Uppslagsordet ”Stå upp” leder hit. För TV-programmet, seStå upp.
Den brittiske ståuppkomikernRichard Herring på en pub i London.
Ståuppkomik, av engelskansstand-up comedy, är en form avkomiskunderhållning, där en ensam underhållare, ståuppkomiker, talar direkt till en publik. Ståuppkomikern brukar föra längremonologer. I dessa blandas att tala direkt med/till publiken utan enfjärde vägg som avskiljer dem, roliga historier och anekdoter och kortaoneliners. Ståuppkomiken förefaller ofta vara improviserad och handlar ofta om dagsaktuella politiska ämnen eller vardagliga, allmänmänskliga ämnen. Ståuppkomiken sägs ha sina rötter i det sena1800-talet, iamerikanskavaudevill- ochcirkustraditioner.Mark Twain (1835–1910) har kallats en mästare på området. I mitten av1950-talet fick genren enrenässans iUSA genom komiker somLenny Bruce,Mort Sahl och andra.
Det finns undantag från de vanliga metoderna, somLasse Lindroth som inte uppträdde under eget namn utan som invandrarenAli Hussein,John Houdi som trollar på scen ochJeff Dunham som även buktalar och "interagerar" med sina dockor.
Då ett av de primära målen med ståuppkomik är att få publiken att skratta måste ståuppkomikern anpassa sitt material efter situation och publik. En komiker som inte lyckas leverera och få publiken att skratta kan själv häcklas av publiken. De flesta ståupkomiker arbetar både med att skriva och framföra sitt eget material och skådespelaren och komikernWill Ferrell har sagt att han testat ståuppkomik men att det inte passade honom då ”ståuppkomiken är hård, ensam och ond.”[1]
Den tyska ståuppkomikernMario Barth är noterad iGuinness rekordbok som den som haft störst publik vid ett ståupp-uppträdande, då han sågs av cirka 70 000 åskådare 2007.[2] Noterad för längsta ståuppframträdande är den amerikanske ståuppkomikernDane Cook som i januari 2008 genomförde en föreställning på sju timmar, sporrad av en tävling medDave Chappelle.[3]
Den amerikanska ståuppkomiken, som varit inspirerande för mycket av världens ståuppkomik, har sina rötter i populär underhållning från sent 1800-tal, somvaudevill,cirkus,varietéer och humoristiska monologer av bland andraMark Twain.
Bland grundarna av ståuppkomik kanJack Benny,Bob Hope,Fred Allen,Milton Berle ochFrank Fay nämnas, vilka alla hade sin bakgrund inom vaudeville. Frank Fays varmaster of ceremonies vidPalace tehater iNew York och anses vara den som skapade ståuppkomiken i sin moderna form.
Under1950- och1960-talen utvecklade ståuppkomiker sina färdigheter i små klubbar och en av de ledande gestalterna varMort Sahl. De utvecklade sitt kroppsspråk, började med social satir och tänjde gränserna för vad man fick säga och skämta omkring exempelvis ras och kön.Lenny Bruce var en av de mest experimentella ståuppkomikerna, och vissa av hans föreställningar ledde till att han arresterades. Under1970-talet blev flera av de amerikanska ståuppkomikern stora stjärnor som inte bara uppträdde på små klubbar utan även på stora sportarenor ochamfiteatrar. Genom tv-program somSaturday Night Live ochThe Tonight Show lanserades många andra ståuppkomiker. Ståuppkomiken växte, med en tillbakagång under början av1990-talet, men växte åter bland annat med lanserandet av kabelkanalenComedy Central. Under2000-talet fann amerikanska ståuppkomiker ännu större spridning genom distributionsmöjligheter via bland annat internet.
Många internationellt kända ståuppkomiker är kanadensare men många, som exempelvisJim Carrey ochLeslie Nielsen flyttar efter genombrottet till USA. I Kanada ärimprovisations- ochsketchkomedi populärt. I Montreal hålls sedan 1983 den årliga komedifestivalenJust for Laughs, på franska: Juste pour rire, som besöks av mer än två miljoner personer under en dryg vecka.[4]
Den brittiska ståuppkomiken har sin grund ivarietéer med rötter från1700-talet. Fram till1968censurerades dock all teater och så även ståuppkomiken. Alla manus skulle skickas tillLord Chamberlain's Office som återsände dem med eventuellt oacceptabla stycken markerade med blå penna. Detta kan vara bakgrunden till att oanständiga komiker kallas blåa. När manuset godkänts fick ståuppkomikerna inte avvika markant från sitt manus, vilket naturligtvis hindrade improvisation.
I slutet avAndra världskriget hade många soldater utvecklat en smak för komedi (såväl ståupp som andra former) och ståuppkomik fick status som professionell underhållning. Kända namn var bland andraEric Sykes ochTommy Cooper. Den samtida tv-exponeringen av komiker var en bidragande orsak till att publiken började kräva nytt material och traditionellamusic halls, speciella varietéteatersalonger, inte längre kunde överleva med samma föreställning i flera år. Den stora spridningen av material kan även vara en förklaring till att censurreglerna ändrades 1968.
Alternativa scener utvecklades och1979 öppnades den första komedi klubben iLondon, inspirerad av amerikanska föregångare. Då det är jämförelsevis lätt att leva på komik i Storbritannien och tack vare festivaler somFringefestivalen iEdinburgh anses Storbritannien ofta vara världens centralpunkt för komik.
I Tyskland blev den amerikanska ståuppstilen populär relativt sent, då tysk underhållning dominerats av en form av politiskkabaré. Den första stora ståuppklubben, Quatsch Comedy Club, grundades i Tyskland1992.
Flera tyska humorfestivaler genomförs årligen och den största ärMedia Town, vilken anses vara den största festivalen i sitt slag i mellaneuropa.
I Nederländerna är ståuppkomik populärt. En pionjär varMax Tailleur som redan 1952 började med cabaret i Amsterdam där han berättade skämt fram till 1966. Den moderna formen introducerades avRaoul Heertje som grundadeComedytrain år 1990 efter framgångar som ståuppkomiker i England och USA. Ståuppkomiken frodas i Nederländerna genom kabaréer, där det förutom traditionell ståuppkomik ofta ingår musik. Det finns flera kända kabaréstjärnor som t.ex.Youp van 't Hek,Theo Maassen,Hans Teeuwen ochFreek de Jonge. Många av dem gör satir kring politik. På tv harGuido Weijers blivit en av de mer populära ståuppkomikerna genom sina återkommande nyårsrevyer.
En välkänd artist på den svenska ståuppscenen ärMagnus Betnér som utsågs till årets svenska komiker vid svenska stand up-galan 2005.
I sin moderna form slog ståuppkomik igenom i Sverige under1980-talet. I Sverige är scenen för ståuppkomik relativt liten, och det finns mycket få personer som kan livnära sig enbart som ståuppkomiker.[källa behövs]
I Australien finns det ståuppscener i de flesta stora städer med såväl stora, kända namn som möjligheter för nya förmågor att testa sitt material på publik. IMelbourne arrangeras årligenMelbourne International Comedy Festival, en av de största festivalerna i sitt slag i världen, med tävlingenRaw Comedy. Många australiensiska ståuppkomiker har även nått framgångar inom andra professioner, som exempelvis skådespelaren och komikernEric Bana.
Ståuppkomik är en växande konstform i Kina, trots att invånarnas tillgång till exempelvisComedy Central är begränsad då dess innehåll anses vara opassande för kinesiska medborgare.[5]Hongkong är den enda staden i Kina med en renodlad ståuppklubb.
