Stäpp (avryskans степь,step), ellergrässavann, är enbiom varsekosystem karaktäriseras avgräsmark ellerslättland nästan helt utanträd eller störrebuskar. De har också etttempererat och blåsigtklimat, med mycket torra somrar och kalla, men snöfattiga, vintrar. Vegetationstiden är undervåren samt till en viss utsträckning underhösten.[1] De flesta stäpper är belägna i övergångszoner mellanöken ochsavann på norra halvklotet, i lä intill en bergskedja och isolerade från havsvindar. Man skiljer ofta mellangrässtäpp ochbuskstäpp.
De stora stäppområdena finns iCentralasien,Mongoliet,Kina ochUSA.Stora alvaret påÖland är inte någon egentlig stäpp men det finns växter som påminner om dem som man påträffar i stäppområden. Stäppområden är glest befolkade på grund av det torra klimatet.Nomadiserande grupper förekommer.
Klimatet är för torrt förskog men inte så torrt attlandskapet förvandlas till öken. Det torra klimatet beror på att slätterna ligger långt borta frånhaven och nära bergen. Om fuktigheten ökar i ett stäppområde ökar också växtligheten och området omvandlas till en skog.Klimatet på stäppen utmärks av mycket varma somrar och kalla vintrar, i synnerhet på stäpperna på norra halvklotet. Stäppområden drabbas ofta av långa perioder av torka och bristen på skyddande träd ger extrema vindar. Kombinationen av extrem hetta och starka vindar gör ofta att gräsbränder sprider sig fort.
Den genomsnittliga nederbörden ligger på omkring 400–800 millimeter per år, under regnperioder kan nederbörden öka till det dubbla. Stäppen kan vara enhalvöken eller vara täckt avgräs eller buskar, eller bådadera under olika säsonger. Grässtäpper domineras av kort gräs,prärien iNordamerika har längre gräs. Träd kan förekomma intillfloder ochsjöar.
Många av de torrare stäppområden har omvandlats till betesmarker och stora delar av världens grässtäpper är numera uppodlade, främst medvete. Detta har starkt påverkat det naturliga växt- och djurlivet, där den vilda stäppfaunan starkt har trängts tillbaka.[1]
Växtligheten domineras av olika typer avgräs[1] som kan variera i längd från 1–2 meter i de fuktigare områdena till enstaka centimeter i närheten av ökenområden. Exempel ärgrammagräs (Bouteloua gracilis),präriegräs (Bouteloua gracilis) ochpampasgräs (Cortaderia selloana). Blandvegetation förekommer. Stäppen hotas allt mer av befolkningstryck och till exempel oljeexploatering.
De flestadäggdjur som lever på stäppen är betande djur somgnagare somkaniner ochökenråttor,hovdjur somantiloper ochhästar. Eftersom det öppna landskapet ger dåligt skydd mot rovdjur skyddar sig många av dessa djur genom att antingen leva i flock eller i jordhålor. Exempel pårovdjur som lever av de betande djuren på stäppen ärrävar,ökenlo ochrovfåglar. Mångaarter som tidigare fanns i vilt tillstånd på prärien hör idag till människan mest välbekanta husdjur:häst,åsna ochkamel. Många av djurarterna som lever på stäppen är utrotningshotade.
IAustralien (Queensland ochNordterritoriet) brer en savann med inslag av stäpp ut sig mellan skogarna längs med kusten i norr och de stora ökenområdena i inlandet.
I norraArgentina brederPampas, ett i princip helt platt stäppområde även om klimatet är betydligt vintermildare och fuktigare, ut sig.[1] Här finns den utrotningshotadepampashjorten. Se ävenPatagonien,Llanos ochCerrado.
