Statskupp är ett plötsligt och enligt rådande författning olagligt maktövertagande i enstat. Det är vanligtvis utfört av en mindre grupp inom etablissemanget (oftast dock inte själva i regeringsställning) och kan ske med användande avvåld, hot om våld eller endast genom politiska medel (palatsrevolution).
En statskupp kan ses som en typ avrevolution.[1] Ibland beskrivs den som begränsad till ett kortare och mer organiserat skeende, medan revolutionen är en i tiden mer utdragen process med inblandning av hela samhällsklasser eller andra kollektiv av större dignitet. Om kuppen utförs av militären kallas det militärkupp[1]. Om människor dödas eller skadas kallas kuppen "blodig", annars "oblodig". Ett maktövertagande genom politiska medel inom den regerande gruppen kallaspalatsrevolution.[1]
Termen är ettöversättningslån avfranskanscoup d'Étatfranska: [ku deta]; plural:coups d'État) som ordagrant betyder "ett slag mot en stat". (OrdetÉtat, stat, skrivs alltid med stort É i denna betydelse. Uttrycket har övertagits direkt iengelskan, där det dock skrivs med litet é,coup d'état.)
Ordetcoup har övertagits isvenskan i formen "kupp" och används löst menat i betydelsen att få övertag över en stat eller enhet, till exempel en underrättelsekupp. Motsvarande används även termen inom företagsverksamhet, etc., till exempel en styrelsekupp.
SedanWolfgang Kapp 1920 (Kappkuppen) ochAdolf Hitler 1923 utförde kuppförsök har även dettyska ordet "Putsch" använts, vilket myntades i och medZüriputsch 1839. Även på franska ochryska har ordet använts. Det riktiga tyska ordet för statskupp är dockStaatsstreich.
Taktiskt sett innebär en kupp att delar av militären kontrolleras samtidigt som resterande militära enheter neutraliseras. Den agerande gruppen tillfångatar eller förvisar ledare, tar fysisk kontroll av viktiga statsbyggnader, kommunikationskanaler och den fysiskainfrastrukturen somgator ochkraftverk. Kuppen lyckas om dess motståndare misslyckas med att avlägsna konspiratörerna som då kan förstärka sin ståndpunkt, få befolkningen och de kvarvarande militära styrkorna att överlämna makten, samt att få till en slutgiltig behörighet.
En statskupp kan provoceras fram via en utländsk intervention (öppen eller dold), i form av handelsembargo eller underminerande aktiviteter.[1]
Kupper har länge varit en av delarna i den politiska traditionen. Redan påromartiden gjordes kupper;Julius Caesar dirigerade ettinbördeskrig och blev sedermera utsatt för en kupp. Flera romerskakejsare, somClaudius, tog makten genom statskupper, som även kungJehu avIsrael gjorde.Shiamuslimer anser atttronföljden efterMuhammed under 600-talet var en kupp. I november 1799 iscensatteNapoleon Bonaparte en statskupp och tog makten iFrankrike. Statskupper var även vanliga i deantikastadsstaterna iGrekland och samtida iIndien.
Efter andravärldskriget skedde statskupper över hela världen, oftast iu-länder –Latinamerika (till exempelBrasilien,Chile,Bolivia ochArgentina),Afrika,Asien (till exempelPakistan,Filippinerna,Myanmar ochThailand),Oceanien (till exempelFiji) och iEuropa (till exempelGrekland,Cypern,Portugal,Spanien ochSovjetunionen). Sedan 1980-talet har statskupper varit mer sällsynta. En markant anledning till detta är att oförmågan att lösa de ekonomiska och politiska problemen i u-länder vilket har gjort att militära styrkor, speciellt i Latinamerika, är motvilliga till att ingripa i politiska angelägenheter. Följaktligen, i motsats till förflutna kriser, har militära styrkor hållit sig utanför ekonomiska kriser som i den asiatiskafinansiella krisen i Thailand 1998 eller den argentinska krisen 2002. Militären tenderar att endast agera när de anser sig vara hotade sominstitution av den civila regeringen, vilket inträffade i Pakistan 1999.
Statskupper har varit ett sätt för mäktiga nationer som vill säkerställa, för dem, fördelaktiga resultat i mindre utrikiska stater. De amerikanska och sovjetiskaunderrättelseorganisationernaCentral Intelligence Agency respektiveKGB fick rykte om sig att stödja statskupper i stater som Chile ochAfghanistan. Sådana handlingar kan tolkas som direkt fientlighet vilket kan leda till stort misstycke hos befolkningen i det fientliga landet. Frankrikes ochStorbritanniens regeringar har bland andra även arrangerat statskupper.
