| Springhare Status i världen:Livskraftig (lc)[1] Stratigrafisk utbredning: tidigpliocen - nutid | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Underordning | Anomaluromorpha |
| Familj | Pedetidae Gray, 1825 |
| Släkte | Pedetes Illiger, 1811 |
| Art | Springhare P. capensis |
| Vetenskapligt namn | |
| §Pedetes capensis | |
| Auktor | (Forster, 1778) |
| Utbredning | |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Springhare (Pedetes capensis) är engnagare som lever i torra områden iAfrika. I sitt yttre liknar djuret etthardjur men den tillhör gruppen gnagare.
Under största delen av 1900-talet räknades alla populationer av springharar till samma art inom släktetPedetes som är ensam i familjenPedetidae. Följande artikel beskriver springharar enligt dennasystematik. Enmolekylärgenetisk studie från 1997 visade däremot att springharar bör delas i två arter,Pedetes capensis ochPedetes surdaster.[2]IUCN ochMammal Species of the World (2005) följer redan den nyataxonomin med två arter.[3][4] Familjen Pedetidae brukade räknas till deekorrartade gnagarna, men räknas numera oftast tillAnomaluromorpha.
Springharen kan beskrivas som en blandning mellan hare ochkänguru. Den har långa kraftiga bakre extremiteter och korta främre extremiteter. Liksom kängurun hoppar den med uppriktad kropp på sina bakre extremiteter utan att sätta händerna på marken.[5] På så sätt gör den ibland nio meter långa hopp.[6]
Springharens kroppslängd ligger vid 40 centimeter och därtill kommer en lika lång yvig svans. Vikten ligger mellan tre och fyra kilogram. Beroende på utbredningsområde är kroppens ovansida sandfärgade, brun eller rödaktig och undersidan vitaktig. Svansens spets har en svart färg.[5]
Djuret har ett kort huvud som sitter på en robust hals. Öronen är förstorade och når ibland 9 centimeters längd. Springharen har vid de främre extremiteter 5 och vid de bakre extremiteter 4 tår som är utrustade med klor. De främre klorna är skarpa och används för att gräva. De bakre klorna grövre och liknarhovar.[5]
Det finns två från varandra skilda populationer. Den första i östra Afrika från centralaKenya till centralaTanzania. Den andra populationen hittas från södraKongo-Kinshasa till centralaMoçambique och till södraSydafrika.Habitatet varierar men jordmånen får aldrig vara fast så att djuret kan gräva boet. Springharar är till exempel vanliga istäpper och på jordbruksmark.[3]
Djuret skapar tunnelsystem som i genomsnitt har en längd på 42 meter och som vanligen ligger 80 cm under markytan. Ett bo används av ett par och gångarna har ungefär en diameter på 20 cm. Det genomsnittliga antalet ingångar till ett bo är 9,3. Öppningarna ligger företrädesvis i skyddet av träd eller buskar.[7]
Springharen är aktiv på natten och sover på dagen i sitt bo. Den hittar sin föda som består avgräs,örter och rötter vanligen i boets närhet. Rötter ochrotfrukter grävs vanligen fram ur marken. Under tider med svält äter den äveninsekter. Vanligen vistas djuret i boets närhet så att den med några hopp når en ingång om en fiende skulle visa sig. Oftast vistas springharen i 25 till 250 meters avstånd från boet.[5] Under särskilt torra tider med näringsbrist har djuret möjlighet att röra sig 40 km för att komma till mer gynnande regioner.[7]
Springharen har inga fasta parningstider. Vanligen föds bara en unge åt gången. Tvillingfödelser utgör bara 1 % av alla födelser. Honor har förmåga att para sig fyra gånger per år. Ungdjuret dias cirka 50 dagar och sedan lämnar den boet för första gången. Livslängden i naturen överstiger sällan sju år. Individer i fångenskap blev upp till 19 år gamla.[7]
Springharens ställning isystematiken var länge en gåta. Till en början betraktades den som en särskilt stor och avvikandespringråtta. Sedan flyttades arten mellan olika taxonomiska grupper, bland annat ijordpiggsvinens närhet. Med hjälp avmolekylärgenetiska undersökningar blev det känt att springharen utgör systergruppen tilltaggsvansekorrar, trots att de efter utseende inte liknar varandra. Tillsammans listas de i underordningenAnomaluromorpha, men hur gruppen är relaterat till de andra gnagarna är okänt.[8]
Arten är den sista medlemmen i en artrik grupp. De äldstafossil finns frånmiocen och räknas till de utdöda släktenaParapedetes,Megapedetes ochDiatomys. Sedanpliocen är bara arter från släktetPedetes kända. Fossil från springhare har inte bara hittats i Afrika utan även i Asien (Israel,Saudiarabien,Turkiet).[9]
Djuret vistas ibland på människans jordbruksmark för att leta efter föda. I vissa regioner som till exempelBotswana orsakar springharar upp till 15 procent skada på grödan. Trots att utbredningsområdet är uppdelat i flera regioner bedöms populationen som stabil. Den listades en tid avIUCN som sårbar men sedan 2004 räknas arten som livskraftig (least concern).[1]
Wikimedia Commons har media som rörSpringhare.
|