Svavel (latin:sulphur) är etticke-metallisktgrundämne som naturligt förekommer som svavelkristaller med formeln S8 eller i föreningar med andra grundämnen.[11][12][13]
Svavel är i sin naturliga form ett fast gulaktigt ämne. Det är mycket vanligt och avger en svag distinkt lukt. Föreningar med svavel har oftast en starkare lukt som påminner om ruttnaägg.
I sin flytande form är ämnet rödaktigt, och avger en stark blå låga när det brinner.
Svavel har fyra stabilaisotoper,32S,33S,34S och36S, varav32S är den vanligast förekommande och utgör 95% i naturligt förekommande svavel.[11]
Svaveloxiderna bildar syror tillsammans med vatten. Svaveldioxid bildarsvavelsyrlighet (H2SO3) och svaveltrioxid bildarsvavelsyra (H2SO4). Svavelsyrlighetenssalter kallassulfiter och svavelsyrans salter kallassulfater.
I svavelorganiska föreningar förekommerkovalenta bindningar mellan svavel ochkol. Itioetrar (R2S, kallas även sulfider) är svavel enbart bundet till kol. Isulfonsyror (RSO3H) är svavlet även bundet till syre.
Svavel används mest utbrett inom industrin. Några användningsområden är batteritillverkning, papperstillverkning,vulkanisering av gummi, fyrverkeripjäser, färger. Den kommersiella användningen består huvudsakligen av gödningsmedelstillverkning. Svavel ingår också i vissa rengöringsmedel, svampbekämpningsmedel, insektsgifter, liksom ikrut ochtändstickor.
Svavelsyra är en mycket vanlig kemikalie som har många industriella användningsområden. Svavelsyra är den mest producerade kemikalien i världen och dess konsumeringssiffror används ofta som en nationell indikator på industriell utveckling.
I Apotekets sortiment finns produktenSulphur medicinale, rent svavel. I finpulveriserad form kan det även benämnassvavelblomma.
Isvenskfolktro användes svavel ofta som skydd mottrolldom. Det kunde innebära att man bar svavel i kläderna, lade det i badvattnet, under tröskeln, i vaggan eller i brudparets kläder. Man brände svavel inomhus i syfte att förhindra sjukdomar och olyckor hos människor och djur. Anledningen till svavlets förmåga att motverka ont anses främst vara dess stickande och obehagliga lukt.[14]
Ämnet i fri form är speciellt vanligt kring geologiskt aktiva områden såsomItalien ochJapan. Det bildas där genom oxidation av svavelinnehållande ångor som sipprar ut i sprickor i vulkaniska bergarter.[13]
Två av det tjugotalaminosyror som bygger uppproteinerna i växter och djur -metionin ochcystein - innehåller svavel.[15] I människokroppen ingår svavel i varje cell, det är kroppens 8:e mest förekommande grundämne, i vikt räknat. Det är en beståndsdel i proteinernakollagen ochkeratin som bygger upp bland annat brosk, senor, hjärna, bindväv, muskler, skelett, hud, hår och naglar.
Svavel ingår i ettbiogeokemiskt kretslopp kallatsvavlets kretslopp som omfattar atmosfären, havet, berggrunden och levande organismer, där svavelföreningar omväxlande oxideras och reduceras.[11]
Kol och olja innehåller små mängder svavel. Därför bildas gasensvaveldioxid (SO2) när man förbränner dessa fossila bränslen. Redan i luften kan svaveldioxiden reagera med vatten och syrgas så att det bildas svavelsyra (H2SO4). Den starka syran regnar förr eller senare ner över landskap och blandas med mark och sjöar så de försuras.
Svavel ansågs av alkemisterna som en av de så kallade principerna, vilka enligtParacelsus var svavel (brännbarhet),kvicksilver (smältbarhet, flyktighet) ochsalt (obrännbart).Antoine Lavoisier var den förste som tydligt gjorde klart att svavel är ett grundämne i egentlig mening.[16]
^Här anges det avIUPAC rekommenderade standardvärdet. Se: Michael E. Wieser, Tyler B. Coplen:Atomic weights of the elements 2009 (IUPAC Technical Report). I:Pure and Applied Chemistry 2011, s. 1,doi:10.1351/PAC-REP-10-09-14.
^Yiming Zhang, Julian R. G. Evans, Shoufeng Yang:Corrected Values for Boiling Points and Enthalpies of Vaporization of Elements in Handbooks. In:Journal of Chemical & Engineering Data. 56, 2011, S. 328–337,doi:10.1021/je1011086.
^Harry H. Binder:Lexikon der chemischen Elemente, S. Hirzel Verlag, Stuttgart 1999,ISBN 3-7776-0736-3.
^David R. Lide (red.): Properties of the Elements and Inorganic Compounds, sid. 4:142–4:147, i:CRC Handbook of Chemistry and Physics, uppl. 90 (internetversion: 2010), CRC Press / Taylor and Francis. De angivna värdena har här räknats om enligtSI.
^ [ab] Ur CLP-förordningen gällandeCAS-Nr. 7704-34-9 i substansdatabasenGESTIS-Stoffdatenbank hosIFA (Institut für Arbeitsschutz der Deutschen Gesetzlichen Unfallversicherung)(Kräver JavaScript) (ty, en).
^ [abcd]Nationalencyklopedin, band 17. Bra Böcker. 1989. sid. 457-459.ISBN 91-7024-621-1
_-_no_label.svg)
