.png)
Sveriges riksregalier ärsvenska kungligariksregalier, eller värdighetstecken, som burits avregenter,regentgemåler och andra medlemmar avkungahuset vidkröningar och andra högtidligaceremonier.[1] Regalierna har i alla tider varit monarkins främsta och mest värdefulla symboler. Även om dessa symboler förden svenska monarkin inte har burits officiellt sedan 1907 används de fortfarande vidhögtider såsombröllop,dop ochbegravningar. Några av de äldsta och mest ovärderliga regalierna är ett av Gustav Vasas svärd och kronan, riksäpplet, spiran och riksnyckeln från Erik XIV. De svenska regalierna är statlig egendom, och de som har använts i modern tid finns sedan 1970 utställda iSkattkammaren[2] Det har sagts att riksregalierna skall vara värda ca 415 miljarder kronor vilket också kungahuset bekräftade år 1998.[källa behövs] Vid sidan av riksregalierna, vilka har en symbolisk betydelse och inte är att betrakta som smycken, har den svenska kungafamiljen enprivat samling av smycken.
Den senastekröningen ägde rum när Oscar II kröntes 12 maj 1873 iStorkyrkan iStockholm. Han mottog då regalierna enligt i huvudsak samma ceremoniel som började medErik XIV:s kröning 29 juni 1561, med vissa ändringar och tillägg.[3] SedanFredrik I hade då alla monarker krönts i Storkyrkan i Stockholm, utomGustav IV Adolf, som kröntes iNorrköping. Dessförinnan hade de flesta monarker krönts iUppsala domkyrka (under medeltiden kunde kröningarna dock variera mellan olika domkyrkor och kyrkor), men under nya tiden kröntes dock drottningKristina i Storkyrkan i Stockholm.
Förutom vid kröningar bars regalier av kungen och de myndiga arvfurstarna vidriksdagens högtidliga öppnande, innanGustaf V vid sitt trontillträde avstod från att låta kröna sig och seden att bära regalier upphörde. Istället lades kronan och spiran på broderade hyenden (kuddar) på små bord bredvid tronen på vilken Oscar II:s hermelinmantel låg draperad.[3] Detta fortgick fram till 1 januari 1975, då ceremonin avskaffades.
Hyendena användes ursprungligen för spiran och även för riksäpplet, som kungen bar under sin gång fram till tronen, och sedan lade ifrån sig när han skulle läsa upp talet. Oscar II bar krona, spira och mantel vid riksdagens öppnande. Inför varje riksdags öppnande i januari hämtades dessa regalier frånriksbanken dit de sedan lämnades tillbaka och detta gjordes avceremonimästaren och enkammarherre.[3]
Regalierna har även använts vid andra kungliga ceremonier och även efter att1809 års regeringsform trätt ur kraft, till exempel vid kungligabröllop ochdop. Ett exempel ärkungabröllopet 1976, då kungakronan och drottningkronan stod på var sin sida omaltarringen, liksom de senaste kungliga dopen. Ett exempel på regaliernas användning vid ett kungligt dop är kronprins Gustav (IV) Adolfs dop år 1778.
De egentligariksregalierna utgörs enligt traditionell rangordning av krona, spira, äpple, svärd och nyckel (även andra föremål har tidigare betraktats som regalier, se nedan i nästa avsnitt under nästa rubrik). Denna rangordning bland de främsta regalierna har varit fastställd sedanGustav II Adolfs kröning 1617[1] och brukar motsvaras av följande regalier som idag finns bevarade i Skattkammaren:[1]
Denna rangordning fastställde alltså kronan som det främsta ”regaliet”, den främsta kronjuvelen, innan detta fastställts hade svärdet denna plats. NärGustav Vasa begravts iUppsala domkyrka (i det före detta Vårfrukoret längst i öster i domkyrkan, öster om huvudaltaret ellerhögaltaret) överlämnades nämligen rikssvärdet tillErik XIV:”then 14. Sweriges, Göthes och Wändes Konung ERICH”, varvid kungamakten formellt överlämnades till honom. Gustav Vasa dog 1560 och året därpå 1561 kröntes Erik XIV med de nya regalierna, som återstår än idag. Nyckeln förekommer inte hos riksregalier i andra länder och kom till i och med Erik XIV:s kröning.[1]
Även andra föremål har betecknats som regalier: smörjehornet med helig olja för att användas för att smörja kungen vid kröningen (somkung David iBibeln, som utvalts som Guds smorde),manteln, kröningsringen (motsvarandepåvensfiskarring),ordenskedjan ochsigillet (riksklämman).[4]
Riksbaneret har i tillgängliga historiska källor inte nämnts som en av riksregalierna, men var liksom kronjuvelerna och de traditionella riksregalierna ett viktigt yttre värdighetstecken för kungen och riket.[1]
Vid kröningar har i Sverige ocksådrottning Kristinas silvertron och kröningshimmel spelat en viss roll som låg nära regaliernas vid kröningar etc. IIran räknas till exempel den så kalladePåfågelstronen som en del av riksregalierna.[5]
Kronan symboliserade "kunglig ära och värdighet".[1]
Erik XIV:s krona är den krona Sveriges regenter föredragit att använda. Den är också landets äldsta bevarade krona och är tillverkad iStockholm av enflamländskguldsmed frånSpanska Nederländerna,Cornelis ver Weiden, liksom även riksäpplet. Genom kvittot kan den dateras till 1561.[6]
Ursprungligen fanns pärlor också högst upp på bladen, som ersattes avbriljanter införKarl XIV Johans kröning 1818. Karl XIV Johan lät också inför sin kröning besätta kronringen med åttadiamantrosetter och låta de fyra större bladen placeras ovanför dem, varvid rubinerna och smaragderna hamnade under de åtta mindre spirorna mellan de åtta bladen. Diamantrosetterna ersatte åtta tidigare pärlkartuscher med vardera två pärlor lodrätt ställda, vilkaJohan III hade låtit sätta dit för att dölja Erik XIV:snamnchiffer.[7] Erik XIV, Johan III:s äldre bror, hade Johan III lyckats avsätta som kung 1568.
Karl XII ochFredrik I gjorde dessutom mindre förändringar av kronan. Karl XIV Johan lät också ersätta korsgloben i guld med emaljerat kors högst upp på kronan med en ny blå korsglob med stjärnor och band i briljanter och med ett stort briljantkors högst upp.[7] När Skattkammaren öppnades för allmänheten 1970 sattes den ursprungliga korsgloben tillbaka på sin plats. Den blå korsgloben med briljantkorset finns kvar att beskåda bredvid kronan. 1909 togs diamantrosetterna bort medan pärlkartuscherna återinsattes.[8] I visningen av kronan i Skattkammaren idag är en av pärlkartuscherna borttagen och lagd bredvid kronan för att visa hur Erik XIV:s namnchiffer ser ut därunder.
Erik XIV:s krona väger 1 715 gram.[9] Kronan var tidigare 23,7 centimeter hög med korsgloben som sattes dit 1818.[9] Möjligen är kronan tillverkad av återanvänt material från äldre kronor, till exempel guld och ädelstenar.
_2014.jpg)
Maria Eleonoras krona tillverkades i Stockholm 1620 av den tyske guldsmedenRuprecht Miller[10] och den anskaffades inför kungGustav II Adolfs bröllop medMaria Eleonora av Brandenburg samma år (därav namnet Maria Eleonoras krona).[11] Av uppsättningen frånGunilla Bielkes bröllop 21 februari 1585 med Johan III fanns då nämligen bara spiran och äpplet kvar (båda bevarade) och de innehades då ännu av kungKarl IX:s änka, änkedrottningKristina av Holstein-Gottorp (Gustav II Adolfs mor), tillsammans med en för henne nygjord drottningkrona, en krona som senare blev den nuvarande kronprinskronan. En ny krona hade gjorts eftersom Gunillas drottningkrona rapporteras som ”sönderslagen” redan år 1592 i samband med Johan III:s död, knappt fem år före Gunilla Bielkes egen död 1597. Därför behövdes nya regalier för den nya drottningen Maria Eleonora.[11]
Maria Eleonoras krona är utförd i guld, med emaljarbete i svart och blått, både guld och emalj i form av blommotiv samt rikligt besatt av diamanter och en del stora rubiner (det senare främst på framsidan).[8][11] Man antar att detta materialval gjorts avheraldiska skäl. Rött och vitt (rubiner och diamanter) hämtades från drottningensbrandenburgska vapen, medan svart och guld var de ursprungliga färgerna iVasaättens vapen, som representerade kung Gustav II Adolf.[8]
Föredrottning Kristinas kröning1650 hade denna krona liksom Erik XIV:s krona endast fyra byglar, symboliserandeKristi kors,[10] men inför Kristinas kröning det året omarbetades kronan[10] och fyra lägre byglar tillkom.[12] Kronringen vidgades dessutom inför drottningUlrika Eleonora d.y:s kröning1719.[8]
Maria Eleonoras krona under Fredrik I
Fredrik I var tvungen att låta sig krönas med denna krona, då en tvist mellan hans hustru den tidigare regerande drottningUlrika Eleonora, som var mycket mån om sina regalier, och det för regaliernas tillsyn ansvariga ämbetsverketKammarkollegiet hade uppkommit om hur regalierna skulle användas. Eftersom tvisten inte var löst vägrade Kammarkollegiet att lämna ut Erik XIV:s krona varigenom Fredrik I var tvungen att använda den tidigare drottningkronan, som dittills aldrig burits av någon kung. Ulrika Eleonora hade likaledes krönts med denna drottningkrona.[13] Senare fick dock Fredrik I använda Erik XIV:s krona, som gjordes lättare för honom, men som senare återställdes.
Maria Eleonoras krona under huset Holstein-Gottorp
När kungAdolf Fredrik också valde att låta sig krönas med denna krona 1751, så tillfogades åtta nya diamantrosetter på kronringen,[4] ytterligare diamanter på spiror och byglar[8] samt en hätta utsmyckad med guldbroderier och besatt med briljanter.[4] Detta sammantaget gör att denna krona är den tyngsta kronan bland de olika kunga-, drottning-, hertig-, hertiginne- och prinsesskronorna.[4]
Den användes sedan avhuset Holstein-Gottorp som kröningskrona (kungarnaAdolf Fredrik,Gustav III,Gustav IV Adolf ochKarl XIII kröntes alltså med den),[14] men också vid andra högtidliga sammanhang, delvis för att Erik XIV:s krona från1500-talet hade blivit omodern, även om Erik XIV:s krona återställdes efter Fredrik I:s död och således verkar ha använts i olika sammanhang.
Storleksuppgifter[8]
| Höjd (cm) | Vikt (g) | Kronringens inre diameter (cm) |
|---|---|---|
| 18,4 | 2 506 | 17,8 x 21,4 |
Drottningkronan,Lovisa Ulrikas krona, tillverkades1751 i Stockholm av Andreas Almgren inför drottningLovisa Ulrikas och kung Adolf Fredriks kröning samma år. Den är ritad avJean Eric Rehn efter förebild av den franska drottningkrona som 1725 tillverkats av hovjuveleraren Rondé inför bröllopet mellanMarie Leszczyńska ochLudvig XV.[15] Den är ett bra exempel på svenskt konsthantverk från mitten av1700-talet.[16][17]
Lovisa Ulrikas krona har en stomme av silver[4][16] och är invändigt förgylld.[16] Den är rikligt besatt av diamanter, ursprungligen med 695 diamanter ochtaffelstenar,[18] men har inga andra sorters stenar. Hättan är rosafärgad och besattpaljetter.[4] Lovisa Ulrikas krona är ungefär hälften så stor som de båda kungakronorna och fastsattes i drottningens håruppsättning eller i hennes huvudduk med hjälp av nålar.
Anledningen till att en ny krona tillverkades var att Maria Eleonoras krona användes som kungakrona av huset Holstein-Gottorp. Sedan dess har Lovisa Ulrikas krona varit Sveriges drottningkrona,[4] även underBernadotterna, som återtagit Erik XIV:s krona som kungakrona.
Karl (X) Gustavs arvfurstekorna (Skattkammaren nr 16),kronprinskronan ellertronföljarkronan[19] är sammansatt av delar av drottningKristina den äldres drottningkrona som nämns under rubrikenMaria Eleonoras krona.
Den gjordes om till arvfurstekrona inför drottning Kristinas kröning 1650, då den dåvarande avarvfursten Karl Gustav (sedermeraKarl X Gustav) fick använda denna krona såsom drottningens kusin och såsom arvfurste.[20] Kronan satt då på en arvfurstehatt med stortbrätte med bland annathermelinpäls under kronan, som idag förvaras iLivrustkammaren. Det är okänt när, istället för hatten, en hätta sattes in i kronan, men den hättan i dagens krona skaffades1762 för kronprins Gustav (senare kung Gustav III).[13] Kronan har vid tillfällen satts tillbaka på arvfurstehatten och på Livrustkammarens webbplats finns en bild på kronan fastsatt på arvfurstehatten.[21]
Traditionellt fick denna krona enbart bäras av en tronföljare som var konungens son eller sonson och inte av en tronföljare som exempelvis var konungens bror, eftersom en son när som helst kunde födas, varvidkronprinstiteln måste vara ledig. Därför bar prins Oscar (sedermera kung Oscar II), bror tillKarl XV en annan krona vid riksdagens öppnande med mera. Kronan användes vid kunglig ceremonier som innefattar tronföljarna. Vid prins (dåvarande kronprins) Carl Philips dop, senast vid kronprinsessan Victorias bröllop. Vid de tillfällen låg den på en kudde vid altaret.[19] Efter att Sverige fick kvinnlig tronföljd kallas den för tronföljarkronan istället för kronprinskronan.[19]
Arbetet med kronan utfördes avguldsmedenJürgen Dargeman[13] och han kan sägas ha tillverkat den större delen av kronan, eftersom han själv tillverkade de detaljerade delvis emaljerade guldsmidesornamenten fastsatta på kronans guldplåt. Kronprinskronan är besatt av emaljarbeten, pärlor, ringformade pärlrosetter (pärlkartuscher) ochsafirer[20] och är en öppen krona (det vill säga utan byglar och glob över hättan). Istället finns åtta höga trekantiga spetsar eller spiror på kronringen och däremellan på kronringen ursprungligen lika många knappt hälften så höga lägre spiror.[13][22] Två av dessa mellanspiror byttes 1771 ut mot två svartemaljerade vasar, en symbol förVasaätten. Detta gjordes på Gustav III:s uppdrag inför hans kröning året efter. Högst upp på de idag alltså sammanlagt fjorton (ursprungligen sexton) trekantiga spirorna finns pärlor.[13]
Kronan kan vara modellerad efter den kontinentala (heraldiska)grevekronan (se artikelnrangkrona), eftersom Karl X Gustav på fädernet var släkt med en gren av enpfalzgreveätt iTyskland genom sin far,Johan Kasimir av Pfalz-Zweibrücken. Den liknar också (heraldiska)ärkehertigkronor iÖsterrike för medlemmar avkejsarfamiljen iTysk-romerska riket och ett par sådana tillverkades även på riktigt och finns ännu bevarade iWeltliche Schatzkammer "Världsliga Skattkammaren" på det tidigare kejserliga residensetHofburg (idag delvispresidentresidens) iWien.[23]
Tyska (österrikiska) ärkehertigkronor som liknar de svenska kronprins- och hertigkronorna
Den kan vidare sägas ha i sin tur påverkat utseendet på de övriga svenska prins- och prinsesskronorna, de både verkliga och heraldiska öppna (utan byglar) hertig- och hertiginnekronorna, eftersom de också har åtta trekantiga höga spiror. Mellan spirorna finns dock istället för lägre trekantiga spiror, åtta emaljerade vasar. Två sådana tillverkades första gången inför Gustav III:s kröning 1772 och därmed bestämdes att den svenska heraldiska hertigkronan skulle se ut så. Dessförinnan, till exempel över en del av landskapsvapnen iSuecia Antiqua et Hodierna,[24] är den svenska hertigkronan istället i form av en kronring med åtta löv, ganska lik dagens grevekrona och en del kontinentala (heraldiska?) kronor, till exempel iFrankrike,Spanien ochItalien, och engelska dels verkliga dels heraldiska hertigkronor (ducal coronet).[25]
Storleksuppgifter[22]
| Höjd (cm) | Vikt (g) |
|---|---|
| 14,5 | 1 344 |
_%2526_subsequent_Princes_2014.jpg)
Bland regalierna finns fyra prinskronor (även kalladearvfurste-,furste- ellerhertigkronor) och tre prinsesskronor, tillverkade 1771-1902.[13][26] Det var Gustaf III som beslutade att alla myndiga medlemmar av kungahuset skulle ha egna kronor vid högtidliga tillfällen. Fram till Gustaf V:s trontillträde 1907 deltog de myndiga prinsarna iRiksdagens högtidliga öppnande iklädda kronor ochfurstemantlar vid sidan om tronen.
De tidiga kronorna anses ha ett högt konstnärligt värde, men kvaliteten sjönk med tiden och den senaste prinskronan, prins Wilhelms, kan kallas förpastisch.[13]
| Höjd (cm) | Vikt (g) | Kronringens inre diameter (cm) |
|---|---|---|
| 11,3 | 733 | 12,9 x 13 |
En brittisk krona i förgyllt silver med pälsbräm och purpurfärgad sammetskulle med guldtofs förvaras också och visas i Livrustkammaren.[36] Den räknas formellt inte till de svenska riksregalierna. Kronan bars av prinsessanMargaret av Connaught (sedermera Sveriges kronprinsessa) vid farbrodern Edvard VII:s kröning i England 1902.[37] År 1953 lånades kronan tillfälligt ut till Margaretas syster lady Patricia Ramsay för att bäras av henne vidElizabeth II:s kröning samma år.
Kronan är av den typ som bärs iStorbritannien av monarkens sonbarn. Kronringen har åtta spetsar: fyra liljor, tvåmantuanska kors och två smultronblad. Den tillverkades i London 1901 av Garrard & Co.[36]
Spiran symboliserade rättvisa och rättfärdighet,[1] eller enligt "kungens världsliga makt och av Gud givna plikt att rättfärdigt regera och döma sitt folk". I de flesta länder bärs spiran endast av regenten, som en symbol för dennessuveränitet, och inte av regentgemålen. I Sverige och Norge finns dock särskilda drottningspiror.
Äpplet symboliserade "att Gud insatt konungen som sin befullmäktigade regent över ett kristet kungarike" där korset symboliserade Guds makt och äpplet jorden eller kungariket.
Riksäpplet,Erik XIV:s riksäpple, är tillverkat 1561 avCornelis ver Weiden i Stockholm.[6] Äpplet är tillverkat av guld och besatt med pärlor. En på äpplet graverad och emaljerad globkarta över hela jordklotet är troligen utförd iAntwerpen 1568 av denschweiziske guldsmeden Frantz Beijer. Erik XIV:s riksäpple är sannolikt det enda riksäpple som dekorerats med en realistisk kartbild.[4] Genom ett misstag är dock kartbilden för det norra halvklotet spegelvänd,[4][6] men namnen på kartan är placerade som om den skulle ha varit rättvänd. Det innebär att namnet ”India” (latin förIndien) står på den östra sidan mellan de bakvända konturerna avMedelhavet.[4]
Riksäpplet skadades vidKarl XI:s kröning i Uppsala 1675. Det fördes då i kröningsprocessionen avrikskanslerMagnus Gabriel De la Gardie. De la Gardies häst skall ha blivit skrämd, varvidexcellensen kastades av och tappadeperuken, medan äpplet fick en buckla[8][11] och emaljen skadades kraftigt.[8] Denna buckla slogs ut först införAdolf Fredriks kröning 1751 och samtidigt ersattes den skadade emaljen helt. Dessutom ersattes vid samma tillfälle den ursprungliga korsgloben på riksäpplet med en korsglob, som tidigare suttit på Maria Eleonoras äpple,[8][11] som istället fick korsgloben på Erik XIV:s riksäpple.[8]
Storleksuppgifter[8]
| Höjd (cm) | Vikt (g) | Bredd (cm) |
|---|---|---|
| 16,5 | 676 | 11,8 |
Maria Eleonoras äpple är utfört i guld, med emaljarbeten i blått och gult samt besatt av diamanter och rubiner. Det är tillverkat 1620 i Stockholm av Ruprecht Miller, som också tillverket drottningens krona (se ovan under rubrikenMaria Eleonoras krona).[8][11] Korsgloben utbyttes 1751 mot den som tidigare suttit på Erik XIV:s riksäpple.[11][16]
Storleksuppgifter[8]
| Höjd (cm) | Vikt (g) |
|---|---|
| 15,3 | 410 |
Gunilla Bielkes äpple är tillverkat 1585 i Stockholm avFrantz Beijer.[16] Det är utfört i guld och besatt med pärlor. Det är tillsammans med Gunilla Bielkes spira de äldsta bevarade drottningregalierna
Anmärkningsvärt är att en gemål enligt europeisk tradition inte brukar tilldelas ett riksäpple (och vanligen inte heller ), utan detta brukar vara betecknande för en suverän (regerande) furste.[6]
Storleksuppgifter[8]
| Höjd (cm) | Vikt (g) | Bredd (cm) |
|---|---|---|
| 17,9 | 491,5 | 13,1 |
Vid ceremonielet vidKarl IX:s kröning sägs att kungen med nyckeln "upplåser och igensluter föruarandes det godt är, stänger rikets portar för alla kättare, fiender och otrogna samt öppnar dem för fattiga och nödställda",[1] och att regenten "skulle låsa rikets portar, utestänga det onda och öppna för nödställda".
Riksnyckeln,Erik XIV:s riksnyckel, är tillverkad 1561 i Stockholm avPeter Holtswijler. Nyckeln är utförd i förgyllt silver.[10]
Storleksuppgifter[8]
| Längd (cm) | Vikt (g) |
|---|---|
| 43 | 676 |
Denregerande drottningenUlrika Eleonora d.y:s riksnyckel är troligen tillverkad i Stockholm av den tyske guldsmeden Nicolaus (von) Bleichert.[8] Den är utförd i förgyllt silver[8] (enligt en källa helt i guld[13]) och är en trogen kopia av Erik XIV:s nyckel.[8][13] På vredet är inskrivet "V.E.D.G.R.S. [Ulrika Eleonora Dei Gratia Regina Sueciae] d. 3. maij A: 1720". Som regerande drottning hade Ulrika Eleonora ursprungligen haft Erik XIV:s riksnyckel i sin uppsättning av regalier. Då hon avstod tronen till sin makeFredrik I ville hon ändå behålla en riksnyckel i sin regalieuppsättning, varför en ny nyckel tillverkades åt henne.[8][13]
Storleksuppgifter[8]
| Längd (cm) | Vikt (g) |
|---|---|
| 43 | 689 |
Till regalierna räknas också två rikssvärd.[10] Svärdet var ett tecken på att kungen ledde landets försvar, med plikt att med svärdet beskydda de goda och straffa de onda.[1] Svärden är de äldsta regalierna och har tillhörtGustav Vasa.[10] De är båda nästan helt tillverkade i södraBayern i städernaAugsburg ochPassau.
De fyra i Skattkammaren utställda svärden är följande:
Gustav Vasas ena rikssvärd inköptes iAugsburg 1541 genom den tyske köpmannen Claus Heyder (troligen över den gamlahansastadenLübeck).Svärdsklingan är rikt dekorerad medetsningar och är delvis förgylld. Motiven i etsningarna är delsSveriges riksvapen, samt scener iMoses ochJosefs historier i andra till femteMoseböckerna respektiveFörsta Mosebok iGamla testamentet. Ett antagande är att Gustav Vasa ville efterliknas med Josef, som stigit upp till hög värdighet, och med Moses, som såsom ledare för sitt folk befriat det från ett främmande ok.[11]
Storleksuppgifter[11]
| Längd (cm) |
|---|
| 132 |
Det äldre rikssvärdet är sannolikt det som användes vid Erik XIV:s kröning. Dess styva klinga är rätt typisk för ett verkligtriddarsvärd, liksom dess åsar (förhöjningar) och blodrand (en fördjupning mitt i klingans bredd). Den har dessutom fortfarande en fullt duglig stötspets. Klingan är rikt etsad och delvis förgylld och är ett arbete som gjorts i de berömdabiskopliga verkstäderna i stadenPassau iBayern på gränsen tillÖsterrike. Motiven i etsningarna ärromersk historia:Cajus Mucius Scaevola inför kungPorsenna och kejsarTrajanus ädelmod och är motiv hämtade frånAlbrecht Dürers målningar iNürnbergsrådhus.[11]
Vid Erik XIV:s kröning fick svärdet sitt nuvarande fäste, ett arbete som gjorts i Sverige en kort tid dessförinnan. Det är ett fint och ståtligt prov på vad som i bästa fall kunde åstadkommas i det dåtida Sverige med fina guld- och silverinläggningar. Senare tillsatser är fransarna längst ut och längst in på fästet, samtkavelns klädsel med guldbroderad sammet från 1700-talet. Svärdet har tvåbaljor, en balja med beslag från 1581 och en tillverkad av hovsvärdsfejaren Johan Tiberg 1808.[11]
Storleksuppgifter[11]
| Längd (cm) |
|---|
| 132,5 |
Smörjehornet introducerades vid Karl XI:s kröning och användes för att förvara den olja somärkebiskopensmorde kungen med innan kronan sattes på hans huvud. Detta hade sin grund iGamla Testamentet (Första Samuelsboken) därkung David utsågs till kung avGud och därefter smordes med helig olja till Guds smorde. Detta utgjorde en del av grunden förkungamakten av Guds nåde. Efter drottning Kristinas kröning miste smörjehornet sin rang som regal,[13] men användes vid alla kröningar därefter. Det bars vid processionen inför kröningen av ärkebiskopen, första gången avOlaus Martini.[13]
Motsvarigheter till smörjehornet finns bland annat iStorbritanniens ochNorges riksregalier. Det brittiska hornet är utformat som enörn från vars näbb oljan hälls. Till hornet hör ensked som används vid smörjningen. Skeden anses ha använts så långt tillbaka som år1199, under kungJohan utan lands kröning. Till skillnad från kronorna överlevde dessa regalierOliver Cromwells nersmältning och försäljning.[39]
Karl IX:s smörjehorn tillverkades1606 i Stockholm av den svenskfödde guldsmedenPeter Kempe.[40] Det avancerade detaljsmidet är ett av de finaste proven påguldsmideskonsten bland de svenska regalierna. Det består av ettkrumhorn med ensockel som gör hornet uppställbart.[13] Hornet och sockeln är helt utfört i guld och prytt med emaljerade ytornament och andraplastiska utsmyckningar och är besatt med tio diamanter och fjorton rubiner.[41] Rubinerna är frånKarelen, som ingick i det dåtida Sverige.[8]
Locket är rikt skulpterat och är fäst vid hornet med en guldkedja.[42] På spetsen över den andra änden står en guldsmiddskulptur över rättvisans gudinnaJustitia, med en våg och ett svärd i sina båda händer.[40] Den minimala vågen består av inte mindre än tolv lösa delar.[13]
| Höjd (cm) | Vikt (g) | Bredd (cm) |
|---|---|---|
| 15,5 | 255,5 | 12 |
Ringen ansågs betyda en vänskapsförening eller trolovning mellan konung och folk,[1][43] eller det heliga förbundet mellan kungen och hans rike.
Till de högtidliga dräkter som bars av kungligheterna när regalierna användes hörde särskilt dekorerade praktvärjor,ägretter, ordenstecken ochmantlar:
Se även:Svenska kröningsmantlar
ILivrustkammaren och Skattkammaren finns sex av sammanlagt sju bevarade svenska kungamantlar bevarade, vilka användes vid kröningar och andra högtidliga tillfällen. Dessa är följande:
Se även:Svenska furstliga mantlar
Furstliga manteln är till skillnad från den kungliga manteln inte purpurfärgad, utan blå. Denna typ av mantel har använts av svenska prinsar och prinsessor sedan åtminstone 1700-talet.
Riksbaneret har sedan medeltiden varit ett kungligt värdighetstecken i form av en rikt utstyrd fana,[48][49] som vanligen föreställderiksvapnet, det vill säga envapenflagga, ett riketsbaner.
Ordet riksbaner användes först och ursprungligen under medeltiden av detysk-romerska kejsarna, men ordet användes senare även om liknande värdighetstecken som andra suveräna furstar förde.[49] Riksbaner kallades alltså i Sverige under medeltiden inte riksbaner utan ”konungens märke” (ungefär: ”konungens vapen”), senare användes istället ordetriksbaner.[48][49] Detta konungens märke och senare riksbaneret användes endast fullständigt när kungen var närvarande, genom att det då vecklades ut helt. Det åtföljdes alltid av pukor och trumpeter.[49] Ett av de först omnämnda baneren eller riksbaneren är det år752 omtalade drakbaneret, som var ett fälttecken för kungen avWessex och som dessutom uppfattades som en folkets symbol.[48]
Det sist gjorda svenska riksbaneret är från 1751 och gjordes inför kungAdolf Fredriks kröning det året.[48][49] Det förvaras iRiddarholmskyrkan och gjordes iParis avLudvig XV:s hovbrodör N.V. Du Trou.[49] Det är en blå, tvåflikad sidenduk (två flikar ytterst), medtrekronorsvapnet strött över hela duken. På mitten finns detstora riksvapnet i form av ett opersonligt riksvapen, det vill säga utan den regerande kungaättens dynastivapen ihjärtskölden i mitten av riksvapnet. Detta riksbaner kan alltså användas av vilken kung som helst av olika ätter.[48][49] En liknande företeelse som fortfarande förs i krigs- och försvarssammanhang ärKommandotecken, som används av försvarsbefäl, statschefer och regering i krigs- eller försvarssammanhang.[48]
Uppgiften att "förvara och vårda rikets regalier och dyrbarheter" ligger sedan 1594 påKammarkollegiet.[50][51][52][53] Med ”dyrbarheter” avses de föremål som inte räknas till de egentliga regalierna men har använts vid kröningarna eller andra värdefulla föremål som ingår i samlingen till exempel lösa delar, pärlor etc. Räntekammaren, ellerkammaren, är det ursprungliga namnet för det nutida Kammarkollegiet och Proberkammaren.[54][55]
Regalierna är upptagna i en särskild förteckning[8][53] och skall sedan gammalt förvaras under fyra olika lås.[51][53] För vart och ett av låsen ansvarar en av Kammarkollegiet utsedda nyckelbevarare, traditionellt kollegiets avdelningschefer som benämnskammarråd.[51][53] Samtliga fyra nyckelbevarare måste vara närvarande då en monter i Skattkammaren öppnas.[3][53]
Kollegiets tillstånd krävs om regalierna ska flyttas till exempel till en kunglig ceremoni eller för fotografering, och ska de lånas ut krävs regeringens tillstånd.[53] Tvåjuvelerare ska besiktiga regaliernas tillstånd vid uttagandet och återställandet för att ingen del av regalierna skulle komma att saknas.[3] Enligt instruktionen skall regalierna också förvaras på en plats somregeringen godkänner.[53] Sedan 1970 har denna plats varit iSkattkammaren på Stockholms slott.[53]
Erik XIV:s krona har exempelvis ett fodral i läder med foder i sammet tillverkat 1826,[56] medan Erik XIV:s spira har ett fodral från 1772, fodrat med ljusblå sammet.[57] Det äldsta bevarade fodralet är det fodral som hyste Maria Eleonoras krona; det är från år 1606.[56]
Riksregalierna förvarades främst i skattkammarvalvet påSlottet Tre Kronor fram tillslottsbranden 1697.[52] Efter branden förvarades regalierna i det för kungafamiljen iordningställdaWrangelska palatset. Det nyaStockholms slott stod ännu under det närmaste halvseklet under uppbyggnad.
Efter 1723 förvarades regalierna istället i räntekammaren i Kammarkollegiets lokaler.[3] Detta gällde mer definitivt från och med 1700-talets mitt,[8] efter Hovpartiets och drottning Lovisa Ulrikas kuppförsök 1756 med hjälp av drottningskronans diamanter (se ovan underLovisa Ulrikas krona). Kammarkollegiets lokaler låg på olika ställen i Stockholm, bland annat i Wrangelska palatset. Efter en brand 1802 förvarades regalierna under sex år påRiddarhuspalatset.[58] 1907-1970 förvarades regalierna på en särskild förvaringsplats iRiksbanken påHelgeandsholmen.
1970 flyttades regalierna över tillbaka Stockholms slott, till speciellt iordningställda regalierum i den nyaSkattkammaren i källarvåningen under Rikssalen i slottets södra länga.[8][52] Säkerhetskraven tillgodosågs med bland annat moderna montrar.[8] Montrarna och utställningen ordnades avslottsarkitektenSven Ivar Lind och förste intendentenStig Fogelmarck.[52] Skattkammaren kan besökas mot betalning och Sveriges riksregalier är för första gången permanent tillgängliga för allmänheten.[8]
Redan undermedeltiden började uppfattningen förekomma att regalierna, och framförallt kronan, skulletillhöra riket eller staten, som symboler förkungamakten och kungariket.[13] Under Erik XIV hade detta blivit den allmänna meningen bland rikets institutioner,[13] särskilt sedan en ny krona då gjorts genom medel från statskassan. Denna ståndpunkt hävdades mot kungliga anspråk pådispositionsrätt,[59] det vill säga rätt att förfoga regalierna för representation på slottet etc.
Ansvariga myndigheter hävdade denna rätt mot medlemmar avkungafamiljen vid följande tillfällen:[3]
Wikimedia Commons har media som rörSveriges riksregalier.
| |||||
![[1]](/mt/?noimg=&dark=on&url=http%3a%2f%2fimages.google.se%2fimgres%3fimgurl%3dhttp%3a%2f%2faeiou.iicm.tugraz.at%2faeiou.history.data.jpg%2f000367.jpg%26amp%3bimgrefurl%3dhttp%3a%2f%2faeiou.iicm.tugraz.at%2faeiou.history.docs%2f000931.htm%26amp%3busg%3d__SjoHVWZnK5TGYjdhArrPVCVotzo%3d%26amp%3bh%3d500%26amp%3bw%3d370%26amp%3bsz%3d34%26amp%3bhl%3dsv%26amp%3bstart%3d8%26amp%3bum%3d1%26amp%3btbnid%3dgbPAw_dJeh3NJM%3a%26amp%3btbnh%3d130%26amp%3btbnw%3d96%26amp%3bprev%3d%2fimages%253Fq%253Derzherzogshut%2526um%253D1%2526hl%253Dsv){kind=link}
![[2]](/mt/?noimg=&dark=on&url=http%3a%2f%2fimages.google.se%2fimgres%3fimgurl%3dhttp%3a%2f%2faeiou.iicm.tugraz.at%2faeiou.encyclop.data.image.e%2fe811839a.jpg%26amp%3bimgrefurl%3dhttp%3a%2f%2faeiou.iicm.tugraz.at%2faeiou.encyclop.e%2fe811839.htm%253Binternal%2526action%253D_setlanguage.action%253FLANGUAGE%253Den%26amp%3busg%3d__H1c4F6aRXrOC1IyhAG-DIe5nsMo%3d%26amp%3bh%3d352%26amp%3bw%3d281%26amp%3bsz%3d24%26amp%3bhl%3dsv%26amp%3bstart%3d1%26amp%3bum%3d1%26amp%3btbnid%3dKyInNGMThW3raM%3a%26amp%3btbnh%3d120%26amp%3btbnw%3d96%26amp%3bprev%3d%2fimages%253Fq%253Derzherzogshut%2526um%253D1%2526hl%253Dsv){kind=link}
