Statens officiella namns etymologi förklaras dels av hypoteserna om namnen på öarna(Stor)britannien ochIrland, dels av historien bakom tilläggenFörenade kungariket,Stor‑ ochNord‑.
De äldsta skrivna beläggen på ordstammen iBritannien ärforngrekiskaΠρετανικαὶ νῆσοι (Pretanikai nēsoi, Pretaniska öarna) ochΒρεττανία (Brettania), samtlatinskaBritannia ochBritannicae Insulae (Britanniska öarna).[21][g] De grekiska och latinska namnen är omformningar av ett obelagt inhemskt ord från ettbrittiskt (keltiskt) språk.[21] Det inhemska ordet har rekonstruerats som *Pritanī/*Pritenī.[23][22] ”Tatuerade människor" är en föreslagen betydelse avPritanī.[22]
Britannia var år 43–410 enromersk provins, som ungefär omfattade nuvarande England och Wales.[21] På medeltiden hade ingen politisk enhet på ön Storbritannien namnet ”Britannien” som sitt huvudsakliga namn; namnetBritannien fanns kvar som ett geografiskt och historiskt begrepp, och ett stundom använt begrepp för att anknyta det egna landet (England eller walesiska riken) till historien.[24][25][26][h] NamnetBritannien kom in i engelskan från latin[i] och franska.Anglosaxare som taladefornengelska invaderade ön under tidig medeltid och hade egna lånordsformer avBritannien.[28][j] Fransktalandenormander invaderade på 1000‑talet ön, och engelskan övertog i stället[k] denfornfranska namnformenBretaigne, som blevBritain pånyengelska;[31][32][l]
Det särskiljande namnetStorbritannien uppkom på medeltiden[m] som ett sätt att särskilja den större ön från ”Lilla Britannien” (Bretagne);Storbritannien var då inte ett namn på en stat.[34][n] Kelter med brittiskt språk hade utvandrat till Europas fastland efter anglosaxarnas invasion, och deras bosättningsområde, den nordvästliga halvön i dagens Frankrike, fick samma namn som deras ursprungliga hemBritannien, som har utvecklats tillBretagne på franska.[36] Med tillägg avadjektiv särskildes ”Lilla Britannien” (egentligen ”Mindre Britannien”, latinBritannia minor) från ”Stora Britannien” (egentligen ”Större Britannien”, latinBritannia major).[24][o]”Lilla Britannien” namnges i dag utan särskiljande adjektiv (engelskaBritanny, franska och svenskaBretagne),[p] men adjektivet ”stor” har blivit fast sammansatt med öns namn i svenskans ”Storbritannien” och i franskansGrande‑Bretagne som beteckningar för ön och för den (nutida) politiska enheten på ön. Engelskan har bådeGreat Britain ochBritain, med en betydelsenyans dem emellan (senedan).
Det litterära och lärda namnetBritannien var ej administrativt nödvändigt när ön var uppdelad i kungariken under medeltiden.[24]Britannien (Britain) användes med politiska undertoner, ibland som synonym till England och då England gjorde anspråk på överhöghet över Skottland.[24]
När de två kvarvarande kungarikena Skottland och England ingick ipersonalunion 1603, och ännu mera när rikena förenades 1707 tillKungariket Storbritannien (senedan), blev det aktuellt och nödvändigt att allmänt använda beteckningarnabritter,brittisk ochStorbritannien på engelska och andra språk.[24]
”United” (Förenade) infördes i statsnamnet vid föreningen av Storbritannien och Irland,[41] och syftar icke på den tidigare föreningen av de tre historiska rikena i Storbritannien, som är Skottland, England och Wales[35]. Kungariket Storbritannien beskrevs visserligen 1707 som ett ”United Kingdom”[q] i föreningssakten, men ”United” var inte en del av det officiella namnet; officiellt namn fastslogs med orden ”One Kingdom by the Name of Great Britain”.[35]
År 1922 utträddeFristaten Irland (före dettaSouthern Ireland) ur Förenade kungariket,[37] och år 1927 ändrades namnetThe United Kingdom of Great Britain and Ireland officiellt tillThe United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland[42]. Monarkens titel förblev dock ”kung/drottning av Storbritannien och Irland” (med mera) fram till 1953, dåElizabeth II ändrade titeln till ”drottning av Storbritannien och Nordirland” (med mera)[43].
Alla former av namnet Irland (Ire[land],Éire,Hibernia med flera) går tillbaka till ett inhemskgaeliskt ord, som tros syfta på fet och fruktbar jord, ytterst av denurindoeuropeiska rotenpeyh₂-, ”att svälla, bli fet”.[22] Begreppet ”Nordirland” skapade 1920 genomThe Government of Ireland Act.[44]
Storbritannien används normalt på svenska om Förenade kungariket i medie‐ och allmänspråket, fastän det inte inkluderar Nordirland.[45] Adjektivet i allmänspråket är ”brittisk”.[46] I formella sammanhang användsFörenade kungariket på svenska.[45]
På engelska rekommenderar Förenade kungarikets regering i första handUnited Kingdom (“Förenade kungariket”) eller förkortningenUK hellre än ”Britain” och ”British”, till exempel i ”UK foreign policy”.[47]
Vid sidan avUK finns på engelska en acceptans för ”Britain” som statsbeteckning, och särskilt för adjektivet ”British”. Regeringen gör undantag från förespråkandet avUK, i uttrycket “British Embassy”.[47]British citizen är den officiella beteckningen på en medborgare i Förenade kungariket, ochBritish anses inkludera Nordirland.[35]
Bruket avBritain skapar en betydelsenyans mot ”Great Britain”. Både officiellt språk[47] och allmänspråket[35] undviker ”Great Britain” som beteckning på den suveräna staten.[r] ”Great Britain” rekommenderas av regeringen bara när England, Skottland och Wales åsyftas och Nordirland ej är inkluderat.[47]Storbritanniens kartverk[s] uppger att ”Great Britain” aldrig skall användas utbytbart med ”UK”.[38] I engelskt tidningsspråk kanBritain ochBritish anses som synonyma tillUnited Kingdom ochUK, medanGreat Britain inte anses som synonymt medBritain ellerUK, utan bara betyder England, Skottland och Wales.[48] EnligtCambridge Dictionary ansesBritain ”sometimes” (stundom) fel som synonym tillUnited Kingdom,[49] medanGreat Britain ”generally” (i allmänhet) anses fel.[50]Great Britain excluderar ”invariably” (alltid) Nordirland, enligtThe Guardian.[35]
Storbritannien i strikt mening bildades 1707, som en realunion mellanEngland ochSkottland.
Kelterna invaderadeBrittiska öarna på 600-talet f.Kr. Denromerska erövringen avBritannien år 43 e.Kr. innebar att romersk kultur och vetenskap gjorde sitt intåg på ön, med byggandet av många städer och vägar.Anglosaxare var närvarande på Britanniens östkust på 300-talet, och övertog efter 570-talet stora delar av England (som är uppkallat efteranglerna). Ett dussintal småkungariken växte fram, snabbt reducerade till sju. Av dessa blev med tidenWessex dominerande, inte minst under kungAlfred den store av Wessex, och år 886 brukar betraktas som tidpunkten förEnglands enande. Under 800-talet började nordiskavikingar härja längs Brittiska öarna. Mellan 200-talet och 800-talets mitt gjordegaelerna sina förflyttningar frånIrland till skotska öarna ochhögländerna, och från denna tid hör man inte längre talas ompikterna, men väl omskotsk gaeliska, ett språk som aldrig varit dominerande i skotska lågländerna utan bara i högländerna och påHebriderna. Skottland enades år 843 av kungenKenneth I av Skottland.
Genomslaget vid Hastings (1066) lyckadesnormanderna underVilhelm Erövraren göra sig till herrar över England. Under medeltiden präglades landet av inre motsättningar mellan de normandiska erövrarna och den anglosaxiska befolkningen. En långvarig konflikt,hundraårskriget, mellan engelska och franska kungar om landområden i Frankrike skapade oro i landet.Irland erövrades av kungHenrik II av England 1171.Wales utgjorde under tidig medeltid ett stort antal kungariken och furstendömen. Det erövrades avEdvard I av England 1282, formellt 1284. Under drottningElisabet I:s tid (1558–1603) lades grunden till ekonomisk och politisk stabilitet. Vid Elisabets död inleddes Englands storhetstid ochbrittiska imperiets framväxt. FrånNapoleonkrigen fram tillförsta världskriget var Storbritannien det militärt, ekonomiskt, politiskt och vetenskapligt ledande landet i världen och dominerade världspolitiken.Industrialismens genombrott, som i Storbritannien skedde på 1700-talet, bidrog till landets dominerande ställning.
Första ochandra världskriget ledde till stora ekonomiska och materiella förluster, och brittiska imperiets fall blev alltmer definitivt, trots att Storbritannien stod på segrarnas sida i båda krigen.Efterkrigstiden kantades av svåra ekonomiska tider och upplösningen avkolonialväldet. EfterWinston Churchill ärMargaret Thatcher den politiker som var mest betydande under 1900-talet i Storbritannien. Med en hård liberaliseringspolitik (thatcherism) lyckades hon få Storbritanniens ekonomi på fötter, något som även ledde till massarbetslöshet på bruksorterna. Med inträdet iEuropeiska gemenskaperna (EG) 1973 blev Storbritannien alltmer aktivt inom den internationella politiken igen. Tillsammans medTony Blair (1997–2007) är Margaret Thatcher den längst sittande (1979–1990)premiärministern i Storbritannien i modern tid. Thatchers popularitet växte efter hennes handlingskraftiga beslut iFalklandskriget, då den brittiskaavkoloniseringen kom till ett definitivt slut.
Under 1990-talet och början av 2000-talet genomfördeTony Blair omfattande sociala reformer. Utgifter tilloffentliga sektorn höjdes ochminimilön infördes.Skottland ochWales fick ökat självstyre. Den isiga relationen mellan protestanter och katoliker påNordirland tinade en aning. Den 10 april 1998 undertecknade politikerna i Storbritannien och republiken Irland - samt de politiska partierna i Nordirland -Fredsavtalet i Nordirland (Långfredagsavtalet) efter utdragna förhandlingar.[51]
I juli 2019 blevBoris Johnson ny premiärminister i Storbritannien. Han tog över efterTheresa May, som avgick efter kritik mot hennes hantering avBrexit.[52]I december 2019 säkrade Boris Johnsons Konservativa en majoritet i parlamentsvalet med 363 av 650 platser. Labour fick ett av partiets sämsta resultat någonsin.[53]
Storbritannien lämnade EU vid midnatt den 31 januari 2020, när utträdesavtalet trädde i kraft.[54]
I juli 2022 avgick Storbritanniens premiärminister Boris Johnson som det konservativa Torypartiets partiledare. Han blev kvar som premiärminister till dess att en ny ledare för Torypartiet hade kunnat väljas.[55]Liz Truss vann Torypartiets partiledarval och blev Storbritanniens nya premiärminister i september 2022.[56]
Storbritanniens drottningElizabeth II avled på slottet Balmoral den 8 september 2022. Hon blev 96 år gammal och tjänade som landets drottning i 70 år. SonenCharles blev då ny kung av Storbritannien.[57]
Liz Truss avgick som premiärminister efter 45 dagar på posten. Ingen premiärminister i Storbritanniens historia hade suttit kortare.[58] I oktober 2022 efterträddeRishi Sunak Liz Truss som Storbritanniens premiärminister och Torypartiets ledare. Rishi Sunak blev Storbritanniens första premiärminister som är hindu. Sunak, 42, är också den yngsta brittiska premiärministern sedan år 1812.[59]
I juli 2024 blev SirKeir Starmer Storbritanniens nya premiärminister efter en överlägsen valseger med Labourpartiet. Han blev Storbritanniens 58:e premiärminister efter att Labour hade gjort ett av sina bästa val någonsin.[60]
Storbritannien har etttempererat klimat med milda vintrar och svala somrar. Väderleken påverkas avGolfströmmen och dennordatlantiska lågtryckszonen, vilket ger blåsigt och ostadigt väder, stor molnighet och riklig nederbörd året om med cirka 2 500 millimeter i de bergiga delarna och cirka 600–800 millimeter i lågländerna. Lokalt kan nederbördsmängderna vara betydligt större.[61]
Temperaturen faller sällan under −10 °C vintertid och stiger sällan över 35 °C på sommaren. Den högsta temperatur som uppmätts i Storbritannien är 40,3 °C, vilket skedde i Coningsby i Lincolnshire i juli 2022. Den lägsta temperaturen noterades den 30 december 1995 iAltnaharra i skotskaSutherland med −27,2 °C.[62] Eftersom dygnsmedeltemperaturen även under vintern sällan sjunker under fryspunkten är tjockare snötäcke relativt sällsynt, utom i de skotska högländerna.
De östra delarna av ön är i regel torrare än de västra, och de södra delarna, som ligger närmare det europeiska fastlandet, är varmare än de norra.
Storbritanniens parlament består av två kamrar,underhuset (House of Commons) ochöverhuset (House of Lords). Partiledaren för det största partiet i underhuset utses i regel tillpremiärminister, något som officiellt görs avmonarken. Underhuset består av 650 ledamöter, valda från lika mångavalkretsar. Överhuset består av 803 ledamöter som blivit tilldelade sina platser, antingen genom ärftligpärsvärdighet eller i egenskap av livstids pärsvärdighet eller som biskopar iEngelska kyrkan.
Efter avvecklandet avbrittiska imperiet valde många avdominionerna och tidigare kolonier att anta lokala varianter av det politiska system som finns i Storbritannien, det så kalladeWestminstersystemet.
Storbritannien är enenhetsstat, och är övergripande indelat i fyra delområden:England,Skottland,Wales samtNordirland. Karaktäristiskt för dessa är att tre av delområdena, utom England, genomdecentralisering (engelska:devolution) har en varierande grad av autonomi och självstyrelse. Den brittiska modellen för regionalt självstyre kan inte jämföras med delstater ifederala system, och den utgör inte heller en asymmetrisk federation då rätten till självstyre inte har något konstitutionellt skydd utan snarare liknar det spanska systemet, medav parlamentet inrättade självstyrelseregioner.[65] Exempelvis harSkottland ett modernt självstyre som inrättades 1998,[66] vilket saknar konstitutionellt skydd, men också etteget lag- och rättssystem skilt från detengelska, vilket dock skyddas i unionsavtalet från 1706.[67]
I Nordirland, Wales och inom vissa delar av England använder man sig av endast en lokal förvaltningsnivå, inte dubbla nivåer som i vissa andra länder med både regionalt styre (liktsekundärkommun) och mindre geografiska enheter (liktprimärkommun) som finns i vissa andra länder.
Den brittiska statliga förvaltningen för England följer inte indelningen i grevskap utan är indelad i nio storregioner. Storlondon har både en direktvald borgmästare och en direktvald regionförsamling. Regeringen ville införa direkta val till regionförsamlingen för Nordöstra England, men förslaget fick svagt stöd i en folkomröstning (21,8 procent, den 4 november 2004).
Skottland har en annan förvaltningshistorik och där finns det inga grevskap i dag. Där var det tidigarestad/köping (lågskotska:burgh) som var den viktigaste administrativa indelningen från 800-talet fram till avskaffandet 1975. Då infördes en ny indelning med nio regioner på fastlandet, var för sig indelad i kommuner samt tre fristående ökommuner; denna indelning varade till 1996. I dag har Skottland endast en förvaltningsnivå, med 32 kommuner (engelska:local authorities /councils).
Högsta domstolen består avCourt of Appeal,High Court of Justice (förcivilrätt) ochCrown Court (förstraffrätt). I Skottland är huvuddomstolarnaCourt of Session (för civilrätt) ochHigh Court of Justiciary (för straffrätt), medan skotskasheriff courts motsvarar uppskattningsvis engelskacounty courts.
Armén (British Army) är de landbaserade styrkorna i Storbritanniens försvarsmakt och under 2006 hade de 107 730 man.
Flottan (Royal Navy) är en av världens största flottor, och har varit världens största. Idag har Storbritannien fortfarande den största flottan blandEuropeiska unionens medlemsländer. Flottan hade 39 400 stamanställda iapril 2006 och omkring 90 fartyg i tjänst.
Flygvapnet (Royal Air Force,RAF) hade över tusen flygplan i tjänst och 41 440 stamanställda i mars 2008.
Försvarsmakten har svurit en trohet till den brittiska monarken som formellt är desshögsta befälhavare, men i praktiken är detpremiärministern som har det högsta befälet.
År 2006 var Storbritannien världens sjätte största ekonomi, enligtVärldsbanken. Landet har en betydande finanssektor:London är världens största finanscentrum och Skottlands huvudstadEdinburgh är Europas tredje största finanscentrum.
Storbritannien lämnade EU den 31 januari 2020 (Brexit). Ett nytt handels- och samarbetsavtal blev klart på julafton 2020.[68]Handels- och samarbetsavtalet undertecknades den 30 december 2020, tillämpades provisoriskt från den 1 januari 2021 och trädde i kraft den 1 maj 2021.[69]
Vägnätet är i jämförelse med andra länder mycket väl utbyggt i Storbritannien.Motorvägar når de allra flesta större städer i landet och motorvägarnas standard är nästan alltid mycket hög. Det är också i Storbritannien som Europas mest trafikerade motorvägar finns och dessa finns framför allt runtLondon. Även övriga vägar som inte har motorvägsstandard har många gånger hög klass och är välunderhållna. Storbritanniens första motorväg invigdes den 2 april 1959, ett 115kilometer långt avsnitt mellan London ochBirmingham. Snitthastigheten den första halvtimman var 130 kilometer/timme och fler än 100 bilar kollapsade.
Järnvägarna i Storbritannien är även de väl utbyggda. Det var också i Storbritannien som världens allra första järnväg invigdes mellanStockton-on-Tees ochDarlington 1825. Järnvägsnätet når till de flesta platser i Storbritannien. Vissa huvudlinjer har dessutom banor utbyggda försnabbtåg som många gånger är av hög klass. Ett av de mest kända snabbtågen i Storbritannien är snabbtågetEurostar som går från London tillParis ochBryssel. Tågen mellan London ochEdinburgh är också högklassiga snabbtåg.
I februari 2009 föreslog regeringen att man skulle privatisera en del avRoyal Mail, den brittiskaposten. Förslaget väckte stora protester både inom partiet och bland fackföreningar.[70] Genom en ändring i postlagen gjordes en utförsäljning möjlig och Royal Mail introducerades påLondon Stock Exchange 2013. Den brittiska staten behöll inledningsvis 30 procent av aktierna i Royal Mail, men sålde senare sina återstående andelar i Royal Mail under 2015, vilket betydde att privatiseringen av Royal Mail blev helt genomförd. Detta innebar ett slut för 499 års offentligt ägande av posttjänstföretaget.
Notera att siffrorna ovan är inte jämförbar med varandra eftersom OECD och Eurostat har olika definitioner och sammansättning för de storstadsområden.[71][72]
Enligt Office for National Statistics uppgifter från 2011 räknar sig 87,1 % av befolkningen som etniskt vita, 7 % har asiatiskt ursprung, 3 % afrikanskt ursprung från Afrika eller Västindien, 2 % har blandat ursprung och 0,9 % räknar sig till gruppen övriga. Bland de etniskt vita finns dessutom en undergrupp på 0,1 % med benämningen resande (travellers).
Engelska är det dominerande språket, även om det inte är ettofficiellt språk. Utöver detta talar 30 procent av invånarna iSkottland (och 2 procent av invånarna iNordirland) ävenlågskotska; 28 procent av invånarna iWales ävenkymriska (walesiska); 3 procent av invånarna i Nordirland äveniriska; och 2 procent av invånarna i Skottland ävenskotsk gaeliska.
I Wales är kymriska och i Skottland skotsk gaeliska officiella språk sedanGaelic Language (Scotland) Act antogs 2004. Lågskotska, iriska ochkorniska är officiella landsdels- ellerminoritetsspråk sedan 2001, när Storbritannien signeradeEuroparådets stadga om landsdels- eller minoritetsspråk, men saknar samma statliga stöd och status som kymriska och skotsk gaeliska. Storbritannien undertecknade också stadgan åIsle of Mans regerings vägnar vilket gavmanx officiellt erkännande på Man.
Storbritannien har haft en lång historia av religiösa stridigheter, både med och utan vapen. Den kristna kyrkan började spridas bland denromerska provinsenBritannias (nuvarande England, plus Wales) befolkning i början av 200-talet, och blev under 300-talet en av romarrikets statsreligioner. Den gamla religionens tempel, exempelvis i Lydney, började förfalla på 430-talet. I samband medanglosaxarnas invasion kom de områden som de tog över, det vill sägaEngland med undantag förCornwall (och inledningsvis även med undantag förDevon ochCumbria), att avkristnas ochasatron fick spridning. PåvenGregorius I sände den försteärkebiskopen av Canterbury,Augustinus av Canterbury, att missionera iKent, och irländsk-skotska munkar missionerade i kungariketNorthumbria. Så återkristnadesEngland under 600- och 700-talen.Synoden i Whitby bidrog till att lösa de tvister som hade uppstått mellan de områden som kristnats av Rom och de områden som kristnats på irländskt-skotskt initiativ. Genom vikingarnas anfall kom överklasskiktet i landets norra delar,Danelagen, att åter utövaasatro under 800- och 900-talen, medan den anglosaxiska allmogen fortsatte att utöva kristendom.
Efter engelske kungenHenrik VIII:s brytning med Rom 1534 komEngland under ett och ett halvt århundrade att uppleva religiös turbulens. Denanglikanska kyrkan, som ärstatskyrka iEngland, fick konkurrens inte bara av denromersk-katolska kyrkan utan även av nya grupper som bland annatpuritanerna.Skotska kyrkan var från 1560 till 1921 statskyrka iSkottland. Efter 130 år av teologiska och organisatoriska konflikter mellan presbyterianer och episkopaler blev den definitivt enpresbyteriansk kyrka 1689, medanSkotska episkopalkyrkan blev ett från staten fritttrossamfund, tolererat 1712. Sedan 1921 har relationerna mellan staten och Skotska kyrkan förändrats och kyrkans ställning som självständigt trossamfund etablerats.Irländska kyrkan blevanglikansk 1536, och blev ett från staten oavhängigt trossamfund 1871.
Huset Stuart verkade efter restaurationen 1660 för religionsfrihet, men det engelska parlamentet motsatte sig detta, och opinionen i parlamentet ändrades inte förränVilhelm III av England tillträdde tronen. Det blev 1689 tillåtet att tillhöra valfritt trossamfund, med undantag för denromersk-katolska kyrkan ochunitariska trossamfund. Tillhörighet till Englands resp. Skottlands statskyrka krävdes dock för att bedriva universitetsstudier och vara parlamentsledamot. Full religionsfrihet för kristna infördes först 1829.
Metodismen började som en väckelserörelse inom Engelska kyrkan, men efter frontfigurerna John och Charles Wesleys död i slutet av 1700-talet ombildades rörelsen till ett antal självständiga trossamfund. Genom invandring under 1900-talet har landet också fått en betydande icke-kristen befolkning, bland annatsikher ochhinduer, samtidigt som andelenagnostiker ochateister ökat ända sedan denindustriella revolutionen.
Judiska köpmän hade bjudits in till England från Nederländerna 1651, men det var först 1692 som den första synagogan i England kunde öppnas. Möjligheten för nyvalda parlamentsledamöter att svära en icke-kristen ed infördes 1858, och gjorde det möjligt för judiska parlamentsledamöter (och sedermera andra parlamentsledamöter med icke-kristen övertygelse) att sitta i parlamentet.
Den relativa religionsfriheten efter 1689 och den fullständiga religionsfriheten efter 1829 gav förutsättningar för ett stort antal trossamfund med relativt litet antal medlemmar.Deismen härrör från Storbritannien under 1600- och 1700-talet. Kristendomsriktningenuniversalism uppkom genom en utbrytning ur metodismen i Wales 1756, och spreds därifrån till USA. En brittisk form avunitarism uppkom 1774 genom en utbrytning ur Engelska kyrkan.Plymouthbröderna, som hade grundats iDublin1829, fick1831 sitt centrum iPlymouth. Denirvingianska kyrkan grundades 1832. Under 1800-talets andra hälft och under 1900-talets första hälft vannspiritismen en hastigt uppblossande och falnande popularitet – bland annat på grund av det stora antalet avlidna under första världskriget och under spanska sjukan. Under decennierna strax före och efter 1900 florerade några små trossamfund präglade avanglo-israelism. Europas första buddhistsamfund,Buddhist Society, grundades i London 1926.Druidordnar av olika slag existerar sedan 1780-talet, men det är först genom 1960-talets motkultur ny-druidism kommit att utgöra en alternativ religion på allvar (Georgianska och viktorianska druidordnar hade ofta kristna, judiska eller deistiska medlemmar). En av druidorganisationerna erhöll den brittiska välgörenhetskommissionens godkännande som "religiös välgörenhetsorganisation" 2010. Den nyhedniska religionenwicca växte fram i södra England 1939-1961. I den brittiska folkräkningen 2011 uppgav 176 632 religionstillhörigheten"jedi".
StatligaBritish Broadcasting Corporation (BBC), bildat 1922, har kallatspublic service moder och sänder TV, radio och numera även över Internet. BBC har ett flertal reklamfria TV-kanaler somBBC One,BBC Two,BBC Three,BBC Four,CBBC,CBeebies ochBBC News inom Storbritannien. Internationellt sänder BBC även flera kanaler i lokalt anpassade versioner, vars uppgift bland annat är att tjäna pengar till public service-verksamheten i hemlandet.
På 1950-talet beslutade parlamentet att BBC skulle konkurrensutsättas, inte minst för att även ett andra bolag skulle sända TV-nyheter. Resultatet blev den kommersiella public service-kanalenITV som under flera årtionden var landets mest sedda. I dag har ITV en bukett av inrikes kanaler:ITV1,ITV2,ITV3 ochITV4. Andra nationella TV-kanaler ärChannel 4 ochChannel 5 som också har digitala systerkanaler.
Inom radion verkar förutom BBC flera kommersiella aktörer sedan 1950-talet. Den största är i dagGlobal Radio med stationer som Heart, Capital, Classic FM, Gold och LBC. Näst störst ärBauer Media med stationerna Magic och Kiss.
Den brittiska filmindustrin har alltid påverkats av den amerikanska.Alfred Hitchcock gjorde den första brittiska ljudfilmen,Blackmail men flyttade till Hollywood under 1930-talet. Trots begränsningarna kunde man under andra världskriget hålla en hög artistisk nivå med filmer somDavid LeansHavet är vårt öde. Genom filmbolagetRank Organisation kunde man även efter kriget producera filmer av hög klass somKort möte,Lysande utsikter ochDen tredje mannen. Under 1960- och 1970-talet produceradeHammer Films en mängd kommersiellt framgångsrika thriller- och skräckfilmer.
Fotbollen har en lång förhistoria i form av olika bollspel i till exempel Kina, men dagens fotboll är en brittisk version, med regler utvecklade i Storbritannien.FA-cupen, startad 1871, är världens äldsta fotbollstävling ochFootball League, startad inför säsongen 1888-1889, är världens äldsta liga. Sedan säsongen 1992-1993 spelas ocksåPremier League.
^Officiellalandsdelsspråk eller minoritetsspråk sedan 2001 ärlågskotska,kymriska,iriska,skotsk gaeliska ochkorniska. I Wales är kymriska ett officiellt språk; och i Skottland är skotsk gaeliska ett officiellt språk sedanGaelic Language (Scotland) Act 2005. Det nuvarande formella namnet i varje språk är: -kymriska:Teyrnas Unedig Prydain Fawr a Gogledd Iwerddon -skotsk gaeliska:An Rìoghachd Aonaichte na Breatainn Mhòr agus Eirinn a Tuath -scots:Unitit Kinrick o Great Breetain an Northren Ireland -iriska:Ríocht Aontaithe na Breataine Móire agus Tuaisceart na hÉireann -korniska:An Rywvaneth Unys a Vreten Veur hag Iwerdhon Glédh Enligt konstitutionella urkunder ärstatsbildningens namn egentligen oförändrat sedan 1801, men det nuvarande namnet används i lagstiftning och i formella sammanhangsedan 1927.
^Det kungliga valspråket i England ärDieu et mon droit (franska: "Gud och min rätt"). Det kungliga valspråket i Skottland ärNemo Me Impune Lacessit (latin: "Ingen provocerar mig ostraffat"). Wales valspråk ärCymru am byth (walesiska: "Wales för alltid").
korniska:Rywvaneth Unys Breten Veur ha Kledhbarth Iwerdhon;
iriska:Ríocht Aontaithe na Breataine Móire agus Thuaisceart Éireann;
lågskotska:Unitit Kinrick o Great Breetain an Northren Irland;
ulsterskotska:Claught Kängrick o Docht Brätain an Norlin Airlann ellerUnitet Kängdom o Great Brittain an Norlin Airlann;
skotsk gaeliska:Rìoghachd Aonaichte Bhreatainn is Èireann a Tuath;
kymriska:Teyrnas Unedig Prydain Fawr a Gogledd Iwerddon
^Ett annan, troligen äldre namn på den större ö ärAlbion, som genom återupplivande finns på engelska (och pålågskotska), och i obruten tradition i keltiska språk som namn på Skottland.[22]
^Det förekom både bland walesare och engelsmän att de stundom använde former avBritannia om sin egen nation, vid sidan av rikenas huvudsakliga namn. Ibland ansågsBritain ochEngland vara samma sak, och språkbruket kunde stödja Englands anspråk påsuzeränitet över Skottland.[25][24]
^Till exempel skrevBeda venerabilis i sinHistoria ecclesiastica gentis Anglorum (Engelsk kyrkohistoria): ”Brittania Oceani insula, cui quondam Albion nomen fuit” (”Britannien, en ö i Oceanen, som fordom hette Albion”); verket översattes sedan till fornengelska.[27]
^De anglosaxiska namnen på Britannien och britterna kom från latin men kan också vara påverkade av brittiskt (keltiskt) språk.[29]
^En stor del av engelskan ordförråd blev efterhand franskt efter invasionen 1066.[30]
^De som fortsatte att tala keltiskt brittiskt språk på ön (i dagwalesiska) behöll utan avbrott det nedärvda namnet, i dag i formenPrydain.)
^Klaudios Ptolemaios använde ett årtusende tidigare namnet ”Stora Britannien” (Megale Britannia) för att skilja det från ”Lilla Britannien” (Mikra Britannia), som var hans namn på Irland.[33]
^Att det särskiljandeGreat bara skulle betyda att ön Britannien är ett annat område än halvön Bretagne, och attGreat inte skulle syfta på union, expansion eller storhet är en viss förenkling. En statlig brittisk informationskälla förklarar med detta slag av förenkling på följande vis: ”Note that the word ’Great’ is not in any way intended as an indicator of self-styled ’greatness’. The word originally acted as a designator in Ancient Greek to distinguish (larger) Britain from (smaller) Ireland, then in mediaeval times it acted similarly in French to distinguish (larger) Britain from (smaller) Brittany.”[35] Ursprunget till tillägget ”Great” är visserligen att skribenter ville skilja ön Britannien från det andra Britannien, halvön Bretagne, men senare på medeltiden och i början avnya tiden kan orden ”Great” och ”Greater” ha omtolkats till att syfta på en eftersträvat föreningen av öns riken, genom dominans eller frivillig union. Ett exempel på detta är att ett initiativ till att förlänga ”Britain” till ”Great Britain” kan ha kommit från Skottland, just för att skapa utrymme för en skotsk identitet inom ett förenatGreat Britain. Enligt denna hypotes skulle användningen avBritain främst ha sitt ursprung i England, medanGreat Britain har haft tillskyndare med skotsk anknytning, inklusiveJakob VI och I.[25]
^Latinet hadekomparationsgradenkomparativ i namnen (maior ochminor), men andra språk har vanligen komparationsgradenpositiv; dock förekomGreater Britain på medeltiden i England[25].
^Adjektivet blir onödigt i ”Lilla Britannien” på två sätt. Substantiven och adjektiven kan divergera: engelska harBritain ochBrittany; franskan har det naturligt utveckladebreton som adjektiv förBretagne, och det latiniserandebritannique som adjektiv för Storbritannien. Den andra språkliga utveckligen är att särskiljande ord blir obligatoriskt i namnet på ön, och slopas i namnet på halvön: franskan harBretagne ochGrande‑Bretagne.
^Nominalfrasen ”United Kingdom” skrevs med stora bokstäver eftersom de flestasubstantiv ochadjektiv skrevs med stor bokstav i föreningsakten 1707.
^Britters och irländares undvikandet av ”Great Britain” som informellt namn på staten skiljer engelskt språkbruk från svenskt.
^Ordnance Survey är bokstavligen det egentliga Storbritanniens kartverk, inte Nordirlands, som har ett eget kartverk.
^Mathias, P. (2001) (på engelska). The First Industrial Nation: the Economic History of Britain, 1700–1914 (2:a upplagan). London: Routledge.ISBN 0-415-26672-6
^Ferguson, Niall (2004) (på engelska). Empire: The rise and demise of the British world order and the lessons for global power. New York: Basic Books.ISBN 0465023282
^ [abcd]Alan MacColl, “The Meaning of ‘Britain’ in Medieval and Early Modern England.”Journal of British Studies, volym. 45, nummer. 2, 2006. Sidorna 248–269.doi:10.1086/499787.}}
1Monaco,San Marino ochVatikanstaten har öppna gränser mot Schengenområdet.2Färöarna ochGrönland omfattas ej, men har öppna gränser mot Schengenområdet genom dennordiska passunionen.3 Områden utanför Europa omfattas ej.4Svalbard omfattas ej.5 Gränskontroller kvarstår tillfälligt vid Bulgariens och Rumäniens inre landgränser.
.svg)
.svg)
.svg)
.jpg)
.jpg)
.svg)
