Sun Yat-sen, som var son till en fattig lantbrukare, föddes i den lilla bynCuiheng, endast 64 km norr om den portugisiska koloninMacao. Vid 13 års ålder emigrerade Sun med sin brorSun Mei tillHawaii, som vid denna tid fortfarande var ett självständigt kungadöme, men under starktamerikanskt inflytande. Här studerade han bland annat vidOahu College och lärde sig tala god engelska. Han började också intressera sig för kristendomen, men hans bror tvingade honom att återvända till Guangdong 1883 för att förhindra honom från att konvertera.
1884 började Sun studera vid det som idag är Queen's College i Hongkong, där hans intresse för kristendomen fördjupades och han lät sig döpas av en amerikansk pastor frånKongregationalistkyrkan. Vid denna tid ingick Sun också sitt första äktenskap medLu Muzhen, en ung bondflicka som hans föräldrar utsett åt honom. Kinas nederlag iFransk-kinesiska kriget 1885 gjorde ett djupt intryck på Sun som nu började intressera sig alltmer för politik. Suns broder tog avstånd från Suns konvertering och skickade honom åter till Hawaii, vilket innebar att han fick avbryta sin utbildning i Hongkong.
För att undgå häktning måste Sun Yat-sen brådstörtat fly tillFörenta staterna och vistades sedan iLondon, där han i oktober1896 överfölls av agenter från den kinesiskabeskickningen och av dem togs i förvar. Brittiska regeringen genomdrev emellertid kort därpå hans frigivning. Återkommen till Kina, utövade Sun Yat-sen dels där, dels frånJapan ochSingapore, ivrig verksamhet inom de revolutionära kretsarna. Bl.a. bildade han ett nytt kinesiskt parti, "De edsvurnas förbund" (Tongmenghui),[1] med väpnad revolution som uppgift. Ett av Sun i Tokyo januari1907 hållet programtal för en socialistisk kinesisk republik vållade hans utvisning från Japan. Förföljd av kinesiska regeringsagenter, vistades han än i Hongkong, än iFranska Indokina och utsände tid efter annan revolutionära proklamationer till sina trogna.
Det var kring år 1905 som Sun Yat-sen började formulera sina grundidéer tillsammans med sina sekreterareHu Hanmin ochWang Jingwei. De är en blandning av nationalistiska, antiimperialistiska och socialistiska idéer och har omformulerats flera gånger under Sun Yat-sens levnad och efter. Sun var i synnerhet påverkade avHenry Georges idéer om jordreform som var mycket populära kring sekelskiftet.
Grunden till hans idéer formulerades i de "tre folkprinciperna", nationalism, demokrati och välfärd (eller socialism). Sun förespråkade ett styrelsesätt där statens funktioner delades upp i fem råd (yuan): det exekutiva rådet, det lagstiftande rådet, rättskipningsrådet, examinationsrådet och kontrollrådet. Denna uppdelning har varit vägledande för dentaiwanesiska konstitutionen.
Enligt Suns idéer skulle hans idealsamhälle realiseras genom att förbereda folket för självstyre genom tre revolutionära stadier:militärdiktatur, förmyndarskap och direkt republik. I denna process skulle folket gradvis få utöva sina demokratiska fri- och rättigheter.
Sun Yat-sen befann sig iColorado närXinhairevolutionen bröt ut i oktober1911 och efter sin återkomst till Kina utsågs han31 december samma år i Nanking tillRepubliken Kinas förste president, trots att den verkliga makten i Peking fortfarande innehades avYuan Shikai, som den12 februari1912 framtvingade ett kejserligtedikt om republikens införande. Sun Yat-sen hade i Nanking organiserat en republikansk regering med vicepresident och ministär efter europeiskt mönster och proklamerat en mängd reformgrundsatser. Efter denna seger för sina politiska principer drog sig Sun i enighetens intresse tillbaka och erkände Yuan Shikai som provisorisk president i den nya republiken den17 februari1911. Sun vände nu sitt intresse mot utbyggande av den kinesiska järnvägen och utnämndes av Yuan till Kinas järnvägsdirektör, en uppgift som han åtog sig med stor entusiasm under republikens första år.
Inför valen till den Nationella folkförsamlingen ombildades den lösa revolutionära koalitionen '"De edsvurnas förbund" 1912 tillKuomintang, ofta kallat Nationalistpartiet, och den blott trettio år gamleSong Jiaoren blev utnämnd till partiets ledare. Valen, som hölls med begränsad rösträtt hölls 1912-13 och gav Kuomintang en övertygande seger med 269 av den 596 platserna i underhuset och 123 av de 274 platserna i senaten. Song Jiaoren var favorit till posten som den nya republikens premiärminister, men när han mördades22 mars1913 i Shanghai stod det klart att Yuan inte skulle lämna ifrån sig makten och efter ett misslyckat försök att leda en "andra revolution" för att försvara den provisoriska konstitutionen och nationalförsamlingen tvingades Sun Yat-sen gå i landsflykt i Japan.
Följande år upplöste Yuan Shikai Nationalförsamlingen och Kuomintang upphörde att existera som ett fungerade politiskt parti.
I Japan försökte Sun Yat-sen samla sina styrkor genom att bilda "Kinas revolutionära parti" 1914, men förblev politiskt isolerad. 1915 skiljde han sig från sin hustru och den 25 oktober samma år äktade han sin politiske sekreterareSoong Ching-ling, som tillhörde en av Shanghais rikaste familjer. Soongs föräldrar motsatte sig äktenskapet med den frånskilde Sun och äktenskapet upprörde många andra i Suns bekantskapskrets, vilket ökade hans isolering ytterligare.
När Yuan Shikai hastigt avled efter sitt misslyckade försök att bli utropad till kejsare 1916 såg Sun Yat-sen ytterligare ett tillfälle att återvända till Kina. Efter det att premiärministernDuan Qirui beslutat att delta iförsta världskriget påententens sida utan att konsultera nationalförsamlingen i maj 1917, beslutade Sun att grunda en egen konkurrerande regering i södra Kina.
Den3 september1917 antog Sun Yat-sen titelngeneralissimus (da yuanshuai 大元帥) och grundande en militärregering i Guangzhou med stöd avkrigsherrarnaTang Jiyao frånGuangxi ochLu Rongting frånYunnan. Den nya militärregeringen lyckades samla stöd från sex sydliga provinser för den gamla provisoriska konstitutionen, men Lu Rongting ville själv leda rörelsen och Sun tvingades avgå som chef för militärregeringen i april 1918 och bosatte sig i Shanghai, där han i fortsättningen ägnade en stor del av sin tid åt författande.
När den patriotiskafjärde maj-rörelsen bröt ut 1919 uppenbarade sig en möjlighet att samarbeta med Ryska SFSR, som avsagts sig alla särskilda privilegier
efter den ryska revolutionen. 1921 träffadeKominterns representantHenk Sneevliet Sun iGuangxi, där Sneevliet föreslog att Kuomintang startade en militärhögskola för att utbilda den armé som behövdes för att ena landet. 1923 skrev Sun under ett formellt samarbetsavtal med den sovjetiske ambassadörenAdolf Joffe och följande år antog Kuomintangs kongress ett beslut som formaliserade samarbetet och tillät enskilda kommunister att gå med i Kuomintang.
När krigsherrenWu Peifu föll från makten Peking i oktober 1924 försökte Sun se till att han blev erkänd som Republiken Kinas president. 1925 gjorde Sun Yat-sen ett triumfartat intåg iPeking, men avled kort därefter i levercancer.
^Lu Hsün,I de matta spåren av blod: Essäer och prosastycken 1918-36, översatt av Britta Kinnemark ochGöran Sommardal (Lund:Cavefors, 1978), s. 461, not.
