Synergism är enkristenteologisk lära inomsoteriologin, enligt vilkenfrälsningen uppnås genom samverkan mellanGudsnåd ochmänniskans fria vilja och handling.
En sådan åskådning är helt accepterad inom deortodoxa kyrkorna men kom att ifrågasättas genomAugustinus läror ompredestinationen ochnådens oemotståndlighet. Denromersk-katolska teologin bevarade dock ett synergistiskt synsätt; frälsningen beror helt på Guds nåd, men människan har att sedan samverka mednåden.
Reformatorerna, med sin strängare augustinism, avvisade vanligen synergismen helt, vilket i sina yttersta konsekvenser leder till enkalvinskpredestinationslära. Människans medverkan hävdades dock av vissa teologer, vilket gav upphov till den "synergistiska striden" mellanlutherska teologer, i första rummetJohann Pfeffinger ochMatthias Flacius.
Pietismen betonade omvändelse.Frälsningen och nåden förutsätter enligt denna syn synergism[källa behövs], det vill säga människans samverkan genom ett aktivt val, och en emotionell frälsningsupplevelse och frälsningsvisshet. Flertaletväckelsekristnafrikyrkor har traditionellt betonat omvändelsen ochfrälsningsupplevelsen.