Sveriges riksbaner används vid olika kungliga ceremonier, såsomdop,vigslar ochjordfästningar. Det nuvarande baneret utfördes iParis1751 tillAdolf Fredriks ochLovisa Ulrikas kröning.
Riksbaneret förvaras iRiddarholmskyrkan.[1]
Sveriges nuvarande riksbaner skiljer sig från sina föregångare, då det ärbroderat påsidenrips och inte målat. Det är heller inte utfört i Sverige, utan iParis avLudvig XV:s hovbrodör N.V. Du Trou.[1] Baneret beställdes tillAdolf Fredriks ochLovisa Ulrikas kröning1751. I likhet med sina föregångare visar baneret stora riksvapnet, med tre kronor och folkungalejon.
Skölden, som är av enelliptisk modell, kröns med en sluten kunglig krona. Sköldbärarna, två lejon med traditionsenligt kluvna svansar, står inte på det vanliga postamentet i stora riksvapnet, utan på ett par utbreddadrak- ellerfladdermusvingar. Detta är märkligt, då detta traditionellt är en symbol för det onda. Förklaringen är den tidens vurm förKina, samt attSvenska Ostindiska Kompaniet under denna tid var som mest framgångsrikt.
Baneret är rätvinkligt, precis somJohan III:s riksbaner, och tvåflikigt. Duken är beströdd med gyllene kronor, ställa två över en som i lilla riksvapnet. Av någon anledning saknar Adolf Fredriks riksbaner hjärtsköld, vilken skulle ha avbildat den regerandeHolstein-Gottorpska ättens vapen. Därför kan detta riksbaner även användas av den nuvarande ättenBernadotte.
I Försvarsmaktens ceremonireglemente stadgas följande om Riksbaneret:
| ” | Riksbaneret, eskorterat av en honnörsstyrka (grenadjärkompani), skall vid Konungens begravningsprocession föras enligt särskilda anvisningar. | „ |
Militärens främstafälttecken var undermedeltiden det så kalladehuvudbaneret. Det fördes intillkungen eller denbefälhavare som förde befäl i kungens ställe. Ordetriksbaner användes iNorden första gången i början av1400-talet. Det är inte säkert att det var huvudbaneret som avsågs, men det bör ha använts som sådant. I äldre skriftliga källor förekommer ordet riksbaner ganska sällan, så det är svårt att göra sig en bild av hur det egentligen såg ut. Dessutom användes under1500-talet benämningen huvudbaner parallellt med riksbaner.
Riksbaneret var en viktig symbol vid kungligaceremonier, som till exempelkröningar. Man känner till att vidGustav Vasasbegravning iUppsala domkyrka1560 användes ett riksbaner som var utfört i blått siden. Det finns också liknande uppgifter omErik XIV:s riksbaner. Från denna tid finns uppgifter om att riksbaneret, som var blått med riksvapnet, kunde föras av en annan person än kungen. Islaget vid Axtorna1565 mellan svenskar och danskar fördes riksbaneret av den svenske befälhavarenHogenskild Bielke.
Johan III:s riksbaner utfördes till hans begravning1594. Det är drygt tre och en halv meter långt och två meter högt. Den rätvinkliga blå sidenduken, som är tvåflikig, är målad och visar ett gult kors ochSveriges riksvapen: detre kronorna ochBjälboättens lejon.Hjärtskölden visar ättenVasas vapen. Vapenskölden är krönt med den slutna kungakrona som infördes vid Erik XIV:s kröning, och omgiven av landskapsvapnen som skapades till Gustav Vasas begravning. De landskapsvapen som är placerade närmast kronan är krönta med hertigkronor, och de övriga med grevekrona av äldre typ. Landskapsvapnen är 28 till antalet.
Banerets målning är skadad på flera ställen, och försilvringen har svartnat.
TillKarl IX:s kröning utfördes ett nytt riksbaner. I handlingarna kallades det fortfarande huvudbaner. Det utfördes i blåtaft, och i likhet med Johan III:s riksbaner målades riksvapnet på det. Däremot utelämnades det gula korset. Baneret är inte rätvinkligt utan smalnar av efter medeltida förebilder. Det är tvåflikigt. Baneret användes också vid Karl IX:s begravning och vidGustav II Adolfs kröning och begravning.
I likhet med Johan III:s och Karl IX:s riksbaner ärdrottning Kristinas riksbaner målat. Det utfördes till drottningens kröning 1650, och är tvåflikigt. Under1600-talet användes riksbaneret uteslutande vid ceremonier, och fördes aldrig i fält. Det är av blådamast, och bland provinsvapnen finns bland annat Sveriges stora erövringar undertrettioåriga kriget.
Baneret användes också vidKarl X Gustavs kröning. Drottning Kristinas namnchiffer C. R. S. (Christina Regina Suecia) ändrades till C. G. R. S. (Carolus Gustavus Rex Suecia). Hjärtskölden med Vasavapnet målades över, då Karl X Gustav tillhörde ättenPfalz.
Av någon anledning var man missnöjd med drottning Kristinas riksbaner, och ett nytt utfördes. Liksom drottning Kristinas riksbaner utfördes det i blå damast. På detta baner utelämnades hjärtskölden, märkligt nog. Det är osäkert om det var detta baner eller drottning Kristinas riksbaner som användes vid Karl X Gustavs begravning.
Det sista riksbaneret med medeltida formspråk; en avsmalnande, tvåflikig duk, utfördes tillKarl XI:s kröning1675. Liksom drottning Kristinas och Karl X Gustavs riksbaner utfördes det i damast, men i en mörkare blå färg. Utformningen liknade den på föregångarna, men antalet provinsvapen hade utökats till hela 47 på grund av en rad erövringar. Vapnen angav alla kungens titlar - vilka skulle finnas med i kungliga skrivelser - förutom Sveriges, Götes och Vendes konung.
Detta baner användes också vid Karl XI:s begravning och vidKarl XII:s kröning och begravning.
| |||||