| Sydafrikas flygvapen | |
 Sydafrikanska flygvapnets emblem | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | South African Air Force |
| Datum | från 1 februari 1920 |
| Land | Sydafrika |
| Försvarsgren | Flygvapen |
| Föregångare | South African Aviation Corps |
| Valspråk | Per Aspera Ad Astra |
| Webbplats | www.af.mil.za |
| Tjänstetecken | |
| Flagga |  |
| Nationalitetsbeteckning |  |
| Flygplan | |
| Enhetsflygplan | Gripen |
| Spaningsflygplan | Caravan |
| Skolflygplan | Hawk,PC-7 |
| Transportflygplan | Hercules,Dakota,Super King Air,Aviocar,Caravan |
| Helikoptrar | |
| Attackhelikoptrar | Rooivalk |
| Transporthelikoptrar | Puma |
| Ubåtsjaktshelikoptrar | Super Lynx |
| Övriga helikoptrar | AW109 |
Sydafrikas flygvapen är republikenSydafrikasflygvapen och en av vapengrenarna iSouth African National Defence Force (SANDF). Det bildades 1 februari 1920 med basen iPretoria, där huvudkvarteret fortfarande är beläget.
Flygvapnet har använts inom landet, vid Randupproret 1922, och deltagit iandra världskriget ochKoreakriget. Under 1960-talet sattes flyget in iSydafrikanska gränskriget, på 1970-talet även iinbördeskriget i Angola. Deltagandet upphörde i slutet på 1980-talet, och under 1990-talet innebar ekonomiska besparingar för det militära även begränsningar inom flygvapnet. Det har dock kunnat användas i bland annat fredsbevarande insatser.
Underapartheid-eran var det officiella namnetSuid-Afrikaanse Lugmag (SALM), vilket fortfarande används som benämning påafrikaans.
Sydafrikas flygvapen bildades, med basen iPretoria 1 februari 1920 och är därmed det näst äldsta flygvapnet isamväldet efter brittiskaRAF. FöregångarenSouth African Aviation Corps bildades redan i januari 1915, men bristen på flygplan gjorde att kårens aktiviteter inskränkte sig till utbildning, träning och enstaka spaningsflygningar överTyska Västafrika. Hösten 1915 ombildades kåren som No.26 Squadron i Royal Air Force och fortsatte att verka i Östafrika under brittisk flagg. Vid en spaningsflygning lokaliserades den tyskakryssarenSMS Königsberg som därefter kunde sänkas av en brittisk flottstyrka underslaget vid Rufijifloden.[1] Efterförsta världskrigets slut skänktes över etthundra begagnade flygplan till Sydafrika av RAF vilka bildade stommen i det flygvapen som grundades 1920.[2]
Flygvapnets första insats gjordes 1922 underRandupproret när en gruvstrejk iJohannesburg övergick i regelrätt uppror. Upproret krossades avJan Smuts regeringsstyrkor bland annat med hjälp av flygbombning. Underden stora depressionen gjordes stora nedskärningar i Sydafrikas flygvapen. När ekonomin återhämtat sig 1934 lanserades en femårsplan för återuppbyggnad av de sydafrikanska stridskrafterna, men närandra världskriget bröt ut 1939 hade planen till stora delar ännu inte genomförts.[3] Flygvapnet hade 104 stycken, mestadels omoderna, flygplan och bara 173 anställda officerare.[4] Över tusen piloter hade dock utbildats och den första åtgärden var att kalla in dessa för kompletterande stridsutbildning. Även alla flygplan frånSouth African Airways (18 styckenJu 86 och 11 styckenJu 52) togs över av flygvapnet och användes för havsövervakning och transport.[4]
Sydafrika låg till en början långt ifrån krigets konfliktområden, men närItalien i maj 1940 började kraftsamla styrkor iAbessinien svarade Sydafrika med att basera 1 Squadron (jaktflyg) och 12 Squadron (bombflyg) iNairobi i dåvarandeBrittiska Östafrika. Italien förklarade krig 10 juni 1940 och Sydafrikas flygvapen drogs in i striderna dagen därpå. Trots att de italienska piloterna var bättre utbildade och hade modernare flygplan lyckades de sydafrikanska piloterna stå sig väl tack vare sin numerära överlägsenhet och bättre anpassad taktik. De italienska styrkorna i Östafrika kapitulerade i november 1940.[4] Efter attfälttåget i Östafrika var avslutat sattes Sydafrikas flygvapen in iökenkriget.[5] Den erfarenhet som piloterna skaffat sig i Östafrika visade sig vara välbehövlig när de mötte den stridsvana tyskaJagdgeschwader 27.
Efter den japanska erövringen avAndamanerna och Nikobarerna i mars 1942 fickjapanska flottan tillgång till baser vidIndiska Oceanen och kunde genomföra flera anfall mot brittiska fartyg iBengaliska viken samt de brittiska baserna påCeylon. För att hindra den japanska expansionen västerut beslutadede allierade att genomföraoperation Ironclad; en invasion av den avVichyregimen kontrollerade önMadagaskar. Den 25 april 1942 lämnade den brittisk-sydafrikanska amfibiestyrkan ”Force 121” Durban med kurs mot hamnstadenDiego Suarez på Madagaskars nordspets. Sydafrikas flygvapen spelade en viktig roll genom spaningsflygningar frånLindi iBrittiska Tanganyika (idagTanzania). Landstigningen började 5 maj och den 12 maj hadeArrachart Airport erövrats. Dagen efter lyfte en armada om 32 sydafrikanska flygplan från Lindi för att baseras på Arrachart varifrån de kunde ge flygunderstöd till den fortsatta erövringen av ön. Den 10 september 1942 kunde den sydafrikanska flygstyrkan flytta söderut tillMahajanga och 28 september tillIvato. De sista franska styrkorna på Madagaskar kapitulerade 5 november 1942.[5][6]
Efterfälttåget i Tunisien hade Sydafrikas flygvapen växt till sexton flygdivisioner i Nordafrika varav flera nu var både stridsvana och utrustade med moderna maskiner. De kunde därför övergå till en mer aktiv roll underoperation Husky och det därefter följandeitalienska fälttåget.[5] De sydafrikanska flygdivisionerna deltog i luftstriderna överJugoslavien och spelade en viktig roll underoperation Tempest (de allierades understöd tillWarszawaupproret).[7] Efter krigsslutet deltog Sydafrikas flygvapen iluftbron tillBerlin underBerlinblockaden.[8]
NärKoreakriget bröt ut skickadeFörenta Nationerna ut en begäran till sina medlemmar att ställa upp med styrkor för att stoppaNordkoreas invasion avSydkorea. Den 20 juli 1950 beslutadeunionsregeringen att skicka en jaktdivision till Korea för att hörsamma FN:s begäran. Divisionen avseglade frånDurban 26 september och anlände tillYokohama sex veckor senare. Den 16 november var divisionen stridsklar och lämnade Japan förPusan. Trots att divisionen på grund av de nordkoreanska landvinningarna flera gånger var tvungna att byta bas fortsatte den att strida till december 1953. Divisionen hade då förlorat 74 av sina 95North American P-51 Mustang. Tolv av piloterna hade dödats och trettio var saknade i strid. I januari 1953 drogs divisionen tillbaka till Japan för att utrustas medNorth American F-86 Sabres. Det blev den första sydafrikanska divisionen som utrustades med jetflygplan. I mars samma år sattes den åter in i strid och var i tjänst fram till vapenstilleståndet i juli.[9][10]
Under 1960-talet utvecklades Sydafrikas flygvapen till ett toppmodernt flygvapen med flera nya typer av flygplan och helikoptrar. Utvecklingen drevs både av strävan efter oberoende frånStorbritannien samt rädsla för kommunistisk expansion i Centralafrika, båda en följd avHarold Macmillansavkolonisering av Afrika.[11] Hotet från kommunistiska självständighetsrörelser i de norra grannländerna ledde tillSydafrikanska gränskriget och under 1970-talet Sydafrikas inblandning iAngolanska inbördeskriget. SydafrikasMirage F1 stod sig bra mot AngolasMiG-21, men var underlägsna deMiG-23 somSovjetunionen senare sålde till Angola. På grund avvapenembargot kunde Sydafrika inte köpa modernare flygplan, men man hade ett hemligt samarbete medIsrael som gjorde att man kunde licenstillverka en egen version avIAI Kfir som kalladesAtlas Cheetah och som var i tjänst in på 2000-talet då de ersattes avSaab 39 Gripen.[12]
Under 1970- och 1980-talen hade Sydafrika ett aktivtkärnvapenprogram.[13] Totalt åtta kärnladdningar tillverkades. En provsprängdes troligen i Sydatlanten 22 september 1979[14] och en blev bara halvfärdig innan tillverkningen avbröts. Kärnvapenprogrammet avslutades 1989 och de resterande sex kärnladdningarna destruerades efter attHarry Schwarz skrivit påicke-spridningsavtalet för Sydafrikas räkning. Vapenbärare för de sydafrikanska kärnvapnen var flygvapnetsHawker Siddeley Buccaneers ochEnglish Electric Canberras.[15] Båda dessa flygplansmodeller var dock omoderna och sårbara för det relativt moderna angolanska luftförsvaret och Sydafrika försökte därför licenstillverka de israeliskamedeldistansrobotarnaJericho ochShavit.[16] Robotarna blev dock aldrig vapenbärare utan byggdes i stället somrymdraketer och tre av dem har använts för att skjuta uppsatelliter från raketbasen iOverberg.[17]
.jpg)
Gränskriget slutade 1989 och ungefär samtidigt börjadeapartheid-systemet att avvecklas. Året efter blevNamibia självständigt från Sydafrika. Den slutliga omställningen till demokrati var valet 1994 närNelson Mandela blev Sydafrikas president. Samtidigt upphävdes vapenembargot vilket gjorde att omoderna flygplan som Mirage och Cheetah kunde ersättas med modernare flygplan somSaab 39 Gripen. De politiska omvälvningarna innebar dock dyra reformer som krävde besparingar på bland annat försvarsmakten. Även om Sydafrikas flygvapen fortfarande anses vara det effektivaste flygvapnet söder om Sahara innebär besparingarna avsevärda begränsningar i operativ förmåga.[18] Bland annat saknaslufttankningsförmåga samt ett antal viktiga vapensystem till Gripen somjaktrobotar med lång räckvidd,sjömålsrobotar ochattackrobotar.[19] Trots det har Sydafrikas flygvapen kunnat delta i fredsbevarande operationer iKongo-Kinshasa ochCentralafrikanska republiken.[20]. 2024 rapporterade tidningen Affärsvärlden att Sydafrikas Gripen-flygplan till följd av besparingar inte längre var flygdugliga.[21]
Under åren har Sydafrikas flygvapen använt flera olika sköldmärken. Till att börja med använde man koncentriska cirklar liknande de som användes avRAF för att efter andra världskriget byta till nationalsymbolenspringbock. År 1958 byttes den blåvita rundeln ut motGodahoppsfästningens femkantiga kontur samtidigt som springbocken fick byta färg från orange till guld. År 1993 byttes springbocken ut mot flygvapnets heraldiska vapen, enkungsörn. Den sista förändringen gjordes 2003 när Godahoppsfästningens kontur byttes ut mot en niouddig stjärna som symboliserar Sydafrikas nio provinser.[22]
.svg)
.svg)
.svg)
.svg)
.svg)
.svg)
| Namn | Typ | Antal | Kommentar |
|---|---|---|---|
| Saab 39 Gripen | Enhetsflygplan | 26 | 17 Gripen C + 9 Gripen D |
| BAE Hawk 120 | Skolflygplan | 24 | |
| Pilatus PC-7 | Skolflygplan | 56 | 60 levererade, 4 förlorade i haverier |
| Lockheed C-130 Hercules | Transportflygplan | 7 | Ytterligare 2 i icke flygbart skick |
| Cessna 208 Caravan | Transport- ochpassagerarflygplan | 7 | 10 levererade, 3 förlorade i haverier |
| Douglas C-47TP Turbo Dakota | Transportflygplan | 6 | 2 flygplan ombyggda förelektronisk krigföring |
| Beechcraft Super King Air | Transport- ochpassagerarflygplan | 4 | |
| CASA C-212 Aviocar | Transportflygplan | 3 | |
| Cessna Citation II | Passagerarflygplan | 2 | Civilregistrerade som ZS-LIG och ZS-MLN |
| Dassault Falcon 50 | Passagerarflygplan | 2 | Civilregistrerade som ZS-CAQ och ZS-CAS |
| Dassault Falcon 900 | Passagerarflygplan | 1 | Civilregistrerad som ZS-NAN |
| Pilatus PC-12 | Passagerarflygplan ochambulansflyg | 1 | |
| Boeing 737 | Passagerarflygplan | 1 | Civilregistrerad som ZS-RSA |
Källa:[23]
| Namn | Typ | Antal | Kommentar |
|---|---|---|---|
| Denel Rooivalk | Attackhelikopter | 12 | |
| Atlas Oryx | Transporthelikopter | 46 | Pirattillverkad variant avAérospatiale SA 330 Puma |
| AgustaWestland AW109 | Transport- och spaningshelikopter | 27 | 30 levererade, 3 förlorade i haverier |
| MBB/Kawasaki BK 117 | Skol- och transporthelikopter | 6 | 9 övertagna frånBantustan-miliserna när apartheid-systemet avvecklades, 3 förlorade i haverier |
| Westland Super Lynx | Ubåtsjakthelikopter | 4 | Baserade på SydafrikasValour-klass fregatter |
Källa:[23]
| Namn | Typ | Målsökare | Vapenbärare | Kommentar |
|---|---|---|---|---|
| Denel Seeker 400 | UAV | Fjärrstyrd | — | |
| IRIS-T | Jaktrobot | Infraröd | Saab 39 Gripen | |
| A-Darter | Jaktrobot | Infraröd | Saab 39 Gripen | Ännu ej i tjänst |
| Mokopa | Pansarvärnsrobot | Laserstyrning | Denel Rooivalk | Ännu ej i tjänst |
| GBU-12 Paveway | Smart bomb | Laserstyrning | Saab 39 Gripen | |
| Umbani | Smart bomb | GPS,infraröd ochlaser | BAE Systems Hawk | Utvecklad men inte inköpt |
| Division | Plats | Utrustning |
|---|---|---|
| 2 Squadron | Makhado | Saab 39 Gripen |
| 15 Squadron | Durban | Agusta A109,BK 117,Atlas Oryx |
| 16 Squadron | Bloemfontein | Denel Rooivalk |
| 17 Squadron | Swartkop | Agusta A109,Atlas Oryx |
| 19 Squadron | Hoedspruit | Agusta A109,Atlas Oryx |
| 21 Squadron | Waterkloof | Citation II,Boeing 737,Falcon 20,Falcon 900 |
| 22 Squadron | Ysterplaat | Atlas Oryx,Super Lynx |
| 28 Squadron | Waterkloof | Lockheed C-130 Hercules |
| 35 Squadron | Ysterplaat | Douglas C-47TP Turbo Dakota |
| 41 Squadron | Waterkloof | Cessna 208 Caravan,Beechcraft Super King Air |
| 44 Squadron | Waterkloof | CASA C-212 Aviocar,CASA CN-235 |
| 60 Squadron | Waterkloof | Saknar flygplan i väntan på inköp av tunga transportflygplan. |
Källa:[24]
| Division | Plats |
|---|---|
| 101 Squadron | Hoedspruit |
| 102 Squadron | Makhado |
| 104 Squadron | Waterkloof |
| 105 Squadron | Durban |
| 106 Squadron | Bloemfontein |
| 107 Squadron | Bloemfontein |
| 108 Squadron | Port Elizabeth |
| 110 Squadron | Ysterplaat |
| 111 Squadron | Waterkloof |
Källa:[25]
| Division | Plats | Utrustning |
|---|---|---|
| 68 Air School | Thaba Tshwane | |
| 80 Air Navigation School | Ysterplaat | |
| 85 Combat Flying School | Makhado | BAE Systems Hawk |
| 87 Helicopter Flying School | Bloemfontein | Agusta A109,BK 117,Atlas Oryx |
| Central Flying School | Langebaanweg | Pilatus PC-7 |
| Air Force Command and Control School | Hoedspruit | |
| Air Force Gymnasium | Hoedspruit | |
| Air Publications Service Centre | Thaba Tshwane | |
| Command and Control School | Waterkloof | |
| Electronic Warfare Centre | Waterkloof | |
| Fire Training School | Swartkop | |
| Joint Air Reconnaissance Intelligence Centre | Waterkloof |
Källa:[24]
| Division | Plats | Utrustning |
|---|---|---|
| 140 Squadron | (mobil) | Umlindi AR3D |
| 142 Squadron | (mobil) | Marconi S711 |
Källa:[24]
| Division | Plats |
|---|---|
| 500 Squadron | (mobil) |
| 501 Squadron | (mobil) |
| 502 Squadron | — |
| 503 Squadron | Swartkop |
| 504 Squadron | Waterkloof |
| 505 Squadron | Ysterplaat |
| 506 Squadron | Bloemfontein |
| 508 Squadron | Durban |
| 514 Squadron | Hoedspruit |
| 515 Squadron | Makhado |
| 516 Squadron | — |
| 525 Squadron | Overberg |
| 526 Squadron | Langebaanweg |
Källa:[24]
| Officerare | ||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
 |  |  |  |  |  |  |  |  |  |  |
| Generaal | Luitenant Generaal | Generaal-Majoor | Brigadier Generaal | Kolonel | Luitenant Kolonel | Majoor | Kaptein | Luitenant | Tweede Luitenant | Beampte kandidaat |
| General | Lieutenant General | Major General | Brigadier General | Colonel | Lieutenant Colonel | Major | Captain | Lieutenant | Second Lieutenant | Officer candidate |
| General | Generallöjtnant | Generalmajor | Brigadgeneral | Överste | Överstelöjtnant | Major | Kapten | Löjtnant | Fänrik | Officersaspirant |
| Underofficerare ochUnderbefäl | ||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
 |  |  |  |  |  |  |  |  |  |  |
| Meester hoofwaarborg-beampte | Senior hoofwaarborg-beampte | Hoofwaarborg-beampte | Meesterswaarborg-beampte | Senior lasbrief-beampte | Aandredings-beampte Klas 1 | Aandredings-beampte Klas 2 | Vlugsersant | Sersant | Korporaal | Onderkorporaal |
| Master chief warrant officer | Senior chief warrant officer | Chief warrant officer | Master warrant officer | Senior warrant officer | Warrant officer class 1 | Warrant officer class 2 | Flight sergeant | Sergeant | Corporal | Lance corporal |
| Flottiljförvaltare | Förvaltare | Fanjunkare | Förste sergeant | Sergeant | Korpral | Vicekorpral | ||||
Wikimedia Commons har media som rörSydafrikas flygvapen.