Syrien (arabiska:سُورِيَة eller سُورِيَا,Suriya), formelltArabrepubliken Syrien[4] (اَلْجُمْهُورِيَّةُ ٱلْعَرَبِيَّةُ ٱلْسُوْرِيَّة,al-Jumhuriyya al-Arabiyya as-Suriyya, "Syriska arabrepubliken"), är ett land iMellanöstern. Det gränsar tillLibanon i väst,Turkiet i norr,Irak i öst,Jordanien i syd ochIsrael i sydväst. Syrien har även en maritim gräns medCypern i väst. Syriens huvudstad och största stad ärDamaskus och landet har kust motMedelhavet.
Konflikter i landet mellan den styrande makteliten och vissa av det syriska folket har flera gånger lett till uppror, senast genomdet inbördeskrig som sedan 2011 förvandlat stora delar av landet till en krigszon. Inbördeskriget har lett till att större och mindre områden övertagits av väpnad opposition och attde kurdiska styrkorna i nordöst förklarat sig självstyrande. Denjihadistiska terrorganisationenIslamiska staten (IS), som först grundades i Irak efterirakkriget, spred sig vidare mot den centrala och östra delen av Syrien under kriget mellan dessa övriga tre grupperingar.[5][6] IS besegrades 2019 då terrororganisationen förlorade sitt sista territorium i landet.[7] Utländsk inblandning i inbördeskriget har skett viaIran (för regeringen),Ryssland (sedan 2015, för regeringen), enUSA-stödd koalition (mot IS, förkurder och tidigare för oppositionsgrupper) ochTurkiet (för icke-kurdiska oppositionsgrupper och mot övriga).
Efter regeringsstyrkornas kollaps i december 2024 övertog oppositionen makten i landet 8 december 2024 under ledning avAhmed al-Sharaa, ledare förHayat Tahrir al-Sham. Landet styrs av enövergångsregering med al-Sharaa som interimspresident.
Namnet Syrien härstammar från den luvianska termen "Sura/i" på 800-talet f.Kr., och det härledda antika grekiska namnet: Σύριοι, Sýrioi eller Σύροι, Sýroi, som båda ursprungligen härrörde från Aššūrāyu i norra Assyria iMesopotamien (dagensIrak).[8] Men frånSeleukidriket (323–150 f.Kr.) tillämpades denna term också på Levanten, och från denna punkt tillämpade grekerna termen utan åtskillnad mellan assyrierna i Mesopotamien och arameerna i Levanten.[9][10] De flesta nutida akademiker förespråkar att termen 'Syrien' härleddes från Ἀσσυρία,Assyrien, som kommer frånakkadiskansAššur, i norra Mesopotamian (dagens Irak).[11]
Denna teori har bekräftats genom upptäckten av Çineköy-inskriptionen år 2000, vilken fastslår att namnet Syrien härleds från Assyrien (likaledes att ordet "syrier" etymologiskt kommer från "assyrier").[12]
Det område som i dag kallas Syrien var föremål för en neolitisk kultur med jordbruk och boskapsskötsel omkring 10 000 f.Kr. Obsidian från Anatolien är bevis på en tidig handelskultur, och städernaHamoukar ochEmar från omkring 4000 f.Kr. har kallats för bland de äldsta i världen. Den kanske första dokumenterade stadsstaten och kungadömet i Syrien varEbla från cirka 3500 f.Kr.,[13] som bedrev handel med Mesopotamien, Anatolien och Egypten.
Ebla efterträddes av Mari som regional stormakt, och Syrien hamnade underakkadiska imperiet cirka 2300–2100 f.Kr. Syrien invaderades avhurriterna 2100 f.Kr. och splittrades sedan i flera småstater, som de återuppståndna Ebla ochMari,Ugarit ochYamhad, av vilka Yamhad blev en regional stormakt som dominerade Syrien 1800–1600 f.Kr. Syrien blev sedan ett slagfält där stormakternahettiternas rike ochMitanni i norr, Egypten i väster ochAssyrien i öster slogs om överhögheten om dess småstater och ofta delade dem mellan sig. Västra Syrien delades mellan hettiterna och Egypten till 1200 f.Kr., medan östra Syrien tillföll Assyrien. I småstaterna dominerade förstamoriterna och sedanaraméerna.
När hettiternas rike föll 1200 f.Kr. och det gammalassyriska riket försvagades 1100 f.Kr. blev Syrien fritt från överhöghet. Dess inre övertogs då av arameiska stadsstater som Bit Bahiani, Aram-Damascus, Hamath, Aram-Rehob, Aram-Naharaim och Luhuti, medan syro-hettitiska småstater bildades i nordsyrien. Längs kusten uppstod dåfeniciernas stadsstater.
De syriska småstaterna hamnade underNyassyriska riket 900–606 f.Kr., detNybabyloniska riket 605–539 f.Kr. och slutligen de persiskaakemeniderna 539–330 f.Kr. innan det erövrades avAlexander den store 330 f.Kr. Efter Alexander den stores död och diadokernas krig tillföll SyrienSeleukiderriket 323–64 f.Kr. Syrien kallades dåCoele-Syria. De seleukidiska kungarna kallade sig så småningom kung av Syrien, och området blev deras kärnområde med Antiokia som deras huvudstad från cirka 240 f.Kr. Längs dess gränser mellan Syrien och Armenien uppstod med tiden även mindre grekiska kungariken.
År 64 f.Kr. erövrades Syrien avPompejus som utropade området till den romerska provinsenSyria. Den kom att bli en av romarrikets kommersiella centrum, och Antiokia blev imperiets största stad efter Rom och Alexandria. Längs dess gränser uppstod mindre stater som stadsstaternaEmesa ochPalmyra. Efter romarrikets delning år 395 tillföll Syrien östromerska riket, senare känt somBysantinska riket.
Det bysantinska Syrien var ockuperat avsasanidernas Persien 609–628 och erövrades av araberna efterslaget vid Yarmuk 636 och Antiokias fall 637. Området var sedan en del av ett islamiskt kalifat, först detumayyadiska 636–750, vars huvudstad låg i Syrien, och sedan detabbasidiska 750–887, som flyttade huvudstaden till Bagdad. Syrien tillhörde sedantuluniderna 887–905,ikschididerna 941–969, ochhamdanidernas emirat i Aleppo 890–996. Mellan 967 och 996 återerövrades Syrien av Bysans, som dock inte lyckades få permanent kontroll över området. Under 1000-talet var Syrien splittrad mellan flera småstater, och ett ständigt slagfält mellan Bysans,hamdaniderna,fatimiderna i Damaskus ochbuyiderna i Bagdad.
Syrien låg sedan underseldjukerna 1084–1154,Zengiddynastin 1154–1175,ayyubidernas Egypten 1175–1260, ochMamluksultanatet, vars centrum oftast låg i Egypten. Parallellt med detta etablerade sig en radkorsfararstaterna längs Syriens kuster 1098–1252. Mongolerna härjade Syrien 1260, ochTimur Lenk år 1400, men i båda fallen gav de sig av igen efteråt. Syrien upplevde en nedgångsperiod efter att Europa upptäckte en sjöväg till Fjärran Östern, och en landväg mellan Öst och Väst inte längre var nödvändig.
På 1500-talet erövrades området från Egyptiska Mamluksultanatet av osmanerna och uppgick i detOsmanska imperiet, som det tillhörde mellan 1516 och 1920.
I Syrien bestod det osmanska imperiet i 400 år fram till 1 oktober 1918 då det erövrades av militära styrkor från denArabiska revolten och det Brittiska imperiet.[14] Arabledarna för den arabiska revolten etablerade i mars 1920 ett självständigtStorsyrien, ett arabiskt kungadöme medFaisal av Mecka som kung. En fransk arme störtade den syriska regeringen i juli 1920.Storsyrien styckades enligt det hemligaSykes-Picot-avtalet.[15] Det område som idag utgör Syrien inordnades under detfranska kolonialimperiet, och fransmännen styrde landet med järnhand i 25 års tid under ettNF-mandat.
Vid övertagandet var både ekonomin och administrationen i mycket dåligt skick. Fransmännen kontrollerade viktiga funktioner i samhället, och hindrade syrierna från politisk aktivitet. Alla nationalistiska strävanden slogs ned, och man fråntog även människorna deras medborgerliga rättigheter.[16] Missnöjdheten bland folket ledde 1925 till en allmän revolt, ledd avdruserna. Upproret slogs snabbt ner, men missnöjet mot fransmännen fortsatte och kulminerade 1939, när Turkiet tilläts annekteraHatay-provinsen i nordväst.[15] Fler och fler röster om självständighet började höjas i Syrien. Den franska exilregeringen ledd av generalde Gaulle gav till slut efter och lovade Syrien självständighet.
Syrien förklarades självständigt den 17 april 1946, i samband med att de sista franska trupperna lämnade landet. Därefter karakteriserades politiken i landet (men även i regionen i stort) av oroligheter, och regeringarna avlöste varandra.
Syrien blev ett centrum förpanarabiska strömningar och för arabstaternas motstånd mot FN:s beslut att dela Palestina i en judisk och en arabisk stat. Frivilligförband organiserades på syriskt territorium och dessa överskred vid flera tillfällen i början av 1948 gränsen till Palestina och anföll judiska kolonier. Senare samma år ryckte reguljära syriska trupper in i Palestina för att tillsammans med övriga arabstater försöka förhindra upprättandet av den israeliska staten. År 1949 ingicks ett vapenstilleståndsavtal mellan Israel och Syrien.[17]
Under andra halvan av 1950-talet blevBaathpartiet den starkaste politiska kraften i Syrien, och de kombinerade panarabism medsocialism. Syrien ingick i union medEgypten mellan 1958 och 1961. Regeringen skrev också under avtal om ekonomiskt och militärt samarbete medSovjetunionen. Efter enmilitärkupp1963 förstatligades stora delar av näringslivet och en jordreform genomfördes.
Militärkuppen 1963 förde det socialistiska Baathpartiet till makten som regerade i ett i praktikenenpartisystem, där oppositionspartier inte erkändes. Partiet nationaliserade banker och industrier. En ny regering 1966 stärkte ytterligare banden till Sovjetunionen. Genom ytterligare en kupp 1970 togs makten över avHafez al-Assad, vilket förde landet mot en mer auktoritär regering där all makt skulle komma att centreras runt honom somSyriens president. Med hjälp av säkerhetstjänsten och militären höll han ett hårt grepp om det syriska folket i 30 år.[16] Sedan Hafez al-Assad avlidit 2000 efterträddes han av sin sonBashar al-Assad.
Två tredjedelar avGolanhöjderna ockuperades 1967 av Israel och blev 1981 annekterat av Israel, den östra tredjedelen styrs av Syrien med FN:s övervakningsstyrka för truppåtskillnad mellan Israel och Syrien (UNDOF) emellan som upprätthåller en buffertzon för att implementera lila linjens vapenvila.[18][19] Kravet att detta område ska återlämnas har flera gånger utgjort stötestenen vid informella fredsförhandlingar där Israel och Syrien varit inblandade. Denna återstående tredjedel ockuperades i december 2024,
År 2011 utbrötprotester i Syrien mot den sittande presidenten inspirerade avprotesterna i arabvärlden 2010–2011. Regeringen svarade både med eftergifter och med våld.[20] Den 11 november 2011 släppteHuman Rights Watch en 63-sidig rapport som hävdade att den syriska regeringen begick systematiska övergrepp och använde dödligt våld mot civila. Rapporten betecknar det som ett brott mot de mänskliga rättigheterna.[21] Under ett seminarium den 12 september 2012, arrangerat av Olof Palmes Internationella Center och ABF i Stockholm, berättade Amnestys generalsekreterare Lise Bergh att fall av avrättningar och andra övergrepp hade utförts av såväl den "Fria syriska armén" som regeringstrupper.[22] Mycket tydde på att de syriska rebellerna i ett tidigt stadium fått hjälp från främmande makt, både vad gäller vapen och underrättelser.[23] Rysslands utrikesministerSergej Lavrov pekade formellt ut USA som den främmande makt som i hemlighet hade beväpnat de syriska rebellerna.[24]
Förstörelse i Homs november 2018.
Under kriget har ett flertal internationella medlingsförsök genomförts, bland annat av Arabförbundet och FN.[25] EU har sedan oroligheterna började vid upprepade tillfällen fördömt regeringens brutala repression mot demonstranter och civila och krävt att våldet upphör. EU har till följd av det fortsatta våldet beslutat att införa sanktioner riktade mot regeringen. EU stödjer vidare FN:s och Arabförbundets gemensamma sändebud Lakhdar Brahimi och hans fortsatta arbete för att försöka hitta en fredlig lösning på konflikten.[26] I september 2013 beslutadeMigrationsverket att villkorslöst ge alla syrier som kommer till Sverige permanent uppehållstillstånd.[27]
Ryssland har sedan 30 september 2015 med stöd av det iranskarevolutionsgardet intervenerat militärt i det pågående syriska inbördeskriget. Ryska angrepp har bland annat riktat sig mot rebellgrupper som stöds och beväpnats avUSA. Det syriska inbördeskriget har utvecklats till vad många[vilka?] anser vara ettombudskrig mellan Ryssland och USA.[28][29][30][31][32][33]
Inbördeskriget har lett till att omkring nio miljoner syrier ärflyktingar. Av dessa är sex miljoner internflyktingar medan tre miljoner har flytt tillTurkiet,Libanon,Jordanien ochIrak.[34]
År 2020 minskade striderna och konflikten gick in i en lågintensitetsfas. Landet styrdes till största del av syriska regeringen lett av presidentBashar al-Assad. Därefter kontrollerades cirka en fjärdedel av landet i nordost av det multietniska självstyretAANES. Cirka 10 procent av landet, framförallt Idlibprovinsen i nordväst, kontrollerades av olika rebellgrupper, framförallt den av EU terrorstämplade gruppenHayat Tahrir al-Sham (HTS).[35]
Ukrainas utrikesminister Andrii Sybiha besöker Syrien 30 december 2024. Till högerAhmed al-Shara
I slutet av november 2024 medgav syriska armén att rebellgrupper, ledda av Ahmed al-Shara, tagit kontroll över större delen av Aleppo. En av orsakerna till rebellernas framgång förklaras av att regeringsstyrkorna tappat stöd från Hizbollah som varit upptagna med konflikten med Israel.[36] Rebellerna tog över makten i Syrien i en offensiv som 8 december 2024 störtade familjen al-Assads långvariga styre. Bashar al-Assad flydde till Ryssland där han och hans familj fått asyl.[37]
Syrien omfattar den norra delen avLevanten, utom delar av kustområdet som tillhörLibanon ellerTurkiet.Eufrat flyter genom landet från norr till sydöst, vilket ger en koppling tillMesopotamien. Längst i nordöst når Syrien även fram tillTigris.
I västra delen av Syrien rinnerNahr al-Asi (antikensOrontes från söder mot norr). Mellan flodens lopp ochmedelhavskusten i väster ligger syriska kustbergen, en nordlig fortsättning påLibanonberget.
I södra delen av Syrien utbreder sigSyriska öknen. Även områdena i sydväst, runt huvudstaden Damaskus, är torra; området ligger i regnskugga öster om Libanonberget ochAnti-Libanon.
En smal kustremsa mellanLibanon ochTurkiet sträcker sig cirka 140 kilometer och består av både sandstränder och klippkust, där den senare dominerar i norr. Direkt innanför kustlinjen reser sig bergskedjanJabal an-Nusayriya, med en genomsnittlig höjd på cirka 800 meter över havet och sin högsta punkt på 1 526 meter. Öster om denna bergsrygg ligger den långsträcktaGhabsänkan, genom vilken flodenNahr al-Asi flyter.
Längre söderut markerar de högaAntilibanonbergen gränsen motLibanon, med Syriens högsta bergstopp,Hermon (2 814 meter), vid gränsen. Söderut motIsrael sträcker sigGolanhöjderna, medan längre in i landet finns flera bergsformationer, såsom den vulkaniskaJabal ad Durūz i söder samtJabal al-Khunayzir ochJabal Abu Rujmayn längre norrut. Större delen av Syrien utgörs av slätter och platåer, där landskapet främst består av klipp-, grus- och sandöken. Landets största flod,Eufrat, har sitt ursprung iTurkiet, flyter genom östra Syrien och fortsätter in iIrak. Genom fördämningenTabaqadammen harAsadsjön skapats, som är Syriens största vattenreservoar.
Berggrunden består huvudsakligen av porössandsten,kalksten ochbasalt, vilket ger upphov till underjordiska källor och vattendrag som står för en stor del av landets vattenförsörjning. Jordmånen varierar, medsvartjord samt leriga, sandiga och gipshaltiga avlagringar, särskilt iEufratdalen.[39]
Syriens klimat enligt Köppens klimatklassifikation.
Syriens kust har ettmedelhavsklimat med varma, torra somrar och regniga, milda vintrar. Resten av landet har i allmänhet ett torrt klimat. I sydöst, där Hamadöknen ligger, råder det ett ökenklimat med väldigt varma somrar (över 40 grader). Under vintern så snöar det ofta i bergen, och det händer också att det kommer nederbörd i form av snö i huvudstaden Damaskus.
Syrien har en mycket artrik flora, speciellt i och runt bergen.[40]
Panoramisk vy av Ayn Al Bayda, Latakia, en by i norra Syrien.
Det här avsnittetinnehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras.(2024-12) Motivering:Styret föll december 2024. Assadregimen har lämnat makten. Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom attredigera artikeln eller diskutera saken pådiskussionssidan.
Under en nationell konferens 29 januari 2025 utsågs Ahmed al-Sharaa formellt till Syriens president och ska bilda en övergångsregering till dess att en ny konstitution kommer på plats. Konferensen beslutade också att upplösa parlamentet, den syriska armén och säkerhetstjänsterna som var anslutna till den tidigare regimen samt Baathpartiet, som styrde Syrien mellan 1963 och slutet av 2024. Författningen som upprättades 2012, året efter den syriska revolutionens utbrott, ska inte längre vara giltig.[41]
Regionen är inte internationellt erkänd som autonom av varken Syrien eller någon annan stat[49], men den har dock erkänts av det regionala katalanska parlamentet.[50] AANES har stort stöd bland västerländsk publik på grund av sitt uppfattade stöd för demokratiska ideal, feminism och pluralism.[51][52][53] De som stödjer AANES menar att det är en officiellt sekulär enhet[54][55], med direktdemokratiska ambitioner baserat på anarkistisk, feministisk och libertariansk-socialistisk ideologi som propagerar för decentralisering, autonomi, jämställdhet[56][57], miljömässig hållbarhet, social ekologi, pluralistisk tolerans för religiös, kulturell och politisk mångfald, och att dessa värderingar reflekteras av dess konstitution, samhälle, och politik. Administrationen ser sig som en modell för ett federaliserat Syrien i stort, och strävar inte efter självständighet.[58][59][60][51][61][62][63]
Regionen har samtidigt också anklagats av kritiker för kurdifiering, auktoritärism, tvångsförflyttningar, konfiskering av land samt för rekryterandet av barnsoldater.[64][65][66][67]OHCHR har mellan mars 2020 och april 2021 dokumenterat 33 fall av godtyckliga arresteringar och överträdelser av arresteringsprocedurer riktat mot journalister och aktivister.[68]
Trots kritiken betraktas regionen som den mest demokratiska aktören bland andra aktörer i kriget, med öppna val, social jämlikhet, respekterandet av mänskliga rättigheter inom regionen, såväl som respekterandet av minoriteter inom Syrien.[69][59][51][61][62][63]
Den 31 januari 1973 tillämpade dåvarande presidentenHafez al-Assad en ny konstitution som ledde till en nationell kris. Till skillnad från tidigare konstitutioner krävde inte denne att Syriens president måste vara muslim, vilket gav upphov till häftiga demonstrationer iHama,Homs ochAleppo organiserade av terrorstämpladeMuslimska brödraskapet samt'ulaman. De betecknade Assad som "guds fiende" och uppmanade till jihad mot hans styre.[70] Regeringen överlevde en serie av militanta revolter, huvudsakligen avMuslimska brödraskapet, mellan 1976 och 1982.
Den 26 februari 2012 röstade syrierna fram en ny konstitution för landet. Den nya konstitutionen innebär bland annat flerpartisystem, vilket satte punkt för det halvsekellånga enpartisystemet. Av landets 14 580 000 röstberättigade tog sig 8 376 000 (ungefär 57%) till valurnorna och 89% röstade för den nya konstitutionen. Omröstningen ifrågasattes av många som en skenmanöver för att dämpa protesterna. Den 6 maj 2012 grundades flera partier (flerpartisystem) och ett parlamentsval inleddes.
Den 7 maj 2012 höll Syrien sitt första val där partier utanför den styrande koalitionen kunde ställa upp. Sju nya partier ställde upp i valet, varav Populära fronten för förändring och befrielse var det största oppositionspartiet. De beväpnade rebellerna beslöt sig för att inte ställa upp och uppmanade sina följare att bojkotta valet.
Som en konsekvens av det rådande inbördeskriget i landet har flera alternativa regeringar bildats, däribland Syriens interimsregering,Demokratiska unionspartiet och lokala regioner styrda enligt sharialag. Representanter för Syriens interimsregering erbjöds att få Syriens plats iArabförbundet den 28 mars 2013[71] och erkändes som "det syriska folkets enda representant" av flera länder, inklusiveUSA,Storbritannien ochFrankrike.[72][73][72]
Den 13 april 2016 hölls nya parlamentariska val för landets alla 250 platser i Folkets råd, det syriska parlamentet, inom landets regeringskontrollerade områden.[74] Innan valresultatet hade fastställts tillkännagav flera nationer sin vägran att erkänna valresultatet, och menade att "det inte representerar det syriska folkets vilja". Ryska representanter uttalade dock sitt stöd för valresultatet.[källa behövs] Syrien anses vara odemokratiskt av den oberoende amerikanska organisationenFreedom House.[75]
Syriens rättssystem består av högsta konstitutionella domstolen, högsta juridiska rådet, kassationsdomstolen och statssäkerhetsråden. Islamisk rättslära är en viktig utgångspunkt för lagsystemet och centrala element inom Syriens rättssystem inkluderar osmanska, franska och islamiska lagar. Syriens domstolsväsende är uppdelat i tre nivåer: domstolar i första instans, appellationsdomstolar och den konstitutionella domstolen, är den högsta tribunalen. Religiösa domstolar hanterar frågor rörande person- och familjelagar. Den högsta statssäkerhetsdomstolen (SSSC) avskaffades av Bashar al-Assad genom lagstiftningsdekret nummer 58 den 21 april 2011.[76]
Lagen om personlig status 59 från 1953 (ändrad av lag 34 från 1975) är i mer eller mindre kodifierad sharia.[77] Artikel 3 (2) ur 1973 års konstitution deklarerar islamisk rättslära som en viktig utgångspunkt för lagstiftande.[78]
Syriens president ärhögste befälhavare över den syriska armén, vilken bestod av 400 000 soldater vid mobilisering. Män kan bli soldater när de fyllt 18 år[79]. Efter detsyriska inbördeskrigets utbrott har denna styrka minskat till 150 000 soldater, på grund av stridsförluster, deserteringar och värnpliktsflykt.[80]
Det syriska näringslivet nationaliserades 1963 som en del av den socialistiska politiken. Bankväsendet användes för att finansiera de prioriteringar som gjordes av landets ledning.[84] En stor del av Syriens näringsliv fortsatte vara statligt ägd fram till 1990-talet. Då påbörjades en reformering och liberalisering av ekonomin. Utvecklingen gick dock relativt långsamt. Arabländer valde att investera i Syrien medan väst fortsatt var kritiska mot både ekonomin och politiken. Under Bashar al-Assads styre privatiserades vissa statligt ägda firmor, vilket fick till följd att samma maktelit fortsatte driva verksamheterna men nu i privat regi.[85] Som exempel kan nämnas att "jordbruk, detaljhandel och en del lätt industri är privatägd medan staten kontrollerade det mesta av övrig verksamhet".[39]
Under början av 2000-talet genomfördes ett antal ekonomiska reformer. Exempelvis öppnade den första privatägda banken sedan 1963,Bank of Syria and Overseas, 2004 och 2005 tilläts även privata försäkringsbolag.[84] Syriens ekonomi växte uppskattningsvis med 2,9 procent under 2006, främst genom tillväxt i petroleum- och jordbrukssektorerna, som tillsammans motsvarar hälften av BNP. Genom högre priser på råolja ökade inkomsterna trots sjunkande utvinning och export av petroleumprodukter.[källa behövs]
Syrien var före inbördeskriget ett medelutvecklat land med en mångsidig ekonomi, dock med stora regionala skillnader. Naturtillgångar, handeln och jordbruket var tre viktiga ekonomiska sektorer.[86] Enligt officiella uppgifter låg arbetslösheten under 00-talet på omkring 10 procent,[39] men innan inbördeskriget bröt ut uppskattades 30 procent av Syriens befolkning i fattigdom och 25 procent var arbetslösa.[85]
Arbetslösheten ökade under inbördeskriget och uppgick till 50 procent 2016.[87]
Jordbrukssektorn, som inkluderade skogsbruk och fiske, stod 2011 för 18 procent av BNP och sysselsatte 17 procent av arbetskraften.[39]
Under det sedan 2011 pågående inbördeskriget har stora områden av Syrien förvandlats från jordbruksmark till krigszon. Detta har minskat produktionen av livsmedel, vilket ökat priserna på en mängd basvaror. Priserna på bland annatbröd,mjölk ochris ökade från 2010 till 2016 med mellan 1 500 och 20 000 procent – i belägrade områden. Den syriska Assadregeringen har dock, genom import avvete frånUkraina ochRyssland, kunnat hålla prisökningarna nere i större regeringskontrollerade områden.[87]
Latakia, Syriens största hamnstad och en viktigturistort för landet.
År 2010 ökade turismen i Syrien markant jämfört med föregående år. Enligt syriska turismdepartementet besökte 6 miljoner turister Syrien 2009; år 2010 ökade den siffran till 8,5 miljoner turister - en ökning på över 40 procent. Turismomsättningen uppgavs vara 30,8 miljarder syriska pund år 2010, och utgjorde 14 procent av ekonomin.[88] Rapporter från 2012 från samma turismdepartement visade att turistindustrin 2010 omsatte 6,5 miljarder amerikanska dollar, och stod för 12 procent av landetsBNP och 11 procent av jobben.[89]
Sedan inbördeskriget bröt ut mars 2011 har turismen sjunkit kraftigt. Första kvartalet 2012 var turistomsättningen 12,8 miljarder syriska pund, jämfört med 52 miljarder syriska pund första kvartalet 2011, och antalet utländska turister minskade med mer än 76 procent första kvartalet 2012. Samma period hade sysselsättning i branschen minskat med nära två tredjedelar samma period.[89]
År 2013 hade turistomsättningen totalt minskat med över 94 procent och i slutet av september samma år fastslog turistministern att 289 turistdestinationer hade skadats sedan krigets utbrott 2011.[90] År 2015 hade antalet turister minskat med mer än 98 procent. Syriska turistdepartementet påstod att 45 000 turister fortfarande besökte landet, men dessa siffror ifrågasätts av observatörer, enligt Syrian Economic Forum, som påstod att det enda som fanns kvar var iransk religiös turism.[91]
En graf som demonstrerar turismens utveckling före och efter kriget.[92]
Sedan krigets stora stridande avtagit efter 2018 har turismen börjat återhämta sig igen. År 2019 rapporterade landets turistminister att Syrien besöktes av 2,4 miljoner turister, en rekordsiffra som landet inte sett sedan krigets utbrott.[93] Turistminister Rami Martini rapporterade att 2 miljoner utlänningar besökte landet under 2023, en ökning med 20 procent jämfört med tidigare år.[94]
79,6 procent av landets befolkning kan läsa och skriva; detta gäller 86 procent av alla män och 73,6 procent av alla kvinnor (2016).[95]
Damaskus Universitet
Universiteten i Syrien började privatiseras 2001.[96] År 2012 fanns sex statliga universitet[97] och 19 privata universitet i Syrien.[98] De två främsta statliga universiteten i landet varDamaskus universitet (cirka 170 000 studenter)[99] ochAleppos universitet. Bland landets främsta privata universitet fanns Syrian Private University (SPU), Arab International University (AIU), Kalamoon University (UOK) och International University for Science and Technology (IUST).
Mellan 2011 och 2015 hade minst en miljon syriska skolbarn dödats eller tvingats fly med sina familjer ut ur landet. Av de kvarvarande 5,5 miljonerna skolbarnen saknade 2015 drygt två miljoner skolgång, att jämföra med en miljon fyra år tidigare. En fjärdedel av landetslärare (motsvarande drygt 50 000) hade då på olika sätt försvunnit ur det kvarvarande utbildningssystemet.[87]
År 2010 stod hälso- och sjukvården i Syrien för 3,4 procent av landets BNP. År 2008 fanns det 14,9 läkare och 18,5 sjuksköterskor per 10 000 invånare.[100] År 2015, efter krigets utbrott, stod hälso- och sjukvården för 1,5 procent av landets BNP, och det fanns då 1,5 läkare och 2,3 sjuksköterskor per 10 000 invånare.[101]
2010-talets inbördeskrig har förstört stora delar av samhällsapparaten, inklusive institutioner för hälso- och sjukvård. Flygräder har blivit ett allt viktigare medel för Assads regering att behålla eller överta kontrollen över olika områden. Därigenom har också förstörelsen av infrastrukturen i rebellkontrollerade områden tilltagit. Mellan mars 2011 och november 2015 finns rapporter om minst 336 attacker på minst 240 sjukhus eller läkarstationer runt om i landet. Detta har helt eller delvis slagit ut mer än hälften av dessa, och endast cirka 55 av den tidigare sjukhuspersonalen finns numera tillgänglig (beräkning från tidigt 2016).[87]
Syrien hade cirka 22 miljoner invånare 2011.[95] Sedan inbördeskrigets start har dock invånarantalet i Syrien minskat, bland annat genom en stor flykt ut ur landet. Från 2011 till 2015 minskade befolkningen från 24,5 till 17,9 miljoner. Inom landet har stora folkomflyttningar skett genom flykt från krigszoner, framför allt till regeringskontrollerade områden. Befolkningen har minskat i de flesta områden av Syrien, men den harökat i delar av Damaskusregionen. De största befolkningsminskningarna har skett i provinsernaAleppo i norr (5,9 till 4 miljoner),Homs i centrala Syrien (2,1 till 1,5 miljoner) ochDayr az-Zawr i öster (1,7 till 1 miljon).[87] Fram till 2024 beräknades dock folkmängden återigen ökat.[2]
Damaskus är Syriens huvudstad och troligen den största staden (efter slaget om Aleppo har utvandringen lett till att staden troligtvis inte är de facto störst). Andra större städer ärAleppo,Homs,Latakia,Hama,ar-Raqqa ochDayr az-Zawr.
Arabiska är det officiella språket. Flera moderna arabiska dialekter används i den syriska vardagen.Kurdiska (Kurmanji) talas utbrett i de kurdiska regionerna i norra Syrien. Armeniska och turkiska (sydazerbajdzjansk dialekt) talas bland de armeniska och turkmenska minoriteterna.
Maaloula är tillsammans med sina två grannbyar de tre sista platserna i världen därvästarameiska, det språk Jesus talade, fortfarande talas.
Arameiska varlingua franca i regionen innan arabiskan, och talas fortfarande blandassyrier,syrianer ochkeldaner. Klassisksyriska används fortfarande som liturgiskt språk för olika syriska kristna grupper. Västarameiska talas fortfarande i bynMa'loula såväl som grannbyarna Bakhaa och Jubbaddin, 56 kilometer nordöst om Damaskus.
Många syrier med högre utbildning talar också språk somengelska,franska,spanska ochitalienska, vanligtvis engelska och franska. I Suwaydaprovinsen, även känd som "Lilla Venezuela", är spanska framförallt utspritt, efter att delar av den stora syriska diasporan i Venezuela återvänt till provinsen. Enligt Venezuelas ambassad i Damaskus har 60 procent av provinsens befolkning venezuelanskt medborgarskap, och det är vanligt att se skyltar i spanska på Suwaydas gator.[105][106] Dessutom bodde det1998 cirka 33 000 människor på det av Israel ockuperade områdetGolanhöjderna, varav cirka 14 000 var israeliska bosättare (med hebreiska som modersmål) och 16 000 vardruser.[107][108]
Syrien har alltid varit en mötesplats mellan öst och väst och har därför en kultur som är inspirerad av både öst och väst. De flesta arabiska traditionerna lever kvar fast på ett mer sekulariserat vis. Man har även blivit inspirerade av den turkiska kulturen speciellt inom mat och dryck. Även den franska kulturen har satt en viss prägel på Syriens unika kultur som på många sätt kan jämföras med Libanons.
TV startade år 1960 i Syrien, när Syrien ochEgypten var i union (Förenade arabrepubliken). Sändningarna var i svart-vitt ända fram till 1976. I juni 2012 badArabförbundet officiellt Arabsat och Nilesat att sluta sända syrisk media.[109][110]
Tidigare fanns sex statliga satellitkanaler: Syria TV, Syria News Channel, Syria Drama TV, Syrian Education TV, Noor Al-Sham och Massaya TV. Dessutom fanns fem privatägda satellitkanaler: LANA TV, LANA Plus TV, El Khabar TV, Massaya TV och SAMA TV.
Enligt BBC News fanns totalt fem tv-kanaler som sände i Syrien 2023:[111]
Al-Ikhbariya al-Suriyah (Syria News): statligt ägd nyhetskanal som sände nyheter och aktuella program.
Syrian TV: syriska statens officiella TV-kanal, som drev både inhemska och satellitbaserade nätverk.
Sama TV: privatägd kanal som är känd för sitt regeringsvänliga innehåll.
Orient News: oppositionsvänlig kanal som endast fanns online och var baserad i Istanbul.
Ronahi TV: ledande nyhetskanalen för Syriens kurdiska befolkning, med en pro-AANES inriktning.
Syrisk musik, särskilt den i Damaskus, har länge varit bland Arabvärldens allra mest betydelsefulla, särskilt inom klassisk arabisk musik. Syrien har producerat flera stora arabiska stjärnor. Två kända syriska artister från 1900-talet är syskonen Asmahan och Farid Al Atrash, som båda var framstående och respekterade i hela arabvärlden. På sent 1990-tal växte nya prominenta syriska artister fram som också blev väldigt kända i arabvärlden, såsomAssala,George Wassouf, Mayada al-Hennawy, Mayada Bsellis, Ali al-Deek och Sabah Fakhri. Staden Aleppo är känd för sin muwashshah, en slags andalusisk sjungen poesi som populariserades av Sabri Moudallal samt andra populära artister som Sabah Fakhri. Under tidigt 2000-tal växte artister som syrisk-armeniska sångerskan Lena Chamamyan fram, känd för att återskapa gammal syrisk folklorisk musik i jazz-stil och Saria al-Sawas som blev känd för hennes dabke-specialiserade musik. 2010-talet har kännetecknats av en försvagad musikindustri till konsekvens av kriget. Trots det har flera nya syriska artister kommit in i den syriska och arabiska scenen, som Nassif Zeytoun, Omar Souleyman och syrisk-svenskaFaia Younan.
Nizar Qabbani betraktas vara Syriens nationalpoet.[112]
Syrisk litteratur har påverkats av litteraturen i andra arabisktalande länder, av fransk litteratur och av landets politiska historia. Syriens litteratur har också bidragit mycket tillarabisk litteratur. Landet har en stor tradition av muntlig och skriftlig poesi. Syriska skribenter, varav många migrerade till Egypten, spelade en avgörande roll i nahdan eller den arabiska litterära och kulturella återupplivandet av 1800-talet. Bland moderna syriska skribenter märksAdunis,Muhammad Maghout,Haidar Haidar,Ghada al-Samman,Nizar Qabbani ochZakaria Tamer.
Baathpartiets styre, sedan kuppen 1966, har lett till ny censur. I denna kontexten, har historiska novellgenren, ledd av Nabil Sulayman, Fawwaz Haddad, Khyri al-Dhahabi och Nihad Siris, använts som ett sätt att uttrycka missnöje, på så vis att den kritiserar nutiden genom att framställa dåtiden. Syriska folksagor, i form av historisk fiktion, innefattar magisk realism och används även som en täckt kritik av nutiden. Salim Barakat, en syrisk émigré bosatt i Sverige, är bland de ledande figurerna i genren. Modern syrisk litteratur täcker också science fiction och futuristisk utopi (Nuhad Sharif, Talib Umran), vilka kan också användas som former av media för att uttrycka missnöje.
Syrien hade årtiondena fram till 2011 haft en alltmer betydande roll hos arabvärlden inom TV-industrin. Det höll på att ske ett skifte innan det syriska inbördeskriget där arabisk mediadominans förflyttades från egyptierna till syrierna. Bab Al-Hara är en syrisk produktion som är en av de allra mest populära serierna inom hela arabvärlden, och som har setts av hundratals miljoner människor.[113] Den når olika generationer, med en tittarpublik bland muslimer, kristna, druser och judar från arabländer, och har beskrivits sträcka sig från "utfattiga Gaza till gulfländernas överflödande städer".[114] Serien utspelar sig på 1930-talets Syrien, då landet var under franskt mandat efter att ha varit i flera århundraden under osmanskt styre. Bab Al-Hara skildrar hur det syriska samhället såg ut innan övergången till postkolonialism.
Påskfirande i SuwaydaprovinsenKristen scoutgrupp genomför en julmarsch i Damaskus.Firande av Eid al-Fitr i Hama. Det är sedvanligt i Syrien att ställa upp karuseller i städerna under eid.
Det syriska köket är rikt och varierat i sina ingredienser. Den har många rätter och mattraditioner gemensamt medMedelhavet,Grekland ochSydvästasien. Vissa syriska rätter uppkom från turkisk och fransk matlagning - såsomshish kebab, fylld zucchini/courgette och yabra' (ifyllda druvblad, ordet yabra' kommer från turkiskans yaprak som betyder blad).
Det syriska köket utgörs främst avkibbeh,hummus, muhammara,tabbouleh,Fattoush, labneh,shawarma, mujadarra, shanklish, makdous,pastırma, sujuk, knafeh, halawet el-jibn ochbaklava. Baklava är gjord av filodeg fylld med hackade nötter och täckt i honung. Syrier brukar ofta servera ett antal smårätter,meze, innan huvudrätten.Za'atar,köttfärs och manakish är populäraHors-d'œuvre. Meze äts alltid med det arabiska tunnbrödet khebz.
Drycker i Syrien varierar beroende på tid på dagen och tillfället.Arabiskt kaffe är den mest välkända varmdrycken, vanligtvis gjord till frukost på morgonen eller till kvällen. Den serveras ofta till gäster eller efter mat.Arrak, en alkoholhaltig dryck, är också en välkänd dryck och serveras oftast vid speciella tillfällen.[115] Andra exempel på syriska drycker ärayran,jallab och vitt kaffe. Syrien är också världens tredje största importör avmate, en sydamerikansk tédryck som spridits i landet efter att delar av den stora syriska diasporan i Sydamerika som bekantades av drycken återvänt till Syrien.[116] Traditionellt har den primärt varit konsumerad av druser i Suwaydaprovinsen i syd och av alawiter i den syriska kusten i nordväst[117], men på senare tid har den blivit alltmer populär i andra delar av landet oavsett region och sekt.
I Damaskus hölls de femte och sjätte upplagorna av de Panarabiska spelen. Många populära fotbollslag är grundade i Damaskus, Aleppo, Homs och Latakia. Abbasiyyin stadion i Damaskus är hem tillSyriens herrlandslag i fotboll.
^Detta är enligt den senaste folkräkningen i Syrien. SedanSyriska inbördeskrigets utbrott har stora omflyttningar och flyktingströmmar förändrat situationen.
^Pettinato, Giovanni. The Archives of Ebla; Gelb, I. J. "Thoughts about Ibla: A Preliminary Evaluation" in Monographic Journals of the Near East, Syro-Mesopotamian Studies 1/1 (May 1977) s. 3–30.
^T E Lawrence: Seven Pillars of wisdom, chapter V, 1926,1935
.svg)
.svg)
.svg)
.jpg)
.jpg)
