även ta del av sändningar i efterhand, när man själv önskar, istället för att anpassa sig till enTV-tablå.[5]
Eftersom den digitala utvecklingen förväntas fortgå kan TV-apparater och TV-tillbehör behöva uppgraderas eller bytas ut då och då för att man ska kunna ta del av samma tjänster som tidigare, nya eller förbättrade tjänster.
Även om TV var känt i Sverige under 1930-talet, dröjde det till mitten av 1950-talet innan TV-sändningarna startade i Sverige. Samtidigt infördes obligatorisk TV-licens för innehav av TV-apparat, vilken senare blev tillTV-avgift. Intresset för att skaffa tv var ändå stort redan från början. Den stora framgången för TV-apparater i Sverige kom i sambandvärldsmästerskapet i fotboll 1958 som hölls i just Sverige. 1965 fanns det två miljoner licenser i landet.[5]
TV-mottagare enligt Sveriges Riksdag omfattas avLag (1989:41) om finansiering av radio och TV i allmänhetens tjänst. Lagen upphävdes den 1 januari 2019.
2 § En TV-mottagare är en sådan teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av TV-program, även om utrustningen också kan användas för annat ändamål. Lag (2006:798).[9]
TV-mottagare enligt domslut 7368-13 i Högsta Förvaltningsdomstolen per 13 juni 2014: I enighet med 2 §Lag (1989:41) där begreppet ”avsedd” inte kan ges den innebörden att en dator med internetuppkoppling ska anses vara avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av tv-program, samt där begreppet "utsändning eller vidaresändning" i avgiftslagens mening inte kan anses utgöras av en webbsändning.[10]
1. TV-mottagare: en tv-apparat eller en tv-monitor.
2. TV-apparat: en produkt som i första hand är avsedd för att visa och ta emot audiovisuella signaler och som släpps på marknaden under en viss modell- eller systembeteckning, och som består av
a) en bildskärm,
b) en eller flera kanalväljare/mottagare och valfria ytterligare funktioner för lagring och/eller visning av data, såsom DVD-spelare, hårddisk (HDD) eller videobandspelare (VCR), antingen i en enda enhet kombinerad med bildskärmen, eller i en eller flera separata enheter.
3. TV-monitor: en produkt som är utformad för att på en integrerad bildskärm återge en videosignal från flera olika källor, inklusive tv-utsändningar, som eventuellt kan kontrollera och återge ljudsignaler från en extern källanordning, som anslutits via standardiserade videosignalingångar, inklusive standarderna cinch (component, composite), SCART, HDMI och kommande trådlösa standarder (men exklusive videosignalingångar som inte är standard, såsom DVI och SDI), men som inte kan ta emot och behandla sändningssignaler.[12]
