Spinnrock är ett redskap förspinning avtråd ochgarn frånfiber, försedd med vingsspindel.
Spinnrocken har sitt ursprung ihjulrocken (långrock), som är av orientaliskt ursprung. I Europa är hjulrocken känd från 1338. Spinnrocken, som till skillnad från hjulrocken är försedd med vingspindel, och senare även trampa, är mer effektiv än hjulrocken, och ger en hårdare snodd tråd. För ullgarn har den bland annat iEngland inte ansetts lämplig, och ännu på 1700-talet användes främst hjulrockar där.Richard Arkwrights spinnmaskin var baserad på hjulrocken.[1]
Den tidigaste kända avbildningen av en spinnrock härrör från en tysk handskrift från omkring 1480. Denna spinnrock saknar trampa, den förefaller ha tillkommit senare. I Dalarna ochHälsingland har spinnrocken kallats "tyskrock", vilket antyder varifrån spinnrocken kommit till Sverige.[1] Första uppgiften om spinnrockar i Sverige härrör från 1552, då tre tramprockar infördes tillStockholm från Lübeck. När ett vantmakeri anlades i Kalmar på 1560-talet upptas fyra spinnrockar i förteckningen över erforderlig materiel.[2] IOlof BromansGlysisvallur sägs spinnrocken vara en nyhet i Hälsingland, och det antas att det även i övriga Sverige var i början av 1700-talet den började få större spridning. En variant med vingspindeln placerad ovanför rockhjulet kallas högrock.[1]
Ordetspinnrock kan, enligtGösta Bergmansetymologiska ordbokOrd med historia, härledas ur ordet för den föregående metodens redskap: spinnkäpp ochslända. Käppen på vilken det bearbetade garnet (lin ellerull företrädesvis, men ävennässla ochhampa) anbringades, kallades på medeltidenrokker,rock ellerraket, från fornnordiskansrokkr[3].
På grund av sitt underliga spinnande läte, som har liknats vid ljudet av en spinnrock, har fågelnnattskärra också kallats spinnrock. "Spinnande" som beskrivning av ljud i allmänhet är en jämförelse med ljudet av en spinnrock.[4] Tex låter den som en katt.
