_(St_Edwards_Crown).svg)
.svg)
Storbritanniens regering (engelska:His Majesty’s Government ’Hans Majestäts regering’) utgör denverkställande makten iStorbritannien. Sedan 5 juli 2024 är Storbritanniens regeringKeir Starmers ministär.
Storbritanniens regering består av cirka 100 personer som vanligtvis alla är ledamöter avparlamentet. En mindre del av dessa ingår ikabinettet.[1]
Regeringen leds avpremiärministern som utses avmonarken och som av sedvana är ledaren för majoriteten iunderhuset. Övriga ministrar, alltså cirka ett hundratal, utses av monarken på förslag av premiärministern. Vilka av dessa som får ingå i kabinettet bestämmer premiärministern, men vissa viktiga ministrar har alltmer under 1900-talet blivit självskrivna medlemmar i kabinettet. Flertalet av alla ministrarna har säte iunderhuset, men några återfinns också iöverhuset. Alla dessa är såväl individuellt som kollektivt ansvariga inför underhuset.[1]
Kabinettsmedlemmarna är i huvudsakdepartementschefer förministerial departments "ministeriella departement", som leds av ministrar som ofta men inte alltid ingår i kabinettet. Utöver kabinettsmedlemmarna ingår i Storbritanniens regering även departementschefer förnon-ministerial departments "icke-ministeriella departement", som inte är lika politiskt viktigaministerier, såsom motsvarigheten till svenskaTullverket (Her Majesty's Revenue and Customs), liksom de högsta åklagarnas kontor etc. De kan i viss mån jämföras medgeneraldirektörer i Sverige. I ministeriernas ansvar ingår ofta underordnade myndigheter, som kallasexecutive agencies. Även biträdande departementschefer som benämnsMinister of State,understatssekreterare (Parliamentary Under-Secretary of State) ochkronjurister såsomAttorney General ingår i regeringen.[1]
Det kan även utses enbiträdande premiärminister (Deputy Prime Minister), ofta benämndFirst Secretary of State och som är kabinettsmedlem. IDavid Camerons första regering besattes dessa två poster av två olika personer, men så har det inte varit varken före eller efter den regeringen.
Regeringens inre kärna kallas kabinettet (Cabinet of the United Kingdom), och motsvaras i Sverige avregeringen. Kabinettet utgör samtidigt ett utskott inom monarkens officiella råd,Privy Council (kronrådet), inom vilket formellt monarkens beslut fattas. Om de utsedda kabinettsmedlemmarna inte redan är medlemmar där utnämns de samtidigt till det, det vill säga tillprivy councillors.[1]
Kabinettet, där ordet kabinett betyder litet rum, utvecklades som en mer lätthanterlig del (ett utskott) och privat konferens inom detta råd och bland statsförvaltningens myndighetschefer, som båda består av hundratals personer. Vilka av alla ministrarna och myndighetscheferna i förvaltningen som fick delta där bestämdes enbart av premiärministern och inte formellt av monarken, eftersom det var premiärministerns privata konferens och inte ett officiellt organ.[1] Under tidigt 1900-tal kunde kabinettets storlek variera mellan som lägst 8 personer till som högst 23 personer.[2]
Kabinettet och premiärministern nämndes officiellt inte i lagstiftningen förrän år 1937[1] genomMinisters of the Crown Act 1937, då regeringens och oppositionens (skuggregeringens) löner med mera lagreglerades. Premiärministern benämndes dessförinnan officiellt enbart somförste skattkammarlord, men i dagligt tal kalladesregeringschefenpremiärminister ända sedan 1700-talet.
Kabinettet består idag av cirka 22 personer och sammanträder i premiärministerns tjänstebostad och kontor på10 Downing Street i London varje vecka. Förutom premiärministern ingår de viktigaste departementscheferna[1] som numera i princip alltid innehar ministertitelnSecretary of State (förutom finansministern som benämnsChancellor of the Exchequer) och ytterligare några politiska ämbetsmän, till exempel över- och underhusledarna.
Även justitieministern har sedanTony Blairs regering en sådan ministertitel (Secretary of State for Justice). Denne minister är samtidigtlordkansler, vilket tidigare var justitieministerns enda ministertitel.
| ||||||||
.svg)