Svastikan är en symbol som återfinns i olika kulturer och sammanhang, med olika betydelser. Svastikan framställs också på många olika sätt.
Svastika (avsanskrit:स्वस्तिक; sú + ásti-ka, ungefär:välbefinnare), påsvenska ofta kalladhakkors (avtyska:Hakenkreuz),[1] annars även benämntfylfot ellergammadion, är enförhistorisksymbol i form av ett likarmatkors vars armar är lika långa och böjda somhakar åt samma håll, antingenmedurs (卐) eller moturs (卍), vilken används världen över med mindre modifikationer för olika syften, exempelvis symboliskt, teologiskt, ornamentaliskt och magiskt.[1]
Fylfot och gammadion avbildas traditionellt med kortare hakar än armar medan svastikan och hakkorset ibland anges särskiljas genom att ha lika långa armar som hakar. Moderna hakkors avbildas traditionellt medvinkelräta hakar men äldre varianter förekommer även med böjda hakar. Den motursvända varianten kallas iblandsauvastika i vissa delar avAsien.
Svastikan är en urgammal symbol som förekommit i kulturer i alla världsdelar utom Oceanien, och bland mycket annat symboliseratsolen ellerlycka. Sedan detNationalsocialistiska tyska arbetarepartiet i början av 1920-talet tog den högervända sneda svastikan () som sin symbol har svastikan i helhet blivit starkt förknippad mednationalsocialism, framförallt ivästvärlden, medan den i många andra delar av världen (även) fortsätter att bära sin lokala, äldre, symbolik.
Svastika kommer frånsanskrit (Devanāgarī:स्वस्तिक;sú + ásti-ka) och är ettsubstantivtdiminutiv av ungefär "välbefinnelse" och kan översättas till ungefär "välbefinnare" eller "frambringare av välgång".[2]
Hakkors kommer i rak översättning från tyskansHakenkreuz, och nämns för första gången dokumenterat i Svensk ordbok 1866.[3][1]
Fylfot ellerfyllfot kommer frånmedelengelska, vars ursprung är inte helt klart. Under 1800-talet menade engelskaantikvarier att begreppet kom från att symbolen användes för att "fylla" utrymmet längst ned i "foten" på medeltida kyrkoglas. Detta antagande baseras på en rad i en 1500-talstext.[4] Andra förslag är att uttrycket är äldre och kommer frånanglosaxiskansfower foot ("fyrfot" eller "flerfot") ellerfornnordiskansfiël fotr/fiöl fotr ("flerfot").[5][6]
Gammadion kommer frånklassisk grekiska och är ettdiminutiv avgamma (ungefär "gammaling") och hänvisar till den grekiska bokstaven gamma, Γ, eftersom symbolen kan konstrueras av fyra stycken sådana, omväxlande vridna i 90 graders vinkel. Symbolen kallas därför äventetragammadion, där tetra är det grekiska ordet för fyra.[7] Ävenbalkkors (tyska:balkenkreuz) har kallats gammadion eftersom även de består av gammatecken, då med krökarna mot korsningen där tomrummet emellan tar formen av ett kors.
Svastikan har mångtusenåriga traditioner i delar av Asien, bland annat i Indien och Japan, och är alltjämt populär där. Iindisk,persisk ocharmenisk kultur är den en uråldrig symbol försolen samtMithra. Den förekommer somheraldiskt vapen för flera japanska adelsätter. Den används likaså inomhinduismen och dentibetanska religionen som ett lyckotecken.
I Indien är den medurs vridna svastikan vanligast, medan den moturs vridna varianten är vanligast i Kina, Korea och Japan, där den bland annat symboliserarbuddhistiska tempel på kartor, på samma sätt som detlatinska korset symboliserarkristnakyrkor. På kinesiska (mandarin) kallas denwàn, på japanska förmanji.
I traditionell hinduisk kultur skiljer man mellansvastika (medurshakkors) ochsauvastika (moturshakkors). Svastikan är en solsymbol och imiterar solens lopp över himlen (på norra hemisfären från öst till väst) medan sauvastikan symboliserar natten och krafter som förknippas med mörker, ibland med den skräckinjagande gudinnan Kali.[2]
Som andra enkla symboler har svastikan uppstått och använts inom flera historiska kulturer oberoende av varandra, i Europa exempelvis inom denminoiska kulturen. Fynd på brukskeramik har också gjorts på det europeiska fastlandet, bland annat kring flodenDonau, och även så långt norrut somNydam mose på södraJylland iDanmark. I Nordeuropa är den ganska vanlig på föremål frånfolkvandringstid och förekom under den efterföljandeVendeltiden påbrakteater.Sæbøsvärdet bär en svastika och symbolen förekommer på ett antal danska runstenar. I fynden frånSutton Hoo förekommer även svastikor.
Svastikan påträffades under dearkeologiska utgrävningarna av det historiskaTroja på 1870-talet. Här kom den – iromantikens anda – att på lösa grunder kopplas samman med de så kalladearierna, ett folk från det nuvarandeIran, som ett specifikt indoeuropeiskt tecken. Det framkastades en rad teorier om svastikans betydelser. Enligt vissa skulle den vara en tursymbol, medan andra vill koppla den till asatron och för fram tankar på svastikan som symbol för såväl Oden som Tor. Man förde även fram tolkningar av svastikan som en solsymbol besläktad medbronsåldernssolkors[9].
Uppmärksammandet av symbolen under 1800-talet ledde till ett starkt intresse för folkkonst med svastikor. Svastikan har som en enkel geometrisk symbol varit vanlig som bomärke, och också varit vanligt förekommande på textila vävnader. Nu ville man gärna spåra en uråldrig fornnordisk symbolik i förekomsten av dessa svastikor.[10]
I Finland inkomponerades en svastika iFrihetskorsets orden. Detta gjordes i samarbete mellanAkseli Gallen-Kallela ochGustaf Mannerheim. De äldsta utkasten på ett utförande med svastika härrör från februari 1918[11], men Akseli Gallen-Kallela hade även använt svastikan i sin konst tidigare.
Som symbol för ljus och lycka användes svastikan av den svenske grevenEric von Rosen bland annat som igenkänningsmärke och emblem på ett flygplan som han skänkte tillFinlands flygvapen 1918.[12][13] Denna symbol kom sedan att användas som igenkänningstecken på det finländska flygvapnets plan ända fram till efterandra världskriget. I finsk efterföljd kom också detlettiska flygvapnet 1919 att införa svastikan som sin symbol.
I Sverige användes fram till 1933 en svastika somlogotyp för det elektrotekniska företagetASEA. Företagets VD beslutade då att ta bort den på grund av associationerna medNazityskland. Svastikan har även använts som kartsymbol i svenska kartverk som symbol förkraftverk.[14]
Under perioden före nazisternas frammarsch användes svastikan också som utsmyckning på många offentliga byggnadsverk, bland annat är den vanlig ifriser ochmosaiker. Svastikor kan (2008) i Sverige beskådas bland annat påStockholms stadion ochChinateatern i Stockholm, men då i kinesisk/asiatisk efterföljd[källa behövs].
Från 1880-talet användeVölkische Bewegung i Tyskland ibland hakkorset som en av många symboler, men ända fram till 1910-talet var det framför alltTorshammaren som kunde ses som samlingstecken för antisemitiska rörelser.[15] I Tyskland komponeradeAdolf Hitler 1920Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiets (NSDAP) fana och infogade ett snedställt svart högervingat hakkors på en med rött omgiven vit cirkelyta. Den var 1935—1945 den tyska riks- och nationalflaggan.[16] Sedan nazisterna hade tagit makten i Tyskland blev svastikan direkt associerad med landet och försvann allteftersom från alla andra kulturella sammanhang iEuropa ochAmerika. Om man offentligt visar upp svastikan i Sverige idag kan det till exempel räknas somförargelseväckande beteende eller falla under lagen omhets mot folkgrupp, och därmed vara straffbart. Förbud mot symbolen finns iTyskland,[17] ochÖsterrike.[18]
Denraëliska rörelsens symbol är en kombinerad svastika ochdavidsstjärna. 1991 togs svastikan ur symbolen till förmån för en rundare form, men 2007 infördes svastikan igen. Rörelsen har aktiverat sig mot förbud mot svastikan i olika länder.
^quoting fromWaring, John Burley (1874). Ceramic Art in Remote Ages: with essays on the symbols of the circle, the cross and circle, the circle and ray ornament, the fylfot and the serpent, showing their relation to the primitive forms of solar and nature worship. London: John B. Day. Sid. 10.
.png)
.jpg)
.svg)
.svg)