| Konungariket Sveriges regering | |
 | |
| Roll | Ministär |
|---|---|
| Etablerad | 1 januari 1975 |
| Grundlag | Regeringsformen |
| Föregångare | Riksrådet (1200-talet–1789) Rikets allmänna ärendens beredning (1809–1974) |
| Ministär | |
| Regering | Regeringen Kristersson |
| Statsminister | Ulf Kristersson |
| Statsministerns ställföreträdare | Ebba Busch |
| Antalstatsråd | 24 |
| Administration | |
| Arbetsspråk | Svenska |
| Stabsmyndighet | Regeringskansliet |
| Lokalisering | Stockholm |
| Placering | Rosenbad(sedan 1981) Kanslihuset (1697–1981) Tre Kronor (1250–1697) |
Sveriges regering,regeringen, formelltKonungariket Sveriges regering,[1] före den 1 januari1975 officiellt benämndKungl. Maj:t ellerstatsrådet, ärSverigeshögsta verkställandemyndighet.[2] Regeringen består avstatsministern och övrigastatsråd.[3] Regeringen är kollektivt ansvarig införriksdagen och måste i enlighet medprincipen om negativ parlamentarism tolereras av riksdagen för att bestå. Regeringen kan således verka så länge den inte har en riksdagsmajoritet emot sig.
Till sitt förfogande har regeringen fleradepartement,Statsrådsberedningen ochFörvaltningsavdelningen som tillsammans utgör avdelningar inomRegeringskansliet, vars myndighetschef är statsministern. Under ett år fattar regeringen beslut i cirka 10 000 ärenden, där den största merparten är beredda ärenden som kan antas utan diskussion.[4]
Sveriges regering har sitt ursprung i det råd, kallat "rådet" eller "rikets råd", som omgavkungen från äldre tid. Rådets verksamhet är belagt åtminstone sedan medeltid. UnderMagnus Erikssons förmyndartid på 1320-talet började rådet kallas "rikets råd" istället för den äldre benämningen "Konungens råd". Medlemmarna bestod i äldre tid oftast avstormän. De olika medlemmarna hade olika titlar som markerade deras funktion, bland annat kallades konungens ställföreträdare förriksdrots. Efter 1500-talet kom nya titlar till, bland annatriksskattmästare, dessa ämbeten som hade med statens funktion kallades gemensamt förriksämbetsmän. Benämningen "rådet" lever än idag kvar i ordetstatsråd, vilket är den officiella titeln på regeringens medlemmar förutom statsministern.
Riksrådet avvecklades avGustav III efter införandet avFörenings- och säkerhetsakten underriksdagen 1789, och ersattes avRikets allmänna ärendens beredning.
I och med1809 års regeringsform fick Beredningen andra uppgifter, och ersattes som regeringsorgan avStatsrådet (vilket ursprungligen refererade både till kollektivet och dess enskilda medlemmar). Fram till utgången av 1974 ledde Konungen regeringssammanträdena, då kalladekonselj (Kunglig majestät). Statsråden, som alla utsågs av Konungen, var i formell mening dennes rådgivare och det var formellt sett Konungen som enrådigt fattade alla regeringsbeslut ochpromulgerade lag (kunglig sanktion). Ursprungligen ägde konseljerna alltid rum påStockholms slott.
| ” | Enligt den parlamentariska praxis som vuxit fram i vårt land och som nu föreslås bli grundlagsfäst ankommer det på regeringen att under ansvar inför riksdagen utöva vad som med en term hämtad från nuvarande RF benämns riksstyrelsen. I parlamentarismen såsom den nu allmänt uppfattas och kommer till uttryck i förslaget till RF ligger att regeringen är ett kollektiv, uppbyggt kring statsministerns person, vilket får förutsättas hållas samman av gemensamma politiska värderingar och målsättningar. | „ |
| –JustitieministerLennart Geijer iKungl Maj:tsproposition 1973:90, sid. 171 | ||
Efter att1974 års regeringsform trädde i kraft1 januari1975 lederstatsministern regeringssammanträdena och dessa äger sedan 1982 rum påRosenbad. Fortfarande hålls konselj på Stockholms slott några gånger om året. De är numera möten som går ut på att informerastatschefen om regeringens dagsaktuella arbete, så kallad informationskonselj, och statsministern är enligt regeringsformen skyldig att hålla statschefen informerad omrikets angelägenheter. Konselj är också obligatorisk efter att riksdagen valt en ny statsminister. Det är vid konseljen som den nya regeringen formellt tillträder.
Regeringen har i princip ansvar för allting som enligt regeringsformen inte tillkommer riksdagen, det vill säga allt utom budgetreglering och lagstiftning. Denna behörighet brukar kallas förrestkompetensen.[5] Regeringen är till exempel statsförvaltningens högsta chef och har rätt att utfärda verkställighetsföreskrifter till lagarna och har rätt att förordna om nyval till riksdagen. Regeringens makt anses ha stärkts i Sverige på senare år, i förhållande till riksdagen, bland annat som en följd av EU-medlemskapet
Statsministern utses av riksdagen på förslag avtalmannen. Statsråden utses av statsministern som sedan informerar riksdagen. Därefter tillträder den nya regeringen vid enskifteskonselj. Ikoalitionsregeringar är det dock i praktiken respektive partis partiledare som utser partiets statsråd.
Om regeringen består av ett eller flera partier som tillsammans har 175 eller flerriksdagsmandat, är regeringen enmajoritetsregering. Om ett sådant regeringsunderlag inte kan skapas, måste istället enminoritetsregering bildas. Eftersom regeringen behöver stöd för sinapropositioner i Sveriges riksdag, behöver en minoritetsregering stöd från minst ett annat parti, ett så kallatstödparti, eller enskilda ledamöter från ett annat parti. Om flera samverkande partier tillsammans bildar regering kallas detkoalitionsregering, medan en regering som endast har statsråd från ett parti kallasenpartiregering. Om en regering innehåller företrädare från alla eller nästan alla riksdagspartier, kallas den ibland församlingsregering. Senast Sverige hade en samlingsregering var underandra världskriget.
Riksdagen kan avsätta regeringen genom enmisstroendeförklaring mot statsministern eller avsätta ett enskilt statsråd genom misstroendeförklaring mot detta statsråd. Vart fjärde år sker ett nytt riksdagsval. Om det parlamentariska läget efter valet är oförändrat, kan regeringen enligt gällande praxis sitta kvar utan att talmannen uppdras att pröva andra regeringsalternativ. Skulle regeringen med eventuella stödpartier däremot inte längre ha majoritet i riksdagen, avgår statsministern normalt självmant. Regeringen kan själv utlysa extra riksdagsval mellan de ordinarie valen. Om en sittande regering avgår, sitter den ändå kvar under en övergångsperiod somexpeditionsregering till dess att en ny regering tillträder.
Den nuvarande regeringen,regeringen Kristersson, omfattar 24 statsråd inklusivestatsministern. Antalet regleras inte i lag utan är helt upp till statsministern. Under delar av 2000-talet harGuinness rekordbok listat den svenska regeringen som världens mest jämställda med 11 kvinnliga av samtliga 22 statsråd. Statsministern leder regeringens arbete och är den officiella regeringschefen. Ibland har vice statsministrar utsetts; om ingen sådan finns är den mest seniore ministern vice statsminister.
Regeringskansliet är indelat i Statsrådsberedningen, ett antaldepartement och en förvaltningsavdelning. Antalet departement är inte fastställt i lag. Sålunda är vissa statsråd ävendepartementschefer, medan andra ansvarar för delområden inom ett större departement. Statsråden är vanligtvisriksdagsledamöter men de behöver inte vara det. Statsråd som är riksdagsledamöter, inklusive statsministern, ger upp sin plats i riksdagen under den tid de är ministrar och ersätts då av en annan representant från samma parti. Under sina besök i riksdagen - till exempel under interpellationer (frågor till regeringen från riksdagsledamöterna) - sitter ministrarna på särskilt utsedda platser i det nedre vänstra hörnet av riksdagensplenisal.
En statligförvaltningsmyndighet lyder under regeringen om inte myndigheten enligt regeringsformen eller annanlag är myndighet under riksdagen.[6] Regeringen låter departementen i Regeringskansliet handlägga frågor och utgöra kontaktpunkter till myndigheterna uppdelat efter departementens sakområden. Det förekommer undantagsvis att fler än ett departement är kontaktpunkt mot en viss myndighet. Myndigheten lyder dock under regeringen och inte under Regeringskansliet eller något av departementen.
Förvaltningsmyndigheterna står, till skillnad från domstolarna, i ett principiellt lydnadsförhållande till regeringen.[7] Emellertid gäller den begränsningen att varken riksdagen eller regeringen får bestämma hur en myndighet ska besluta i ett ärende som utgör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.[8]
Fram till år 1876 varkonungen inte barastatschef utan ocksåregeringschef. Samtliga ministärer varämbetsmannaregeringar, och dess medlemmar utvaldes av kungen, utanparlamentarisk inblandning. Ministärens ledamöter var sammanlagt 9.
1876 inrättadesstatsministerämbetet, vilket ersatte kungen i rollen somregeringschef.1809 års regeringsform reviderades i enlighet med detta, men fortfor att vara gällande.
Tvåkammarriksdagen hade ersattståndsriksdagen 1866, men det dröjde till 1900-talets första decennier innan partiväsendet på allvar slog igenom. Under 1800-talet var många riksdagsledamöter oanslutna, och ministärerna bestod avämbetsmän, såväl utan som med riksdagsmandat, som förtjänat kungens förtroende.
Turerna kring densvensk-norska unionens upplösning föranledde 1905ämbetsmannaregeringen Ramstedts avgång. För första gången genomfördes i Sverige ett totalt regeringsskifte - tidigare hade aldrig en hel regering avgått simultant; ministrarna hade istället tillträtt och avgått successivt. Den efterföljande ministären,koalitionsregeringen Lundeberg, var den första att bildas utifrånriksdagens sammansättning, istället för de utnämnda statsrådens relation till kungen. Dess tillträde innebar sålunda ett första verkligt genombrott förparlamentarismen i Sverige.[9]
Samma höst genomfördesandrakammarvalet 1905, i vilketliberalernas framgångar innebar att Sverige fick sin första enpartiregering -regeringen Staaff I. För första gången hade ett allmänt val haft markant påverkan på regeringsbildningen.
| Färgkoder: | Obunden | Socialdemokratisk | Center | Liberal | Konservativ |
|---|---|---|---|---|---|
| Vid koalitionsregering anger färgen statsministerns partitillhörighet. | |||||
| Färgkoder: | Socialdemokratisk | Center | Liberal | Moderat | |
|---|---|---|---|---|---|
| Vid koalitionsregering anger färgen statsministerns partitillhörighet. | |||||
2022 har det sedan flera år förekommit att nya statsråd efter tillkännagivandet ombeds av medier attbekänna "lik i lasten" eller "skelett i garderoben". NyhetskrönikörenOisín Cantwell sade att det drar ett löjes skimmer överjournalistiken och skymmer kvalificerade, viktiga granskningar av makthavare, och att han trodde att journalister och mediehus håller med varandra om att företeelsen är trams.[12]
| ||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||
| ||||||||
