Swaziland (siswati:eSwatini), formelltKonungariket Eswatini[8][9][10] och ibland kallatEswatini (siswati:Umbuso weSwatini, ungefär "Konungariket Swaziernas plats"), är enabsolut monarki belägen i södraAfrika.
Det är regionens minsta stat, saknar kust och gränsar tillMoçambique i öst ochSydafrika i norr, väst och syd.
Landet ligger på sluttningen av den sydafrikanska högplatån, med högst terräng i väst och lägst i öst. Landskapet är varierat och frodigt; Swaziland är rikt på vattenresurser. Betydande jordbruk drivs på självförsörjningsnivå. Landet är knutet till Sydafrika genom entull- ochvalutaunion.
Monarkin är en av de äldsta i Afrika. Landet blev 1894 ettprotektorat underboerrepublikenTransvaal, och kom underbrittisk kontroll 1902. Från 1968 är Swaziland ett självständigt kungadöme. I samband med högtidlighållandet av landets 50 år av självständighet meddelade landets kungMswati III vid firandet den 19 april 2018 att landet från och med detta datum ska benämnas Eswatini, såsom det även tidigare benämnts på landets språk siswati. Enligt kungen avsåg namnbytet markera det slutliga steget av frigörelse från det koloniala förflutna, i likhet med grannländernas tidigare namnbyten.[11][12]
Omkring 1800 etablerades ett kungarike i området under kungenSobhuza I.[13] Landet var starkt både militärt och diplomatiskt, och underlade sig stora landområden under kungMswati II:s regeringstid (1840-1868); det tidigare namnet Swaziland härrör från denne kung.[13] I slutet av 1800-talet var Swaziland omkring dubbelt så stort som i dag, men det stod under hård press både frånboerrepublikenTransvaal och frånbritterna; vid Pretoriakonferensen 1881 erkände britterna både Transvaals och Swazilands självständighet, men omkring hälften av Swazilands landområde övergick till Transvaal, och Swaziland fick sin nuvarande storlek.[13]
Genom fördrag mellan Storbritannien och Transvaal 1894 och 1895 ställdes Swaziland under Transvaals skydd och förvaltning, med bibehållen rätt att styras efter sina egna lagar,[14] men det tillföll åter britterna när de 1902 erövrade Transvaal.[15] 1906 ställdes det genom en förordning under britternasHigh commissioner för Sydafrika, dock utan att inlemmas iSydafrikanska unionen när denna bildades 1910.[14][15] I stället hade landet ställning som ettprotektorat, till dess att det 1968 blev självständigt.
Swazierna använder ibland namnetKaNgwane om sitt land, vilket syftar på kungNgwane III, som var far till kungMswati I. Det namnet användes också av apartheidregimen för att definiera denbantustan, som de bildade för områdena väster och norr om Swaziland.
Landet är Afrikas enda kvarvarande stat att styras somabsolut monarki.[16] Sedan 1990-talet har bland andra studenter och arbetare krävt politiska reformer och större demokrati. Den största organisationen för motståndet ärPUDEMO som har stöd från bland annat fackföreningsrörelsen iSydafrika.
Vid självständighetsjubileet 19 april 2018 utropade kung Mswati III att landets namn därefter ska vara eSwatini.
Swaziland ligger på den sydafrikanska högplatåns sluttning och har flera höjdzoner som går i nord-sydlig riktning: I väst liggerHighveld (1 100-1 800 meter över havet), medDrakensberg och landets högsta bergEmlembe (1 862 meter över havet) längst i nordväst; längre österut ligger övergångszonenMiddleveld (350-1 000 meter över havet) och det lägreLowveld (150–300 meter över havet).[17][18] Allra längst österut, mot gränsen till Moçambique, liggerLebombobergen, med toppar på upp till 800 meter över havet.[17] Berggrunden består framför allt avvulkaniska bergarter, men Lowveld består mestadels avsandsten.[18][17] De viktigaste floderna ärKomati,Usutu,Mbuluzi ochNgwavuma, som alla flyter i östlig riktning, genom djupa klyftor.[18] Floderna används tillkonstbevattning ochvattenkraft.[18] Landets lägsta punkt är Usutus dalgång, som ligger 21 meter över havet.[19]
Bergen ger landet stora skillnader i temperatur och nederbörd.[20] Klimatet ärtempererat, till viss delsubtropiskt, med medeltemperaturer på 20-25 °C i januari-februari, 10-15 °C i juli, av och till med frost i bergen.[20] Nederbörden harsommarmaximum (november-mars).[20] Årsnederbörden är runt 500–600 mm i lägre områden, 1 000-2 250 mm i högre områden.[20]
Svåra torrperioder förekommer och 2002 behövde mer än en fjärdedel av befolkningen nödhjälp i form av matleveranser.[21]
Protea caffra i naturreservatet Malalotja i Swaziland.
Några av Swazilands miljöproblem är jorderosion och begränsad tillgång på färskvatten.[19] Överbetning är ett annat problem.[23] En del vilda djur jagas i alltför stor omfattning.[19]
Landet styrs enväldigt av kungen som utser sina statsråd. Statsrådens roll är att vara just statsråd, det vill säga professionella rådgivare på sina områden.Parlamentet består av den övre kammaren, senaten, och den undre, nationalförsamlingen. I senaten sitter 30 ledamöter, varav 20 väljs av statschefen. De andra 10 utses av nationalförsamlingen. I nationalförsamlingen sitter det 68 personer, varav 10 väljs av statschefen; de övriga väljs genom lokala personval från varje ort. Personer som ställer upp i valet måste ha blivit nominerande av den lokala hövdingen, vilken ofta är en trogen anhängare till kungen. Detta leder till att de flesta som väljs in är konservativa. Politiska partier är fortfarande förbjudna och missnöjet med den gällande ordningen är omfattande bland studenter, fackföreningar och många politiker i exil. Sedan 2011 har flera demonstrationer mot makteliten hållits , ofta kring den 12 april, som markerar årsdagen då kungSobhuza II 1973 suspenderade den konstitution som antogs när landet återfick sin självständighet.
Följande organisationer anser sig verka som politiska partier:
Rättsväsendet i Swaziland baseras på nederländsk rättstradition (Roman-Dutch Law), som hämtats frånTransvaal, brittisk rätt, inhemsk sedvanerätt och nyare lagstiftning.[24][17] Landet har tre rättsliga instanser,[24] varav den högsta sedan 2005 ärSupreme Court[25]. Särskilda domstolar finns för den inhemska sedvanerätten.[24] Dödsstraff kan enligt lagstiftningen utdömas för särskilt grova brott,[24] men anses i praktiken vara avskaffat sedan 1983.[17]
Inkomstskillnaderna mellan fattiga och rika var betydande år 2006, och de extremt fattiga var många; 69 % av befolkningen levde under fattigdomsgränsen.[19] År 2022 kvarstod stora skillnader i inkomst, två tredjedelar beräknades fortfarande leva under den nationella fattigdomsgränsen även om andelen extremt fattiga minskat, var siffran hög, runt 40 %.[26]
I synnerhet på grund av sysselsättningen, men också på grund av export och leverans av råvaror till industrin, ärjord- ochskogsbruk fortsatt en viktig del av Swazilands ekonomi – även om näringens bidrag tillBNI har sjunkit.[23] En tiondel av befolkningen arbetar inom sektorn, som består både av stordrift påplantager och av småbruk. På de större plantagerna odlas särskiltsockerrör,majs,ananas,citrusfrukter ochbomull för export.[27][23]
Swaziland var år 2010 fastlands-Afrikas näst största exportör avsocker.[23] Plantagedriften använde i stor utsträckningkonstbevattning, särskilt i de torra områdena i Middleveld och Lowveld. På landsbygden var jordbruket i stor utsträckning för egen konsumtion, med odling framför allt av majs och bomull. Swaziland hade också ett stortboskapsbestånd, som var en miljöbelastning på grund av överbetning.[23] Fryst och konserverat kött exporterades bland annat tillEU.[23]
Landet drabbas då och då av torka, som inte minst slår hårt mot de delar av jordbruket som inte konstbevattnas. En stor del av den jordareal som brukas av småbönder ägs av kungahuset.[23]
Omkring 6 % av Swaziland var år 2010 täckt av skog och skogsbruket var av stor betydelse för tillverkning avpappersmassa, som näst efter socker var landets viktigaste exportprodukt.[23]
Swaziland är rikt på naturtillgångar, bland annat finns i landetasbest,kol, vattenkraft och skog, samt små mängderguld ochdiamant.[19] Gruvdriften har varit en viktig del av landets ekonomi, men betydelsen minskade något under decennierna fram till år 2010.[28] Detta berodde bland annat på att exporten av den viktigaste produkten,asbest, minskade kraftigt, utvinningen avjärnmalm upphörde och utvinningen av guld minskade. Dessutom stängdediamantgruvanDokolwako år 1996.[28] Swaziland har stora förekomster av järnmalm ochkol, varav det sistnämnda hade störst ekonomisk potential år 2010.[28]
Landets energibehov täcktes samma år i viss utsträckning av inhemsk produktion, men mest genom att elektricitet importerades från Sydafrika. Den installerade kapaciteten var år 2010 cirka 50MW.[28]
Swaziland var år 2010 ett av Afrikas mest industrialiserade länder. Sektorn upplevde en betydlig tillväxt från mitten av 1980-talet, väsentligen som en följd av sanktionerna mot Sydafrika. Sanktionerna gjorde att flytt till Swaziland, liksom nyinvesteringar i landet, främjades. Industrin var i huvudsak baserad på förädling av råvaror från jord- och skogsbruk samt gruvdrift. Det producerades bland annat konserverad frukt och kött, samt andra livsmedel, papper, möbler, textiler, metallvaror och glas. Huvuddelen av produktionen ägde rum i industriområdetMatsapha utanför huvudstaden.[29]
Swaziland hade en negativ handelsbalans med utlandet år 2010.[30] Landet var då beroende av Sydafrika genom handeln, både för att Sydafrikas största handelspartner var Swaziland och för att handeln dominerade det regionala handelssamarbetet.[30] Mer än 90 % av importen kom från Sydafrika och 60 % av exporten gick dit.[19] De viktigaste exportvarorna var socker och pappersmassa. Tidigare var asbest en viktig exportvara.[30]
Swazilands järnväg är utvecklad för frakt av landets import och export.[31] Det finns förbindelse med hamnarna iRichard's Bay ochDurban i Sydafrika, och medMaputo i Moçambique.[31] Linjen som förbinder de nordliga sydafrikanska provinsernaLimpopo ochMpumalanga medKwaZulu-Natal i syd går genom Swaziland, och är integrerad i det sydafrikanska järnvägsnätet.[31] Det finns en internationell flygplats vidMatsapha utanförManzini.[31]
Motorvägen MR3 är den enda motorvägen i landet. Motorvägen går från den nord-sydafrikanska gränsen till staden Manzini.
Skolgång är obligatorisk och gratis, med några mindre undantag. År 2022 började nästan alla barn grundskolan vilket kan jämföras med år 2002 då 75 % av barnen började skolan.[33][34]Grundskolan är sjuårig, och barnen börjar skolan vid sex års ålder.[34] Efter grundskolan följer en femårig högre skola (tre år i "mellanskola" och två år isekundärskola).[33][24] Högre utbildning bedrivs vidUniversity of Swaziland.[33]
EnligtUnesco var år 2015läs- och skrivkunnigheten hos personer 15 år och äldre 87,47 %. För kvinnor var läs- och skrivkunnigheten 87,5 % och för män 87,44 %.[35]
Prinsessan Sikhanyiso Dlamini och Temtsimba Dlamini på Reed-dansfestivalen. Hon är dotter till kungens första fru. Swazilands kungligheter kan bära röda fjädrar i håret.
Befolkningstillväxten år 2016 var 1,1 % och könsfördelningen var jämn mellan män och kvinnor. Befolkningens medianålder år 2016 var 21,4 år där männens medianålder var något lägre än kvinnornas, 21,2 år respektive 21,7 år.
Närmare hälften av befolkningen är koncentrerad i det fruktbara Middleveld, medan det torra Lowveld har liten befolkning.[36] 24,6 % av invånarna var bosatta i urbana områden år 2022.[4][3][27]
Den senastefolkräkningen hölls den 11 mars 2007 och då uppgick den faktiskt befintliga befolkningen i Swaziland (de facto) till 844 223 invånare, varav 405 868 män och 438 355 kvinnor.[38] Folkräkningar hade tidigare hållits 1997, 1986, 1976, 1966 och 1956.[39] Den formellt folkbokförda (de jure) befolkningen i Swaziland uppgick till 1 018 449 invånare i folkräkningen 2007, varav 481 428 män och 537 021 kvinnor.[39] Invånartalet i Swaziland uppskattades i juli 2020 avThe World Factbook till 1 104 479 invånare,[3] medan Förenta nationerna uppskattade befolkningen 1 juli 2016 till 1 304 000.[4]
Statens kontroll över media är stark, och regeringen kontrollerar allradio- ochtv-verksamhet, med undantag av en kristen radiostation.[40]Yttrandefriheten är starkt begränsad, och en av dagstidningarna, som är privat, innehåller därför i stort sett endast trivia, underhållning och sport.[40] Kritik av kungen får inte förekomma.[40]
Det statsägdaSwaziland Broadcasting Service har sändningar huvudsakligen på siswati, och till viss del även på engelska.[40] Det statliga tv-bolaget har haft tv-sändningar på engelska sedan 1978.[40] Det privataSwaziland Commercial Radio med högkvarter i Sydafrika sänder på engelska och portugisiska i hela södra Afrika.[40]
