Movatterモバイル変換


[0]ホーム

URL:


Hoppa till innehållet
Wikipedia
Sök

Sveriges geografi

Från Wikipedia
Karta över Sverige med topografi och några större orter utmärkta.

Sverige ligger i norraEuropa, på den östra delen av denskandinaviska halvön. Landet gränsar tillNorge i väster, en mindre bit avFinland i nordost. Landet har också maritima gränser tillDanmark i sydväst, större delen avFinland i öst,Estland,Lettland,Litauen i sydost,Polen,Tyskland samtRyssland (Kaliningrad) i söder. De omgivande vattnen ärBottenviken ochBottenhavet ochÖstersjön i öster och söder, samt i sydvästSkagerrak,Kattegatt ochÖresund. Sverige utgör en del av det geografiska områdetNorden.

Beskrivning

[redigera |redigera wikitext]
Se även:Subkambriska peneplanet

Sverige är en del av denfennoskandiska urbergsskölden, vilket borgar för en stabilgeologi, förskonad frånjordbävningar ochvulkaner. Terrängen är i söder vanligen platt eller med låga kullar, medan den från mellerstaSvealand och norrut övergår i kraftigare kuperade höjder i främst inlandet. I väster reser sig fjällkedjanSkanderna mot norska gränsen. Plattare områden förekommer längst upp i nordost längs kusten och vid finska gränsen, samt enstaka utspridda slätt- och myrområden i delar av norra, mellersta och södra Norrland. Dock saknas större och utpräglade slättlandskap. Topografi och terräng har formats av flera återkommande nedisningar underistider samt av de mellanliggande värmeperioderna. Kraftig landhöjning har resulterat i lerrika låglandskap iUppland liksom i branta kustklippor vidHöga kusten. Landskapet är ovanligt rikt på sjöar.

Sverige har ett tämligen milttempererat klimat, trots sitt nordliga läge, vilket beror på värme frånGolfströmmen. Landet täcks till största delen av skog, vilken utgör en utlöpare avtajgan, världens största skogsregion. Allra längst i söder ärlövträd dominerande. Dessa övergår snart i blandskog. Landets mellersta och norra delar domineras avbarrskogar och härdigabjörkar. I Sveriges nordligaste del, som präglas avfjäll, har landet ettsubarktiskt klimat. Norr ompolcirkeln går solen inte ner under sommaren, och midvinternatten avbryts där endast av några timmars gryning och skymning.

Öster om Sverige liggerÖstersjön ochBottniska viken. Det ger landet en lång kustlinje, vilken i sig också påverkar klimatet. I väst ligger denskandinaviska fjällkedjan (också kalladSkanderna, vars vattendelare mellan västliga och östliga vattendrag kallasKölen). Den skiljer Sverige frånNorge och riksgränsen följer själva vattendelaren ganska exakt, alltsedan 1700-talet.Älvarna i norr – de så kallade norrlandsälvarna – flyter alltså som regel österut och hinner ofta bli ganska breda.

Södra Sverige, framför allt den sydligaste delen och i synnerhetSkåne, är till stora delar jordbruksmark. I centrala Götaland reser sig dock det skogkläddaSmåländska höglandet. Sammanhängandeskog täcker större delen av övriga landet. Befolkningstätheten är också större i de södra delarna, med centrum iMälardalen ochÖresundsregionen. I söder rinner många vattendrag upp i mitten av det så kalladeSydsvenska höglandet och rinner av i alla möjliga riktningar. Älvarna i Sverige blir därför aldrig lika långa och stora i söder som i norr. På grund av att älvarna dock är mindre i södra Sverige förbättras jordbruksmarken i viss mån.

Sveriges högsta berg ärKebnekaise, på 2 097 meter över havet. De två utmärkande största öarna ärGotland ochÖland, och de två största sjöarna ärVänern ochVättern. Från den nordligaste punkten,Treriksröset, till den sydligaste,Smygehuk, är Sverige 1 572 kilometer långt.[1]

Skog,vattenkraft ochjärnmalm är viktiganaturresurser.

Geografiska data

[redigera |redigera wikitext]
Fjällterräng iRapadalen iSareks nationalpark.
Bokskog påSöderåsen i Skåne.
Slättlandskap mellan Ålleberg ochMösseberg iFalköpingVästergötland.

Koordinater

[redigera |redigera wikitext]
  • 62°00' nord
  • 15°00' ost

Ytterpunkter

[redigera |redigera wikitext]
Huvudartikel:Sveriges ytterpunkter

Mittpunkt

[redigera |redigera wikitext]

Yta

[redigera |redigera wikitext]
  • totalt: 528 860,70 km² (inklusive hav)
  • land: 407 283,53 km²
  • vatten (sjöar, vattendrag): 40 141,61 km²
  • hav: 81 435,56 km²[2]

Mått

[redigera |redigera wikitext]
  • längd: 1 572 km från norr till söder
  • bredd: 499 km.[3]

Gränser

[redigera |redigera wikitext]
  • landgränser:Finland 586 km,Norge 1 619 km, totalt 2 205 km
  • kust: 3 218 km

Högsta och lägsta punkt

[redigera |redigera wikitext]
  • Lägsta punkt: Utanför Kristianstad –2,41 m. Kanske kan man räkna den nedsänkta motorvägen vid Ljungskile som Sveriges lägsta punkt (undantaget tunnlar). Den ligger ca 5 meter under havsytan.
  • Högsta punkt:Kebnekaise 2 097 m.[4]

Antal sjöar

[redigera |redigera wikitext]

Sverige har 96 000 insjöar med en yta på minst 1hektar. Så många sjöar finns listade iSMHI:s sjöregister.[5] Totalt finns det 267 570 insjö- och havsöar i Sverige.[6]

Administrativ indelning

[redigera |redigera wikitext]
Se:Sveriges administrativa indelning

Befolkning

[redigera |redigera wikitext]
Huvudartikel:Sveriges demografi

Städer

[redigera |redigera wikitext]
Befolkningstäthet i Sveriges län, angiven i personer/km²
  0–9,9
  10–24,9
  25–49,9
  50–99,9
  100–199,9
  200+
Barrskog iJärvsö i Hälsingland.
Vinterlandskap iBranäs.

Stad är i Sverige ett ortsbegrepp som saknar officiellt fastställd betydelse. Under historiens gång har begreppet använts på olika sätt. Först i en mer allmän betydelse, plats, ort, sedan enköpstad det vill säga fast handelsplats, från medeltiden en tätort som fåttstadsprivilegier, mellan 1863 och 1971 för en typ av kommun (ursprungligen med egen jurisdiktion) och därefter utan juridisk betydelse. Som mest fanns133 städer. Ett mindre antal svenska kommuner använder begreppet stad om hela kommunen, men i allmänt språkbruk har betydelsen frysts, och används vanligen omstadskärnan i detätorter som varithuvudort i städer före 1971.

Nedanstående är de tio störstatätorterna i Sverige, med folkmängd vid årsskiftet 2018/2019. Alla, förutom Upplands Väsby och Sollentuna, har haft status som städer, dock med andra gränser.

  1. Stockholm – 1 584 196
  2. Göteborg – 592 042
  3. Malmö – 317 245
  4. Uppsala – 160 926
  5. Upplands Väsby och Sollentuna – 146 102
  6. Västerås – 126 190
  7. Örebro – 124 027
  8. Linköping – 113 042
  9. Helsingborg – 110 520
  10. Jönköping – 97 996

Klimat

[redigera |redigera wikitext]
Huvudartikel:Sveriges klimat

Sverige har ett oftast milttempererat klimat trots sitt nordliga läge, vilket beror på värme frånGolfströmmen. I Sveriges nordligaste del, som präglas avfjäll, har landet ettsubarktiskt klimat.

Berggrund

[redigera |redigera wikitext]
Sveriges naturresurser. Fe —Järnmalm, PY —Svavelkis, Cu —Koppar, Zn —Zink, As —Arsenik, Ag —Silver, Au —Guld, Pb —Bly, U —Uran; C —Kol (bränsle), OS —Oljeskiffer

Större delen av Sveriges berggrund utgörs av denFennoskandiska urbergsskölden och består av graniter och gnejser. De äldsta delarna av denna ligger utanför Sveriges gränser, men i norra Lappland finns områden med omkring 2,9 till 2,8 miljarder år gammal berggrund, delvis dock om omvandlad genom en bergveckning, då större delen av övre Norrlands berggrund tillkommit, för omkring 1 880 miljoner till 1 780 miljoner år sedan. Huvuddelen av berggrunden i Mellansverige är bildad för 1 900 miljoner till 1840 miljoner år sedan medan den i centrala Svealand bildats för 1905 till 1870 miljoner år sedan. Större delen av dessa bildningar hör till den svekokarelska bergveckningen, en nu helt bortvittrad bergskedja som sträckte sig bort tillKolahalvön bildades.[7]

Det transskandinaviska magmatiska bältet som sträcker sig från norra Blekinge över Småland upp mot Värmland Dalarna och Jämtland är huvudsakligen bildat mellan 1 850 miljoner och 1 650 miljoner år sedan. Bältet har i norr dolts i den bergveckning som förekom i samband med bildandet avKaledoniderna för 490 miljoner år sedan. I fjällen finns därför rester av yngre berggrund som inlagrats i dessa bergveckningar.[8]

I det sydvästskandinaviska som sträcker sig öster om detta område från norra Skåne till norska gränsen och Bohuslän, Dalsland och Värmland har bildats för mellan 1 800 miljoner och 900 miljoner år sedan. Berggrunden här är resultatet av två olika bergveckningar, svekonorvegiska bergveckningen som inträffat för omkring 950 miljoner år sedan och en äldre, den gotiska bergveckningen för omkring 1 750 miljoner till 1 550 miljoner år sedan.[9]

I Blekinge har berggrunden huvudsakligen bildats för mellan 1 800 miljoner och 1 400 miljoner år sedan.[10]

Fennoskandiska urbergsskölden har huvudsakligen bildats på ett djup av 10 till 30 kilometer och utgör alltså endast botten av dessa bergskedjor.[11] Under de fossilbildande periodernaKambrium,Ordovicium ochSilur var dessa bergskedjor helt bortvittrade. Dagens Sverige utgjorde under Kambrium huvudsakligen havsbotten, på vilka sediment med fossil, i form av sandsten, kalksten och lerskiffer avsatt sig. På grund av senare vittring har dock dessa lager försvunnit från stora delar av Sverige och finns endast kvar i mindre områden. Hit hör fjällkedjeranden, där särskilt i Jämtland finns rika avlagringar från Kambrium och Ordocium i form av skiffer, kalksten, bland annatorsten. Avlagringar frånVendium i form av sandsten och lersten är endast kända från ett område i norra Lappland.[12]

Andra områden ärSiljansringen där ettmeteoritnedslag ställt avlagringarna på högkant och därigenom skyddat de nedre lagren från vittring, ochVästgötabergen, magma som bildatdiabas skyddat bergen från nedbrytning. Lägre belägna områden innehåller också bevarade avlagringar, såsom under Närkeslätten och Östgötaslätten, vid Kalmarsundsområdet jämte Öland och Gotland, och vid Gävlebukten med Bottenhavet. Till stora delar finns dessa lager även kvar på Östersjöns botten. Då Sverige genom bildandet av Kaledoniderna höjde sig ur havet för omkring 400 miljoner år sedan upphörde avsättningen av sediment.[12] Skåne har dock legat lägre, och där fortsatte sedimentationen. I Skåne finns sand- och lerstenar som bildats genom sediment avsatta på land och i vatten nära kusten för omkring 215 till 100 miljoner år sedan. Kristianstadsslätten och sydvästra Skånes kalkstensberggrund utgörs av kalkslam som avsatts på havsbottnen underTertiär fram till för omkring 40 miljoner år sedan.[11]

Naturresurser

[redigera |redigera wikitext]
Stenshuvud.

Markanvändning

[redigera |redigera wikitext]
Graf som visar markanvändningen i Sverige. Vatten har exkluderats, och likaså täkter, gruvområden, golfbanor och skidpistar.
  • Åkermark: 2 633 457 hektar (6,53 %)
  • Betesmark: 451 908 hektar (1,12 %)
  • Skogsmark, produktiv: 22 475 000 hektar (55,74 %)
  • Skogsmark, improduktiv: 5 800 000 hektar (14,38 %)
  • Bebyggd mark med tillhörande mark: 1 150 450 hektar (2,85 %)
  • Täkter ochgruvområden: 60 647 hektar (0,15 %)
  • Golfbanor och skidpistar: 35 659 hektar (0,09 %)
  • Öppen myr (exklusive torvtäkter): 3 684 990 hektar (9,05 %)
  • Naturligt gräsbevuxen mark: 3 230 100 hektar (7,93 %)
  • Berg i dagen och övrig mark: 1 211 712 hektar (2,97 %)
  • Total landareal: 40 733 923 hektar
  • Areal vatten (exklusive havsvatten): 4 007 930 hektar

Siffror från 2010.[13]

Miljö

[redigera |redigera wikitext]

Miljöproblem i Sverige inbegriperförsurat regn som skadar sjö och mark, nedsmutsning och övergödning av Nordsjön och framför allt Östersjön.

IBelgradrapporten omEuropas miljöproblem nämns fem stora problemområden för hela Europa, inklusive Sverige: Ökad konsumtion tär på naturresurser och ger en ökad avfallsmängd, luftföroreningarna ökar iÖsteuropa, vilket påverkar även länder som Sverige som själva minskat sina utsläpp, den höga energiförbrukningen bidrar till klimatförändringar, den biologiska mångfalden minskar och havsresurserna är hårt ansträngda genom övergödning och utfiskning.

I Sverige beräknas 5 000 människor dö i förtid varje år till följd av luftföroreningar somkvävedioxid, småpartiklar och marknäraozon. Ökande vägtrafik är den viktigaste orsaken till dålig luftkvalitet. Lokalt ger också användningen av dubbdäck sämre luftkvalitet, ett problem som bara förekommer i ett fåtal länder.[14] Situationen iÖstersjön har varit kritisk i många år, medövergödning, bottendöd, upprepadeoljeutsläpp ochutfiskning.

Sverige har mycket god tillgång påfärskvatten av god kvalitet i hela landet. I vissa mindre lokala områden kan dock utdikning leda till uttorkning av landskapet.[14] Sverige är ett av de länder som satsar mest pengar och resurser på miljöåtgärder och miljöskydd. Mängderna av flera kända miljögifter sompolyklorerade bifenyler,DDT och bly har minskat i Sverige de senaste decennierna. Stora insatser har gjorts för att skydda och stärka hotade djur- och växtarter. Flera däggdjurs- och fågelarter som tidigare varit utrotningshotade i Sverige, är idag ohotade eller på väg tillbaka. Bland dessa finnshavsörn ochgråsäl.

Listor

[redigera |redigera wikitext]
Njupeskär, det högsta vattenfallet i Sverige.

Se även

[redigera |redigera wikitext]

Referenser

[redigera |redigera wikitext]
  1. ^Lantmateriet: Visste du att... – Om längd och ytaArkiverad 18 oktober 2007 hämtat från theWayback Machine.
  2. ^”Land- och vattenareal per den 1 januari efter region och arealtyp. År 2012 - 2020”. Statistikdatabasen.http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0802/Areal2012N/. Läst 19 januari 2021. 
  3. ^”Fakta om Sverige”.http://sverigesurfen.se/lankkatalogen/fakta-om-sverige/. 
  4. ^”Detta är Kebenekaise”.https://kebnekaise.nu/detta-ar-kebnekaise/. 
  5. ^Åberg, Jan (2007-08):"Hur många sjöar har vi egentligen i Sverige?". Janaberg.se. Läst 12 november 2014.
  6. ^Mats & Åsa Ottosson text & Roine Magnusson foto (2015). Stora Karlsö - bilder från ett paradis. Votum förlag. sid. 144.ISBN 9789187283574.http://votumforlag.se/produkt/stora-karlso-bilder-fran-ett-paradis/ 
  7. ^Sveriges geologi från urtid till nutid, Lindström, Lundqvist & Lundqvist, 2:a upplagan, 2000. s. 42-124
  8. ^Sveriges geologi från urtid till nutid, Lindström, Lundqvist & Lundqvist, 2:a upplagan, 2000. s. 124-148
  9. ^Sveriges geologi från urtid till nutid, Lindström, Lundqvist & Lundqvist, 2:a upplagan, 2000. s. 148-166
  10. ^Sveriges geologi från urtid till nutid, Lindström, Lundqvist & Lundqvist, 2:a upplagan, 2000. s. 179
  11. ^ [ab]Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Sverige - Berggrund)
  12. ^ [ab]Sveriges geologi från urtid till nutid, Lindström, Lundqvist & Lundqvist, 2:a upplagan, 2000. s. 209-249
  13. ^”Markanvändningen i Sverige”.Statistiska centralbyrån.http://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/miljo/markanvandning/markanvandningen-i-sverige/pong/tabell-och-diagram/markanvandningen-i-sverige/. Läst 28 maj 2017. 
  14. ^ [ab]Belgradrapporten - Sverige i jämförelse, Naturvårdsverket m.fl. 2007
  15. ^”SCB, Öar i Sverige, antal och storlek”. Arkiverad frånoriginalet den 6 april 2017.https://web.archive.org/web/20170406201250/http://www.sverigeisiffror.scb.se/contentassets/f0ba93b2411844e1abcb0128551dcd01/oar-i-sverige-antal-och-storlek-2013-12-31.xlsx. Läst 5 april 2017. 
v  r
Sverige
Styrelse
Statsskick
Försvar
Politik
Rättsväsen
Administration
Sveriges riksvapen
Kultur
Uttryck
Symbolik
Samhälle
Demografi
Massmedia
Ekonomi
Geografi
Territorium
Historik
Förhistoria
Historisk tid
v  r
Sveriges indelning
Administrativ
indelning
Sveriges riksvapen
Geografiska
regioner
Statistik
3NUTS nivå 1-områden · 8 NUTS 2 · 21 NUTS 3 (riksområden)
Adresser,
orter,
fastigheter
ochtomter
Stadskontor
Historiskt:församlingar ·byar ·bruksorter (lista) ·rotar ·tegar
Myndigheter
Sex regioner ·Historiskt:Vägverkets sju regioner ·Banverkets fem regioner
19 prognosdistrikt
F.d. statskyrka
v  r
Europas geografi
Självständiga stater
Särskilda områden
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sveriges_geografi&oldid=56428134
Kategori:

[8]ページ先頭

©2009-2025 Movatter.jp