| Stress | |
 Stress innebär att man är mentalt överansträngd. | |
| Klassifikation och externa resurser | |
|---|---|
| ICD-10 | F43,Z73.3 |
Stress elleradaptionssyndrom är defysiologisk-hormonella anpassningsreaktioner ikroppens organsystem som utlöses av fysiska och mentala påfrestningar, ”stressorer”. En vanlig missuppfattning är att stress är synonym till jäkt. Så är inte fallet. Stress kan definieras som mental överansträngning.[1] Stress kan påverka kroppen negativt om den har hög nivå.[2]
Stress kan ha flera olika orsaker; inklusive smärta, nedkylning, rädsla och flykt, men också positiva förändringar som giftermål och befordran. Ur evolutionär synpunkt är stress ett mycket viktigt svar som är bevarat i alla högre djurarter, inklusive allaprimater,gnagare ochreptiler. En människa kan känna stress inte bara av överstimulering, utan även av understimulering.
Stress kan yttra sig bland annat som enakut stressreaktion,utmattningssyndrom, elleranpassningsstörning, och ge kvarstående men somposttraumatiskt stressyndrom. Stress kan vara positiv och förbättra arbetsresultat, men långvarig negativ stress kan orsaka flera sjukdomar.
Ordet stress myntades av endokrinologenHans Selye.
Stress ger en förändradhormonprofil, eftersom hormoner ingår i kroppensallostas.Stresshormoner är de hormoner som ingår i den så kalladestressaxeln.
Stressorer är faktorer som leder till stress, förhöjda inre tillstånd.[3] Vad som är en stressor för en person behöver inte vara det för en annan, utan beror på personens förmåga ochsjälvuppfattning, och står i relation till krav visavi resurser. De individuella skillnaderna i förmåga att klara stress brukar förklaras medstress–sårbarhetsmodellen.
Stressorerna är situationer och utmaningar som innefattar krav vilka individen upplever påfrestande i och med att dessa uppfattas som att pröva eller överskrida kapaciteten. Stressorerna orsakar mentaloro med tankar på misslyckande, vilket i sig är mentalt uttröttande.[4] Stressorer kan också definieras som faktorer som kroppen uppfattar som larmsignaler, som man kan reagera på medflykt, attack eller passivitet. Stressen kan vara positiv och människan behöver ett visst inslag av stressorer i lagom mängd. Att kortvarigt utsättas för stressorer stärker hälsan och prestationen genom att stärka den så kallade stressmuskeln. För att stressorerna ska ha positiv effekt behöver kroppen snabbt vila efter prestationen, och stressorerna vara av varierande natur.[4]
Stressorerna kan vara såväl negativa händelser och trauman (distress), som positiva förändringar i livet och utmaningar (eustress). Distresser kan också innefatta sådana stressorer som någon av personliga skäl inte klarar av att anpassa sig till.[5] Som distresser räknas till exempel enpsykisk kris, förlust av anhörig, ekonomiska problem, problem med nära anhörig,sjukdom, att bli utnyttjad eller förbisedd,arbetslöshet och bråk. Eustressorer kan vara att befordras,gifta sig, få barn, eller påbörja enutbildning. Vissa stressorer kan vara positiva för somliga men distressande för andra, som höga krav på jobbet, att göra en offentlig framställning, idrottstävlingar, och bristande handledning inför en ny eller svår uppgift.[6]
Stressorerna kan vara av olika art: fysiska, sociala och psykiska. Fysiska stressorer innefattar kyla,buller,virus, droger ochsmärta. Sociala stressorer är sådana som handlar om individen i dennes sociala sammanhang, och kan bestå iarbetslöshet,giftermål,mobbning eller maktlöshet. Psykiska stressorer är sådana som ställerempatiska krav och toppar i toleransnivån, själva tankarna på misslyckande, att sakna kompetens, eller att medrädsla uppfatta något som etthot.[7]
Personer kan skapa negativa stressorer, stressa upp sig själva, till exempel genom överdriven planering eller motsatsen att undvika planering, eller att ha för högt ställda krav på sig själv.Sjukdomar kan verka som stressorer; dit hörgiftstruma ochCushings syndrom.
Hur starkt en person reagerar på en stressor avgörs av en rad individuella faktorer, däribland psykisk sårbarhet och bemästringsförmåga, liksom hur långvarigt stressoren är aktiv.
Neuroendokrinologiskt sett består stress i en belastning av den så kalladestressaxeln. Stressaxeln består av dehormonproducerande körtlarnahypotalamus,hypofysen ochbinjurarna. Den primära reaktionen på en stressor är attamygdala uppfattar en fara och stimuleras, varvid stressaxeln försöker bromsa dess effekter.[8] Stressaxelns hormoner samverkar med andra delar i detendokrina systemet, vilka kan påverkas till följd av reaktioner från stressaxeln. En normal stress klarar individen av att hantera. Vissa stressorer eller långvarig stress kan dock få stor påverkan på kroppen.
I hotfulla eller ansträngande situationer ökar därför utsöndringen av hormonetkortikotropin frånhypofysens framlob. Kortikotropin transporteras viablodet tillbinjurarna där det stimulerar utsöndring avadrenalin,kortisol ochnoradrenalin tillblodet. Dessa tre hormoner är de viktigaste stresshormonerna och har en rad effekter på människokroppensorgan ochvävnader.
Dessa hormoner påverkarcellernasmetabolism i den meningen attanabola reaktioner upphör till förmån förkatabola (nedbrytnings)reaktioner. Halten avinsulin sjunker i blodet medan halten avglukagon minskar, vilket i sin tur leder till minskad nybildning avfettsyror och ökad nedbrytning avglykogen vilket leder till ökad halt avglukos i blodet. Dessutom ökar nedbrytning avaminosyror,proteiner och fettsyror. Fettvävnad bryts långsamt ner till fria fettsyror och muskelproteiner bryts ner till aminosyror. Dessabiomolekyler blir därigenomsubstrat förglukoneogenesen i levern, som även den syftar till att höja halterna avglukos i blodet.
Stresshormonetkortisol har både snabba och långsamma effekter på kroppens vävnader. Den snabba effekten är att kortisoler blockerar utsöndringen av kortikotropin i hypofysen medan den långsamma effekten är att stänga ner svaret på stress. Under stress binds kortisol tilllimbiska systemet i högre grad avglukokortikoidreceptorer (GR) än vidmineralkortikoidreceptorer (MR), vilket förklarar stressrelaterade beteenden och mobiliserande avenergi. GR:s aktivitet och påverkan förändras om den är långvarigt aktiv; kortvarig stimulans ger bättrekognition medan långvarig stress bryter nerhippocampus.[9]
Det är storakönsliga skillnader ifråga om hur starka de endokrina reaktionerna på stress är. Stressaxeln hos kvinnor frånpuberteten tillklimakteriet påverkas mindre av psykosociala stressorer än vad den gör för män, dock sker en ökning underägglossningen. Responsen från stressaxeln är ännu lägre vidgraviditet, möjligen för att skydda fostret från den negativa påverkan som stresshormonerna skulle framkalla.[10]Östrogenet minskar ochandrogenerna ökar dock hos kvinnor under stress, vilket hör samman med ett mobiliserande och aktionsinriktat beteende gentemot utmaningar.[11]
Stress ökar utsöndringen avprolaktin. Dock tycksposttraumatisk stress yttra sig i sänkta prolaktinnivåer.[12] Akut stress ökarTSH ochtrijodtyronin, medan kronisk stress minskar dem.[13]
Den andra viktiga anpassningsreaktionen vid stress är en minskning av aktiviteten frånparasympatiska nervsystemet och en ökning av aktiviteten från detsympatiska nervsystemet. Sympatiska nervsystemet har effekter som leder till en ökning avpuls,hjärtminutvolym,vaskulär resistens vilket i sin tur leder till ökatblodtryck. Jämförsomatoform autonom dysfunktion, där dock tillståndet är långvarigt.
Dessutom minskar blodflödet till organ vars funktion inte är absolut nödvändig för kortsiktig överlevnad, till exempel filtrering genomnjurarna ochtarmsystemet minskar. Blodflödet genomhjärtatskranskärl samtskelettmuskulaturensblodkärl ökar däremot, på grund av att blodkärl vidgas. Sympatiska nervsystemet stimulerar även till djupare och snabbareandning samt utsöndring av adrenalin från binjurarna.
Långvarig stress innebär långvarig belastning på stressaxeln. Detta har allvarliga och skadliga effekter på alla organ- och kärlsystem i kroppen, bland annat ökar risken föråderförfettning (artheroskleros),hjärt- och kärlsjukdomar,diabetes,depression,infektioner och otaliga andra åkommor är relaterade till kronisk stress.
Hyperkortisolism, och följaktligen negativ påverkan påhippocampus ochminnet, är starkt förknippad med kronisk stress.[14][15] Till följd av detta kan personer drabbas aveuthyroid-sick syndromes.
Mångapsykiatriska sjukdomar har en stark koppling till onormala stressreaktioner, bland annatschizofreni,ångestsyndrom och framföralltdepression är starkt kopplade till stress. Orsaken är att stress leder till utsöndring av många typer av stresshormoner som har förmågan att viablod-hjärnbarriären nå känsliga strukturer i hjärnan. Bland annatglukokortikoider somkortisol, påverkar strukturer i hjärnan somhippocampus ochhypotalamus. Dessa interaktioner leder i sin tur till förändringar iserotonin- ochdopaminsignaleringen.
Mycket starka stressorer kan leda tillakut stressreaktion där alla kroppsliga och mentala stressreaktioner är kraftigt förstärkta. Tillståndet kan bli mer eller mindre kroniskt, och kallas dåposttraumatiskt stressyndrom.
Långvarig eller kronisk stress kan leda tillstressutlöst utmattningstillstånd ellerutbrändhet. Det är två diagnoser iICD-10 (F43.8A respektive Z73.0), vilka yttrar sig i bl.a. utmattning, apati, koncentrationssvårigheter och labilitet. Utbrändhet handlar om när tillståndet beror på arbetet.[16] Vanligtvis känner man sig då helt utmattad och blir överkänslig för all typ av stress. Förutom svår trötthet kan kroppen svara medsomatisering (ont i kroppen, svårt att sova), minnesproblem ellerångest. Det kan i sin tur leda tilldepression.
| Stress som har samband med anställning eller arbetslöshet | |
| Klassifikation och externa resurser | |
|---|---|
| ICD-10 | Z56 |
Stress och psykiska påfrestningar är den vanligaste orsaken till arbetsrelaterade besvär bland kvinnor och den näst vanligaste bland män. Var tredje kvinna och var fjärde man i arbetslivet känner sig stressad några dagar per vecka eller mer, det vill säga att man är spänd, orolig eller okoncentrerad.[17]
År 2005 slöt de tre stora arbetsgivarorganisationerna i Europa och Europafacket ett ramavtal om hur stress i arbetslivet kan förebyggas och åtgärdas. Från svensk sida representeras Europafacket av LO, TCO och SACO.
EnligtArbetsmiljölagen ochArbetsmiljöverkets föreskrift om Systematiskt arbetsmiljöarbete, AFS 2001:1,[18] ska alla företag med anställda bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Arbetet ska omfatta både de fysiska, psykiska, sociala delarna av arbetet, och till exempel långvarig arbetsrelaterad stress.
Enligt Arbetmiljöverket är stress den fysiologiska reaktion som uppstår i kroppen när människan utsätts för krav och förväntningar. Det är när kraven och förväntningarna inte stämmer överens med individens förutsättningar somohälsa kan uppstå. Detta kan även få återverkningar i arbetsgrupp och organisation. EnligtArbetsmiljölagen ska individen ha möjlighet attpåverka sin arbetsmiljö genom att medverka i utformningen av sin egen arbetssituation.
Ett antal faktorer iarbetsmiljön kan fungera som stressorer, till exempel för högarbetsbelastning, eller så låg arbetsbelastning att individen inte känner sig behövd. Ytterligare exempel är lågt inflytande, för lite stöd,buller, extrematemperaturer eller dåligbelysning. Ofta har stressorerna att göra med arbetsorganisation, ledning ellersociala relationer på arbetsplatsen.[19]
Möjligheten att klara olika nivåer av krav samverkar med det egna handlingsutrymmet. Det framgår av krav-kontrollmodellen:[20]
De reaktioner som kan uppkomma av stress på arbetet är till exempelsomatisering (sömnproblem, ryggont,muskelvärk, magproblem,huvudvärk,tunnelseende),minnesproblem,koncentrationssvårigheter, irritation,ilska, och nedstämdhet. I arbetsgruppen kan stress synas genom hög frånvaro, hög personalomsättning ochkonflikter.[19]
Flera faktorer i arbetet, som kan upplevas stressande, ger ökad risk för hjärtsjukdom. Det gäller till exempel små möjligheter att påverka arbetssituationen i kombination med alltför höga krav, ett pressande arbete, upplevd obalans mellan ansträngning och belöning, lågt stöd i arbetet, upplevelse av orättvisor, liten möjlighet till utveckling och osäkerhet i anställningen. Nattarbete, långa arbetsveckor och buller kan också ge ökad risk för hjärtsjukdom.[20]
Hos kvinnor och män ger likartad exponering i arbetet samma relativa ökning av hjärt-kärlsjukdom. Risken för män att drabbas eller avlida av akut hjärtinfarkt eller stroke är dock under de yrkesverksamma åren ungefär dubbelt så stor som för kvinnor.[20]
För att kunna reparera kroppen om den utsatts för stress krävsåterhämtning. Ständig stress och bristande återhämtning minskar kroppens reparationsförmåga. Sömnbrist minskar motståndskraften mot andra sjukdomar och är en stressor i sig. Sömn är den viktigaste faktorn för återhämtning och reparation. Att kunna ta korta pauser i arbetet är viktigt både för psykisk och fysisk återhämtning. Vid längre återkommande skift behövs längre viloperioder.[19]
Arbetslivet har visat sig bilda nya stressorer. Mängden information som kommer via mejl och datorer kan upplevas som stressande och svår att sortera. Stressen kan förvärras av känslan att man måste svara snabbt eller ständigt kunna nås via mobiltelefon eller e-post.[21]
Nya system, program och utrustningar är svåra att använda utan introduktion eller utbildning. It-stress kan uppstå då användaren känner att den inte kan hantera verktygen. Dessutom kan irritation uppstå när tekniken strular och det blir väntetid. I organiseringen av arbetet bör det tydligt sägas hur tekniken ska användas och för att minimera risken för att tekniken ska bli en stressor bör användare få det individuella stöd och den utbildning de behöver för att klara tekniken i arbetet.